Några sår på en handled
Vet lixom inte vart jag ska ta vägen så jag klicka fram bloggen. Jag satt och skrev dagbok (ja det händer faktist att jag gör det ibland) och gick igenom hur jävla dålig jag är, allt jag skäms för, all förnedring, hur hemsk sommaren kommer bli, hur äcklig jag känner mig och kom iaf tillslut fram till att jag inte tror att jag vill leva. Eller alltså jag skulle vilja leva, men inte mitt liv. Jag skulle vilja leva ett sånt där bra, härligt liv som en bra och lyckad människa. Men jag inser att jag kan försöka ändra på mig, men jag är inte en sånn person som lyckas. Jag är en förlorare som misslyckas med allt och alltså kommer jag få leva med mig själv, det här slimemonstret jag är och då är det väl fan inte värt det?!
Okej, jag är fortfarande inte helt säker på att jag vill dö. Men det slutade med rakblad iaf. Och en massa gråt. Lutade tillslut mot dörrgaveln och sjönk ihop. Nu ångrar jag (förstås) att jag skärde mig. Jag vill inte att någon ska upptäcka det. Var det så jävla smart just nu när det börjar bli som varmast och det kommer va olidligt att gå i långärmade tjocktröjor?!!
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!!!!!!!!!
Kram <3
Jag känner igen mig... jag vill också ha ett annat liv. Gladare, mer händelserikt. Eller så vill jag vara nöjd med mitt eget liv. Gaah.
Svar: Exakt, om de här åren ska vara de bästa - hur jobbigt kommer inte resten av livet att bli då? Nej fy, det vill jag inte ens tänka på :/ Men man får försöka se det positivt ändå! Det KOMMER att bli bättre, även om det kanske inte känns så just nu.
Jag är visserligen ingen "festmänniska", men på senaste tiden känns det nästan som att jag vill festa eller något ändå. Bara för att det inte är "jag". Jag vill bara gå tvärtemot min personlighet för att jag hatar den så mycket.
Jag har också tanken på att vilja skära mig varje dag, men just att "hur blir de på sommaren" ..
försök att stå emot nästa gång, tänk på sommaren, om de verkligen är värt det! tänk att alla sår kanske kommer vara där för alltid.. mina gamla ärr är tre år tillbaka om dem syns lika väl fortfarande...
awh. känner igen det där..:( har inte haft t-shirt på typ 8 år..! förstår inte hur jag står ut egentligen, men vågar inte visa mina armar för någon. Hoppas du har det bra. kram!
svar till Jojo: skär du dig? vill du göra det lr "blir det bara så"?
isf vill du försöka sluta tsammans med mig? vi kan peppa varann att låta bli och komma på tsammans HUR vi ska sluta, vad man kan göra ist när man känner för att skära sig. vad säger du?
kram!
Förlåt. Missade ditt svar här:) Jag gjorde det innan, i 7 år. Har inte gjort det på ungefär 1,5 år nu. Det är väldigt svårt att sluta. Jag tror bara jag bestämde mig för att jag skulle sluta. Men sen vet jag också att jag slutade i samband med att jag började trixa med maten, så jag vet inte om det har med saken att göra. Jag tror jag gjorde det mycket för att straffa mig själv. Sen också när jag var arg på någon annan, istället för att säga till tog jag ut det på mig själv. Jag vet inte riktigt vad man kan göra istället. Jag vill fortfarande skära mig ibland, men tänker att nej, varför ska jag?. Försök göra dig av med det du använder för att skada dig, så det blir svårt att göra det om du skulle känna att du vill. Finns säkert tips på vad man kan göra istället på internet. En bok jag tänkt läsa, som jag tror kan vara mkt bra: Sofia Åkerman - För att överleva (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127118142) handlar om självskadebeteende och vad man kan göra. Hoppas du mår ok!;)
