Hur lindrar man ångest?
Ååh asså jag skiter i om jag äter eller inte, om det är fett och socker i maten eller proteiner och kolhydrater. Jag skiter i kalorierna nu, det är kroppen som ger mig ångest! Min feta äckliga kropp. Alltså jag tror inte ni förstår hur fet jag har blivit. Jag är ett ända dallermonster. Allting bara valkar sig och väller över. Om jag sitter bredvid någon på bussen så har den i princip mitt höftfett liggandes i sitt knä. Typ. Fet är jag iaf. Super-jätte-jätte-fet. Men jag ska fortsätta äta som ett monster (alltså jag menar inte hetsäta utan försöka komma in i 6-mål-per-dag-rutinen). 3 veckor - jag SKA komma in i rutinen. Sen ska jag börja gå ner i vikt igen. Jag ska klara av skolan också. Jag ska klara fucking ALLT. Jag ska fanimig lyckas. Jag ska ALDRIG tillåta mig att ha en sånn skit termin som den här var - fet, ensam, sysslolös, ig i allt typ, pluggade inget, ingen träning, inga vänner - no life what so ever.
Nej fan nu ska jag:
1) bli av med hets och äta 6 ggr per dag.
2) börja träna.
3) gå ner i vikt - bli smal (framförallt, alltså om jag väger mer pga att jag får muskler istället för fett och därmed ser smalare ut så är det okej).
4) bli social, glad och positiv. alltså vilja göra saker, bli liiite impulsiv, festa, shoppa, bio mm - aktivt liv.
5) fixa 3:an - ligga så bra till som möjligt, alltså försöka att inte komma efter så mkt. även om jag inte kmr gå i skolan kmr jag kunna gå på scä:s skola, så då behöver jag inte komma efter.
6) utvecklas inom ridsporten.
7) börja dansa? annars gymträna lr nått. måste träna iaf!
Svar: Det känns skönt att det finns folk som känner igen sig och förstår hur man känner, men samtidigt är det ju inte alls bra :/
Hm, jag tvekar litegrann, känns rätt läskigt att ge ut den, men jag skriver den i e-mailrutan :P
ångest är det värsta som finns i hela världen :/
Har läst dina inlägg nu, så jobbigt du måste ha det! Har en kompis som ser ner på alla "ätstörda" människor, blir faktiskt riktigt irriterad, för hon vet inte hur jäkla jobbigt och svårt det är. Det är faktiskt ingenting man väljer, man får en rubbning i hjärnan och till slut blir man sjuk. Gud vad blir arg på henne då, att hon inte kan försöka ha gnutta förstående. För på dig, så är det ingen uppmärksamhet eller något liknande, du mår verkligen dåligt på riktigt..
kan du inte få medecin för ångest? så den dämpas lite? Måste vara grymt jobbigt att få sådan ångest nästan varje dag. Jag har aldrig tillåtit mig fått ångest, har alltid brytit den (genom att göra tvångstankar) så jag är rädd för ångesten, riktigt rädd.
Haha! Det där med Mc´donalds det finns en bok som heter "uppdraget" som det står vad man ska göra, massa utmaningar och så gör man det! :D Det var inte speciellt pinsamt, ångrar nu att jag inte gjorde det mer där folk kunde se mig.. men det var då bara amatörmässigt, får göra om det någon annan gång.
Ibland kan jag också känna mig fet, efter man har druckit vatten!! men, försök gör som du har tänkt dig, testa i några veckor så kanske kroppen har kommit i blanans. Sköt om dig!!
Nu i tisdags så var det tänkt att jag skulle ta i tu med att "kunna tvätta händerna" och vet inte alls hur det skulle gå till. Fast är väl att gå till ett handfat och helt enkelt tvätta händerna och stå ut med att man är blöt och låter få ångesten att komma, inse att det inte är farligt.
och jag trodde skulle klara av det, men när jag väl satt där, blev det små ångest direkt. Kunde inte testa på någonting, allting kändes för jobbigt och jag skämdes till tusen! Fick hemläxa istället att försöka utmana mig själv, genom att försöka sluta räkna trappsteg eller någonting annat som inte är lika jobbigt. (Det går framåt iaf)
Nu på bion efter toaletten, ville jag verkligen tvätta händerna (tänk vad mkt baktirer liksom) men händerna vägrade utav sig själv att komma nära kranen.. fick jag hellre skämmas och tro att jag kommer döda varenda människa med mina bakterier! :(
svar till Jojo: men vad är egentligen "alla andra har ett bmi på 17" för ursäkt till att du ska behöva må dåligt? förstår du hur jag menar?
man vill INTE söka hjälp. man vill inte ha hjälp, man vill inte att nån ska säga åt en att äta och man vill inte höra att man är smal. det är det som visar på att man fortfarande är sjuk när man går i behandling och det är just det man behöver. man måste gå där tills man känner "ja jag VILL ha hjälp, jag VILL äta, jag är VÄRD mat och goda tankar och jag tänker kämpa till jag mår bra!".
du behöver hjälp och du vet det. jag lovar dig att grubblandet inte kmr leda nånstans. lika bra att bara söka så har du det gjort. dessutom tar det jätte lång tid att få hjälp så det är lika bra att börja i god tid.
visste du att skelettet utvecklas tills man fyller 25? det skelett man då byggt upp är det man får leva med hela livet. visste du att jag inte har haft mens på 1,5 år och att det bla påverkar skelettets utveckling? visste du att mitt skelett har stannat i utvecklingen pga den här sjukdomen? om jag inte gör någonting åt det nu så kmr jag ha ett förstört skelett resten av livet.
du har, precis som jag, chansen att bygga upp din kropp och ditt psyke NU innan det är försent och bli frisk och leva ett lyckligt liv.
vet du att det går några tanter i åldern 50, 60, 70 som lider av anorexi som inte har några familjer, jobb, vänner, fritidsintressen lr något för att de är så sjuka? de kmr bara dit får några slangar ner i kropparna där de sprutar in näring för att de ska överleva och sen får de gå ut och leva med sjukdomen igen. det har blivit kroniskt sjuka vilket innebär att de aldrig kmr bli friska.
kom igen jojo, du måste verkligen inse att du måste söka hjälp! annars kan du bli en sånn där tant! det kmr förstöra hela dit liv. och läs nu INTE "DU kmr förstöra hela ditt liv" utan "DET kmr förstöra hela ditt liv" - SJUKDOMEN. men DU kan stoppa den och bara DU. se vad stark du är då det faktist är DU som har den makten över dig själv och bara du. se det som nått positivt och utnyttja det!!
just nu har jag bara 2 behandlare, det ena är en läkare som bara e med ibland. den andra pratar jag nästan bara mat med, ångest och tankar förstås. lite om saker runt omkring, tex om hur skolan går och om hur jag ska klara sommaren. och så får jag massage och så har vi kroppskännedom då man jobbar med konturerna. många äs tror att ens kropp inte har någon begränsning av fett så därför drar hon längs med en kropp, ganska hårt, för att man ska inse att det inte är sant.
jag står på kö för att få en samtalskontakt i höst, men då måste jag äta ordentligt för där pratar man inte nått om maten utan om andra saker, som orsakerna till ens äs tror jag och mkt om ens egen sjbild. psykologer vill heller inte jobba med äs som inte äter för då fungerar inte våra hjärnor och vi kan inte ta in någon information på ett friskt sätt och då blir behandlingen helt oeffektiv.
sköt om dig nu och TÄNK på vad jag sagt! <3
Ja! det börjar gå framåt, men alla små saker iaf! hoppas de går bra för dig med, puss!
Blev riktigt tagen av ditt inlägg. Vilken motivation! Tror verkligen på dig gumman.
Du ska klara det
VI SKA KLARA DET.
<3
