Föreställ er en mysig hemmakväll, en fredag som denna. Tänk om jag inte hade dessa äs-tankar, ångest och depp för allt. Då kanske den skulle se ganska annorlunda ut? Jag kanske skulle springa ner till pizzerian och köpa pizza och cola till middag. Sen slänga mig i soffan för att se en bra film jag hyrt och äta chips och godis. Kanske skulle jag ha bjudit över en kompis eftersom att det skulle kännas mysigare än att vara ensam hemma.
Tycker ni inte att det låter mysigt? Sånna kvällar har även jag haft (trots att jag inte kan minnas någon sådan jätte tydligt direkt, men någon gång har jag haft en sånn kväll!).

Istället sitter jag här, ensam i en trång lägenhet i mörker och tystnad. Jag tuggar frenetiskt på mina tuggummin, fryser och tänker koka te men är noga med att jag inte får stoppa i mig något med kalorier p.g.a all mat- och kroppsångest jag känner dygnet runt. Jag har ångest för att jag ska jobba imorn och av någon anledning känns det så grymt jobbigt och motigt. Jag blir nervös över det och får ångest. Jag bara önskar att de där 6 jobbtimmarna ska gå snabbt och att jag ska göra bra ifrån mig! Men ännu hellre önskar jag att jag slapp gå dit över huvudtaget. Men jag måste eftersom jag inte får sumpa mina sommarjobbs-chanser. Och om jag inte ens får nått sommarjobb måste jag ta alla chanser att tjäna ihop pengar nu.
Men allra helst skulle jag bara vilja att mamma kom hem, att det var tillåtet att bli 5 år för en stund och bara få berätta hur allt känns - vad jag oroar mig för, vad jag har ångest för, vad jag inte vill göra - och lägga över ansvaret på henne och låta henne få problemen att försvinna för att samtidigt få gråta medans hon kramar om en och tröstar. Fan vad skönt det vore! Att bara få släppa på allt ansvar, krav och allt vad det nu är.

Ok, det här blev ett riktigt "tycka-synd-om-sig-själv"-inlägg, men det är såhär jag känner mig nu och det är för att kunna skriva av mig sånt som min blogg är till för. x(