Min farsa kan inte fatta att jag är sur på honom. Däremot har han tydligen all anledning att vara sur på mig (?). Jag har inte träffat han på veckor eller bott hos han på månader. Idag tänkte jag att jag kanske skulle strunta i skiten och åtminstone övningsköra, bara för att inte misslyckas med även det. Inte för hans skull utan för min skull. Jag sms:ade honom precis att okej då, vi ö-kör som han frågat.
Någon minut senare ringer min faster och låter jätte förvånad när jag svarar. Hon väntade sig att min morsa skulle svara. Hon frågar hur jag mår typ 10 ggr (hon är världens snällaste) och trots att jag verkligen försöker låta glad så hör jag hur trött och fejkat det låter. Varför det helt plötsligt?? I telefon borde det väl vara lätt att fejka sitt humör?
Iaf får hon prata med morsan sen och då hör jag hur låser in sig i badrummet och tyst diskuterar om mig - om att jag inte orkat gå till skolan, om mina tankar, om att jag sökt äs-hjälp.
JÄVLA PAPPA!! Och han kallar mig en "hemsk dotter" som inte litar på sin egen far. Jag ville inte att han skulle bli inblandad i det här men morsan övertala mig att hon skulle få berätta, eftersom de har delad vårdnad om mig. Inte ens då kan han hålla något hemligt utan måste berätta det för hela jävla släkten!
Fattar dom inte?! Ju fler som vet om det desto värre blir det! De jobbigaste personerna att äta tillsammans med är de som vet. Ju fler som vet desto högre blir kraven på mig att vara smal och desto tjockare känner jag mig. Nu förväntas jag äta lite och vara pinnsmal. Men det är jag inte!
Jävla puckoidiot och han undrar hur jag inte kan lita på honom??!! Jag sms:ade direkt tillbax att jag ångrat mig och inte umgås med personer jag inte har förtroende för.
Min faster är en av de bästa personerna jag vet. När jag är hos henne ska allt vara enkelt och härligt som det alltid är där. Men nu finns det ingen plats att fly till längre, för nu är alla platser förgiftade!