SKOLMÖTE & SAMTAL FRÅN SCÄ
Men jag har inte haft världens roligaste dag heller. Har varit både på skolmöte, med rektorn, min mentor och morsan, och sedan åkte vi till BUP och träffade en kurator/psykolog (?) och den andra vet jag inte vad hon var. Skriver om BUP i ett annat inlägg.
Vaknade, åt faktist min "kontrollerade" frukost, gjorde mig i ordning och åkte till skolan med morsan. Träffade några av mina snälla klasskompisar som, som alltid, var jätte söta. Min klass är verkligen bäst ♥ Hade som sagt möte sedan och morsan fick stå för det mesta i konversationen. Hon fick min tillåtelse att berätta att vi sökt hjälp för "äs" och sen diskuterade vi hur vi skulle lösa skolan. Många ggr kom förslaget om att gå om 2:an upp eller att "reducera kurser", vilket innebär att jag får läsa mindre men att det även kommer synas på betyget när jag söker in till högskolan, eller så kan jag läsa upp kurser på komvux men även då hamnar jag i någon särskild "hög" när jag söker in. ABSOLUT INTE - sa jag. VÄGRAR gå om, VÄGRAR ha ett "handikappat" betyg. Jag ska gå ut skolan precis som planerat, fortsätta samma linje, gå ut "rätt" år med helt normala betyg. Det kanske blir skitsvårt att fixa men jag ska tjata mig till det och sen fixa det, på något sätt.
Rektorn och mentorn var väldigt snälla iaf. De tyckte att det viktigaste var att jag mådde bra i första hand och att allt annat skulle komma sen (jätte omtänksamt och snällt att de var så förstående. trots det påpekade jag om och om igen att jag vägrar gå om skolan). Vi kom inte direkt fram till något. Jag har ju bett om hjälp just därför att jag inte längre vet hur jag ska lösa skolsituationen, bl.a., så därför avskyr jag när de hela tiden ställer frågan "hur ska du göra nu då? tänker du gå i skolan? klarar du det? eller ska du hoppa av? hur ska du göra?". Hade jag vetat att de skulle ställa samma fråga till mig som jag ställt mig själv hade jag ju inte behövt berätta om mina "problem". Det är ju DET HÄR jag vill ha hjälp med!
Vi bestämde iaf att jag ska ta kontakt med lite andra lärare och kanske gå till nån läkare eller nått och få en bedömning (fattade inte riktigt den biten) och sen får vi väl se. Jag ska försöka lösa det så att jag kan gå nästa vecka och få betyg i våra projektarbeten.
Btw så svarade jag typ "jag vet inte" på alla frågor, förutom när jag klargjorde att jag inte ville gå om. I början var jag nära på att grina men jag tryckte ner naglarna i fingrarna och bet ihop (vilket funkade). Kollade så lite som möjligt på de andra, har alltid hatat ögonkontakt - varesig det handlar om något trevligt eller inte, någon jag känner eller inte (vet ej varför).
Efter det vart det BUP som sagt (läs mer i nästa inlägg). Sedan åkte vi och shoppade lite. SCÄ ringde och över helgen ska jag bestämma om jag helst vill gå hos Mando eller om jag hellre vill stå i kö på SCÄ. Morsan är mer för SCÄ, själv vet jag inte. Båda verkar bra samtidigt som jag är livrädd för dem. Tänk om hela proceduren ger mig världens ångest och visar sig vara helt fruktansvärt hemskt och jag ångrar mitt beslut? Det kan jag inte veta med något av ställena. Så tillslut sa jag att jag inte brydde mig om var jag än hamnar, om jag ens får någon plats. Så morsan får avgöra och hon sa också att det är bestämt att jag kommer få någon slags vård på något av ställena men att det dröjer och sen vilket ställe och vilken behandling är ju inte heller bestämt än.
Jag vet inte vad jag ska tycka och tänka. Visst vill jag ha hjälp men samtidigt vill/försöker jag bli smal och jag är rädd att de ska bli sura för att jag sökt hjälp om jag fortfarande är inställd på och försöker bli smal. Då kanske de inte vill ha kvar mig? De kanske tycker att jag slösar deras tid och (framförallt något jag själv känner skuld för) tar upp någon annans plats?
Vi får se hur det blir. Just nu känner jag att det har blivit en överdos av "psyk-prat" idag och jag hoppas att det är slut för idag. Annars tänker jag be om att få ta "time out" från det här resten av kvällen och bara låtsas som att det inte finns, eller åtminstone att ingen vet. Orkar inte tänka mer kring det eller diskutera det eller ta några jobbiga beslut.
Istället ska vi åka och kolla på syrran som hopptävlar. Ska bli kul, älskar stallet och det är extra spännande när någon man känner tävlar! :) Själv hatar jag att tävla. Får inte ut något positivt utav det så jag avstår hellre, men tittar gärna när andra tävlar.
Väldans långt inlägg blev det idag! Och ett till om BUP kommer strax.
Puss och kram på er, sötisar!
Det vet jag inte för jag har bara sett denna i affären alltså som bara innehåller 92 (mellanmåls snack) och sen finns det bara dem där måltidsersättningsbaren på 218kcal dem har jag bara provat en av tog bara en tugga och fick inte i mig mer för det smakade inte alls gott, den är för maffig på något sätt. Jo men precis och det är det som är bra med dem :)
Hehe okej, du kommer att ångra dig för shakerna smkar verkligen illa! :S
<3<3
Det vet jag inte för jag har bara sett denna i affären alltså som bara innehåller 92 (mellanmåls snack) och sen finns det bara dem där måltidsersättningsbaren på 218kcal dem har jag bara provat en av tog bara en tugga och fick inte i mig mer för det smakade inte alls gott, den är för maffig på något sätt. Jo men precis och det är det som är bra med dem :)
Hehe okej, du kommer att ångra dig för shakerna smkar verkligen illa! :S
<3<3
Om skolan finns det massa sätt att lösa det på, beror ju inte på om du kommer bl inlagd eller inte (på mando blir det ju minst dagvård vilket betyder att du inte kommer kunna gå i skolan iaf de första veckorna, beroende på om du tar ansvar och följer schemat oavsett eller om du fuskar = mer tid där). Det du kan göra är att dels göra prövningar i vissa ämnen, dvs ca fyra prov/inlämningar/uppsatser vilket oftast brukar vara uppdelat under en termin. Då går du inte på några lektioner utan får plugga allt själv hemma. Sen finns det ju distans på värmdö och torsås, kanske även på din skola (vissa har det men "skyltar" inte om det. Jag är säker på att det kommer lösas och att du fixar det :)
Om att fortfarande vilja bli smal/fortsätta vara smal och gå ner i vikt/behålla vikten man har känner nästan ALLA (iallafall mer eller mindre, åtminstone har man viktfobi) som börjar på behandling så det är inget fel eller annorlunda med det. Dock måste du bestämma vilket som är viktigast, vara sjuk och smal eller bli frisk och må bra (och därmed även tycka att du är smal och se bra ut).
Sköt om dig vännen, kramar
vad bra, känns endå som du är påväg att kunna bli frisk nu. Jag hoppas verkligen du såsmåningom inser att det inte är någon grej med att vara smal, de flesta killar tycker endå att de är ful. Hur kul är det att ha en flickvän som är benig så man inte vågar krama henne eller kunna äta med henne för att hon mår dåligt av ett ens vara i närheten. bara en sån sak liksom. Blev jätteglad att du fått tid nu på mando och allt, ta vara på det. Och ge det ett ärligt försök, för din egen skull och även för folk i din närvaro!
hoppas du får en superbra helg, jag kmr inte kunna vara inne på datorn(tror jag) så ta hand om dig nu! kram
Svar: nej, inte direkt. ingen vet ju om min äs osv.. annars går jag och pratar på ungdomsmottagningen haha
svar till Rebecca: tack för alla förklaringar och råd!
jag hoppas på att kunna få plugga det mesta hemma lr på enheten, var och om jag nu kmr in, och sen göra prov i skolan och skicka in uppsatser och sånt. det tkr jag skulle funka bra. men saken är den att jag går en praktisk linje - dans, vilket innebär att jag måste vara i skolan för att kunna få betyg på den kursen. jag kan ju inte dansa hemma lixom :P men jag föreslog att om jag tex kan gå på deltid i skolan så kan jag gå på så mkt danslektioner som möjligt och göra den mesta teorin hemma. jag ska tjata som fan för att på nått sätt få igenom ett sätt som gör att jag inte får nått "handikapp" på betyget lr går om.
hur gjorde du med skolan? fick du fortsätta som "vanligt", påverkades betygen?
tack för allt stöd och all information! känns verkligen jätte bra att få, så försvinner några förvirrande frågor ur mitt huvud ;)
kramar!
Svar: Om det går skulle det verkligen vara super, varierar ju från skola till skola, min kunde tyvärr inte göra det. Var först meningen att jag skulle läsa heltid på distans, har dock hoppat av två kurser då jag kände att det blev för mycket. Är bara 150p tack vare att jag läste både matte a och b förra året, så det gör inte så mycket, inte alltför mycket att ta igen i trean :) Som jag berättade (tror jag) "bjuder" min riktiga skola på två kurser, så har fyra lektioner i veckan nu. Allt annat är fortfarande på distansen. Vet inte riktigt hur det har gått med betygen, kommer inte få några sen i somras men det går bra i alla kurser som jag läser nu. Var iof ganska högpresterande, mvg i allt förutom två ämnen där jag sänkte mig pga av att jag missade viktiga redovisningar på slutet (bla när jag var på ätutredning)..
Gud vad roligt med dans! Hur mycket poäng läser du i dans? Låter som om du vet vad du vill och har bra idéer, skolan brukar oftast vara väldigt tillmötesgående så det borde ju gå :)
Sköt om dig, kramar
svar: till Rebecca: jag tror vi läser ca 700-750 p dans, lr nått sånt. alla har reagerat på att jag är väldigt tydlig med vad jag vill när det gäller skolan :P
men faktist, det var i skolan problemen började så därför vill jag inte gå extra länge i skolan. jag har aldrig trivts i skolan. fast där jag går nu är en superbra och trevlig skola med jätte bra lärare, de flesta, och asschyssta elever, framförallt min klass! men om jag då skulle få gå om i min fantastiska skola så skulle jag ju hamna i en annan klass och den är faktiskt inte lika fantastisk :P vill verkligen inte hamna i den. och så vill jag bli klar med skolan o få tag nästa steg i livet, har lite planer faktist :) och ta studenten samtidigt som alla andra!
skolan hade många olika förslag men de flesta handlade om att gå om, läsa upp på komvux lr reducera kurserna. vill inte göra något av det, men som sagt jag ska fortsätta stå på mig.
jag är glad för din skull att allt har gått så bra för dig tillslut! kramar
