Jag skulle bara vilja äta ett äpple. Eller en apelsin. Eller nått. Det ligger nyköpta frukter på köksbordet. De andra kan äta när de vill, vad de vill. Yoghurt med sånn där kak-müsli som är som en efterrätt, juste Start müsli. Men jag kan inte. Jag kan inte ens ta ett äpple, för då sviker jag mig själv, min kropp och mitt liv. Jag har min lista, min planering, min plan. Och jag får inte vika av den. Men det är så jobbigt. Varför är det så jobbigt? Varför är jag så oense med mig själv? Varför vill jag både äta och inte äta? För i mitt huvud står det:

Ja till mat, nej till smal.
Nej till mat, ja till smal.