Jag tror att jag ska försöka äta normalt i 3 dagar, alltså måndag-tisdag-onsdag:
Frukost
(mellanmål)
Lunch
(mellanmål)
Middag

Mellanmålen är frivilliga. Men hur äter man normalt? Vad består en normal frukost eller ett mellanmål av? Hur stor är en normal lunch eller middag? Jag har ingen aning :S Jag kan inte bedömma sånt längre. Jag kan inte heller lyssna till min kropp, eftersom att jag inte känner om jag är hungrig eller mätt.
Så snälla tipsa mig om vad jag kan äta och i vilken mängd!

Jag har börjat bli lite pepp på det här med att bli "frisk" igen och få ett normalt ät-beteende. Anledning till det är att om jag får tillbaka min dansglädje och får en livsglädje och blir normalt social och sånt så vill jag börja dansa på fritiden igen. Satt och kollade igenom en massa kurser på en hemsida igår, och drömde om vilka jag skulle välja att gå på varje dag om jag hade terminskort där. Förut kunde jag dansa flera klasser på raken, flera dagar i veckan och tyckte att det var stört kul under hela lektionerna. Sedan diskuterade jag och tränade med kompisarna, medans vi stod vid bussen påväg hem efter träningen. Den glädjen vill jag ha tillbaka igen, men kan jag verkligen få det? Eller har jag tröttnat på dans kanske? För jag vill inte köpa ett terminskort som jag antingen inte har någon nytta av eller som jag får tvinga mig själv att använda, trots att det ger mig ångest.

Jag är rädd för mat. Jag är rädd för mig själv. Jag förstår inte hur något av det fungerar. Det gör mig tokig. Men jag kan inte skrika, gråta, slå, kasta, springa eller någonting. Jag bara sitter här med en växande ångestklump i mig och håller på att bli galen! Det värsta är dessa hetsattacker. Det är så pinsamt! Förut tror jag inte jag hade riktiga hetsattacker, då jag nu läst att det innebär att man äter onaturligt stora mängder mat på kort tid. Nu är det typ så! Igår fick jag definitivt i mig mer kalorier än vad ett normalt dagsintag bör bestå av. Det är läskigt! Jag blir rädd och får ångest och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag ska inte börja skära mig igen men gud vad jag suktar efter en liten nål att dra igenom armen med....