Nystartarsöndag
Fyfan vad onyttigt jag äter. Choklad är min drog. Uschusch. Får mig att må uselt. Jag är fetare än någonsin. Vore jag smal och vacker och tyckte om mig själv kunde jag få frossa i vad jag vill (om jag fortfarande lyckades hålla mig smal och vacker vill säga). Men nu ser verkligheten inte ut så. Nej fyfan. Jag vågar knappt gå utanför dörren för jag skäms så mycket över min äckliga, feta, fula kropp. Orkar verkligen inte med mig själv. Kvävs av ångest och självhat. Och ingen fattar. Man försöker säga, visa, förklara. För SCÄ, för vänner, för morsan. Okej, jag har väl inte direkt sagt det så tydligt. Men typ "hej jag mår inte bra, ska behandlingen leda någon vart eller?". Och alla ba "äter du smör? okej, schysst..". GÖR NÅTT. Annars är behandling värdelöst.
Och kompisar fattar inte. Så man ser ut som en dålig vän eller tråkig människa istället, som inte vill hitta på nått. Eller jag vill åtminstone inte dra ut på kvällarna för jag vill inte visa upp min fettokropp och man kan ju inte ha mjukiskläder på krogen direkt.
Nej fyfan måste ta tag i livet. I kroppen. I träningen. I maten. Inte råbanta men bli nyttig så jag går ner några (100) kilon.
Ny vardagsplan:
Minst 2 promenader/dag (minst 1 timme sammanlagt, helst mer).
Träning minst 2 gånger i veckan.
Nyttig mat till lunch/middag (tex lax, bulgur, kyckling, grönsaker, fisk, potatis).
Frukt till helst alla mellanmål, max 1 undantagsmellanmål (då tex yoghurt, flingor, mackor) efter träning/skola tex (när man är extra trött).
"Godsaker" max 1 dag/vecka (tex choklad, bullar, glass eller liknande).
Ser ni vilken skillnad mot förr? Förr skulle sånna här "undantag" aldrig fått komma på fråga. "Frukt helst till mellanmål" - mellanmål existerade inte. Lunch/middag existerade inte. Inte om jag kunde välja. Nu äter jag som en galning och har ändå svårt att plocka bort saker. Dumma dumma mig. Dåliga dåliga mig. Svaga svaga mig. Klarar ingenting längre. Och livet bara skiter sig. Måste börja träna, få upp kondisen, känna mig starkare - som en som faktiskt anstränger sig och kämpar. Måste äta nyttigt så att jag känner mig ren i kroppen. Måste anstränga mig. Vill man va fin får man lida pin.
Och kompisar fattar inte. Så man ser ut som en dålig vän eller tråkig människa istället, som inte vill hitta på nått. Eller jag vill åtminstone inte dra ut på kvällarna för jag vill inte visa upp min fettokropp och man kan ju inte ha mjukiskläder på krogen direkt.
Nej fyfan måste ta tag i livet. I kroppen. I träningen. I maten. Inte råbanta men bli nyttig så jag går ner några (100) kilon.
Ny vardagsplan:
Minst 2 promenader/dag (minst 1 timme sammanlagt, helst mer).
Träning minst 2 gånger i veckan.
Nyttig mat till lunch/middag (tex lax, bulgur, kyckling, grönsaker, fisk, potatis).
Frukt till helst alla mellanmål, max 1 undantagsmellanmål (då tex yoghurt, flingor, mackor) efter träning/skola tex (när man är extra trött).
"Godsaker" max 1 dag/vecka (tex choklad, bullar, glass eller liknande).
Ser ni vilken skillnad mot förr? Förr skulle sånna här "undantag" aldrig fått komma på fråga. "Frukt helst till mellanmål" - mellanmål existerade inte. Lunch/middag existerade inte. Inte om jag kunde välja. Nu äter jag som en galning och har ändå svårt att plocka bort saker. Dumma dumma mig. Dåliga dåliga mig. Svaga svaga mig. Klarar ingenting längre. Och livet bara skiter sig. Måste börja träna, få upp kondisen, känna mig starkare - som en som faktiskt anstränger sig och kämpar. Måste äta nyttigt så att jag känner mig ren i kroppen. Måste anstränga mig. Vill man va fin får man lida pin.
Kommentarer
Trackback