Det finns en del saker som pekar på just det: frisk. Dels att jag är pigg och rastlös och inte hostar lika mkt mm. Men också saker som jag inte direkt jublar över, som att jag känner hunger och blir sugen på mat. Vaknade för en timma sen och nu mår jag illa pga hunger. Om jag väntar ett tag vet jag att den känslan kommer försvinna och jag kommer kunna vänja bort den. Men just det att jag börjar vilja äta känns inte som ett gott tecken. Risken att jag ska proppa i mig mat eller bli sugen på något onyttigt är stor! Igår gick ju inte så jävla bra. Åt inget onyttigt tror jag men åt onödigt mycket!
Jag borde känna mig positiv till att bli frisk, men ärligt talat så gör jag inte det. Hungerkänslorna och att behöva gå tillbaka till skolan känns piss. Vill hellre ta hem böcker och försöka jobba hemma och se om det skulle funka. Som att plugga på distans typ.
Det enda positiva med att bli frisk är att få träna, så att jag inte bara går ner i vikt men blir en degklump utan istället får en fast smal kropp, och att kunna göra saker som att shoppa och sånt. Men det lär jag väl ändå inte hinna med, så mkt som jag har missat i skolan.
Ååh varför har jag den här dumma inställningen för? Varför tycker jag allt är jobbigt, obehagligt och ångestfyllt? Varför är jag så onormal??