+ Jag har varken spytt eller hetsat på ett tag.
+ Jag har inte hela tiden tankarna på när jag ska äta igen och börjar känna mättnad (tror jag).
+ Jag har lust att göra saker, träffa kompisar mm.
+ Jag är jävligt sugen på att träna!

- Jag får inte träna och har inget gymkort eller nått så kan bara träna hemma vilket inte funkar så bra för mig (jag har sånn jävla dålig självdisciplin, så det blir bara lite cykling, armhävningar, situps och benövningar ibland. Och så ridning förstås).
- Jag har blivit ÄNNU FETARE - alltså verkligen jätte fet, inte överviktig, men FET. Alltså det är verkligen fett överallt - superäckligt och det är helt fruktansvärt jobbigt!
- Pga allt fett får jag mer ångest över kroppen, hatar att ha "sommarkläder" och att visa mig bland folk.
- Har messat flera kompisar idag om vi ska ses men ingen kan.

Jag hoppas att det här med mättnaden håller i sig. Känns som att jag åt alldeles alldeles för mkt, även för normala, i början men jag hade en teori om att fortsätta för att jag aldrig skulle hamna i hetsen. Nu är jag skiträdd för att missa en måltid för min behandlare berätta att om jag gör det så blir det minus då men plus på hetsen. Så för varje måltid jag missar desto större hets blir det.
Nu känns det som sagt att jag börjar komma in i rutinen, har dragit ner lite på maten men äter säkert mer normala port. nu utan att vara hungrig eller sugen på mer. Hoppas att det kommer hålla i sig och att jag kan äta ytterligare lite mindre, fast utan att hetsa, vara sugen eller hungrig. Dessutom har jag inte vart sugen på onyttigheter på ett bra tag! Hoppas det fortsätter så med för det är ASSKÖNT att slippa sukta efter sånt och fett och socker är min största ångestframkallare.

Om ni undrar vad jag äter till de olika måltiderna eller hur mkt eller så så är det bara att fråga. Eller om ni vill ha tips på matschema.

Jag har börjat äta lite förbjudna saker också - inte för att jag vill utan för att slippa hetsen. Min behandlare brukar ifs säga att det jag gör inte är hets, för det är för lite, men några ggr i mitt liv har jag hetsat på riktigt - DET ÄR JAG SÄKER PÅ.
De förbjudna saker jag äter nu är:
• Banan
• Ost på macka
• Smör på macka (några gånger har jag gjort det, men oftast inte)
• Lagad mat
• PASTA
• Olja eller smör i mat (fast bara om morsan lagar den)
• Mjukt bröd (det åt jag förut också men bara de kalorisnåla sorterna, de som låg kring 53-60 kcal/skiva)
• Lättyoghurt
• Lättmjölk (till flingor)

En hel del med andra ord. Känns det bra? - Nej. Jag känner mig bara fet, ful och äckligare än någonsin tror jag. Men jag äter för att jag är skiträdd att hetsa. Mitt hopp är att komma i balans med maten, inte äta onyttigheter och sen börja träna (gå ner i vikt, få muskler och en fast, snygg kropp).

Btw har jag varit bortbjuden på middag en gång med 16 personer! Jag brukar äta skitsnabbt, har alltid haft problem med det (enligt mig sj), men då åt jag aslångsamt verkar det som för alla andra hann äta upp 2 port. mat och då hade jag fortfarande kvar min enda port!
Och så har en kompis sovit över då vi åt middag och frukost tillsammans. Fast då åt jag mindre än jag brukar och ska. Jag vill kunna äta med kompisar så jag tror jag ska försöka utmana mig lite grann med det. Min behandlare säger åt mig det iaf för allt blir så begränsat. Vi kan inte resa bort någonstans och jag fick en mindre panikattack tror jag, när några släktingar skulle hit på middag, vilket slutade med att jag inte var med överhuvudtaget på hela kvällen.
Men vad ska man göra på sommaren? Man vill ju variera sig lite och då är ju grillkvällar, soliga picknickar och mysiga fikor trevliga alternativ (egentligen). Det sistnämda är väl det jobbigaste (fast jag har lunchat på café en gång med morsan) men tex picknick kan man ju ha med jordgubbar och Vitamin Well. Och grillkväll kan man ju ha med korv och bröd. Det är inte alltför farligt, men jag tror det jag mest tkr är jobbigt är att äta inför andra, framförallt de som vet att jag har en äs. Vet inte riktigt varför. Kanske delvis är för att det känns som att de inte ska tro att jag har en äs eller att allt är frid och fröjd som "titta hon äter ju! då är det väl inte så farligt!". Jag hatar när det är tyst när jag ätit så därför kan jag lätt flyga upp och röra på mig, göra saker, snacka, skämta, skratta bara för att det inte ska bli så jobbigt tyst, pinsamt och ångesten ska märkas. Att jag sen får störda attacker hemma och slår mig själv, storbölar, skär mig osv - det ser ju inte dom.
Men dels handlar det ju också om att jag känner mig så tjock när jag äter och vill inte att andra ska se mig som så tjock. Konstigt egentligen eftersom jag förut försökte äta mina egna måltider inför andra så de skulle se att jag åt och inte misstänka nått. Tex om det enda jag fick äta på en dag var 2 apelsiner så passade jag på att äta dem när någon såg. Och jag har alltid sagt typ "har precis käkat lunch" eller pratat om mat och så, för att allt skulle verka normalt. Nu skäms jag för att göra sånt lixom, fast jag egentligen vill vara normal (och naturligt smal)!

Långt inlägg nu. Som alltid börjar jag med ingenting och så blir det allting.
Hoppas det är bra med er och har ni frågor så är det bara att ställa dom! Puss.