What to wright?
Dagens matintag:
- Några läkerol
- Vitamin Well
- En liten portion köttfärs med vitkål och ris
Efter morsans misstankar kände jag att jag måste äta "normalt". Alltså jag brukar ju inte äta ris och sånt.
Men tog en slev skakade av den och la på tallriken. Det blev typ en tugga så jag tänkte "nej! Tittar hon om jag skakar av maten? Får ta lite mer". Så jag tog lite ris och lite köttfärs/vitkåls-blandning och vispade ihop det och spred ut över tallriken så det skulle se mkt ut. Lagomt lyckat eftersom det låg typ ett riskorn för sig över tallriken. Men men, hon klagade ju inte. Och jag slapp äta så mkt. Det var gott iaf och hoppas slippa äta riset nästa gång. Helt ärligt så tycker jag det är godare utan. Riset smakar ju ändå ingenting. Och köttfärsgrejen var ju nyttig så ska satsa på bara den nästa gång och ärligt förklara att jag tycker det blir mer smak med bara den.
Tipsar starkt om spiskummin, som är en krydda. Den finns bland annat i sånn här tacomix som man har i köttfärsen när man äter tacos. Asgod krydda och det är ju inga kalorier heller så man kan få maten att smaka bra utan ångest!
Har knappt gjort något idag förutom att sitta vid datorn. Jag har försökt plugga lite och lyckats skriva liiiite på en uppsats. Värdelös. Ska till skolan imorn. Morsan frågade tom om jag hade tänkt gå dit, trots att hon redan imorse tyckte att jag skulle gå. Weird =S Fast nu har jag inte samma lust att gå. Börjar bli trött och då tappar jag humöret och vill bara sova bort livet. Dessutom är jag lite nervös för att hon ska ta upp matdiskussionen. Jag vet inte själv vad jag vill. Hjälp låter bra på många sätt och vis men det gör smal med och när jag tänker "hjälp" så skriker min hjärna att jag inte får, att jag inte har rätt till hjälp, att det är förbjudet för att jag är tjock!
Så jag vette fan längre. Bara stänger av allt. Att jag struntar i dansen, att jag struntar i att plugga, att jag inte vet om jag vill ha hjälp eller ej... Åh orkar inte tänka.
Har fått en bok idag. Just nu önskar jag att jag fick släppa alla jobbiga tankar och bara välja att vara hemma imorn och läsa. Se på Voice show och läsa. Men wtf nu måste jag plugga!
Från att inte ha något som helst att skriva till att skriva allt som finns att skriva. Sånn är jag, tjolahopp tjolahej.
jag har frågestund i min blogg om du vill fråga något!
Jaaa, jag känner igen mig så mycket i dig. Man vill kanske egentligen ha hjälp men man kan inte be om den för det är man inte värd... (men du är såklart värd den egentigen!)
och det där med att vara förvirrad och inte orka tänka känner jag också igen. Ibland känner man för kämpa för att bli frisk, men sen vill man träna och svälta för att bli så smal som möjligt och ibland känns det bara som att man vill sova sig igenom hela livet.
Det jag alltid kände (och fortfarande känner) är att någon annan ska komma in i mitt liv och säga¨åt mig precis vad jag ska göra. Så slipper jag tänka och göra fel och ha en massa ångest.
Men jag hoppas att din mamma verkligen ringer läkaren. Det är alltid svårt att ta första steget, men sen när du väl kommer dit så blir det säkert lättare. Så kändes det i alla fall för mig. Jag trodde liksom inte att jag hade så allvarliga ätstörningar utan bara hade lite "problem". Men egentligen så hade jag ju en riktig ätstörning och var i samma situation som en massa tjejer som gick behandling.
ha en trevlig helg :)
åh, det är jobbigt när allting bara inte fungerar & man har ingen motivation för någonting i sitt liv längre. hoppas att det blir bättre snart <3
Hej vännen!
Jobbigast för mig just nu är nog att ingenting verkar ha ett slut. Allt bara byggs på mer och mer.
Så snart exploderar väl min hjärna?!
Med mitt tillfrisknande vet jag inte hur det går. Men jag äter i alla fall regelbundet 6 gånger om dagen, men inte fulla portioner. Jag vill inte ge mig, samtidigt som den sjuka sidan surrar något annat...
Jag förstår din rädsla angående att få hjälp. Någonting längst inne vill egentligen men rädslan för att gå upp i vikt är väldigt stor. Right?
Hur mycket har du gått ner nu?
Och vilket bmi har du?
Är du rädd?
Kram<3
Jo jag är fet, dessutom FETAST! DEm sa det inte för att vara taskiga dem sa det dem såg en fet person, dem vågade bara säga sanningen antagligen för att dem inte känner mig men sanningen sa dem, och den kan knappast ha ljugit jag ser resultatet på vågen fyfan vad siffrorna är enormt höga har gått upp skit mkt:S Är as rädd att jag håller på att få bulimi igen, hetsätit som en gris idag ocg magen satan vad den står ut och gör ont, fan kommer inte kunna sova idag..Mindre om jag behåller allt i magen men jag tror inte jag kan det ångesten tar död på mig:S Jag är fan värdelös!
