Bråk, mat och middag
Hej.
Var inte hemma igår så kunde inte skriva. Jag är inte på jordens bästa humör. Jag är trött och fet och dålig. Skolan var piss igår, för jag insåg att jag är sämst på att dansa och inte vågar fortsätta gå på lektionerna typ. Och så är jag osams med en kompis och jag vill verkligen inte vara ovän med henne. Jag hatar att bråka. Eller vi har inte haft värsta fighten men vi hade olika åsikter och hon vart arg på mig för det. Jag vill inte bråka men hon verkar tycka att det är viktigare, så länge jag inte tycker som hon. Jag ska iaf ringa henne och fråga om hon vill reda ut det, för jag vill inte att en sånn sak ska få en att förlora en vän. Jag tycker vänskapen är viktigare. Jag hoppas att hon också tycker det.
Igår åt jag lite mer än annars eftersom att jag skulle iväg och var på världens sämsta humör och skittrött. Fast jag åt inte onyttigt eller extrem mycket.
Idag blir det nog också mer än vanligt. Har käkat frukost och lunch på rätt mycket kalorier. Är sammanlagt redan uppe i 300. Och ikväll ska jag på middag hos min mormor och morfar. De har en present till mig så då kan man ju inte vara otrevlig och komma med ursäkter för att inte komma. Jag försöker tänka att jag måste tänka mer på andra. Ska jag låta min bantning göra så att jag "sviker" någon annan? Tex att jag vägrar gå till min mormor bara för att slippa äta? Det känns så otrevligt för hon vill ju vara snäll emot mig. Då vill jag inte vara elak tillbaka. Så därför får jag acceptera att det blir mer kalorier idag och stå ut med ångesten, för jag vill vara en bra människa som tänker på andra och inte är självisk.
Vi ska äta köttbullar och potatis. Köttbullar är ju proteiner och jag behöver ju inte äta jätte många. Potatis är väl lite "läskigare" men vafan, antingen äter jag en liiiten eller så står jag bara ut. Potatis nån gång i livet är väl inte hela världen?
Så den maten är väl okej men jag hoppas att det inte blir någon förrätt. Och helvetes fan - efterrätt! Det har jag inte ens tänkt på förens nu! ALDRIG. Jag stoppar ingen efterrätt i min mun. Det vill jag inte ha. Min mormor brukar typ tvinga i mig efterrätt för att jag inte brukar vilja ha det men fan heller jag vill inte ha. Idag får hon inte tvinga i mig nått! Jag ska säga att jag är mätt och gärna bara dricker te, innan hon hinner lägga upp nått! Hellre äter jag ordentligt med mat. Det kommer ju ändå bli "onyttigt". Säkert kommer jag äta sylt eller nått till maten, vad man nu brukar ha till köttbullar (?).
Fuck nu kommer oron. Faaaan. Ska iaf promenera lite idag och "renovera" här hemma. Vi håller på att göra om vilket är ganska slitsamt och bör förbränna en del. Och så ska jag plugga så hoppas att lunchen kommer till "användning" (alltså ger mig ork att koncentrera mig).
Långt inlägg. Hatar långa inlägg. Tråkigt att läsa, så sorry ;)
Precis det du beskriver känner ALLA med ätstörningar. Det är en del av det. Jag hoppas att du kan inse det snart för ditt inlägg idag låter inte så bra. Att du inte ens kan äta en normal måltid. Jag tycker inte att du är dålig/dum eller nåt bara att du börjar bli väldigt sjuk i dina tankar och ditt beteende. Jag vet faktiskt inte om jag kan fortsätta läsa din blogg för jag känner ibland att jag tar illa upp. Jag är ju faktiskt inte frisk och nu förstår jag att jag kan påverkas av det. Det är ju såklart inte ditt fel, men jag måste nog tänka på min hälsa.
Jag menar verkligen inget illa och jag hoppas du förstår!
Sköt om dig! Och kom ihåg: du är värd så mycket mer än den här sjukdomen, du är värd att vara frisk och må bra (utan att vara pinnsmal)! KRAMAR <3