"Maten är klaaaaaaaaar!" ropade farsan från köket så jag skuttade ner med glatt, nöjt och gott humör. På köksordet stod en kastrull med jasminris och en stekpanna med kött i gräddsås - saltimbocca alla romana. "STOP sa det i min hjärna och kropp.
"Äh, jag har ju ätit det här förut. Jag tycker ju det här är riktigt gott och jag har inte ätit det på jätte länge! Jag kan äta det idag, det är ju en vanlig middag - det går jag inte upp av! Jag kan äta EN saltimbocca. Det är ju gott... Fast jag har ju tänkt att jag inte ska äta om det serveras en maträtt med grädde, det har jag ju redan tänkt ut och bestämt mig för att jag ska vägra för grädde går bara inte. Och dessutom har jag nog ätit mer än de andra dagarna idag så då blir det ju jätte mkt kalorier! Hur mkt kalorier är det i grädde egentligen? Åååh shit, hur ska jag göra?!".
Började äta sallad som bestodd av sallad och tomat (efter att jag tagit så häller farsan i olja och vinäger). Medans tänkte jag på om jag skulle ta maten eller inte. Det var verkligen skitjobbigt att sitta där och stressa igenom tankarna medans salladen tog slut på min tallrik. Men sen kände jag bara "nej det går inte. Jag äter i princip allt annat men grädde vill jag inte. Inte nu iaf. Jag är på så gott humör och är så nöjd med allt roligt jag gjort idag att jag inte vill låta ångesten förstöra det! Självklart vet jag att man måste möta ångesten för att övervinna den, men idag orkar jag inte. Idag väljer jag att vara nöjd framför ångest". OBS - med nöjd menar jag inte nöjd med maten utan över saker jag gjort idag.
Så jag frågade om det var grädde i maten, och det var det ju, och om jag fick äta något annat. Så jag mickrade en pirog som jag åt ist.
Tyckte dessutom att grädden såg ovanligt tjock och såsig ut. Har den alltid sett ut så och pga äs så ser den annorlunda ut nu eller har han typ använt matlagningsgrädde förut och nu vanlig grädde? Vi har väldigt mkt vanlig vispgrädde hemma. Han verkar gå på någon ny diet nu, typ GI. Han bantar inte utan tränar och försöker bygga så mkt muskler som möjligt.

Btw när jag frågade om jag fick äta något annat så frågade han vad och då sa jag "vad har vi?" och då svarade han "jaa..rökt skinka" som att han var seriös på att jag skulle äta det till middag. Menade han att salladen jag åt räckte och så kunde jag ta någon skiva skinka or what? Sånt där är så jobbigt tkr jag! Som att jag inte spelar någon roll om jag svälter ihjäl eller att han tycker att jag bör banta.

Idag märkte jag också hur stark min äs är. Ibland tänker jag att jag inte alls är särskilt äs. Jag äter ju typ allt och är tjock och har mens och allt. Men nu märktes det verkligen tydligt.
Som en kompis sa till mig för något år sen: man tror att man kan äta godis vilken dag som helst utan ångest, bara man bestämmer sig för det, men sen inser man att man inte kan det.
Jag har typ lättare för att käka en tallrik glass än en maträtt med grädde! Konstigt egentligen. Vet inte riktigt varför. Kanske för att jag aldrig gillat grädde (alltså vispad grädde på tårtor och sånt, fast med tiden har jag lärt mig tycka om det ifs) eller kanske för att jag inte har någon koll på kaloriinnehållet i grädde och vet bara att det är fett?

Såhär har iaf maten sett ut idag:
F: 2 dl allbran, 1,5 dl mjölk.
Me: -
L: 3 korv med bröd, ketchup och sallad.
Me: 2 mackor med färskost, sallad och paprika/tomat. - vågade först inte äta brödet för det var ett vitt sånt där runt bröd som egentligen innehåller jätte mkt kalorier och socker tror jag. Men sen såg jag att det var mjölkfritt och då räknade jag ut kaloriinnehållet och då vågade jag äta det :)
M: Sallad, tomat, 1 pirog.
Km (ska äta): 2 mackor med färskost, skinka och grönsak.