Livet är ett helvete
Du ser ett mönster och drar en slutsats av det: när det regnar på blommorna så växer dem. När det bara är sol torkar de ut. Jag måste alltså vattna blommorna för att de ska växa.
Jag trodde att olika saker jag gjorde skulle göra mitt liv till något bra och att jag skulle få ut bra resultat av mina handlingar. Men detta har inte hänt. Teorin stämmer inte med mitt liv så därför kan jag inte lita på framtiden.
Ok, jag har ett litet hopp om en ny del i mitt liv som jag ska satsa på för där har jag inte varit förut så jag kan inte heller vara säker på att misslyckas totalt, men inte heller lyckas. Så där ska jag ge mig en chans och anstränga mig som fan.
Men för övrigt är livet skit. Jag har sånn ångest att jag inte pallar nått. Jag vill inte ta fucking studenten. Förstå vilken förnedring att inte kunna hitta någon klänning att vara snygg i så att antingen behöva ha nått stort fult o-studentligt på sig eller ha en vanlig studentklänning men vara ful å fet i den eller att ha en studentklänning men behöva ha kofta och leggings och sånt som täcker allt så man ändå ser ful o tantig ut.
Jag vill inte fira valborg eller någonting alls. Jag vill inte gå till skolan eller ut på krogen (det jag längtat efter hela tonårstiden typ) ELLER NÅGOT FUCKING ALLS.
Och som om inte livet vore helt jävla pissigt ändå så dör en av mina närmsta och det var jävligt orättvist mot han också som haft det så tufft och det var så oväntat.
Livet är så jävla hemskt och elakt och verkligen emot mig!! Det ÄR verkligen det. Ni får gärna motbevisa mig om ni kan, lycka till!!!
P.s No offence till er som läser. Ni menar bara väl med era peppande kommentarer, jag vet. Försöker bara förklara varför jag har no fucking framtidshopp kvar.
Jag vet att ingenting jag skriver kan få dig att få mer tro på livet osv, men.. ja; jag hoppas verkligen att du inte ger upp hoppet helt! det FINNS saker att leva för, åtminstoende försöker jag intala mig själv det. ge inte upp livet, inte än!
svar; haha, vaddå? jag tycker att du är en superaktiv bloggare? häh :'
du, det där med att det inte är samma saker som gäller för en själv är ingenting du är ensam om att tro, känna och tycka. jag är drottningen av dubbelmoral och jag sitter konstant och försöker få folk att äta, att leva livet, att bli friska, samtidigt som jag själv inte gör ett skit för att bli friskare, kort sagt. det är så ofattbart ologiskt egentligen; alla andra ska äta, alla andra ser bra ut om de är normalviktiga, alla andra kan äta vad de vill. men INTE jag.
hur logiskt på en skala 1-10 är det egentligen? NOLL!
Du har visst en framtid. Bara om du bestämmer dig för HUR DU VILL GÖRA! Snälla ge inte upp! :(
Kan du inte inse att det är ANOREXIN som får dig att må såhär jävla fel? Att det är för att du INTE ÄTER som du mår skit. Att du hela tiden tänker på MAT som gör det okoncentrerad på vad omgivningen tycker om dig. Kan du inte FÖRSÖKA tänka på vad dina vänner tycker om dig? Kan du inte försöka få ett liv som du hade förut? innan anorexin, ett sånt liv finns.
