Morsan kommer hem och ba "vad har du ätit idag? du måste äta! du äter ju bara keso och mackor! nu lagar jag pasta och då får du äta!". Det kommer ju så inte hända. Men det betyder att jag kommer heller inte få åka iväg och träna. Men hellre det. Träningen såg jag ändå inte fram emot och jag tänker inte äta.

Update:
Hon fortsätter med otroligt dumma frågor och påståenden som (efter att jag sagt att jag inte tänker svara på hennes frågor, så att hon vet från början att jag tänker hålla tyst) "men jag tänker fråga iaf. hur tänker du egentligen när du har sökt behandling? där kmr du ju att få äta så du kan du väl lika gärna äta nu?". Asså ursäkta men varför skulle man söka behandling om man lika gärna kunde äta nu? Då skulle det ju inte vara några problem och då behöver man ju heller inte söka behandling, eller hur? Eller har jag fel?
Och sen säger hon att jag måste äta lite av hennes mat för den är ju inte överdriven fet eller gräddig. Nej för hon tror typ att det bara är grädde som är "farligt". Att jag tkr att pasta, ris, potatis, bröd, majs mm är farligt - det är väl inte ens möjligt i hennes värld. Jag säger inte att mina tankar är sunda eller bra men det är just därför jag har sökt behandling, för att jag vill få hjälp med tankarna och att äta.
Åh jävla pucko. Ingen fattar någonting.