Jag ska äta "rätt", jag kommer bombas av ångest
Jag har det här som en prövperiod för att se om jag tycker att det ger något som helst positivt resultat och få min kropp i bättre balans. Sedan får jag se hur jag gör. Kanske blir det som de säger - ångesten minskar, allt blir lättare, maten blir inte lika svår, jag tkr inte att jag är lika tjock osv. Eller så vill jag banta, på ett hälsosammare vis.
Btw har jag gått med på att väga mig en gång på SCÄ, för att jag blev galen av att inte hitta någon våg hemma. Kläderna skulle va på bestämde jag. Jag bestämmer. Passar det mig så passar det mig. Spela roll om det var deras idé. Men passar det inte mig så passar det inte mig. Jag hatar när andra försöker styra mig.
Iaf har jag gått upp i vikt. Efteråt pratade min behandlare med mig och efter en stund sa hon:
"hallå Joanna? Lyssnar du på mig eller är du inne i tankarna med vikten?".
Hehe, ni kan ju gissa vart jag var... Helt sjukt att hjärnan bara stänger av. Jag minns knappt ett ord av vad hon sa, men jag minns tydligt vad som stod på vågen. Satt där helt avspärrad samtidigt som en liten röst på ett hörn viskade till mig: "inte gråta, inte gråta..".
Dessutom ville B (vi kallar behandlare för "B", det är så långt att skriva annars!) "göra kroppskonturer" eller nått konstigt sa hon. Jag ba what?
Det betydde iaf att jag skulle ligga på en bår eller vad nu en sånn där sjukhussäng heter, och så skulle hon känna efter mina kroppskonturer. Förstod inte riktigt vitsen med det. Tror det var nån slags kroppskännedom om att jag "inte är tjock" - vilket var diskussionsämnet för tillfället.
No way säger jag bara! Ska jag ligga där näck medans nån klämmer på mitt fett?? Förnedring till 1000 - nej tack.
Bye.
Vad kallar du "att ha gått upp mycket i vikt?"
Du är fin Joanna, önskar att du själv kunde se det.
Nej hetsätningen var inte början till att börja banta. Det hade jag försökt med många år innan. Fast aldrig lyckats hålla resultaten om jag någon gång lyckades. Men hetsen gjorde mig rädd, riktigt rädd och jag tog tag i saken på allvar, men för hårt. Då det spårade ur tillslut. Ibörjan åt jag nog väldigt bra, men det höll sig inte.
På livskompetensen får man lära sig om livet. Mycket man egentligen redan vet. Jag skulle nog jämföra det lite med psykologi. Du kan läsa mer om det här -----> http://www.tommyelofsson.se/livskompetens/
Kramis
Har faktiskt aldrig nästan tänkt på att du INTE heter Johanna, men heter Joanna. Tog ett tag för mig att inse att du heter så. I alla fall, bra att du ger saker och ting en chans.. och kan förstå det är med kroppskännedom att det känns helst fel, skulle jag också känna.
Kan du inte tänka att det är tryggt att SCÄ har lagt upp en matplanering, som är nyttig och bra för kroppen, som INTE kommer göra dig fet? Du kanske måste börja på lita på dem, för ändå framtiden kommer snart, och man kanske inte vill förstöra sin ungdom på grund av ätstörningar..
Jag har döpt min behandlare till Blomman! xD Haha! Idag var det tänkt att jag skulle försöka börja med tvångstankarna och "tvätta händerna" men så fort jag satte mig så ville jag inte, allting kände för jobbigt, vågade inte på någonting. Har fått som läxa att försöka testa andra saker. Medecinering verkar också komma på tal, jag som verkligen inte ville!!!
Du får sköta om dig, kram!
