Min dag
Frukost:
2 rostis, 2 skinka, keso, sallad
Middag:
2 rostis, 1 skinka, keso, sallad, ½ port. broccoligratäng
Totalt: 450 kcal
Varning - det här kommer nog bli ett långt inlägg ;)
Idag vaknade jag typ halv 8!!! var grymt trött och hade asont i nacken och axlarna p.g.a dåliga kuddar och att jag typ spänt mig och sovit "oroligt". Orkade verkligen inte stiga upp, trots att jag satt väckarklockan på 8, och sov till typ 9 då jag masade mig upp. Käkade frukost och fixade mig snabbt som satan och sen sprang jag och morsan till bussen (som alltid -.-). Åkte till Ikea och var där hela dagen. Köpte en massa saker till mitt rum och till resten av lägenheten! Ska beställa hem grejer också, så att vi får dem hemtransporterade. Super!! :)
Morsan tjatade redan när vi kom dit om att vi skulle gå och äta för att hon var så hungrig och fikasugen (bara för att det luktade kanelbullar över hela stället), men jag tyckte att vi åtminstone kunde vänta. Hon sa sen inte "nu äter vi" utan frågade "ska du äta nått?". Självklart svara jag nej på det! Då blir hon sur och säger "du MÅSTE äta". Jag hatar när dom först ger en valet och sedan försöker tvinga en till något annat. Kan dom då inte hellre säga från början "vad ska du ta?" eller nått sånt?? Sen tillslut sa jag okej och valde lax med sallad eller nått. Då börjar hon kommentera såklart: "va? tycker du OM sånn lax??" och så kör hon igång någon diskussion som att jag valt fel. Så då tvärvägra jag att äta. Hon ba "näej men jag klagar inte, jag tänkte bara att du tycker väl inte om". Om hon först tjatar på mig att äta, hur kan hon då tro att det är fritt fram att kommentera vad jag äter sen?? Det fattar jag verkligen inte och det värsta som finns är när någon kommenterar vad eller hur man äter! Så i alla fall vägrade jag alla hennes matförslag. Var så jävla sur och hade världens ångest. Hatar att ha ångest bland folk dessutom, där man inte kan gå undan.
Sedan gick vi vidare och köpte grejerna och allt var frid och fröjd igen. Skönt det, åtminstone. Åkte till en ridsportsaffär och där fick jag ett par ridbyxor av mami :) Hade tänkt betala dem själv men hon ba "men dom ska väl inte du betala? dom ska väl jag betala? här - jag tar dom och det hära!" sa hon och räckte fram sina grejer + kortet. Tack mami! <3
På bussen hem satt jag, som alltid, och lyssnade på när folk pratade. Det är så himla roligt att lyssna på barns konversationer! Den här var mellan 4 st tror jag - någon gick i 1:an och någon i 4:an. De pratade om att vara smal eller tjock. Den äldsta försökte resonera om hon vägde för mkt eller inte, eftersom hon såg smal ut "trots sina 42 kg". I början lät det som hon försökte förklara för de yngre att tjejer ska se smala ut för att killar gillar det och att det är viktigt att väga lite. Men efter en stund gick hon över i att resonera om det finns något "lagom". För vad är egentligen för smalt eller för tjockt? Och vad är då lagom? Folk kan se både tjocka och smala ut trots att de har samma vikt. Tycker killar verkligen bättre om smala tjejer? Och vad tycker tjejer om tunga, lätta, smala, tjocka killar? Det lät som att hon försökte komma fram till att det inte spelar någon roll hur man ser ut och att alla olika storlekar finns och bör accepteras. En sak som hon sa var så otroligt gullig! Hon låtsades vara en tjej som pratade till en kille: "såhär ser du ut, såhär ser jag ut. Tycker du inte om det, ja då kan du gå". Hon hade en sånn liten mild barnröst när hon sa det trots att det lät som en vuxens mening, det var så himla gulligt och jag höll på att kvävas av skratt! :D
Det lät som (typiskt barn) att hon lyssnat på 2 olika grupper och tog upp dem sakerna nu för att låta vuxen. Det lät som att hon lyssnat på några äldres samtal, tex när hon sa "man får INTE fråga en tjej hur gammal hon är eller vad hon väger" blandat med en diskussion med barn i hennes egen ålder, då man diskuterar vem som är smal, tjock, vad man väger osv. Och så lät det som att hon inte riktigt kunde bestämma vilken sida hon var på. Ena sekunden så såg alla olika ut och det var helt okej och nästa sekund sa hon "den där tjejen i skolan är elak! Hon är TJOCK!". Det lät som att hon själv inte fattade att hon hade delade åsikter, sådär som det är med barn när man börjar resonera kring saker och ting och förstå och ta ställning kring dem.
Det var det hemskt att TOM redan i den åldern diskuteras tjock hit och smal dit. Så himla sorgligt! Och jag tänkte "varför avbryter inte deras mamma diskussionen?!". Sen tänkte jag på mig själv - för vad är jag för en förebild? Jag gör tvärtemot vad jag tycker är rätt. Jag vill vara en förebild för unga och säga precis att alla ser olika ut och är olika och minst lika mkt värda, men jag gör tvärtemot och försöker förändra mig själv för att bli något annat.
Och nu sitter jag här hemma, känner mig fet som fan men är nöjd med att jag är "tillbax på banan" igen och har hållt mig under 550 kcal. Eller jag var nöjd nyss. Nu känner jag nästan för att ta en apelsin, bara för att trotsa mig själv på nått sätt. Helt sjukt att jag har de här helt olika sidorna!
Kan ni känna liknande - att ni vill vara en förebild för andra genom att stå för att alla är lika värda och bra som man är och inte behöver förändra sig för att duga?
svar: Jag måste ju säga att det beskriver låter ju ungefär som om du skulle beskriva mig så som jag har haft det, och även har idag till viss del. Men de börjar nog oftast så..nyttigt och träning och ja, tillsut går det över styr.
Jag blev ju nästan löjligt glad av att du tog åt dig av min komentar. Det är inte första gången kan jag säga som jag dampar loss på bloggar med sådana inlägg.. men oftast får jag bara något löjligt bullshit-svar tillbaka av diverse insyltade pro-anas.
Men iaf, jag önskar dig fri(sk) från den här ursäkta ordvalet, fittsjukdomen. Det finns ju så mycket roligare saker i livet än att slösa bort sin ungdom på att driva sig själv i en för tidig grav.
skickar tillbaka komentaren här också..
hej. du har faktist helt rätt. jag håller med dig i vartenda ord. det är min blogg och jag har rätt att skriva i princip vad som helst. det är mitt liv och jag har rätt att göra i princip vad jag vill med det. alla bestämmer över sig själv och kan välja att säga nej lr ja.
men allt behöver inte vara rätt för det.
jag har lovat mig sj att visst kan jag gå ner i vikt på mitt sätt, trots att jag vet hur dåligt och ohälsosamt det är. visst har jag rätt att skriva och beskriva mina känslor. MEN jag lovade att jag inte skulle bli nån proana för jag tkr den här "sjukdomen" (vet inte om jag är sjuk än) är hemsk! INGEN ska behöva uppleva den. jag har alltid vart emot samhällets idealkrav och försökt kämpa emot dem och tala FÖR att man ska vara sig sj och inte behöva anpassa sig efter idealen. jag har velat vara hälsosam på alla sätt och vis.
samtidigt som jag pratade så mkt om det där "rätta" så kände jag innuti att jag hatade mig sj och inte stod ut längre. började skära mig, först försöka äta nyttigt, börja träna mer, sen börja träna ca 14 h per vecka (minst), bara frukt, sen ingenting osv. och jag visste att jag gjorde det där "dåliga" som jag alltid varit emot. och då bestämde jag mig att jag ändå skulle kämpa för att ANDRA inte skulle bli påverkade på samma sätt. tex säger jag aldrig till folk runt omkring mig att jag tkr jag e tjock, trots att de VET och frågar varför jag inte äter. jag låtsas som att jag inte bryr mig om hur jag ser ut, fast det är vad jag ständigt tänker på. jag låtsas att jag äter och är nöjd (trots att alla vet sanningen). jag säger inte att folk är tjocka lr för smala lr för kurviga lr nått annat och jag säger inte att det är onyttigt om nån äter glass lr sallad lr vad som helst. jag kommenterar inte andras utseenden lr livsstilar alls.
jag har alltid varit emot de där "pakterna" om att banta tillsammans, som jag läst om på andras bloggar. jag har även tänkt över att jag skriver ut hur många kalorier jag äter för jag vill inte att andra ska bli påverkade att räkna och jag försöker tänka på allt sånt när jag bloggar. tex skriver jag ut nyttiga recept (inga svältrecept, men god mat som är nyttig för ALLA och kanske inte innehåller så många kalorier ändå. de gör iaf att jag inte får ångest av att äta den) utan att skriva ut kalorimängden.
Din kommentar gjorde ont att läsa, för jag kände mig påhoppad och hemsk. men det var ju sanna ord som fick mig att tänka till om mitt löfte och mina tankar innan. jag vill ABSOLUT INTE vara nån proana! ALDRIG ALDRIG ALDRIG!! så trots att kommentaren kändes hård så säger jag tack för "väckarklockan" jag behövde tänka till och jag uppskattar att du uttryckte dina negativa åsikter på ett schysst sätt (de flesta brukar vara väldigt respektlösa och anse att de kan skriva vad för elakt som helst).
jag ska lägga ner den där schema-tillsammans-grejen och förklara varför på bloggen!
förlåt för en superlång kommentar och hoppas du får en bra dag!
