Har inte haft ork att svara på kommentarer, men jag har läst dem. Jag ber om ursäkt för att jag inte orkar svara på dem i era egna bloggar denna gång. Det blir enklare såhär och idag är det allt jag orkar med, typ.

svar till Jojo: Jag har faktist vägt mig 2 ggr under dessa två veckor, så jag vet mellan vilka 2 kg jag ligger men inte exakt för det var en sånn där våg som man ser väldigt otydlig på. Så jag har väl vägt mig egentligen, om jag ska vara helt ärlig. Men imorn ska jag väga mig på riktigt om jag får tag i min våg!

svar till L, Jojo och C: Jag vet inte hur det blir med icke-anonym blogg. Men tack för era åsikter. Tar verkligen åt mig av dem så verkligen ett stort tack för era råd! Jag informerar i bloggen i förväg ifall att den skulle stängas ner eller bytas.

svar till Rebecca: Det du säger är såklart helt rätt och ja, du vet hur det känns. Hur man tänker. Man vet vad som är rätt egentligen men man vill inte görat. Eller så kanske det är sjukdomen som säger åt en att inte görat. Eller nått sånt, du fattar poängen. Jag har sagt det 1000 ggr förut men jag kan inte förklara det bättre. Jag vet hur äs funkar och alla bieffekter och ändå vill jag inte äta normalt och sluta gå ner i vikt. Vet inte vad jag ska göra åt den viljan. För jag vill ju vilja gå ner i vikt och jag vill inte inte vilja gå ner i vikt. :S

svar till Maj: Bra tjejen att du skjuter undan de pissiga tankar som får en att må sämre! Men jag hoppas att du inte menar att du förtränger jobbiga saker som du istället borde bearbeta? Jag hoppas att du bara mår bättre och bättre för varje dag!

svar till Jen: Tro det eller ej men jag räknar inte kalorier så jätte noga längre. Försöker nog "omedvetet" eller hur jag ska säga, ligga runt 700 kcal/dag men max 1000. Det brukar bli rätt olika från dag till dag men där i kring och jag tror att jag går ner av det. För höftbenen, revbenen, nyckelbenen, och en massa andra konstiga ben i ryggen och mellan tuttarna har börjat sticka fram igen. Bh:arna blir obekvämare mot kroppen och jag vrider och vänder på mig om nätterna för att det är så obehagligt att känna skelettet mot madrassen. - Nej, jag är inte supersmal och nej jag säger inte så för att jag är sjuk och har sned kroppsuppfattning. Jag är normalviktig eller lite underviktig, men inte så mkt, och trots det är det obehagligt med skelettiga delar. Och ja, jag kan erkänna att jag gillar det. Inte obehaget utan att jag märker att jag blir smalare. Och det är dåligt, I know! Men jag vette fan när jag ska inse det, om jag ens vill inse det. Jag vet att det är så men jag har inte viljan att jobba emot det. Jag vet nog att jag har en äs. Kanske. Det känns fel att säga att jag har en äs. Det känns som att jag tkr synd om mig själv då och det vill jag inte. Jag vill inte vara egostisk! Samtidigt vet jag ju att jag inte äter/tränar/lever hälsosamt. Men tja vette fan vad jag babblar om just nu. Sorry, är jävligt trött :)

Sköt om er alla!