På detta möte var både morsan och farsan med. Fast de hade möte med läkaren medans jag satt med samma behandlare som på första mötet och svarade på frågor. Först satt hon med ett tjockt pappershäfte och ställde frågor som jag fick svara "ja/nej" på oftast. Ibland frågade hon tex "hur", som tex om man skadat sig själv eller skurit sig. Då kunde hon frågat var man skurit sig.
Sen fick jag sitta framför datorn och kryssa i frågor själv. Detta "test" kallas alltså Stepwise och ska ställa en diagnos på vad man har för störning. Jag fick:
♦ Ångeststörning
♦ Social fobi
♦ Lite insektsfobi
♦ Ätstörning: UNS (mot anorexi)

Vet inte vad jag ska tycka om det där. Skulle hellre vara anorektisk faktist. Om jag ska vara ärlig..
Sen fick jag se ett resultat på hur man upplever sig själv och typ ens självförtroende och sånt. Det såg ut som ett spindelnät där det var en "ring" som var för en frisk människa, en "ring" för en äs och en "ring" som var jag. Ena halvan var typ en välmående sida, kan man kalla det - alltså typ att man trivs i sig själv, man tar hand om sig själv om man är sjuk osv. Den andra sidan var motsatsen, tex att man straffar sig själv genom att slå/bita/skära sig, man tänker onda tankar om sig sj mm. Min "ring" var helt på den "dåliga" sidan, förutom pyttelite på den välmående sidan - typ för att jag inte röker (alltså skadar inte min kropp med droger och sånt).
Behandlaren sa att jag var extremt självhatisk och sa att sjukdomen fick mig att vara det. Då sa jag gråtfärdig att jag tyckte det var konstigt att sjukdomen gjorde mig sånn eftersom jag alltid hatat mig själv (det var ju därför jag började banta). Då undrade hon om jag visste varför jag mådde/tyckte såhär, om det hänt något i mitt liv som gjort det så. Jag vet faktist inte varför det är såhär för mig. Jag ser det på ett annat sätt än hon. Jag ser det som att jag är dålig på saker, ful, tjock, dålig personlighet och dålig rakt igenom helt enkelt och därför är detta mitt straff. Jag kan ju inte tycka om dåliga saker - det gör ju ingen. Och det är ju därför jag försöker ändra mig, för blir jag bra kan jag börja tycka om mig själv och då förtjänar jag ett självförtroende. Jag kan ju inte tro på något dåligt!
(fast det här sa jag inte till henne).

Sen fick jag följa med läkaren till ett rum där jag vägdes, mättes, tog puls och blodtryck. Och så kollade hon i min mun =S
Först försökte jag vägra att vägas, de hade ju bara sagt att jag skulle göra Stepwise den här ggn! Men i slutet sa hon att jag fick ha kläderna på mig och då gick jag med på vägningen. Det var inte roligt...
Sen pratade jag lite grann med henne. Hon hade sagt till mina föräldrar att from nu är det dem som bestämmer vad jag ska äta, 6 ggr om dagen. Vi ska tydligen också gå på någon basgrupp där man tillsammans med andra lyssnar på en dietists föreläsning och sen äter mat tillsammans =S Låter inte alls roligt... Äta tillsammans med andra är inte min grej, vill inte ens äta med min familj.

Idag tex så försöker morsan tvinga i mig frukost. Nu har jag gett med mig på att käka någon knäckemacka eller något till frukost (deadline kl. 10) och hon är arg och säger att sen ska jag fan käka lunch också. Jamen visst ^^ Jag tänker dra efter frukosten så kan jag inte käka någon äcklig lunch hemma. Hade inte tänkt käka frukost så då får den ersätta lunchen istället.
Bye bye.