Fy fan jag har sånn jävla ångest! Jag har ätit redan och känner bara att jag måste bli smal! Pratade med en killkompis som jag inte har träffat på jätte länge igår. Hans tjej har haft anorexi så han fattar vad äs handlar om (många andra killar jag känner säger bara "meh! det är ju bara larvigt, ät och va glad!". Men han fattade. Och nu känner jag ännu mer press att bli smal! (han har jätte bra värderingar och är jätte smart. så jag borde ju tvärtom känna mig lugn men nej, jag måste bli SMAL!).
Så fan helvetes piss. Idag ska jag äta nått mer (kommer mkt troligen bli choklad), sen åka och träna och imorgon ska jag börja gå ner i vikt!! Åt imorse och gjorde armhävningar, benövningar, upphopp och sit-ups framför Vakna med The Voice. Jag tänkte först på att spy men kände bara nej - tänk om jag inte kan banta imorn då utan kommer in i den onda äta-spy-cirkeln? Så nej, började "träna" istället. Vill springa 7 varv runt huset. Hata att det är vinter(utan snö dessutom)!!!

Igår:
Jag: Pratade du med någon idag?
Morsan: Nej, SCÄ har telefontid imorgon. Ska ringa då. Men vi har tid hos BUP på fredag.
Jag: Men dit vill jag inte gå.
Morsan: Varför inte? Det kan ta jätte lång tid att komma in på en äs-enhet....Men nej nu bestämmer jag att vi går till BUP, nu är det så.

Jag vill inte gå till BUP. Hata BUP. Vet inte varför. Alla säger att det är dåligt. Jag tror att de är ganska bra egentligen men jag vill ha hjälp med maten, inte sitta och diskutera i 700 år. Jag vill ha någon som verkligen fattar det här med mat och ångest. BUP pratar med en i en timma, sen ska man klara sig själv med 700 kg ångest. JAG VILL INTE!