Vad vill ni veta?
Om SCÄ - mötena, ev. behandling, hur allt går till mm?
Mitt matschema - vad jag bör äta, hur/när/var/av vem, och hur/om jag följer det?
Mer tankar och känslor om mat och kropp?
Mer tankar och känslor om vardagen - skola, familj, vänner mm?
Svara med kommentarer om ni vill läsa om något ovan eller något helt annat som ni kommer på. I wanna know!
Kan sammanfatta dagen lite kort:
Har tränat vilket var skitkul! Fan vad svettig och andfådd jag var, men bra kändes det hahaha ;)
Såhär har maten sett ut:
Frukost: 1 rostismacka med keso, skinka och sallad.
Mellis (sent - kl.13:15): 1 äpple.
Lunch (sen - kl.14:15): ca ½-1 dl bulgur med wokgrönsaker och ca ½ Red Hot Chorizo.
Mellis: Inget.
Middag (sent - kl. 19:00): 1 port. (egentligen för liten, tror jag) pasta med tonfisk och svarta oliver.
Kvällsmål: 1 Risifrutti.
Totalt: ~1100 kcal
Dagens mat kändes jobbig eftersom att morsan inte säger åt mig att äta. Hon struntar typ i alla mellis känns det som, och jag äter bara om hon säger åt mig. Det låter kanske konstigt - att jag vill äta men trots det inte gör det frivilligt, samtidigt som jag inte vill äta och känner mig tvingad av morsan. Aah weird I know... Men om jag har koll på kalorierna och går ner i vikt så vill jag äta regelbundet, men jag vill inte göra det "i onödan" inför morsan. Äh vet inte varför det är så.
Iaf så sa hon inte åt mig att äta mellis när jag skulle men sen tyckte hon att jag skulle äta mitt mellis helt plötsligt när vi egentligen skulle äta lunch. Vid 2:a melliset åt hon själv ett stort mellis och jag satt lixom bredvid men hon sa inte åt mig att ta mellis och då vill jag heller inte göra det. Sen höll hon på att deklarera vid middagen och frågar mig om jag är hungrig - tror hon verkligen att jag skulle svara ja på det eller??! Samma sak vid lunchen - då trodde jag att vi skulle äta pastan men istället frågar hon vad jag vill äta av 3 olika rätter. Jag hade ställt in mig på pasta och tänkte dels att det skulle vara gott men också att då skulle jag äta det idag och sen protestera ett tag framåt (ok att äta pasta ibland, men det känns "farligt" och jag vill inte behöva äta det varje vecka!), men när jag får 3 alternativ tänker jag såklart ut vilket som det är minst kalorier i och väljer det. Varför måste hon fråga? Varför skiter hon i vissa saker, som mellanmålen och de regelbundna tiderna? Varför ställer hon dumma frågor där jag tvingas välja - och som de tydligt påpekade på Basgruppsmötet att man ska undvika då anorexin tar över tänkandet?
Och en annan dag så fick jag inte välja vilken sort av olika produkter vi skulle köpa, för då skulle jag köpa lättprodukter, men nästa sekund skiter hon i om jag äter eller tycker att jag ska komma på matförslag eller välja.
Jag fattar bara inte hur hon resonerar? Jag skulle gärna vilja veta.
Men aja, för övrigt har jag inte haft någon matångest av att äta, utan bara det här med valen faktist. Har också vart stört trött hela dagen så nu ska jag nog gå och lägga mig tidigt idag.
Natti natti.
Mammor är konstiga, de beter sig konstigt för dem vet inte hur dem ska hantera situationen. Det kanske inte är lätt "alla gånger att hjälpa en anorektiskt person" Det verkar vara påfrestande för en anhörig med. Det är ingenting jämfört med den person som är sjuk. Hoppas jag inte gav dig dåligt samvete nu! :( inte så jag menade.
min mamma sa en gång "ja men sluta ät då, jag bryr mig inte längre" efter vi hade bråkat. Inte för jag tog åt mig, men ändå. De säger saker för de är rädda att ta tag i problemet.
sv:
Du kommer säkert tycka jag är jättefjantig som berättar det här nu. Har alltid ett dåligt morgonhumör, det är som alla känslor tankar väller över mig. I går natt utmanade jag mig själv att inte göra mina tvångstankar, och när jag väl gjorde det visade sig att dörren var olåst. (världen går under för mig) nu tror jag att det kommer hända någonting, men vet inte vad. Jag kan fortfarande inte tvätta ansiktet, så vågar knappt röra mig själv, blir äcklad och tror att bakterier kommer förstöra mig. Värsta utav allt var att jag missade min träning, morgonsträning, det är också någonting som inte får existera i min värld.
Du kanske måste fråga din mamma, hur hon egentligen tänker? För hon är nog inte så medveten kanske om hur du fungerar? Kanske måste börja på prata mer med varandra.
Jo, det här med maten. Har gått upp ett kilo och vill verkligen inte bli fet, känner mig det, så drar ner lite gran på maten ett tag.
Vännen
För min del får du skriva om vad du vill.
Bara jag får veta att du lever är det viktigaste!
Själv ska jag nu lösenordsskydda min blogg. Mer om det kan du läsa om på min blogg.
Kram<3
