Jag hatar mig!
Fyfan asså jag är så jävla tjock! Har vräkt i mig som ett monster: mackor, oboy, frukt och lite paj. Jag vill dö. Mina dagar består bara av mer och mer mat. Jag fattar inte varför jag gör såhär? Nu handlar det ju inte längre om hunger. Nu bara äter jag för att jag vet att jag får ångest. Typ som att jag vill straffa mig själv genom att ge mig ångest. Jag orkar inte ens åka och träna längre. Jag vill bara gå och lägga mig. Jag vill bara försvinna.
Imorgon ska jag inte äta något på hela dagen, kanske något på kvällen. Sen på onsdagen ska jag kaaaanskeeee till skolan en stund. Annars ska jag sätta mig på ett bibliotek eller nått och plugga. Jag måste sluta äta!
Och nu börjar alla få reda på "saken" också: lärare, behandlare, farsan (bra, då kommer han kunna säga ännu mer hur dålig jag är). Det blir bara värre! Jag orkar inte. Jag mår så jävla dåligt! Jag mår illa, min mage är helt proppad (försökte spy. kom massa kväljningar men det gick inte att spy!!), jag är orolig och nervös över skolan, möten, kompisar och all jävla skit som finns. Jag hatar mig själv! Jag är så jävla dålig. Jag borde inte ha fötts. Jag är ett missfoster. Ett liv ska inte se ut som mitt. Jag är en äcklig missbildning! Mitt liv har vart piss sen jag var 6 år. Jag önskar att jag aldrig blivit född.
Åh, men det är ju just därför det blir sådär! Eftersom du bara äter frukt i flera veckor så blir du ju så hungrig och sugen att det inte går att motstå tilsut.
Jag vill också bli smal, men jag var på BUP idag och nu har de och mamma tvingat mig att äta middag... Jag känner mig jätteuppblåst och misslyckad eftersom jag borde svälta efter allt jag åt i helgen :( Men jag vet ju innerst inne att det är för det bästa så jag försöker, försöker intala mig själv att det är bra att äta. Vilket det ju faktiskt är!
Du är inte misslyckad. Jag vet att jag inte kommer att kunna övertala dig om det, men ja ville bara säga det. Du är en supergo tjej, och DET vet jag :)
Kram <3
Jag har också varit med om att bara äta utan att man är hungrig. Man orkar typ inte bry sig längre även om ångesten tar död på en. Försök bryta mönstret, det är svårt jag vet.
Okej, jag tycker du ska gå kvar men vet inte om din situation så ska inte säga för mycket.
