Jag vill inte bo här

Asså min farsa är helt jävla sanslös! Jag står inte ut med honom. Jag vill flytta tillbaka till morsan. Det är omöjligt att komma överens med honom. Trots att jag är sjuk skriker han åt mig. Han började idag med att skrika att jag måste äta lunch och att jag ska ringa mormor och fråga om hon kan laga lunch åt mig. Nej, det vill jag inte. Lite senare går han ner i köket, stökar ner lite till och säger "kan du inte snygga till lite här?". Där ligger då gamla mjölkpaket, halvätna mackor, gammalt bröd och påsar, smulor över hela diskbänken, brödknivar, soppskålar, kexpaket, gamla vattenglas mm som är hans och syrrans (som inte ens är sjuk). Och det tycker han att jag ska städa upp! Om jag inte vore sjuk så skulle jag nog redan ha gjort det. Men nu orkar jag verkligen inte. Har bara legat och sovit hela dagen och mått skit. Varför kan inte han ta hand om sitt eget skräp eller be syrran hjälpa till någon gång? Varför måste han alltid vara på mig? Och när jag sa ifrån började han såklat kalla mig en massa skitsaker som jävla ungjävel osv. Och jag får inte heller säga vad jag tycker eller nått för då skyller han på hur sjuk han är och att jag bara gör det jobbigt. Jävla idiot! Jag har bott här i typ 3 dagar och han har redan börjat klaga på mig och få igång bråk. Måste han??! Jag vill flytta till morsan :'(

Svar: Det är bara bra med mig (förutom att jag har ätit alldeles för mycket mackor och sånt idag... blöh >.<). Hur är det själv? :)

jag skrev ju inte på för att jag va så rädd och ledsen.



kramar

fan vad jobbigt. Men om han nu inte lyssnar på dig, visa vart skåpet ska stå! Flytta till morsan så kanske han får sig en tankeställare. Löser dock inga problem, men han kanske fattar då att du verkligen inte står ut!

tack gumman. du är så himla underbar.

nej, eller jo, jag har ju mina vänner jag kan prata med men det är svårt nu. det är så mycket som håller på i min hjärna att jag orkar inte ta och prata med någon. Och jag vill inte ta kontakt med en kurator/soc eller något för det hjälper inte alls.



Ja, egentligen har vi inte en sådan kontakt längre, jag och min mamma. Men det är skönt att hon fanns där iaf.

massa kramar<3

Jo jag måste erkänna att jag mår helt okej faktiskt och det har hänt att jag käkat lite förbjudet.

Det är bara min kropp som är i vägen, men annars fungerar livet bra (om man räknar bort sjukdomen)



Hur går det för dig? Fortsätter du med din viktminskning eller har du pratat med någon om problemet?



puss<3

Din pappa verkar elak, säg åt din pappa att om han inte skärper sig så flyttar du till din mamma!

massor med kramar<3

svar till Anonym: ja det är det jag tänker göra. men det har hänt så många ggr förut att vi flyttar hem till henne när det blir såhär, men den här ggn tänker jag säga att jag inte vill bo här alls. att jag vill bo hos morsan på heltid. jag tror inte att han kmr tänka om direkt, han är inte den typen. han kmr nog bara bli arg och säga att jag är en dålig dotter och en svikare och att jag alltid ska vara såhär jobbig.

men efter ett tag kanske han tänker efter lr nått, jag vet inte :S hoppas det iaf.