När jag blir orolig och nervös äter jag, har jag upptäckt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu. Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad som händer, jag vet inte vad som kommer hända och hur jag ska hantera det eller något annat överhuvudtaget. Jag vet inte vad jag ska tycka eller tänka om något. Jag är bara så himla förvirrad, orolig och nervös för allt. Så hela dagen har gått bra, mat enligt min planering och lite styrka-övningar här hemma, fram tills nu då jag har ätit en massa (innan morsan kom hem. skulle aldrig våga visa hur jag trycker i mig FETT!).
Jag tror att jag ska göra som jag har gjort en del andra gånger. För när man förbjuder något stenhårt så blir det det enda man kan tänka på. "Jag får inte äta godis, jag får inte äta godis, jag får inte ät......". Och så slutar det med att man blir jätte godissugen. Det är inte bara mig det blir så för, det är typ "vetenskapligt bevisat" eller vad det nu heter. Så jag tror att jag ska ta imorgon till att bli en dag då jag får äta vad jag vill, så att jag blir av med de här tankarna. Sedan kan jag börja om och banta ner mig tills jag får något möte med någon äs-enhet. Då måste jag väga så lite som möjligt.
Ångest ångest. Fet fet. Ångest ångest.