Han skiter i alla
Nu satt farsan med fönstret öppet och katten hoppade ut! Shit vad jag fick panik. Det var fönstret mot sidan med den stora bilvägen. Så jag sa tyst men kokande av ilska och rädsla "Ingen rör sig. Var tysta, var stilla. Springer nån så får katten panik.". Så jag tog försiktigt fram godis och leksaker, öppnade ytterdörren och lockade. Godiset ville hon inte ha men som tur var lockade leksaken och hon sprang in. Shit vad rädd jag blev.
Varför lyssnar han inte? Det är fan farligt att bo här. För varje sak jag blir arg eller besviken på försöker jag lugna mig och tänka om på nytt att nu ska jag vara schysst och inte arg och försöka ha trevligt ändå. Alla gör ju misstag och vi mår alla dåligt om jag ska vara arg på honom hela tiden. Bättre att strunta it och gå vidare. Men han skiter ju fullständigt i andra! Det är så jobbigt så jag vet inte vad jag ska göra..
Känner igen mig, mot din pappa. Min mamma är lika dan, hon lyssnar inte och släpper ALLTID ut Tova genom dörren. (då vi är hemma hos henne) och det jag brukar göra är att bara markera att det var FEL och sedan försöka få in Tova. Tills nån gång, även om det tar år, så kommer dem att fatta till slut. Vissa människor har inte förmågan att kunna se andra, när dem är så upptagna med ens själv. Ja vet inte hur din far är, men det kan säkert mycket möjligt vara så att han lider utav "tvångstankar" tex, och besatthet, som får ens att bli självupptagen. Inget han kan rå för, men det är han som måste få veta om, om han nu skulle ha någonting.
Min mamma vill mig väl hela tiden, men det blir fel, hela tiden. Hon har inte förmågan att SE vad problemet ligger. Därför är det bäst att jag har hänvisat henne till en psykolog. Det är OK att bli sur på ens pappa och markera när DU inte tyckte det var OK, men inte göra sådan stor sak utav det sedan. Ja tror din far, verkligen inte förstår, vad de innebär. Inte för att han inte älskar dig.
Svar: Body fitness är nog en väldigt utseendefixerad tävling, handlar om att vara i form hela året om och så vidare. Och jag har själv en ständig kamp att vilja vara frisk, men ändå inte väga mycket. Tänkte att 50kg är min lägsta vikt, och försöker hålla mig där.
Jag går hos en kurator och behandling för tvångstankar, så jag borde bli frisk? De är väl det jag vill? Jag vill kunna ha ett mål med mitt liv, någonting att sträva efter, jag vill inte slösa bort mitt liv, då kan ja lika gärna DÖ!
Svar: Hm, du kanske har rätt.. men vad ska jag då satsa på? Jag är ganska dålig i allting. Nä, dem vet att jag tränar "mycket" och äter "lite" men inte hur stor påverkan det har i mitt liv. Träningstvång är en utav mina stora tvångstankar, men det är nog någonting som ja aldrig kunna ta mig ur själv.
Ja, vet inte alls, hur ja ska göra för att bli lycklig. men träning är någonting ja gillar!
Gud, jag förstår att det känns jobbigt! Men jag tror inte alls att din pappa inte bryr sig. Jag tror bara att han inte riktigt förstår hur viktigt det är, både med katterna och det du skrev tidigare om att du måste äta kolhydrater.
För ett år sen trodde jag ärligt talat att min pappa inte brydde sig om mig. När vi var på BUP var hand aldrig med och han pratade typ aldrig med mig. Ibland när jag var ledsen så blev han arg på mig för att jag inte ville prata med honom.
Men allt det där har ändrats nu. Jag är inte helt säker på hur och när det gjorde det, men han började iaf följa med till BUP och vi började prata med varandra. Nu tror jag att han har börjat förstå mer hur jag har det och därför känns det mycket bättre. Nu vet jag att han bryr sig om mig.
Jag tror absolut att din pappa älskar dig och vill att du ska ha det bra, men ibland vet inte föräldrar hur de ska bete sig. Om du inte har försökt prata med din pappa så kanske du skulle kunna göra det. Säg bara helt som det är. Och om inte det funkar kanske du kan få hjälp av din mamma. Jag förstår att det är jobbigt just nu, men det löser sig. Tillslut så!
KRAMAR <3
