Jag skulla ha träffat en läkare och en psykolog men den ena var tydligen på semester! Så jag och morsan träffade bara en av dem. Hon var snäll fast ibland blev jag irriterad. Hon ställde en massa frågor om mitt liv - familj, skola, vänner mm - och hur jag äter, tränar och sånt. Sen berättade hon hur kroppen fungerar och bieffekterna av äs. Hon visade kostcirkeln och ungefär ett matschema, 6 mål/dag vad de ska innehålla. Hon frågade om jag var beredd att följa det och samarbeta med henne och jag svarade ärligt "nej". Då lät hon lite anklagande som att isf får jag skylla mig själv fast hon menade nog inte så för sen lät det som om hon ändå skulle hjälpa mig. Fast jag gav mig inte fast hon frågade om jag tänkte äta sådär.

Istället sa hon till morsan att hon ska bestämma alla måltider men att jag får vara med och planer och att spegeln och vågen skulle bort. Då började tårarna rinna fast jag ändå höll emot för att de inte skulle svämma över. Jag "stängde av" hjärnan så jag inte skulle höra vad hon sa och försökte tänka på hur kul ridningen hade gått och sånt, fast jag hörde att hon sa nått med att det var för min skull typ. Men att vågen skulle bort slog verkligen ner som en bomb i mig. Skit weird! Det låter ju helt super konstigt men faktist så reagerade jag så.

Nu efteråt har jag bestämt att jag ska gå och väga mig hos farsan istället. Jag kanske inte behöver väga mig flera ggr per dag utan kanske kan gå någon/några ggr i veckan. Om hans våg oxå försvinner tänker jag börja väga mig hos kompisar.

Mötet var iaf i typ 1,5 h. Jag fick med mig en matdagbok som jag ska fylla i, egentligen enligt den där kostcirkeln jag fick med mig men det gör jag inte. Jag får inte gå på toa på 20 min efter jag ätit, för de tror att jag ska spy - vilket jag nästan aldrig gör när någon är hemma. Och så ska jag inte lämnas ensam och helst göra något - typ få massage, diska, gå en promenad, spela spel - för att inte tänka på ångesten. Fast jag tkr det är värre att umgås med folk när man har ångest!