Ta mig härifrån!

Ångest ångest ångest. Allt har gått åt helvete idag, förutom att jag tog mig till skolan. Det är jag jävligt nöjd med! Nu är jag klar med kursen och jag får betyg i den och det var trevligt att träffa de flesta. Förutom att en tjej blev sur på mig för att jag bad henne hjälpa oss andra. Men det skiter jag i för jag sa det på ett trevligt sätt och hon hjälper aldrig till eller kommer i tid eller ställer upp för någon annan så alla är sura på henne och ställer henne mot väggen hela tiden och hon är alltid likadan mot alla - låtsas som att inget är hennes fel.

Nu när jag kommit hem har jag käkat några kesomackor, 2 äpplen och druckit te - FETTO. Samtidigt kom morsan hem och började diskutera äs-behandlingar, samtidigt som jag sitter med en knäckemacka i munnen. Hur fet känner jag mig inte då?! Hon vill välja den behandling som kommer ta 2 månader innan jag får hjälp. Hur fan ska jag göra med skolan tills dess?! När man väl får behandling hjälper väl dom en att lösa det problemet men hur ska jag göra tills dess? Jag har sökt behandling just för att jag inte vet hur jag ska tackla dessa situationer och trots det så måste jag tackla dem ensam! Helt jävla onödigt att söka hjälp då ju!

Sen insåg jag att jag är helt jävla sinnesstörd. Tex hatar jag att frysa så jag hatar den här svinkalla årstiden men när jag väl står ute och fryser tänker jag "du förtjänar kylan, det gör att du förbränner ditt äckliga fett!". Samma tanke kommer upp när jag ibland funderar på om jag ska ta långkallingar under byxorna när jag ska gå ut, så då avstår jag. Hur stört är inte det?!

Min sociala sida är helt fucked up. Jag ska föreställa en 17-åring - lixom den sociala, glada, upptäckar-åldern då man vill vara ute och träffa folk och göra saker hela tiden. Mitt lov kommer ju bli till att sitta hemma som alla andra dagar. Träffade en kompis lite snabbt idag och jag började oroa mig när det lät som att hon tänkte fråga om vi skulle göra något ikväll. Jag älskar henne, hon är en av mina bästa vänner, men trots det fruktade jag den frågan (som btw aldrig kom)! För jag vill verkligen inte behöva umgås med folk. Mina andra vänner skulle fika och jag var så rädd att de skulle fråga mig om jag ville följa med och tänkte snabbt ut en bra bortförklaring, ifall att. En annan skulle ju vara överlycklig över så snälla kompisar som frågar om man vill hänga med. Men jag fruktar alla roliga, trevliga, mysiga, normala, sociala situationer med världens sötaste, gladaste, snällaste och bästa vänner. HUR JÄVLA STÖRT ÄR INTE DET?!?! VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?!?!!

Finns det någon annan som känner som jag?? :'(

Ja... Händer ofta att jag väljer att sitta hemma ensam bara för att jag inte orkar vara social, lr tvingas äta lr dricka. Sen sitter jag och tycker synd om mig själv för att jag är ensam. Fucked up lr hur?

Jag känner exakt som du.. jag hatar att träffa andra människor. jag tackar alltid nej till att göra saker med mina kompisar.. vet itne vad det är men jag får jätte ångest över det....

och jag tycker det är jätte snyggt att vara så smal=)

Jaa du. jag vill bli smal för att jag inte vill att någon människa ska titta på mig och tänka att jag är mullig. (jag har ingenting emot mulliga människor alls!!!) men det är lite knasigt hur jag fick min ÄS och är en ganska lång historia^^



du då? varför vill du bli smal?

Jag brukar tänka samma sak när det gäller att frysa... att man förbränner mer då. Speciellt när jag är i skolan, där jag fryser konstant hela dagarna >.<

svar: Nej jag är inte dansare överhuvudtaget, jag såg att många bloggare testat hip hop abs och provade, jag har ingen koordination alls eg, men bra träning. Min pojkvän pluggar en termin i Danmark nu och han har bott där sedan 1 mån tillbaka. Vi träffades förra helgen men nu kommer vi inte ses på 4 v och det är jättejobbigt för vi har bott tillsammans nästan hela vårt förhållande förutom när jag var på utbyte för lite över ett år sen.



oj de blev en lång vikthistoria för mig så jag la in den på min blogg om du är nyfiken. ta hand om dig, kram!

Moussaka är typ en grönsaks och potatis lasange.. eller ja. jag tror det är en grekiskrätt. första gången jag smakade det idag. JÄVLIGT JÄVLIGT GOTT.



Och min historia är dum människa som säger fel sak och det trängar in i mitt huvud som skruvar som inte går att skruva loss. väldigt sammanfattat^^

162 cm lång, 50-49 kg.

Jag antar att jag får vara ganska nöjd med det just nu har man verkligen ingen tid att oroa sig. Min filosofi är att; Man går upp på julen av all julmat och nyårs festande, men går ner till våren då snyggt vår mode kommer + att man vill ha en fin strandkropp till sommaren. På sommaren grillar man mycket och äter gott och lägger på sig och på hösten tränar man och bantar till jule-tider.



Hur låter det?



Förresten hur mycket väger du?



Kram

Usch gumman. Jag förstår att det känns som ett helvete just nu. Jag minns själv när jag var i samma sits som dig. Med den fruktansvärt långa väntan på hjälp (2 månader) som kändes som en evighet. Och det där att jag inte förtjänade någonting fanns i hela tiden. Grejen är att vi lurar oss själva där, eller ja sjukdomen lurar oss. För vi förtjänar exakt lika mycket som alla andra.



Det kanske låter omöjligt just nu, men det kommer att bli bättre.



Vart vill din mamma att du ska börja din äsbehandling?



Sköt om dig så gott det går!

Kram<3

svar: det är klart att jag funderar över varför det blivit såhär. Men jag kommer verkligen inte ihåg varför det började för typ 10 år sen, men nu känns det som om jag stirrar mig blind vid min vikt bara. Eg förstår jag ju att jag inte är tjock alls, men känns som om jag inte kan bli nöjd om jag inte går ner mer...

Jag känner också att jag inte vill träffa folk, när jag väl är med dem kan jag slappna av men aldrig helt. Som ikväll blev jag medbjuden gratis att gå på veronica maggio (gillar inte henne men bättre än att sitta hemma) men jag tacka nej för jag vill inte visa mig tjockast och stå och trängast bland massa folk!



Sv: Det konstiga är att det är bara vissa saker jag verkligen känner sockert i:P

Svar: Skolorna borde verkligen lära sig att dra upp värmen litegrann på vintern... gah (och så borde de som bygger skolor lära sig att inte göra helt platta tak, eftersom det läcker in vatten så fort det regnar... haha).



Dagen har hittills varit rätt bra, men den har ju knappt börjat än, heller ;) Jag är i alla fall glad att jag inte vaknade jättetidigt, som jag brukar göra. Hur har din dag varit? :)

Du är inte ensam..



jag förstår inte på mig själv heller.. !! Jag vill bara isolera mig så jag kan träna dagarna ut! ska inleda tre veckors hård träning nu!