Lära sig ta kommentarer
Visst, en del av morsans kommentarer tycker jag är onödiga och dumma. Förstår inte hur hon tänker när hon "slänger ur" sig dem. Men en del inser jag att det är jag själv som måste lära mig att ta dem på rätt sätt.
Tex idag vid frukosten så diskuterade vi kryddor. Jag äter extremt mkt salt till i princip allt, förutom risifrutti och yoghurt ;) Men annars på alla sorters mackor, all sorters mat... Och dessutom i alldeles för stor mängd. Därför sa jag att jag tyckte att min nya smaksättare - pizzakryddan ( = basilika, oregano och mejram) - var så bra att ta istället. Morsan kollade på min macka och sa "keso är en sånn där smak som inte smakar nånting, utan som man måste ha nånting till att smaksätta med, typ tomat. fast ja... du har ju ifs skinka och sallad till".
Mina tankar blev då: Hon tycker jag är fet eftersom att jag, trots att jag kryddar med pizzakrydda, har både keso OCH skinka OCH sallad.
Men nu i efterhand kan jag tänka att det kanske inte alls var så hon menade. Det känns som att det var så, men kanske är det faktist så att jag har en sjuk sida på riktigt som styr tankarna på det där sättet? Morsan kanske faktist bara var inne i vår krydd-diskussion och tänkte att jag kunde ha tomat på men sen såg att jag hade skinka, vilket hon tyckte funkade bra det med? Hon kanske inte alls satt och tänkte på att jag hade flera olika pålägg, stor/liten macka och liknande?
Ibland är det nog jag som måste tänka kring olika sätt att tolka kommentarer. För allt i livet kan ju inte alltid handla om fet/smal, nyttig/onyttig, mkt mat/lite mat, svält/hets, träna/lata, I guess...
Kommentera när man äter
From imorgon kommer min morsa vara hemma halva dagarna för att "stötta" mig. Det innebär att jag kommer äta nästan alla måltider med henne varje dag.
Igår kändes typ alla målen rätt okej att äta tillsammans med henne. Men idag kändes det som vanligt igen..
Hon la inte upp mat på min tallrik som hon ska enligt SCÄ så jag fick lägga upp själv. Hade vart rädd att jag skulle hetsa på eftermiddagen men tänkte att jag skulle vänta tills middagen och äta morsans mat i rätt mängd. Tog en liten port. fast jag var jätte hungrig. Vi hade lagat chili con carne (och det var skönt att se vad det innehöll för jag trodde det var mkt mer feta ingredienser och kalorier! Men morsan hade inte ens i olivolja eller något annat fett att steka i) med bulgur (jag lyckades smidigt smöra till mig det istället för ris).
När jag ätit upp min lilla port. låg det lite bulgur kvar så jag bestämde mig för att ta mer (blev arg på morsan som inte sa åt mig nått utan bara pratade på om sig själv) och lite mer chili con carne. Självklart kändes det förjävligt att jag tog mat själv TVÅ ggr och jag tyckte tallriken såg helt överfylld ut av mat.
Fan vilket fetto jag är, shit vad jag äter mkt!
Tror ni inte att min kära morsa då säger "du äter bulgur con carne! du tog så mkt bulgur så det ser ut som bulgur con carne istället för chili con carne". Tack PRECIS vad jag behövde höra. Jag såg själv att Mount Everest låg på min tallrik, men tack för att du var noga med att påpeka det! För jag är ju SÅ JÄVLA FET och självklart är det viktigt att alla ni runtom får chansen att påpeka det, så att jag inte ska tro att jag är bättre än vad jag egentligen är. Tack tack för att du påminner, tack TACK.
Att följa SCÄ:s matschema
Just nu äter jag nästan enligt SCÄ:s matschema. Har följt det i typ 2 dagar. Morsan lagar maten och lägger upp den åt mig. Fast frukosten fixar jag själv och mellis och då blir den inte lika stor som den ska vara egentligen. Jag tänker kanske fortsätta försöka äta på liknande sätt, enligt schemat, men mecka lite med det. Fortsätta med "liten" frukost och byta ut risifruttin (som är 1 av mellanmålen just nu) mot Willys, som har färre kalorier (fast de verkar ha slutat sälja dem??), fortsätta ha 1 frukt till 1 eller 2 av mellanmålen (egentligen får man inte ha bara frukt till mellis) och försöka ändra på lunch/middag genom att få morsan att laga pasta så sällan som möjligt. Jag kan nog gå med på att äta det någon gång (den här veckan har jag ätit det 5 ggr tror jag!) men helst vill jag äta - om jag ska äta kolhydrater - potatis. Ris vill jag inte heller ha. Om jag ska äta något annat än potatis tycker jag att det kan vara bulgur, om man nu måste. Och så ska jag försöka se till att maten inte består av feta grytor eller såser. Hellre typ fisk, skaldjur, tomatsås, kassler, korv osv.
Om jag tex äter korv, potatis och sallad så kan jag hålla koll på kalorimängden lätt och försöka se till att jag själv bestämmer hur många potatisar eller korvar jag ska äta. Det är svårare när hon lassar upp en stor klump pasta med tonfisk på tallriken tex. Jag kan ju inte direkt säga åt henne att vänta medans jag väger alla ingredienser i skiten...
På nått sätt vill jag iaf se till att jag ligger runt 1000 kcal och om jag då äter regelbundet och nyttigt är ju det bara bra för kroppen och förbränningen. + att jag då äter på ett ungefär som SCÄ och morsan vill. Men jag HATAR att inte ha kontrollen just nu! Att MORSAN styr över min kropp. Det är fan elakt att ge mig pasta 5 ggr på en vecka när det är bland det sista jag vill äta! HON bestämmer mängden mat och dess ingredienser. Det får mig att känna mig ännu tjockare, som att hon njuter av att jag är fet. Ingen tycker ju synd om mig på riktigt, för jag är inte smal som jag förväntas vara med en äs. Jag är ju TJOCK. Det är ju det som är så förnedrande, som alla runt om mig kan ha så jävla roligt åt. Men de låtsas som att jag behöver hjälp fast de egentligen tycker att jag är värdelös som har en äs men inte ens har blivit smal på köpet! Jag är fortfarande fetare än alla andra och det är så jävla pinsamt o förnedrande!
Som idag vid lunchen la hon på mer omelett på MIN tallrik än på sin egen. Självklart klagade jag och skopade över från min tallrik till hennes. Hon hade dressing på sin tallrik och jag hade citronsaft på min omelett. Självklart ska hon börja kommentera som alltid: "citron? är det verkligen gott? okej på fisk kanske men på annan mat? på OMELETT? är det verkligen gott?". Skulle jag sitta där och försvara mig i 14 timmar? Fattar hon inte hur jobbigt det är när hon vet att jag har något fel i mig som har med mat att göra (som de kallar "äs") och medans jag då ska äta (som är just den jobbiga delen) får kommentarer om vad jag stoppar i mig? Nedlåtande kommentarer dessutom? Hur fan tänker hon?!
Så näej, det känns inte bra att HON får ha kontrollen över MIG. Jag ska ta tbax den, men jag tkr inte om att bråka. Det är därför jag knappt säger ifrån eller emot. Men man har faktist rätt att säga ifrån ibland. Jag är nästan 18 och har RÄTT att bestämma över mig själv, min kropp och mitt liv. That's it.
Om jag tex äter korv, potatis och sallad så kan jag hålla koll på kalorimängden lätt och försöka se till att jag själv bestämmer hur många potatisar eller korvar jag ska äta. Det är svårare när hon lassar upp en stor klump pasta med tonfisk på tallriken tex. Jag kan ju inte direkt säga åt henne att vänta medans jag väger alla ingredienser i skiten...
På nått sätt vill jag iaf se till att jag ligger runt 1000 kcal och om jag då äter regelbundet och nyttigt är ju det bara bra för kroppen och förbränningen. + att jag då äter på ett ungefär som SCÄ och morsan vill. Men jag HATAR att inte ha kontrollen just nu! Att MORSAN styr över min kropp. Det är fan elakt att ge mig pasta 5 ggr på en vecka när det är bland det sista jag vill äta! HON bestämmer mängden mat och dess ingredienser. Det får mig att känna mig ännu tjockare, som att hon njuter av att jag är fet. Ingen tycker ju synd om mig på riktigt, för jag är inte smal som jag förväntas vara med en äs. Jag är ju TJOCK. Det är ju det som är så förnedrande, som alla runt om mig kan ha så jävla roligt åt. Men de låtsas som att jag behöver hjälp fast de egentligen tycker att jag är värdelös som har en äs men inte ens har blivit smal på köpet! Jag är fortfarande fetare än alla andra och det är så jävla pinsamt o förnedrande!
Som idag vid lunchen la hon på mer omelett på MIN tallrik än på sin egen. Självklart klagade jag och skopade över från min tallrik till hennes. Hon hade dressing på sin tallrik och jag hade citronsaft på min omelett. Självklart ska hon börja kommentera som alltid: "citron? är det verkligen gott? okej på fisk kanske men på annan mat? på OMELETT? är det verkligen gott?". Skulle jag sitta där och försvara mig i 14 timmar? Fattar hon inte hur jobbigt det är när hon vet att jag har något fel i mig som har med mat att göra (som de kallar "äs") och medans jag då ska äta (som är just den jobbiga delen) får kommentarer om vad jag stoppar i mig? Nedlåtande kommentarer dessutom? Hur fan tänker hon?!
Så näej, det känns inte bra att HON får ha kontrollen över MIG. Jag ska ta tbax den, men jag tkr inte om att bråka. Det är därför jag knappt säger ifrån eller emot. Men man har faktist rätt att säga ifrån ibland. Jag är nästan 18 och har RÄTT att bestämma över mig själv, min kropp och mitt liv. That's it.
Smalsmalsmalsmalsmalsmalsmal
I sommar ska jag va smal. Så, nu har jag bestämt det. Smalsmalsmalsmal. Jag ska bli smal. Jag måste bli smal. Jag vet skillnaden på fet och smal på mig själv. När jag äter mycket eller något onyttigt mår jag värre än någonsin annars. När jag äter lite eller inget, går ner i vikt, benen (nyckelben, höftben, revben osv) börjar synas tydligare och tydligare - då mår jag bättre. Jag vill inte behöva gå i mjukisbyxor och tjocktröjor i sommar. Fatta vad varmt!? Jag ska gå i shorts och t-shirt, helst linne också men t-shirt duger.
Hej då, nu ska jag bli smal.
Vart ska jag ta vägen?
Jag vette fan vad jag ska göra. Jag tror inte jag var mig själv när jag skärde mig. Inte heller när jag skrev inlägget innan. Jag tror inte det var riktigt jag som kontrollerade min kropp. För nu ångrar jag som fan att jag skärde mig. Var fan ska jag göra av armen?! Morsan får inte se den!! Och den gör så jävla ont så jag kan inte lyfta saker normalt och så. Fan vad puckad jag är. Sure, jag förtjänar smärtan men vad fan löser det?? Det ställer ju fan bara till med mer problem! Då får jag väl fan straffa mig på andra sätt som inte syns lika tydligt, typ slå/bita/rivas på ställen där det inte syns! Dunka huvudet i väggen får typ samma effekt som att skära sig och det syns inte lika tydligt om man inte får ett blåmärke mitt i pannan förstås. Eller det får inte riktigt samma effekt men nästan..
Ingenting funkar. Verkligen i-n-g-e-n-t-i-n-g. Jag har inte gjort nånting idag. Hallå - det är valborg?! Men jag är ett jävla äcklo-fetto-slem-kräk. Asså mitt liv är verkligen inte värt någonting. Och nej det är inget jag skriver för att ni ba ska "ååh puttenutte, stackars liten". Nej jag skriver det för jag verkligen har kmt fram till det nu. Alltså är säker på det. Och just därför hatar jag att jag är så jävla idiotiskt patetiskt mesig och svag och inte tar livet av mig. Jag blir så jävla äcklad av att jag låter mig själv leva! Hur fan kan jag vara så äcklig?! Asså jag kan fan inte förklara allt jag känner. Det är så stört, det är så starkt, så mkt. Kan inte förklara hur äcklad jag är av mig själv, hur mkt jag hatar mig sj och mitt liv. Det låter så patetiskt. För hur normalt är det att hata sig själv såhär jävla mkt?? För en normal person så existerar det inte. En normal person kan inte fatta för de hatiska känslorna är så starka att man måste ha känt dem själv för att förstå. Aah allt är så jävla sjukt att det inte går att förklara. Så jag ska sluta nu.
Är ni säkra på vad ni vill?
Hej på er! Jag har inte skrivit så mycket eftersom jag som sagt är osäker på om jag vill fortsätta den här bloggen. Tack för era kommentarer, vad gulligt att ni skulle sakna den :)
Jag läser själv ganska mkt bloggar, just nu mest "må bra"-bloggar. Alltså "vanliga" bloggar om folks vardag - skola, kläder, resor, fikor. När jag läser dem känner jag att så vill jag också leva. Jag vill också fylla min blogg med roliga, spännande och härliga saker. Jag vill fylla mitt liv med sånt. Och så tänker jag att jag ska göra det men inser att något sätter ju stopp för det. Jag går inte och fikar, jag har inte middag och filmkvällar med vänner, jag firar inte på restaurang, jag reser inte med mina vänner osv. Maten stoppar mig för jag undviker alla situationer där man kan tänkas behöva äta med andra eller "visa upp" sin kropp, tex bada. Att äta är ju faktist rätt trevligt på många sätt (om inte mina onda tankar och känslor fanns) - tex en mysig fika på stan på en uteservering med gosiga filtar i solen, prata i timmar med kompisar man inte träffat på länge och bara njuta av lugnet - hur härligt låter inte det? Eller filmkväll med middag? Eller resa utomlands, äta utländsk mat sena kvällar på mysiga restauranger och luncha vid baren på stranden?
Samtidigt som jag skriver allt det här känner jag mig grymt äcklig. Vad fan är det för mysigt med fet mat? Är det det enda jag kan tänka på? Varför tar jag mig ens tiden till att skriva såhär äckliga saker?
Så tänker och känner jag, samtidigt som jag vet att de där sakerna jag skrivit ovan är normala trevliga saker för friska människor. Det borde inte vara något dåligt! Jag skulle vilja att det inte betydde något dåligt för mig heller.
Jag tänker på alla de saker som jag skulle vilja göra men som jag hindras ifrån och undrar om det är värt det? Näej det är det väl fan inte?! 2 sek senare tänker jag "men jag måste bli smal!". Jag kommer ingen vart! Jag vill saker som inte går ihop och själv hamnar jag bara i en enda geggig sörja i mitten där det inte finns något gott och bra.
Vad vill jag? Vad jag är jag beredd att offra? Vad vill ni? Vet ni det?
Jag läser själv ganska mkt bloggar, just nu mest "må bra"-bloggar. Alltså "vanliga" bloggar om folks vardag - skola, kläder, resor, fikor. När jag läser dem känner jag att så vill jag också leva. Jag vill också fylla min blogg med roliga, spännande och härliga saker. Jag vill fylla mitt liv med sånt. Och så tänker jag att jag ska göra det men inser att något sätter ju stopp för det. Jag går inte och fikar, jag har inte middag och filmkvällar med vänner, jag firar inte på restaurang, jag reser inte med mina vänner osv. Maten stoppar mig för jag undviker alla situationer där man kan tänkas behöva äta med andra eller "visa upp" sin kropp, tex bada. Att äta är ju faktist rätt trevligt på många sätt (om inte mina onda tankar och känslor fanns) - tex en mysig fika på stan på en uteservering med gosiga filtar i solen, prata i timmar med kompisar man inte träffat på länge och bara njuta av lugnet - hur härligt låter inte det? Eller filmkväll med middag? Eller resa utomlands, äta utländsk mat sena kvällar på mysiga restauranger och luncha vid baren på stranden?
Samtidigt som jag skriver allt det här känner jag mig grymt äcklig. Vad fan är det för mysigt med fet mat? Är det det enda jag kan tänka på? Varför tar jag mig ens tiden till att skriva såhär äckliga saker?
Så tänker och känner jag, samtidigt som jag vet att de där sakerna jag skrivit ovan är normala trevliga saker för friska människor. Det borde inte vara något dåligt! Jag skulle vilja att det inte betydde något dåligt för mig heller.
Jag tänker på alla de saker som jag skulle vilja göra men som jag hindras ifrån och undrar om det är värt det? Näej det är det väl fan inte?! 2 sek senare tänker jag "men jag måste bli smal!". Jag kommer ingen vart! Jag vill saker som inte går ihop och själv hamnar jag bara i en enda geggig sörja i mitten där det inte finns något gott och bra.
Vad vill jag? Vad jag är jag beredd att offra? Vad vill ni? Vet ni det?
Slembollen
Bajsskitpissäckelkväll. Jävla morsan! Hon förstörde just hela jävla stämningen. Hon får väl tänka lite själv vafan?? Alltid om något blir fel så är det dens fel, aldrig hennes. Konstigt nog. Särskilt konstigt då hon själv brukar stå och klaga som fan över folk hon ogillar för att de alltid skyller ifrån sig och aldrig tycker att något är deras fel. Hon är precis likadan men vägrar erkänna det!
Okej, om jag ska vara helt ärlig så var jag inte supertrevlig heller, så jag bidrog väl till den dåliga stämningen. Vet inte ens varför vi börja bråka egentligen. Eller jo för att jag skulle hjälpa henne men hon vägrar lyssna på vad jag säger fast det är hon som vill ha hjälp. Hur ska jag då göra??
För övrigt så har maten också gått dåligt.
Mellis: 1 päron
Middag: 3 rostismackor med keso, gurka och skinka/paprika, 1 dl yoggi mini + 1 dl flingor, 1 risifrutti.
Kvällsmål: 1 pkt vindruvor.
Totalt idag: ~1500 kcal.
Kul. Kul att jag är fetast, fulast, äckligast, dåligast och den mest patetiska tönten i världen. Kul att ingen vill va med mig eller bryr sig om att fråga om jag vill följa med på något. Orkar inte bry mig om att det här är värsta "åh det är så synd om stackars ensamma mig"-inlägget. Jag har fan försökt höra av mig till kompisar, överraskat dem, frågat om de vill träffas. Jag har gjort det, inte dom. Ändå är jag den "ensamma" medans de är med vänner och gör saker hela tiden. De är friska, jag är den sjuka. Jag måste verkligen vara en hemsk börda om folk inte har lust att höra av sig eller bryr sig om någon som är sjuk eller slutar dyka upp i skolan. De måste verkligen vara en lättnad för dem att slippa mig då.
Kul att jag föddes till den äckliga, vidriga slembollen.
Va fan ska jag leva för? Mitt liv kommer fan inte bli mer spännande, händelsefyllt eller härligt än såhär. Aaaaaaaah fan.
Home again
Hej, nu är jag hemma igen.
Vi åt inget där så jag slapp! Istället var jag skittrött och irriterad när jag kom hem. Tryckte i mig 2 rostismackor (alltså 4 skivor) och 2 dl yoggi = 370 kcal. Plus "paltmackan" imorse = 400 kcal. Nu är jag mätt! Så nästa måltid får bli middag. SCÄ kommer nog bli så glada över att se min matdagbok sen ^^ Fast jag äter ju faktist mycket för att kallas ätstörd och ofta ganska regelbundet också, med flera mål per dag. Jag är ju rätt fet också. Och väger mycket, för att vara ätstörd. Rätt pinsamt egentligen, allt det här. Men jag vet åtminstone att jag går ner i vikt. Och därför ska jag få belöna mig och samtidigt fortsätta kämpa mig ännu smalare och då får jag ytterligare belöningar (+ att smalheten i sig är en stor belöning för mig, även om jag känner mig fet som ett hus).
Just nu börjar jag känna mig lugn. Kanske för att jag ätit så att tröttheten, hungern och irritationen börjar smälta bort. Istället ska det bli skönt att ägna resten av dagen hemma framför tv:n :P Älskar att dega i soffan framför The City och så ska jag se Du är vad du äter också. Undrar varför jag tycker det sistnämnda är så roligt att se? Egentligen är det ju jätte tråkigt. Vanliga tråkiga människor och deras tråkiga mat. Hm...
Aja, sen ska jag göra fler lugna grejer som läsa min bok. Har lånat massa böcker men jag kommer ingen vart och då vill jag bara gå vidare till nästa och se om den är intressant haha xD
Aja puss puss bye bye.
Vi åt inget där så jag slapp! Istället var jag skittrött och irriterad när jag kom hem. Tryckte i mig 2 rostismackor (alltså 4 skivor) och 2 dl yoggi = 370 kcal. Plus "paltmackan" imorse = 400 kcal. Nu är jag mätt! Så nästa måltid får bli middag. SCÄ kommer nog bli så glada över att se min matdagbok sen ^^ Fast jag äter ju faktist mycket för att kallas ätstörd och ofta ganska regelbundet också, med flera mål per dag. Jag är ju rätt fet också. Och väger mycket, för att vara ätstörd. Rätt pinsamt egentligen, allt det här. Men jag vet åtminstone att jag går ner i vikt. Och därför ska jag få belöna mig och samtidigt fortsätta kämpa mig ännu smalare och då får jag ytterligare belöningar (+ att smalheten i sig är en stor belöning för mig, även om jag känner mig fet som ett hus).
Just nu börjar jag känna mig lugn. Kanske för att jag ätit så att tröttheten, hungern och irritationen börjar smälta bort. Istället ska det bli skönt att ägna resten av dagen hemma framför tv:n :P Älskar att dega i soffan framför The City och så ska jag se Du är vad du äter också. Undrar varför jag tycker det sistnämnda är så roligt att se? Egentligen är det ju jätte tråkigt. Vanliga tråkiga människor och deras tråkiga mat. Hm...
Aja, sen ska jag göra fler lugna grejer som läsa min bok. Har lånat massa böcker men jag kommer ingen vart och då vill jag bara gå vidare till nästa och se om den är intressant haha xD
Aja puss puss bye bye.
Min vikt styr mitt liv
Vet ni vad som vore fett mysigt? - En latte på stan i solskenet med en vän. Skulle så gärna vilja ringa någon och fråga om den vill träffas imorn och sola på kajen.
Vad är det som tar emot då? - Jo, en liten latte vore helt okej om jag inte vägde alldeles för mkt. Jag har inte vägt mig på snart två veckor! Men jag ska göra det imorn om jag lyckas få tag på en våg. Jag hoppas på att ha gått ner ett kilo (minst). Om jag lyckas gå ner något kilo till kan en latte på stan bli tillåtet någon gång. Min vikt styr mitt liv. Tyvärr. It sucks. Hej.
Inte anonym längre?
Funderar på att lägga ner den här bloggen och starta en icke-anonym blogg. Vad skulle ni tycka om det?
Jag vet inte om jag skulle våga berätta för er vem jag är. Det känns superläskigt! Samtidigt har jag börjat känna att jag mår lite sämre av att skriva i den här bloggen, som att den är min onda sida på något sätt. Förut kändes det bara bra att få skriva av sig och få stöd av andra som kände likadant. Missförstå mig inte, så känner jag fortfarande men själva bloggen känns som min onda sida. Skulle ju kunna ha en offentlig blogg som är ärlig fast inte på det "onda" sättet. Äh kan inte förklara!
Vad tkr ni iaf?
God morgon förresten. Igårkväll började jag störtböla och ville bara lägga mig ner i duschen och dö i min ångest. Jag skulle handla Willys risifrutti, eftersom jag ändå råkade va i närheten. Morsan hade nämligen köpt vanliga - dem är större och fler kalorier i. Dessutom tkr jag Willys "Emellanåt" jordgubb är godare. Jag var tvungen att skynda mig så att inte farsan skulle behöva vänta så jag gick dit dem brukar stå och tittade noga att det var jordgubb. Tog 3 st eftersom det var extra pris - halleluja - och gick för att betala. Först efteråt ser jag att det är vanliga Risifruttis.
Jag hade världens ångest hela kvällen och ingen fattade nånting. Jag grinade inte inför morsan och syrran men de retade mig med bebis-röst för att jag köpt fel, men sen började morsan undra hur det var med mig och varför jag var så "konstig", arg mm. Hon tyckte jag skulle gå och lägga mig men jag tror inte hon fattade att det var några fjuttiga risifruttis som hade gett mig den där megaångesten.
Jag VET hur superaslöjligt det låter! JAG VET JAG VET JAG VET. Men jag skriver ärligt som jag känner och tänker. Det är helt stört, sjukt, dumt, fel, korkat osv. Men det är sant.
Idag har jag ätit 1 risifrutti till frukost. Det kändes fel och fett och ångest på mig, men det fick gå. Istället får jag äta mindre mängder under dagen, än vad jag brukar med Willys risifrutti (eftersom jag äter efter antalet kalorier/dag).
Bli inte som mig. Ni hör ju hur stört det låter.
Arrevoire!
Svar på frågor om SCÄ
Av stars in heaven: Måste ni börja äta normalstora portioner på engång?
Svar: Jag har inte blivit intagen på någon behandling. Jag är endast varit på ett av tre bedömningssamtal. På det fick jag ett papper med kostcirkeln och behandlaren berättade om hur man bör äta varje dag: 6 mål där varje består av fett, kolhydrater, proteiner och vitaminer (frukter och grönsaker av alla slags färger). Sen sa hon några förslag på olika mål och undrade om jag tänkte börja äta på det sättet. Hon gav mig alltså inget riktigt matschema och jag har heller inte börjat på någon behandling hos dem där jag måste äta. Jag har endast fått kostcirkeln och så ska jag fylla i ett matschema över hur jag äter (egentligen över hur jag äter enligt kostcirkeln, men eftersom jag inte ville gå med på det så ska jag bara fylla i efter hur jag äter som vanligt och "försöka").
Av Rebecka: Vill du inte bli frisk längre vännen?
Svar: På ett sätt vill jag bli frisk: slippa ångest, tvångstankar, bli gladare och piggare, få mer livslust, orka och klara skolan, umgås med kompisar och göra sociala aktiviteter mm. Självklart vore det härligt att kunna äta normalt också och kunna njuta av godis och pasta och normala grejor. Men för mig känns det som att det endast vore härligt om jag kunde äta och vara smal och jag vill dessutom gå ner i vikt. Och då kan jag inte äta normalt. Och jag kan inte förklara varför men jag vill bara bli smal! Jag är inte nöjd med mig själv och det finns en massa anledningar till varför och varför jag vill ändra på mig. Kan inte förklara mig bättre än så.
Btw tänkte jag bara berätta att jag kom hem vrålhungrig nyss och helt slut! Morsan kom samtidigt och lagade svingod chorizowok och jag skyndade mig att säga att jag skulle äta yoghurt och skorpor istället. Världens jävla bajsångest på mig. Det luktar och såg gott ut och jag önskar att jag fick äta den där maten. Min middag smaka bajs i jämförelse. Jag har ätit samma sak till frukost, lunch och middag idag. Och jag kände mig så jävla fet när jag skyndade mig att äta middag medans hon lagade mat så jag skulle slippa äta hennes och jag åt fett mkt och alla kunde se det: 2 dl yoghurt + 1 dl flingor, 3 skorpor med skinka, gurka och 4 småtomater, 1 fucking äpple. Jävla bajsiga fettobarn!!
Jag har heller ingen fucking jävla våg och försökte väga mig hos en kompis idag men den såg man inte siffrorna på så det var jätte svårt att fatta vad den stod på och dessutom hade jag sprungit precis innan och därför druckit 700 kg vatten så då vet jag inte vad jag vägde som minst idag. Bajs bajs bajs! Jag vill ha min våg!
Svar: Jag har inte blivit intagen på någon behandling. Jag är endast varit på ett av tre bedömningssamtal. På det fick jag ett papper med kostcirkeln och behandlaren berättade om hur man bör äta varje dag: 6 mål där varje består av fett, kolhydrater, proteiner och vitaminer (frukter och grönsaker av alla slags färger). Sen sa hon några förslag på olika mål och undrade om jag tänkte börja äta på det sättet. Hon gav mig alltså inget riktigt matschema och jag har heller inte börjat på någon behandling hos dem där jag måste äta. Jag har endast fått kostcirkeln och så ska jag fylla i ett matschema över hur jag äter (egentligen över hur jag äter enligt kostcirkeln, men eftersom jag inte ville gå med på det så ska jag bara fylla i efter hur jag äter som vanligt och "försöka").
Av Rebecka: Vill du inte bli frisk längre vännen?
Svar: På ett sätt vill jag bli frisk: slippa ångest, tvångstankar, bli gladare och piggare, få mer livslust, orka och klara skolan, umgås med kompisar och göra sociala aktiviteter mm. Självklart vore det härligt att kunna äta normalt också och kunna njuta av godis och pasta och normala grejor. Men för mig känns det som att det endast vore härligt om jag kunde äta och vara smal och jag vill dessutom gå ner i vikt. Och då kan jag inte äta normalt. Och jag kan inte förklara varför men jag vill bara bli smal! Jag är inte nöjd med mig själv och det finns en massa anledningar till varför och varför jag vill ändra på mig. Kan inte förklara mig bättre än så.
Btw tänkte jag bara berätta att jag kom hem vrålhungrig nyss och helt slut! Morsan kom samtidigt och lagade svingod chorizowok och jag skyndade mig att säga att jag skulle äta yoghurt och skorpor istället. Världens jävla bajsångest på mig. Det luktar och såg gott ut och jag önskar att jag fick äta den där maten. Min middag smaka bajs i jämförelse. Jag har ätit samma sak till frukost, lunch och middag idag. Och jag kände mig så jävla fet när jag skyndade mig att äta middag medans hon lagade mat så jag skulle slippa äta hennes och jag åt fett mkt och alla kunde se det: 2 dl yoghurt + 1 dl flingor, 3 skorpor med skinka, gurka och 4 småtomater, 1 fucking äpple. Jävla bajsiga fettobarn!!
Jag har heller ingen fucking jävla våg och försökte väga mig hos en kompis idag men den såg man inte siffrorna på så det var jätte svårt att fatta vad den stod på och dessutom hade jag sprungit precis innan och därför druckit 700 kg vatten så då vet jag inte vad jag vägde som minst idag. Bajs bajs bajs! Jag vill ha min våg!
Kind of happy
Sitter med en satans magvärk. Käkade ett päron för typ 1 timme sen och nu ger den som sagt sin trevliga smärt-effekt. Suck...
Jag måste säga att den här veckan har varit mer lyckad än vanligt. Eller den har varit lyckad för att jag har gjort saker och inte bara suttit hemma och möglat. Jag har vart i affärer (fast inte köpt nått), träffat kompisar, varit i stallet, ridit, jobbat mm. Det har känts rätt bra. Mer sånt ska det bli! Fast det är ju svårt när alla andra går i skolan :/ Men man kan ju träffas efteråt.
En annan bra sak jag gjorde den här veckan var att tömma min plånbok på mynt, när jag passerade en Röda Korset-burk. Visst, det var inte en förmögenhet jag gav bort direkt men bättre än ingenting. För det finns så mycket man kan hjälpa till med så himla lätt. Tex väljer jag att klicka på "skänk"-knappen när jag pantar burkar och flaskor. Jag har definitivt råd med det och det är superenkelt samtidigt som det hjälper någon annan. Hoppas ni oxå gör/börjar göra det :)
Btw börjar jag bli jävligt sugen på att festa. Jag har inte festat sen (hör och häpnad) nyår! Fan vad tråkig jag är. Jag menar visst om man inte vill festa men jag som egentligen älskar det! Nä fan jag måste börja ta kontakt med polarna igen och se vad som händer under helgerna. Sommarfester är ju bland dem bästa!
Men ikväll blir det en chillkväll hemma. Morsan ska ha över en kompis och jag måste äta middag med dem x( Fast jag får vara med och bestämma men jag vill inte äta sådär mkt som hon tkr. Dessutom vet kompisen om min "äs" (vet inte längre om jag ska skriva äs inom citat-tecken. För har jag en äs eller inte??) eftersom att morsan var dum dum dum svikare och berättade för halva släkten och hennes kompisgäng utan min tillåtelse. Det är det värsta man kan göra enligt mig - att svika någon annan! Men hon har iaf bett om ursäkt nu, på riktigt, och mådde jätte dåligt över vad hon gjort. Hon sa att hon gjorde det för att hon inte visste vad hon skulle ta sig till och att hon behövde hjälp och att det absolut inte var för att göra mig illa. Självklart förstår jag det men hon kunde åtminstone ha förklarat det innan för mig och bett om att få berätta för någon/några. Då hade hon lätt fått min tillåtelse!
Aja vi är inte osams längre.
Chillkväll vare som sagt. Det är Underbara Älskade på Svt 1 kl.21:30 ikväll. Har ni inte sett den så MÅSTE ni se den! Jag älskar den. Sorglig, rolig och underbar. Superbra film, så nu slipper jag hyra :)
Puss hej messmörsmojs.
Jag måste säga att den här veckan har varit mer lyckad än vanligt. Eller den har varit lyckad för att jag har gjort saker och inte bara suttit hemma och möglat. Jag har vart i affärer (fast inte köpt nått), träffat kompisar, varit i stallet, ridit, jobbat mm. Det har känts rätt bra. Mer sånt ska det bli! Fast det är ju svårt när alla andra går i skolan :/ Men man kan ju träffas efteråt.
En annan bra sak jag gjorde den här veckan var att tömma min plånbok på mynt, när jag passerade en Röda Korset-burk. Visst, det var inte en förmögenhet jag gav bort direkt men bättre än ingenting. För det finns så mycket man kan hjälpa till med så himla lätt. Tex väljer jag att klicka på "skänk"-knappen när jag pantar burkar och flaskor. Jag har definitivt råd med det och det är superenkelt samtidigt som det hjälper någon annan. Hoppas ni oxå gör/börjar göra det :)
Btw börjar jag bli jävligt sugen på att festa. Jag har inte festat sen (hör och häpnad) nyår! Fan vad tråkig jag är. Jag menar visst om man inte vill festa men jag som egentligen älskar det! Nä fan jag måste börja ta kontakt med polarna igen och se vad som händer under helgerna. Sommarfester är ju bland dem bästa!
Men ikväll blir det en chillkväll hemma. Morsan ska ha över en kompis och jag måste äta middag med dem x( Fast jag får vara med och bestämma men jag vill inte äta sådär mkt som hon tkr. Dessutom vet kompisen om min "äs" (vet inte längre om jag ska skriva äs inom citat-tecken. För har jag en äs eller inte??) eftersom att morsan var dum dum dum svikare och berättade för halva släkten och hennes kompisgäng utan min tillåtelse. Det är det värsta man kan göra enligt mig - att svika någon annan! Men hon har iaf bett om ursäkt nu, på riktigt, och mådde jätte dåligt över vad hon gjort. Hon sa att hon gjorde det för att hon inte visste vad hon skulle ta sig till och att hon behövde hjälp och att det absolut inte var för att göra mig illa. Självklart förstår jag det men hon kunde åtminstone ha förklarat det innan för mig och bett om att få berätta för någon/några. Då hade hon lätt fått min tillåtelse!
Aja vi är inte osams längre.
Chillkväll vare som sagt. Det är Underbara Älskade på Svt 1 kl.21:30 ikväll. Har ni inte sett den så MÅSTE ni se den! Jag älskar den. Sorglig, rolig och underbar. Superbra film, så nu slipper jag hyra :)
Puss hej messmörsmojs.
En dag i taget
Det här inlägget kommer bli konstigt för jag tror jag har en massa att skriva men är för trött för att komma ihåg vad och hur jag ska börja och få ihop det. Hann inte skriva igår men orkar inte skriva om det. Det var en dålig dag fast maten gick hyfsat okej. Har fått kallelsen från SCÄ. Ska dit på 3 möten. Jag kommer nog skriva i bloggen om mötena men kanske inte samma dag eller säga när jag har varit där. Vill ju som sagt vara anonym. Bara så ni vet.
Imorse vaknade jag kl.7 och var skittrött men kunde inte somna om. Så jag tog med mig täcke och kudde och dunsade ner i soffan framför Vakna med The Voice. Jag hade sovit dåligt under natten och vaknat flera ggr. Jag hade/har ont i nacken och känner mig spänd i både huvudet, nacken och ryggen :/ Hela morgonen har jag varit jätte trött utan att kunna sova och mått riktigt illa. Jag tänkte att jag kanske "behövde" äta något så efter någon timma tog jag 1 rostis-macka och ca 1 dl juice, för att pigga upp mig. Det funkade faktist lite men jag är fortfarande trött. Illamåendet börjar skönt nog gå över.
Vädret är ju inte det roligaste idag så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag borde plugga men lär inte kunna fokusera när jag är såhär trött. Ändå somnade jag tidigt igår?! Ska försöka plugga lite ändå.
Fan vilket tråkigt inlägg det blev! Egentligen skulle jag kunna berätta om alla bråk, förtroendesvek, mat, vikt och ångest men det orkar jag inte idag. Igår var igår och idag är idag. Jag är inte superkontrollerad längre och faktist funkar det bra för tillfället, för jag har gått ner till ½ kg mer än vikten som står på SCÄ-pappret (och då hade jag ändå överätit någon dag innan jag vägde mig! Så fatta tjock jag är!!).
Skriver senare. Puss hej messmör.
Imorse vaknade jag kl.7 och var skittrött men kunde inte somna om. Så jag tog med mig täcke och kudde och dunsade ner i soffan framför Vakna med The Voice. Jag hade sovit dåligt under natten och vaknat flera ggr. Jag hade/har ont i nacken och känner mig spänd i både huvudet, nacken och ryggen :/ Hela morgonen har jag varit jätte trött utan att kunna sova och mått riktigt illa. Jag tänkte att jag kanske "behövde" äta något så efter någon timma tog jag 1 rostis-macka och ca 1 dl juice, för att pigga upp mig. Det funkade faktist lite men jag är fortfarande trött. Illamåendet börjar skönt nog gå över.
Vädret är ju inte det roligaste idag så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag borde plugga men lär inte kunna fokusera när jag är såhär trött. Ändå somnade jag tidigt igår?! Ska försöka plugga lite ändå.
Fan vilket tråkigt inlägg det blev! Egentligen skulle jag kunna berätta om alla bråk, förtroendesvek, mat, vikt och ångest men det orkar jag inte idag. Igår var igår och idag är idag. Jag är inte superkontrollerad längre och faktist funkar det bra för tillfället, för jag har gått ner till ½ kg mer än vikten som står på SCÄ-pappret (och då hade jag ändå överätit någon dag innan jag vägde mig! Så fatta tjock jag är!!).
Skriver senare. Puss hej messmör.
Tröttångest
Jag har haft någon slags orosångest under kvällen. Inte den där vanliga tunga jag-vill-dö-ångesten utan mer jag-orkar-inte - nu-börjar-jag-grina-ångesten. Jag har bara känt mig så fel så fort någon har sagt något. Som tex "jag vill köpa sommarkläder!" - då tänker jag "jag är tjock - kan inte köpa sommarkläder. allt sitter fult, min feta kropp kmr synnas och jag är inte värd några nya kläder".
Jag är väldigt trött också. Förstår inte varför men det bidrar till mitt humör känner jag. Därför gör jag bäst i att gå och lägga mig nu så att jag är pigg imorn och förhoppningsvis är gladare och positivare imorn, då det behövs.
Dessutom har jag ont i magen. Och så är jag bäst på att ta fram allt negativt i alla situationer ;)
Så nu ska jag gå och lägga mig så jag slipper gå igenom allt dåligt!
Godnatt!
Jag är väldigt trött också. Förstår inte varför men det bidrar till mitt humör känner jag. Därför gör jag bäst i att gå och lägga mig nu så att jag är pigg imorn och förhoppningsvis är gladare och positivare imorn, då det behövs.
Dessutom har jag ont i magen. Och så är jag bäst på att ta fram allt negativt i alla situationer ;)
Så nu ska jag gå och lägga mig så jag slipper gå igenom allt dåligt!
Godnatt!
Påsklov
Hej bloggen. Det har blivit lite färre inlägg på sista tiden. Känner att jag inte riktigt har något att skriva.
Jag är skittrött just nu. Har tränat 2 pass idag och annars inte gjort så mkt. Tagit lite frisk luft. Ätit lite. Inte jätte mkt men inte jätte lite heller. Det är så det är typ nu. Alltid "inte jätte lite". Jag önskar att det var tvärtom.
Iaf har jag bestämt mig för att fylla veckan med "aktiviteter". Stallet, jobba, kanske träffa kompisar, titta i affärer - ja göra saker istället för att bara sitta här hemma och glo. Det mår jag defintivt inte bättre av och veckans väder ser lovande ut. Sol får mig att må lite bättre så den ska jag försöka ta åt mig utav.
Ni som har påsklov, vad ska ni göra under veckan?
Nu ska jag iaf dega i soffan framför Gossip girl. Puss.
Bra och dåligt
Idag har vart en halvbra dag. Har jobbat, vilket gick bra (nöjd), jag har tränat 1 h och promenerat 1 h (nöjd) och maten har inte gått överdrivet dåligt men inte heller bra (missnöjd).
Nu är jag skittrött och har ont i kroppen. Jag och morsan skulle se på film men vi hitta ingen bra så nu ser hon på nån film och jag sitter här. Jag känner mig tom. Vet inte vad jag ska skriva. Ni vet ju redan typ allt. Inget förändras, allt elände fortsätter som vanligt.
Trevlig helg.
Nu är jag skittrött och har ont i kroppen. Jag och morsan skulle se på film men vi hitta ingen bra så nu ser hon på nån film och jag sitter här. Jag känner mig tom. Vet inte vad jag ska skriva. Ni vet ju redan typ allt. Inget förändras, allt elände fortsätter som vanligt.
Trevlig helg.
God morgon livet
Jag vaknar och tänker att jag vill dö, att jag inte orkar med ytterligare en dag. Hur ska jag då kunna tänka positivt och klara dagarna? Jag vaknar med ångest.
Rubrik
Oro, ångest, rädsla, hat, ilska - massa känslor. Jag vill bara slippa allt.
Samtidigt är jag sjukt peppad just nu att svälta ner mig och träna stenhårt! Men det kommer jag aldrig klara så jag får börja "svälta" (alltså äta lite) och träna och när jag börjar bli trött får jag äta lite mer och typ regelbundet eller nått. Bara jag går ner i vikt är jag nöjd. MÅSTE gå ner i vikt! Ni förstår inte hur sjukt dåligt jag mår av mitt fett och min vikt just nu. Eller en del av er har säkert känt samma. Men fatta en "vanlig" person - den kan aldrig förstå. Det går verkligen inte. Det är därför det känns så svårt att berätta för ens kompisar. Hur ska jag förklara? De vet inte varför jag är sjukskriven. Någon gång måste jag väl säga något. Men inte när jag är såhär fet.
Nu är jag trött och har ont i huvudet. Imorn vill jag orka upp på träning så nu tänker jag gå och lägga mig.
Ni är superfina människor, tack för alla stöttande kommentarer! God natt.
Samtidigt är jag sjukt peppad just nu att svälta ner mig och träna stenhårt! Men det kommer jag aldrig klara så jag får börja "svälta" (alltså äta lite) och träna och när jag börjar bli trött får jag äta lite mer och typ regelbundet eller nått. Bara jag går ner i vikt är jag nöjd. MÅSTE gå ner i vikt! Ni förstår inte hur sjukt dåligt jag mår av mitt fett och min vikt just nu. Eller en del av er har säkert känt samma. Men fatta en "vanlig" person - den kan aldrig förstå. Det går verkligen inte. Det är därför det känns så svårt att berätta för ens kompisar. Hur ska jag förklara? De vet inte varför jag är sjukskriven. Någon gång måste jag väl säga något. Men inte när jag är såhär fet.
Nu är jag trött och har ont i huvudet. Imorn vill jag orka upp på träning så nu tänker jag gå och lägga mig.
Ni är superfina människor, tack för alla stöttande kommentarer! God natt.
Så nära gränsen
Jag klarar inte mer snart. Jag vet verkligen inte om jag gör det. Jag tror att alla vet om att jag är sjukskriven nu men är det någon som hört av sig? Någon som ringer, skickar ett sms eller lämnar en liten kommentar? - Nej. Ingen. Har jag kontaktat någon annan? - Nej. Så varför skulle någon kontakta mig? Det fattar jag väl själv. Jävla idiot.
Det spelar ingen roll om jag är där eller inte, om jag mår bra eller inte, om jag finns eller inte. Jag tror inte någon skulle bry sig om jag snittade upp armen. Eller möjligtvis för de praktiska problem de skulle skapa, som typ blodigt golv och sånt.
Jag säger inte bara det här rakt ut utan betydelse. Jag vet inte om jag vill leva eller dö. Jag säger inte att jag vill dö, jag säger att jag inte vet. Skära mig i armen vill jag. Jag har ju försökt hålla mig, för jag vill inte att folk ska upptäcka sånt. Men om ingen bryr sig spelar det ju ingen roll. Fritt fram lixom. Jag har hört att det är svårt att verkligen skära upp blodådrorna, svårare än vad man tror. Undrar hur mycket man måste såga? Okej för att jag förtjänar att lida men jag pallar knappast att stå och såga hur mkt som helst.
Paniken jag känt på senaste tiden, ångesten, den är helt outhärdlig. Asså jag har nog aldrig mått såhär pissigt som jag gör nu. Nej det har jag nog inte. Det är helt fruktansvärt för jag blir helt galen och vet inte vad jag ska ta mig till. När tankarna går igång och ångesten, då får jag panik. Verkligen panik. Vet inte hur jag ska komma undan, komma loss, min hjärna bryter ihop. Alltså det går inte att förklara och det låter helt sinnesjukt, jag vet. Hela det här inlägget låter helt sinnesjukt. Självmordstankar och "hur man sliter upp blodådror", klart jag hör hur det låter! Men det är ju sant, det är ju mina sanna tankar. Ska jag ljuga om dem med bara för att det låter helt stört? Jag är störd så normala tankar passar inte in.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Så är det bara. Och snart kommer jag inte kunna kontrollera något som jag gör längre.
Det spelar ingen roll om jag är där eller inte, om jag mår bra eller inte, om jag finns eller inte. Jag tror inte någon skulle bry sig om jag snittade upp armen. Eller möjligtvis för de praktiska problem de skulle skapa, som typ blodigt golv och sånt.
Jag säger inte bara det här rakt ut utan betydelse. Jag vet inte om jag vill leva eller dö. Jag säger inte att jag vill dö, jag säger att jag inte vet. Skära mig i armen vill jag. Jag har ju försökt hålla mig, för jag vill inte att folk ska upptäcka sånt. Men om ingen bryr sig spelar det ju ingen roll. Fritt fram lixom. Jag har hört att det är svårt att verkligen skära upp blodådrorna, svårare än vad man tror. Undrar hur mycket man måste såga? Okej för att jag förtjänar att lida men jag pallar knappast att stå och såga hur mkt som helst.
Paniken jag känt på senaste tiden, ångesten, den är helt outhärdlig. Asså jag har nog aldrig mått såhär pissigt som jag gör nu. Nej det har jag nog inte. Det är helt fruktansvärt för jag blir helt galen och vet inte vad jag ska ta mig till. När tankarna går igång och ångesten, då får jag panik. Verkligen panik. Vet inte hur jag ska komma undan, komma loss, min hjärna bryter ihop. Alltså det går inte att förklara och det låter helt sinnesjukt, jag vet. Hela det här inlägget låter helt sinnesjukt. Självmordstankar och "hur man sliter upp blodådror", klart jag hör hur det låter! Men det är ju sant, det är ju mina sanna tankar. Ska jag ljuga om dem med bara för att det låter helt stört? Jag är störd så normala tankar passar inte in.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Så är det bara. Och snart kommer jag inte kunna kontrollera något som jag gör längre.
Tack
Tack för alla stöttande kommentarer! Det värmer verkligen. Ni är supermänniskor allihop!
Den här veckan blir en social vecka, för att vara jag. Igår träffade jag en kompis, idag ska jag träffa en kompis och på lördag ska jag kanske träffa en kompis. Det är ovanligt för att vara mig (i alla fall nu på sista tiden).
Idag har jag gått mycket. Över en timma och jag ska snart gå igen typ 20-30 min, som det tar till min kompis. Det är så härligt väder! Finns det något bättre än sol när man är depp? Jag skulle så himla gärna vilja ha en hund nu att ha sällskap av och ta med mig överallt. En trogen bästa vän liksom.
Jag har tänkt på en sak. Jag har hört att människor med kontrollbehov lätt kan få äs typ för att om saker "rasar samman" i deras liv så måste de bevisa för sig själva att de fortfarande har kontrollen och börjar därmed kontrollera maten.
Jag tror inte att jag har varit den typen förut direkt men det känns som att jag har blivit det mer nu. Eller jag får "panik" om mina planeringar spricker. Minsta lilla grej som förändras, tex om det inte finns gurka som jag tänkt äta till frukosten eller jag missar en buss eller att någon vill träffas när jag planerat allt till vissa tidpunkter så blir jag jätte stressad och nervös. Jag hatar att behöva kasta om mina planer och ändra på saker, även fast det typ alltid blir så. Egentligen behöver jag ju inte bli det minsta stressad - jag är ju sjukskriven, jag har i princip all tid i världen! Sakerna jag skriver upp på "schemat" kan göras när som helst och är egentligen inga viktiga saker. Ändå gör det mig jätte stressad och ångestfylld när sånt ändras. Hur är det för er? Har ni blivit kontrollfreak eller var ni det från början eller är ni det inte alls?
Den här dagen har gått extremt fort, antagligen eftersom jag gått så mkt fram och tillbaka mellan olika platser. Dessutom skulle jag handla hem mat och det tog mig 4 år eftersom att jag måste läsa på alla förpackningar och räkna kalorier mm. Det är aspinsamt när folk ser en....
Nu ska jag skynda mig. Puss puss kram kram!
Den här veckan blir en social vecka, för att vara jag. Igår träffade jag en kompis, idag ska jag träffa en kompis och på lördag ska jag kanske träffa en kompis. Det är ovanligt för att vara mig (i alla fall nu på sista tiden).
Idag har jag gått mycket. Över en timma och jag ska snart gå igen typ 20-30 min, som det tar till min kompis. Det är så härligt väder! Finns det något bättre än sol när man är depp? Jag skulle så himla gärna vilja ha en hund nu att ha sällskap av och ta med mig överallt. En trogen bästa vän liksom.
Jag har tänkt på en sak. Jag har hört att människor med kontrollbehov lätt kan få äs typ för att om saker "rasar samman" i deras liv så måste de bevisa för sig själva att de fortfarande har kontrollen och börjar därmed kontrollera maten.
Jag tror inte att jag har varit den typen förut direkt men det känns som att jag har blivit det mer nu. Eller jag får "panik" om mina planeringar spricker. Minsta lilla grej som förändras, tex om det inte finns gurka som jag tänkt äta till frukosten eller jag missar en buss eller att någon vill träffas när jag planerat allt till vissa tidpunkter så blir jag jätte stressad och nervös. Jag hatar att behöva kasta om mina planer och ändra på saker, även fast det typ alltid blir så. Egentligen behöver jag ju inte bli det minsta stressad - jag är ju sjukskriven, jag har i princip all tid i världen! Sakerna jag skriver upp på "schemat" kan göras när som helst och är egentligen inga viktiga saker. Ändå gör det mig jätte stressad och ångestfylld när sånt ändras. Hur är det för er? Har ni blivit kontrollfreak eller var ni det från början eller är ni det inte alls?
Den här dagen har gått extremt fort, antagligen eftersom jag gått så mkt fram och tillbaka mellan olika platser. Dessutom skulle jag handla hem mat och det tog mig 4 år eftersom att jag måste läsa på alla förpackningar och räkna kalorier mm. Det är aspinsamt när folk ser en....
Nu ska jag skynda mig. Puss puss kram kram!
