Nu vet jag vad jag ska göra ikväll
Jag ska titta på Att leva med size zero på Tv3 kl.22:00.
Vart ska jag ta vägen?
Jag vette fan vad jag ska göra. Jag tror inte jag var mig själv när jag skärde mig. Inte heller när jag skrev inlägget innan. Jag tror inte det var riktigt jag som kontrollerade min kropp. För nu ångrar jag som fan att jag skärde mig. Var fan ska jag göra av armen?! Morsan får inte se den!! Och den gör så jävla ont så jag kan inte lyfta saker normalt och så. Fan vad puckad jag är. Sure, jag förtjänar smärtan men vad fan löser det?? Det ställer ju fan bara till med mer problem! Då får jag väl fan straffa mig på andra sätt som inte syns lika tydligt, typ slå/bita/rivas på ställen där det inte syns! Dunka huvudet i väggen får typ samma effekt som att skära sig och det syns inte lika tydligt om man inte får ett blåmärke mitt i pannan förstås. Eller det får inte riktigt samma effekt men nästan..
Ingenting funkar. Verkligen i-n-g-e-n-t-i-n-g. Jag har inte gjort nånting idag. Hallå - det är valborg?! Men jag är ett jävla äcklo-fetto-slem-kräk. Asså mitt liv är verkligen inte värt någonting. Och nej det är inget jag skriver för att ni ba ska "ååh puttenutte, stackars liten". Nej jag skriver det för jag verkligen har kmt fram till det nu. Alltså är säker på det. Och just därför hatar jag att jag är så jävla idiotiskt patetiskt mesig och svag och inte tar livet av mig. Jag blir så jävla äcklad av att jag låter mig själv leva! Hur fan kan jag vara så äcklig?! Asså jag kan fan inte förklara allt jag känner. Det är så stört, det är så starkt, så mkt. Kan inte förklara hur äcklad jag är av mig själv, hur mkt jag hatar mig sj och mitt liv. Det låter så patetiskt. För hur normalt är det att hata sig själv såhär jävla mkt?? För en normal person så existerar det inte. En normal person kan inte fatta för de hatiska känslorna är så starka att man måste ha känt dem själv för att förstå. Aah allt är så jävla sjukt att det inte går att förklara. Så jag ska sluta nu.
Några sår på en handled
Jag har skurit mig i armen. Jag kommer inte ihåg när jag gjorde det sist. Det måste ha vart minst ett år sen. Eller gjorde jag det den här terminen? Då använde jag väl bara någon nål, eller? Jag tror inte att jag har skurit mig i armen på minst ett år iaf. Men det blöder inte så mycket. Det var en dålig rakhyvel jag använde, men den har dubbla rakblad och jag drog den kanske 4-5 ggr så det blir dubbla sår om ni fattar. Vad nu det ska vara för nytta med att berätta...
Vet lixom inte vart jag ska ta vägen så jag klicka fram bloggen. Jag satt och skrev dagbok (ja det händer faktist att jag gör det ibland) och gick igenom hur jävla dålig jag är, allt jag skäms för, all förnedring, hur hemsk sommaren kommer bli, hur äcklig jag känner mig och kom iaf tillslut fram till att jag inte tror att jag vill leva. Eller alltså jag skulle vilja leva, men inte mitt liv. Jag skulle vilja leva ett sånt där bra, härligt liv som en bra och lyckad människa. Men jag inser att jag kan försöka ändra på mig, men jag är inte en sånn person som lyckas. Jag är en förlorare som misslyckas med allt och alltså kommer jag få leva med mig själv, det här slimemonstret jag är och då är det väl fan inte värt det?!
Okej, jag är fortfarande inte helt säker på att jag vill dö. Men det slutade med rakblad iaf. Och en massa gråt. Lutade tillslut mot dörrgaveln och sjönk ihop. Nu ångrar jag (förstås) att jag skärde mig. Jag vill inte att någon ska upptäcka det. Var det så jävla smart just nu när det börjar bli som varmast och det kommer va olidligt att gå i långärmade tjocktröjor?!!
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!!!!!!!!!
Vet lixom inte vart jag ska ta vägen så jag klicka fram bloggen. Jag satt och skrev dagbok (ja det händer faktist att jag gör det ibland) och gick igenom hur jävla dålig jag är, allt jag skäms för, all förnedring, hur hemsk sommaren kommer bli, hur äcklig jag känner mig och kom iaf tillslut fram till att jag inte tror att jag vill leva. Eller alltså jag skulle vilja leva, men inte mitt liv. Jag skulle vilja leva ett sånt där bra, härligt liv som en bra och lyckad människa. Men jag inser att jag kan försöka ändra på mig, men jag är inte en sånn person som lyckas. Jag är en förlorare som misslyckas med allt och alltså kommer jag få leva med mig själv, det här slimemonstret jag är och då är det väl fan inte värt det?!
Okej, jag är fortfarande inte helt säker på att jag vill dö. Men det slutade med rakblad iaf. Och en massa gråt. Lutade tillslut mot dörrgaveln och sjönk ihop. Nu ångrar jag (förstås) att jag skärde mig. Jag vill inte att någon ska upptäcka det. Var det så jävla smart just nu när det börjar bli som varmast och det kommer va olidligt att gå i långärmade tjocktröjor?!!
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!!!!!!!!!
Failure
Alltså gud vilken ångest jag hade idag. Asså sådär panik-aktigt innuti (alltså ingen panikångestattack), sådär jag-vet-inte-vad-jag-ska-göra-eller-ta-vägen. Käkade alldeles för mkt och jag ångrade allt så jävla mkt och hela dagen blev förstörd, men så tänkte jag "nej, jag ska inte låta det förstöra hela dagen! jag ska inte äta mera, för det dämpar inga känslor. det ger mig bara mer ångest! jag ska fortsätta enligt dagens planer. det är bättre att hålla sig sysselsatt. nu har jag ätit, vilket jag inte kan ändra på, men jag kan fortfarande fullfölja resten av dagens planer!". Så jag masade mig iväg tillslut, mkt motvilligt. Tom när jag väl var ute tänkte jag "nä fan nu går jag och köper choklad och går hem igen och deppar". Men hallå? - Det skulle bara ge mig mer ångest! Det hjälper inte ett jävla dugg!
Och i och med att jag fullföljde mina planer och höll mig sysselsatt så dämpades ångesten, sakta men säkert. Nu måste jag bara slippa äta middag, för det får jag verkligen inte göra! Kmr antagligen bli bråk med morsan. Men jag FÅR INTE äta nån jävla middag! Inte den här ggn. Nej nej nej inte idag, någon annan gång men inte den här dagen.
Dagens matintag:
1 wasa frukost och 3 Rostismackor med keso, skinka och sallad, 2 risifrutti, 1 äpple.
Totalt: 1110 kcal.
Och i och med att jag fullföljde mina planer och höll mig sysselsatt så dämpades ångesten, sakta men säkert. Nu måste jag bara slippa äta middag, för det får jag verkligen inte göra! Kmr antagligen bli bråk med morsan. Men jag FÅR INTE äta nån jävla middag! Inte den här ggn. Nej nej nej inte idag, någon annan gång men inte den här dagen.
Dagens matintag:
1 wasa frukost och 3 Rostismackor med keso, skinka och sallad, 2 risifrutti, 1 äpple.
Totalt: 1110 kcal.
Såhär går det just nu
God morgon! (kände att jag ville börja det här inlägget på ett trevligt sätt, jag brukar alltid börja så negativt eller gå rakt på sak). Jag ska strax läsa och svara på era kommentarer, vad roligt att ni fortfarande läser och skriver trots min dåliga uppdatering :) Jag tror att min supernegativa-gömmasigigarderoben-sida håller på att försvinna lite, eller iaf vill jag det. Att den ska försvinna. Jag vill boosta mitt liv till det bättre. Göra roliga saker, umgås med folk jag älskar och lära känna nya härliga människor. Jag vill sysselsätta mig och få ut något av livet. Självklart har jag alltid velat det och försökt på ett eller annat sätt, men eftersom det inte lett någonstans kanske det är dags att komma på vad lösningen egentligen är?
Jag kan ju uppdatera er lite om hur det går med maten för mig. Jag går ner i vikt just nu, fast ligger runt de där siffrorna där jag alltid brukar ligga ( :/ ). Egentligen ska ju morsan bestämma vad och när jag ska äta - 6 mål/dag - och det gör hon delvis. Hon sa själv att hon tyckte att just nu räckte det om jag försökte äta frukost, lunch och middag och då syftar hon ju på riktiga måltider. Med det menar hon typ frukost: 1 risifrutti, yoghurt eller/och mackor, lunch/middag: enligt tallriksmodellen tex pasta med köttfärssås eller chili con carne med ris eller fisk och potatis --> allt med sallad till. Alltså antar att ni redan vet hur tallriksmodellen ser ut men man ska ju äta av alla delar. Men hon vill väl först och främst att lunch/middag består av lagad mat och inte av mackor eller yoghurt.
Och nu har jag ätit frukost, lunch och middag - som hon ville - fast enligt egna "mått" eller vad jag ska kalla det. Igår tex:
Frukost: 1 wasa frukost, skinka, minikeso, gurka.
Lunch: 2 Rostismackor med skinka, minikeso, sallad.
Middag: Broccoligratäng.
Övrigt (alltså något jag åt frivilligt fast jag inte ville, typ som överätning): 1 äpple.
Totalt: 730 kcal
Men enda måltiden vi bråkade om var lunchen, som hon räknade som mellis och ville att jag skulle äta lagad mat också. Men jag "vann". Vid middagen hade hon en föreläsning om vad jag borde äta mer för att måltiden skulle bli enligt tallriksmodellen, alltså att jag borde lägga till tex skinka, knäckebröd och tomater.
Annars så tycker jag inte att hon direkt är jätte på och försöker tvinga mig att äta. Jag har varit uppe sen kl. 7 imorse och hon gick till jobbet vid 8:30, utan att ha sagt till mig en enda gång att äta frukost. Ändå har hon blivit instruerad av SCÄ att hon ska se till att jag äter och bestämma mina måltider?
Självklart tycker jag (eller kanske sjukdomen? är jag verkligen sjuk eller betér jag mig bara annorlunda än andra?) att det är skönt att jag lyckas bestämma det mesta själv eller kompromissa så det passar båda någorlunda och slippa allt för många eller stora bråk. Men samtidigt undrar jag varför hon inte bryr sig eller struntar i det? Eller så kanske det inte är för henne, men hur är det isf? Hm..
Aja det känns bra att ha kontrollen på min sida iaf. Jag fattar såklart att det egentligen inte är bra, antar jag, men det är så det känns.
Idag ska jag se till att det blir något av den här dagen och att maten går bra.
Bye.
Jag kan ju uppdatera er lite om hur det går med maten för mig. Jag går ner i vikt just nu, fast ligger runt de där siffrorna där jag alltid brukar ligga ( :/ ). Egentligen ska ju morsan bestämma vad och när jag ska äta - 6 mål/dag - och det gör hon delvis. Hon sa själv att hon tyckte att just nu räckte det om jag försökte äta frukost, lunch och middag och då syftar hon ju på riktiga måltider. Med det menar hon typ frukost: 1 risifrutti, yoghurt eller/och mackor, lunch/middag: enligt tallriksmodellen tex pasta med köttfärssås eller chili con carne med ris eller fisk och potatis --> allt med sallad till. Alltså antar att ni redan vet hur tallriksmodellen ser ut men man ska ju äta av alla delar. Men hon vill väl först och främst att lunch/middag består av lagad mat och inte av mackor eller yoghurt.
Och nu har jag ätit frukost, lunch och middag - som hon ville - fast enligt egna "mått" eller vad jag ska kalla det. Igår tex:
Frukost: 1 wasa frukost, skinka, minikeso, gurka.
Lunch: 2 Rostismackor med skinka, minikeso, sallad.
Middag: Broccoligratäng.
Övrigt (alltså något jag åt frivilligt fast jag inte ville, typ som överätning): 1 äpple.
Totalt: 730 kcal
Men enda måltiden vi bråkade om var lunchen, som hon räknade som mellis och ville att jag skulle äta lagad mat också. Men jag "vann". Vid middagen hade hon en föreläsning om vad jag borde äta mer för att måltiden skulle bli enligt tallriksmodellen, alltså att jag borde lägga till tex skinka, knäckebröd och tomater.
Annars så tycker jag inte att hon direkt är jätte på och försöker tvinga mig att äta. Jag har varit uppe sen kl. 7 imorse och hon gick till jobbet vid 8:30, utan att ha sagt till mig en enda gång att äta frukost. Ändå har hon blivit instruerad av SCÄ att hon ska se till att jag äter och bestämma mina måltider?
Självklart tycker jag (eller kanske sjukdomen? är jag verkligen sjuk eller betér jag mig bara annorlunda än andra?) att det är skönt att jag lyckas bestämma det mesta själv eller kompromissa så det passar båda någorlunda och slippa allt för många eller stora bråk. Men samtidigt undrar jag varför hon inte bryr sig eller struntar i det? Eller så kanske det inte är för henne, men hur är det isf? Hm..
Aja det känns bra att ha kontrollen på min sida iaf. Jag fattar såklart att det egentligen inte är bra, antar jag, men det är så det känns.
Idag ska jag se till att det blir något av den här dagen och att maten går bra.
Bye.
Andra mötet på SCÄ
På detta möte var både morsan och farsan med. Fast de hade möte med läkaren medans jag satt med samma behandlare som på första mötet och svarade på frågor. Först satt hon med ett tjockt pappershäfte och ställde frågor som jag fick svara "ja/nej" på oftast. Ibland frågade hon tex "hur", som tex om man skadat sig själv eller skurit sig. Då kunde hon frågat var man skurit sig.
Sen fick jag sitta framför datorn och kryssa i frågor själv. Detta "test" kallas alltså Stepwise och ska ställa en diagnos på vad man har för störning. Jag fick:
♦ Ångeststörning
♦ Social fobi
♦ Lite insektsfobi
♦ Ätstörning: UNS (mot anorexi)
Vet inte vad jag ska tycka om det där. Skulle hellre vara anorektisk faktist. Om jag ska vara ärlig..
Sen fick jag se ett resultat på hur man upplever sig själv och typ ens självförtroende och sånt. Det såg ut som ett spindelnät där det var en "ring" som var för en frisk människa, en "ring" för en äs och en "ring" som var jag. Ena halvan var typ en välmående sida, kan man kalla det - alltså typ att man trivs i sig själv, man tar hand om sig själv om man är sjuk osv. Den andra sidan var motsatsen, tex att man straffar sig själv genom att slå/bita/skära sig, man tänker onda tankar om sig sj mm. Min "ring" var helt på den "dåliga" sidan, förutom pyttelite på den välmående sidan - typ för att jag inte röker (alltså skadar inte min kropp med droger och sånt).
Behandlaren sa att jag var extremt självhatisk och sa att sjukdomen fick mig att vara det. Då sa jag gråtfärdig att jag tyckte det var konstigt att sjukdomen gjorde mig sånn eftersom jag alltid hatat mig själv (det var ju därför jag började banta). Då undrade hon om jag visste varför jag mådde/tyckte såhär, om det hänt något i mitt liv som gjort det så. Jag vet faktist inte varför det är såhär för mig. Jag ser det på ett annat sätt än hon. Jag ser det som att jag är dålig på saker, ful, tjock, dålig personlighet och dålig rakt igenom helt enkelt och därför är detta mitt straff. Jag kan ju inte tycka om dåliga saker - det gör ju ingen. Och det är ju därför jag försöker ändra mig, för blir jag bra kan jag börja tycka om mig själv och då förtjänar jag ett självförtroende. Jag kan ju inte tro på något dåligt!
(fast det här sa jag inte till henne).
Sen fick jag följa med läkaren till ett rum där jag vägdes, mättes, tog puls och blodtryck. Och så kollade hon i min mun =S
Först försökte jag vägra att vägas, de hade ju bara sagt att jag skulle göra Stepwise den här ggn! Men i slutet sa hon att jag fick ha kläderna på mig och då gick jag med på vägningen. Det var inte roligt...
Sen pratade jag lite grann med henne. Hon hade sagt till mina föräldrar att from nu är det dem som bestämmer vad jag ska äta, 6 ggr om dagen. Vi ska tydligen också gå på någon basgrupp där man tillsammans med andra lyssnar på en dietists föreläsning och sen äter mat tillsammans =S Låter inte alls roligt... Äta tillsammans med andra är inte min grej, vill inte ens äta med min familj.
Idag tex så försöker morsan tvinga i mig frukost. Nu har jag gett med mig på att käka någon knäckemacka eller något till frukost (deadline kl. 10) och hon är arg och säger att sen ska jag fan käka lunch också. Jamen visst ^^ Jag tänker dra efter frukosten så kan jag inte käka någon äcklig lunch hemma. Hade inte tänkt käka frukost så då får den ersätta lunchen istället.
Bye bye.
Sen fick jag sitta framför datorn och kryssa i frågor själv. Detta "test" kallas alltså Stepwise och ska ställa en diagnos på vad man har för störning. Jag fick:
♦ Ångeststörning
♦ Social fobi
♦ Lite insektsfobi
♦ Ätstörning: UNS (mot anorexi)
Vet inte vad jag ska tycka om det där. Skulle hellre vara anorektisk faktist. Om jag ska vara ärlig..
Sen fick jag se ett resultat på hur man upplever sig själv och typ ens självförtroende och sånt. Det såg ut som ett spindelnät där det var en "ring" som var för en frisk människa, en "ring" för en äs och en "ring" som var jag. Ena halvan var typ en välmående sida, kan man kalla det - alltså typ att man trivs i sig själv, man tar hand om sig själv om man är sjuk osv. Den andra sidan var motsatsen, tex att man straffar sig själv genom att slå/bita/skära sig, man tänker onda tankar om sig sj mm. Min "ring" var helt på den "dåliga" sidan, förutom pyttelite på den välmående sidan - typ för att jag inte röker (alltså skadar inte min kropp med droger och sånt).
Behandlaren sa att jag var extremt självhatisk och sa att sjukdomen fick mig att vara det. Då sa jag gråtfärdig att jag tyckte det var konstigt att sjukdomen gjorde mig sånn eftersom jag alltid hatat mig själv (det var ju därför jag började banta). Då undrade hon om jag visste varför jag mådde/tyckte såhär, om det hänt något i mitt liv som gjort det så. Jag vet faktist inte varför det är såhär för mig. Jag ser det på ett annat sätt än hon. Jag ser det som att jag är dålig på saker, ful, tjock, dålig personlighet och dålig rakt igenom helt enkelt och därför är detta mitt straff. Jag kan ju inte tycka om dåliga saker - det gör ju ingen. Och det är ju därför jag försöker ändra mig, för blir jag bra kan jag börja tycka om mig själv och då förtjänar jag ett självförtroende. Jag kan ju inte tro på något dåligt!
(fast det här sa jag inte till henne).
Sen fick jag följa med läkaren till ett rum där jag vägdes, mättes, tog puls och blodtryck. Och så kollade hon i min mun =S
Först försökte jag vägra att vägas, de hade ju bara sagt att jag skulle göra Stepwise den här ggn! Men i slutet sa hon att jag fick ha kläderna på mig och då gick jag med på vägningen. Det var inte roligt...
Sen pratade jag lite grann med henne. Hon hade sagt till mina föräldrar att from nu är det dem som bestämmer vad jag ska äta, 6 ggr om dagen. Vi ska tydligen också gå på någon basgrupp där man tillsammans med andra lyssnar på en dietists föreläsning och sen äter mat tillsammans =S Låter inte alls roligt... Äta tillsammans med andra är inte min grej, vill inte ens äta med min familj.
Idag tex så försöker morsan tvinga i mig frukost. Nu har jag gett med mig på att käka någon knäckemacka eller något till frukost (deadline kl. 10) och hon är arg och säger att sen ska jag fan käka lunch också. Jamen visst ^^ Jag tänker dra efter frukosten så kan jag inte käka någon äcklig lunch hemma. Hade inte tänkt käka frukost så då får den ersätta lunchen istället.
Bye bye.
Är ni säkra på vad ni vill?
Hej på er! Jag har inte skrivit så mycket eftersom jag som sagt är osäker på om jag vill fortsätta den här bloggen. Tack för era kommentarer, vad gulligt att ni skulle sakna den :)
Jag läser själv ganska mkt bloggar, just nu mest "må bra"-bloggar. Alltså "vanliga" bloggar om folks vardag - skola, kläder, resor, fikor. När jag läser dem känner jag att så vill jag också leva. Jag vill också fylla min blogg med roliga, spännande och härliga saker. Jag vill fylla mitt liv med sånt. Och så tänker jag att jag ska göra det men inser att något sätter ju stopp för det. Jag går inte och fikar, jag har inte middag och filmkvällar med vänner, jag firar inte på restaurang, jag reser inte med mina vänner osv. Maten stoppar mig för jag undviker alla situationer där man kan tänkas behöva äta med andra eller "visa upp" sin kropp, tex bada. Att äta är ju faktist rätt trevligt på många sätt (om inte mina onda tankar och känslor fanns) - tex en mysig fika på stan på en uteservering med gosiga filtar i solen, prata i timmar med kompisar man inte träffat på länge och bara njuta av lugnet - hur härligt låter inte det? Eller filmkväll med middag? Eller resa utomlands, äta utländsk mat sena kvällar på mysiga restauranger och luncha vid baren på stranden?
Samtidigt som jag skriver allt det här känner jag mig grymt äcklig. Vad fan är det för mysigt med fet mat? Är det det enda jag kan tänka på? Varför tar jag mig ens tiden till att skriva såhär äckliga saker?
Så tänker och känner jag, samtidigt som jag vet att de där sakerna jag skrivit ovan är normala trevliga saker för friska människor. Det borde inte vara något dåligt! Jag skulle vilja att det inte betydde något dåligt för mig heller.
Jag tänker på alla de saker som jag skulle vilja göra men som jag hindras ifrån och undrar om det är värt det? Näej det är det väl fan inte?! 2 sek senare tänker jag "men jag måste bli smal!". Jag kommer ingen vart! Jag vill saker som inte går ihop och själv hamnar jag bara i en enda geggig sörja i mitten där det inte finns något gott och bra.
Vad vill jag? Vad jag är jag beredd att offra? Vad vill ni? Vet ni det?
Jag läser själv ganska mkt bloggar, just nu mest "må bra"-bloggar. Alltså "vanliga" bloggar om folks vardag - skola, kläder, resor, fikor. När jag läser dem känner jag att så vill jag också leva. Jag vill också fylla min blogg med roliga, spännande och härliga saker. Jag vill fylla mitt liv med sånt. Och så tänker jag att jag ska göra det men inser att något sätter ju stopp för det. Jag går inte och fikar, jag har inte middag och filmkvällar med vänner, jag firar inte på restaurang, jag reser inte med mina vänner osv. Maten stoppar mig för jag undviker alla situationer där man kan tänkas behöva äta med andra eller "visa upp" sin kropp, tex bada. Att äta är ju faktist rätt trevligt på många sätt (om inte mina onda tankar och känslor fanns) - tex en mysig fika på stan på en uteservering med gosiga filtar i solen, prata i timmar med kompisar man inte träffat på länge och bara njuta av lugnet - hur härligt låter inte det? Eller filmkväll med middag? Eller resa utomlands, äta utländsk mat sena kvällar på mysiga restauranger och luncha vid baren på stranden?
Samtidigt som jag skriver allt det här känner jag mig grymt äcklig. Vad fan är det för mysigt med fet mat? Är det det enda jag kan tänka på? Varför tar jag mig ens tiden till att skriva såhär äckliga saker?
Så tänker och känner jag, samtidigt som jag vet att de där sakerna jag skrivit ovan är normala trevliga saker för friska människor. Det borde inte vara något dåligt! Jag skulle vilja att det inte betydde något dåligt för mig heller.
Jag tänker på alla de saker som jag skulle vilja göra men som jag hindras ifrån och undrar om det är värt det? Näej det är det väl fan inte?! 2 sek senare tänker jag "men jag måste bli smal!". Jag kommer ingen vart! Jag vill saker som inte går ihop och själv hamnar jag bara i en enda geggig sörja i mitten där det inte finns något gott och bra.
Vad vill jag? Vad jag är jag beredd att offra? Vad vill ni? Vet ni det?
Sorry för dålig uppdatering
Men jag tror inte jag har lust att skriva längre. Särskilt som det börjar bli "farligt", eller folk jag känner börjar hitta min blogg.
Kan iaf berätta att jag gått ned i vikt men att idag har vart en superdålig dag på alla sätt och vis.
Bye.
Kan iaf berätta att jag gått ned i vikt men att idag har vart en superdålig dag på alla sätt och vis.
Bye.
Slembollen
Bajsskitpissäckelkväll. Jävla morsan! Hon förstörde just hela jävla stämningen. Hon får väl tänka lite själv vafan?? Alltid om något blir fel så är det dens fel, aldrig hennes. Konstigt nog. Särskilt konstigt då hon själv brukar stå och klaga som fan över folk hon ogillar för att de alltid skyller ifrån sig och aldrig tycker att något är deras fel. Hon är precis likadan men vägrar erkänna det!
Okej, om jag ska vara helt ärlig så var jag inte supertrevlig heller, så jag bidrog väl till den dåliga stämningen. Vet inte ens varför vi börja bråka egentligen. Eller jo för att jag skulle hjälpa henne men hon vägrar lyssna på vad jag säger fast det är hon som vill ha hjälp. Hur ska jag då göra??
För övrigt så har maten också gått dåligt.
Mellis: 1 päron
Middag: 3 rostismackor med keso, gurka och skinka/paprika, 1 dl yoggi mini + 1 dl flingor, 1 risifrutti.
Kvällsmål: 1 pkt vindruvor.
Totalt idag: ~1500 kcal.
Kul. Kul att jag är fetast, fulast, äckligast, dåligast och den mest patetiska tönten i världen. Kul att ingen vill va med mig eller bryr sig om att fråga om jag vill följa med på något. Orkar inte bry mig om att det här är värsta "åh det är så synd om stackars ensamma mig"-inlägget. Jag har fan försökt höra av mig till kompisar, överraskat dem, frågat om de vill träffas. Jag har gjort det, inte dom. Ändå är jag den "ensamma" medans de är med vänner och gör saker hela tiden. De är friska, jag är den sjuka. Jag måste verkligen vara en hemsk börda om folk inte har lust att höra av sig eller bryr sig om någon som är sjuk eller slutar dyka upp i skolan. De måste verkligen vara en lättnad för dem att slippa mig då.
Kul att jag föddes till den äckliga, vidriga slembollen.
Va fan ska jag leva för? Mitt liv kommer fan inte bli mer spännande, händelsefyllt eller härligt än såhär. Aaaaaaaah fan.
Home again
Hej, nu är jag hemma igen.
Vi åt inget där så jag slapp! Istället var jag skittrött och irriterad när jag kom hem. Tryckte i mig 2 rostismackor (alltså 4 skivor) och 2 dl yoggi = 370 kcal. Plus "paltmackan" imorse = 400 kcal. Nu är jag mätt! Så nästa måltid får bli middag. SCÄ kommer nog bli så glada över att se min matdagbok sen ^^ Fast jag äter ju faktist mycket för att kallas ätstörd och ofta ganska regelbundet också, med flera mål per dag. Jag är ju rätt fet också. Och väger mycket, för att vara ätstörd. Rätt pinsamt egentligen, allt det här. Men jag vet åtminstone att jag går ner i vikt. Och därför ska jag få belöna mig och samtidigt fortsätta kämpa mig ännu smalare och då får jag ytterligare belöningar (+ att smalheten i sig är en stor belöning för mig, även om jag känner mig fet som ett hus).
Just nu börjar jag känna mig lugn. Kanske för att jag ätit så att tröttheten, hungern och irritationen börjar smälta bort. Istället ska det bli skönt att ägna resten av dagen hemma framför tv:n :P Älskar att dega i soffan framför The City och så ska jag se Du är vad du äter också. Undrar varför jag tycker det sistnämnda är så roligt att se? Egentligen är det ju jätte tråkigt. Vanliga tråkiga människor och deras tråkiga mat. Hm...
Aja, sen ska jag göra fler lugna grejer som läsa min bok. Har lånat massa böcker men jag kommer ingen vart och då vill jag bara gå vidare till nästa och se om den är intressant haha xD
Aja puss puss bye bye.
Vi åt inget där så jag slapp! Istället var jag skittrött och irriterad när jag kom hem. Tryckte i mig 2 rostismackor (alltså 4 skivor) och 2 dl yoggi = 370 kcal. Plus "paltmackan" imorse = 400 kcal. Nu är jag mätt! Så nästa måltid får bli middag. SCÄ kommer nog bli så glada över att se min matdagbok sen ^^ Fast jag äter ju faktist mycket för att kallas ätstörd och ofta ganska regelbundet också, med flera mål per dag. Jag är ju rätt fet också. Och väger mycket, för att vara ätstörd. Rätt pinsamt egentligen, allt det här. Men jag vet åtminstone att jag går ner i vikt. Och därför ska jag få belöna mig och samtidigt fortsätta kämpa mig ännu smalare och då får jag ytterligare belöningar (+ att smalheten i sig är en stor belöning för mig, även om jag känner mig fet som ett hus).
Just nu börjar jag känna mig lugn. Kanske för att jag ätit så att tröttheten, hungern och irritationen börjar smälta bort. Istället ska det bli skönt att ägna resten av dagen hemma framför tv:n :P Älskar att dega i soffan framför The City och så ska jag se Du är vad du äter också. Undrar varför jag tycker det sistnämnda är så roligt att se? Egentligen är det ju jätte tråkigt. Vanliga tråkiga människor och deras tråkiga mat. Hm...
Aja, sen ska jag göra fler lugna grejer som läsa min bok. Har lånat massa böcker men jag kommer ingen vart och då vill jag bara gå vidare till nästa och se om den är intressant haha xD
Aja puss puss bye bye.
Trotsa den sjuka eller friska sidan?
Idag ska jag åka iväg med ena delen av familjen (har ju skiljda föräldrar). Jag har bestämt mig för att jag SKA äta lunch där, om vi ska göra det alltså. Därför har jag gått igenom hela det här ställets meny och innehållsförteckning. Så nu har jag valt vad jag ska äta till lunch. De har nämligen lax med grönsaker (utan dressingar och kolhydrater). Superbra ju!
Däremot hade jag inte tänkt äta frukost, bara för att känna mig lite säkrare lixom. Men jag var lite yr på morgonen och såg suddigt och jag ska dessutom övningsköra idag och så är morsan hemma och jag ville inte att hon skulle börja bråka om frukost, särskilt inte framför syrran, så det blev ett "paltknäcke" (vet inte vad dem kallas men sånt där jättetunt nästan svart knäckebröd) med keso, gurka och röd paprika. Asgott faktist! Det där knäcket är extremt kalorisnålt men det är ingen som skulle säga att jag inte fick äta det för det är jätte rikt på järn - vilket är bra. Tur att det är så gott också :)
Btw hatar jag att prata om mat som något gott. Det känns fel, det känns dåligt, det känns pinsamt. Men det borde väl vara normalt? Så nu ska jag trotsa sjuka sidan lite genom att säga "JA, DET VAR GOTT" och trotsa den friska genom att fortsätta banta. Så hamnar jag nånstans mittemellan..
Aja nu har jag flummat färdigt för denna morgon. Ha nu en trevlig helg. Här skiner solen, så ut och njut av den!
Däremot hade jag inte tänkt äta frukost, bara för att känna mig lite säkrare lixom. Men jag var lite yr på morgonen och såg suddigt och jag ska dessutom övningsköra idag och så är morsan hemma och jag ville inte att hon skulle börja bråka om frukost, särskilt inte framför syrran, så det blev ett "paltknäcke" (vet inte vad dem kallas men sånt där jättetunt nästan svart knäckebröd) med keso, gurka och röd paprika. Asgott faktist! Det där knäcket är extremt kalorisnålt men det är ingen som skulle säga att jag inte fick äta det för det är jätte rikt på järn - vilket är bra. Tur att det är så gott också :)
Btw hatar jag att prata om mat som något gott. Det känns fel, det känns dåligt, det känns pinsamt. Men det borde väl vara normalt? Så nu ska jag trotsa sjuka sidan lite genom att säga "JA, DET VAR GOTT" och trotsa den friska genom att fortsätta banta. Så hamnar jag nånstans mittemellan..
Aja nu har jag flummat färdigt för denna morgon. Ha nu en trevlig helg. Här skiner solen, så ut och njut av den!
Trött
Aloha. Jag är fett trött så varnar för ett troligtvis flummigt inlägg.
Visst är det sent nu men jag var trött redan när jag kom hem vid 19-20. Maten idag:
Lunch: 2 dl yoggi mini (det jag alltid kallar yoghurt, så vet ni) + 1 dl kellogs allbran (flingor), 2 skivor rostis-bröd med keso, gurka och skinka.
Middag: 1 laxfilé med klyftpotatis och grönsaker i ugn (STOR portion) med lite balsamvinäger och ca 1 msk ketchup.
Övrigt: 0,5 L cola zero.
Morsan var faktist schysst nog att informera att hon inte hade haft någon som helst krydda, olja eller annat på middagen som stod i ugnen. Jag hade nämligen svarat "ja" på hennes sms om att äta hennes middag. Så det var snällt att hon tänkte på mig, hon kunde ju lika gärna "passat på" och laga maten som hon själv ville ha det, eftersom jag inte var hemma och la mig i.
Eftersom morgonens vägning visade att jag hade gått ner 2 kg bestämde jag mig för att äta riktig middag. Därför blev det både proteiner, kolhydrater och vitaminer! Och fett oxå, I guess. Det finns väl i allt det där. Men i lax är det ju nyttigt fett så det är ju bra :) Jag räknade heller inte hur många klyftpotatisar jag tog eller sånt utan jag åt tills jag var mätt typ. Har ju lite svårt för den där känslan - mättnad.. Men jag åt tills det kändes som att jag inte ville äta mer. Kroppen var klar lixom.
Trots att jag ätit "mkt" idag är jag svintrött! Men nu är ju klockan som sagt rätt mkt, tillräckligt för att det ska vara okej att gå och lägga sig iaf :P Det ska bli fett skönt! Hoppas jag somnar på direkten, vore fett skönt.
För övrigt har min dag varit rätt bra. Jag var på väldigt bra humör när jag kom hem faktist. Pratglad och glad.
Trevlig helg på er, nallebjörnar! <3
Visst är det sent nu men jag var trött redan när jag kom hem vid 19-20. Maten idag:
Lunch: 2 dl yoggi mini (det jag alltid kallar yoghurt, så vet ni) + 1 dl kellogs allbran (flingor), 2 skivor rostis-bröd med keso, gurka och skinka.
Middag: 1 laxfilé med klyftpotatis och grönsaker i ugn (STOR portion) med lite balsamvinäger och ca 1 msk ketchup.
Övrigt: 0,5 L cola zero.
Morsan var faktist schysst nog att informera att hon inte hade haft någon som helst krydda, olja eller annat på middagen som stod i ugnen. Jag hade nämligen svarat "ja" på hennes sms om att äta hennes middag. Så det var snällt att hon tänkte på mig, hon kunde ju lika gärna "passat på" och laga maten som hon själv ville ha det, eftersom jag inte var hemma och la mig i.
Eftersom morgonens vägning visade att jag hade gått ner 2 kg bestämde jag mig för att äta riktig middag. Därför blev det både proteiner, kolhydrater och vitaminer! Och fett oxå, I guess. Det finns väl i allt det där. Men i lax är det ju nyttigt fett så det är ju bra :) Jag räknade heller inte hur många klyftpotatisar jag tog eller sånt utan jag åt tills jag var mätt typ. Har ju lite svårt för den där känslan - mättnad.. Men jag åt tills det kändes som att jag inte ville äta mer. Kroppen var klar lixom.
Trots att jag ätit "mkt" idag är jag svintrött! Men nu är ju klockan som sagt rätt mkt, tillräckligt för att det ska vara okej att gå och lägga sig iaf :P Det ska bli fett skönt! Hoppas jag somnar på direkten, vore fett skönt.
För övrigt har min dag varit rätt bra. Jag var på väldigt bra humör när jag kom hem faktist. Pratglad och glad.
Trevlig helg på er, nallebjörnar! <3
Vägning
Nu är jag hos farsan och lånar hans våg. Jag hoppades på att ha gått ner minst 1 kg och var så jävla rädd för att antingen ligga på samma vikt eller ha gått upp (fast det sistnämnda trodde jag inte) och nu visar det sig att jag har gått ner 2 kg!! Alltså har jag massa belöningar att "hämta ut" :) Jag har ju en viktbelöningslista och nu ska jag äntligen få köpa mig en massa saker jag länge velat ha, tjoho!
(Ja jag vet, självklart skulle jag kunna köpa dem ändå. Det är sinnesjukt att låta vikten styra sånt - I know. Men för att vara ärlig så skulle jag få ångest om jag köpte dem ändå. Jag får ofta ångest om jag köper saker bara sådär, utan att ha "förtjänat" dem).
Se hur glad jag blir för något så stört? Hur ska jag kunna intala mig att vilja bli frisk, börja äta normalt och sluta gå ner i vikt? :S
Svar på kommentarer
Har inte haft ork att svara på kommentarer, men jag har läst dem. Jag ber om ursäkt för att jag inte orkar svara på dem i era egna bloggar denna gång. Det blir enklare såhär och idag är det allt jag orkar med, typ.
svar till Jojo: Jag har faktist vägt mig 2 ggr under dessa två veckor, så jag vet mellan vilka 2 kg jag ligger men inte exakt för det var en sånn där våg som man ser väldigt otydlig på. Så jag har väl vägt mig egentligen, om jag ska vara helt ärlig. Men imorn ska jag väga mig på riktigt om jag får tag i min våg!
svar till L, Jojo och C: Jag vet inte hur det blir med icke-anonym blogg. Men tack för era åsikter. Tar verkligen åt mig av dem så verkligen ett stort tack för era råd! Jag informerar i bloggen i förväg ifall att den skulle stängas ner eller bytas.
svar till Rebecca: Det du säger är såklart helt rätt och ja, du vet hur det känns. Hur man tänker. Man vet vad som är rätt egentligen men man vill inte görat. Eller så kanske det är sjukdomen som säger åt en att inte görat. Eller nått sånt, du fattar poängen. Jag har sagt det 1000 ggr förut men jag kan inte förklara det bättre. Jag vet hur äs funkar och alla bieffekter och ändå vill jag inte äta normalt och sluta gå ner i vikt. Vet inte vad jag ska göra åt den viljan. För jag vill ju vilja gå ner i vikt och jag vill inte inte vilja gå ner i vikt. :S
svar till Maj: Bra tjejen att du skjuter undan de pissiga tankar som får en att må sämre! Men jag hoppas att du inte menar att du förtränger jobbiga saker som du istället borde bearbeta? Jag hoppas att du bara mår bättre och bättre för varje dag!
svar till Jen: Tro det eller ej men jag räknar inte kalorier så jätte noga längre. Försöker nog "omedvetet" eller hur jag ska säga, ligga runt 700 kcal/dag men max 1000. Det brukar bli rätt olika från dag till dag men där i kring och jag tror att jag går ner av det. För höftbenen, revbenen, nyckelbenen, och en massa andra konstiga ben i ryggen och mellan tuttarna har börjat sticka fram igen. Bh:arna blir obekvämare mot kroppen och jag vrider och vänder på mig om nätterna för att det är så obehagligt att känna skelettet mot madrassen. - Nej, jag är inte supersmal och nej jag säger inte så för att jag är sjuk och har sned kroppsuppfattning. Jag är normalviktig eller lite underviktig, men inte så mkt, och trots det är det obehagligt med skelettiga delar. Och ja, jag kan erkänna att jag gillar det. Inte obehaget utan att jag märker att jag blir smalare. Och det är dåligt, I know! Men jag vette fan när jag ska inse det, om jag ens vill inse det. Jag vet att det är så men jag har inte viljan att jobba emot det. Jag vet nog att jag har en äs. Kanske. Det känns fel att säga att jag har en äs. Det känns som att jag tkr synd om mig själv då och det vill jag inte. Jag vill inte vara egostisk! Samtidigt vet jag ju att jag inte äter/tränar/lever hälsosamt. Men tja vette fan vad jag babblar om just nu. Sorry, är jävligt trött :)
Sköt om er alla!
svar till Jojo: Jag har faktist vägt mig 2 ggr under dessa två veckor, så jag vet mellan vilka 2 kg jag ligger men inte exakt för det var en sånn där våg som man ser väldigt otydlig på. Så jag har väl vägt mig egentligen, om jag ska vara helt ärlig. Men imorn ska jag väga mig på riktigt om jag får tag i min våg!
svar till L, Jojo och C: Jag vet inte hur det blir med icke-anonym blogg. Men tack för era åsikter. Tar verkligen åt mig av dem så verkligen ett stort tack för era råd! Jag informerar i bloggen i förväg ifall att den skulle stängas ner eller bytas.
svar till Rebecca: Det du säger är såklart helt rätt och ja, du vet hur det känns. Hur man tänker. Man vet vad som är rätt egentligen men man vill inte görat. Eller så kanske det är sjukdomen som säger åt en att inte görat. Eller nått sånt, du fattar poängen. Jag har sagt det 1000 ggr förut men jag kan inte förklara det bättre. Jag vet hur äs funkar och alla bieffekter och ändå vill jag inte äta normalt och sluta gå ner i vikt. Vet inte vad jag ska göra åt den viljan. För jag vill ju vilja gå ner i vikt och jag vill inte inte vilja gå ner i vikt. :S
svar till Maj: Bra tjejen att du skjuter undan de pissiga tankar som får en att må sämre! Men jag hoppas att du inte menar att du förtränger jobbiga saker som du istället borde bearbeta? Jag hoppas att du bara mår bättre och bättre för varje dag!
svar till Jen: Tro det eller ej men jag räknar inte kalorier så jätte noga längre. Försöker nog "omedvetet" eller hur jag ska säga, ligga runt 700 kcal/dag men max 1000. Det brukar bli rätt olika från dag till dag men där i kring och jag tror att jag går ner av det. För höftbenen, revbenen, nyckelbenen, och en massa andra konstiga ben i ryggen och mellan tuttarna har börjat sticka fram igen. Bh:arna blir obekvämare mot kroppen och jag vrider och vänder på mig om nätterna för att det är så obehagligt att känna skelettet mot madrassen. - Nej, jag är inte supersmal och nej jag säger inte så för att jag är sjuk och har sned kroppsuppfattning. Jag är normalviktig eller lite underviktig, men inte så mkt, och trots det är det obehagligt med skelettiga delar. Och ja, jag kan erkänna att jag gillar det. Inte obehaget utan att jag märker att jag blir smalare. Och det är dåligt, I know! Men jag vette fan när jag ska inse det, om jag ens vill inse det. Jag vet att det är så men jag har inte viljan att jobba emot det. Jag vet nog att jag har en äs. Kanske. Det känns fel att säga att jag har en äs. Det känns som att jag tkr synd om mig själv då och det vill jag inte. Jag vill inte vara egostisk! Samtidigt vet jag ju att jag inte äter/tränar/lever hälsosamt. Men tja vette fan vad jag babblar om just nu. Sorry, är jävligt trött :)
Sköt om er alla!
Min vikt styr mitt liv
Vet ni vad som vore fett mysigt? - En latte på stan i solskenet med en vän. Skulle så gärna vilja ringa någon och fråga om den vill träffas imorn och sola på kajen.
Vad är det som tar emot då? - Jo, en liten latte vore helt okej om jag inte vägde alldeles för mkt. Jag har inte vägt mig på snart två veckor! Men jag ska göra det imorn om jag lyckas få tag på en våg. Jag hoppas på att ha gått ner ett kilo (minst). Om jag lyckas gå ner något kilo till kan en latte på stan bli tillåtet någon gång. Min vikt styr mitt liv. Tyvärr. It sucks. Hej.
Inte anonym längre?
Funderar på att lägga ner den här bloggen och starta en icke-anonym blogg. Vad skulle ni tycka om det?
Jag vet inte om jag skulle våga berätta för er vem jag är. Det känns superläskigt! Samtidigt har jag börjat känna att jag mår lite sämre av att skriva i den här bloggen, som att den är min onda sida på något sätt. Förut kändes det bara bra att få skriva av sig och få stöd av andra som kände likadant. Missförstå mig inte, så känner jag fortfarande men själva bloggen känns som min onda sida. Skulle ju kunna ha en offentlig blogg som är ärlig fast inte på det "onda" sättet. Äh kan inte förklara!
Vad tkr ni iaf?
God morgon förresten. Igårkväll började jag störtböla och ville bara lägga mig ner i duschen och dö i min ångest. Jag skulle handla Willys risifrutti, eftersom jag ändå råkade va i närheten. Morsan hade nämligen köpt vanliga - dem är större och fler kalorier i. Dessutom tkr jag Willys "Emellanåt" jordgubb är godare. Jag var tvungen att skynda mig så att inte farsan skulle behöva vänta så jag gick dit dem brukar stå och tittade noga att det var jordgubb. Tog 3 st eftersom det var extra pris - halleluja - och gick för att betala. Först efteråt ser jag att det är vanliga Risifruttis.
Jag hade världens ångest hela kvällen och ingen fattade nånting. Jag grinade inte inför morsan och syrran men de retade mig med bebis-röst för att jag köpt fel, men sen började morsan undra hur det var med mig och varför jag var så "konstig", arg mm. Hon tyckte jag skulle gå och lägga mig men jag tror inte hon fattade att det var några fjuttiga risifruttis som hade gett mig den där megaångesten.
Jag VET hur superaslöjligt det låter! JAG VET JAG VET JAG VET. Men jag skriver ärligt som jag känner och tänker. Det är helt stört, sjukt, dumt, fel, korkat osv. Men det är sant.
Idag har jag ätit 1 risifrutti till frukost. Det kändes fel och fett och ångest på mig, men det fick gå. Istället får jag äta mindre mängder under dagen, än vad jag brukar med Willys risifrutti (eftersom jag äter efter antalet kalorier/dag).
Bli inte som mig. Ni hör ju hur stört det låter.
Arrevoire!
Svar på frågor om SCÄ
Av stars in heaven: Måste ni börja äta normalstora portioner på engång?
Svar: Jag har inte blivit intagen på någon behandling. Jag är endast varit på ett av tre bedömningssamtal. På det fick jag ett papper med kostcirkeln och behandlaren berättade om hur man bör äta varje dag: 6 mål där varje består av fett, kolhydrater, proteiner och vitaminer (frukter och grönsaker av alla slags färger). Sen sa hon några förslag på olika mål och undrade om jag tänkte börja äta på det sättet. Hon gav mig alltså inget riktigt matschema och jag har heller inte börjat på någon behandling hos dem där jag måste äta. Jag har endast fått kostcirkeln och så ska jag fylla i ett matschema över hur jag äter (egentligen över hur jag äter enligt kostcirkeln, men eftersom jag inte ville gå med på det så ska jag bara fylla i efter hur jag äter som vanligt och "försöka").
Av Rebecka: Vill du inte bli frisk längre vännen?
Svar: På ett sätt vill jag bli frisk: slippa ångest, tvångstankar, bli gladare och piggare, få mer livslust, orka och klara skolan, umgås med kompisar och göra sociala aktiviteter mm. Självklart vore det härligt att kunna äta normalt också och kunna njuta av godis och pasta och normala grejor. Men för mig känns det som att det endast vore härligt om jag kunde äta och vara smal och jag vill dessutom gå ner i vikt. Och då kan jag inte äta normalt. Och jag kan inte förklara varför men jag vill bara bli smal! Jag är inte nöjd med mig själv och det finns en massa anledningar till varför och varför jag vill ändra på mig. Kan inte förklara mig bättre än så.
Btw tänkte jag bara berätta att jag kom hem vrålhungrig nyss och helt slut! Morsan kom samtidigt och lagade svingod chorizowok och jag skyndade mig att säga att jag skulle äta yoghurt och skorpor istället. Världens jävla bajsångest på mig. Det luktar och såg gott ut och jag önskar att jag fick äta den där maten. Min middag smaka bajs i jämförelse. Jag har ätit samma sak till frukost, lunch och middag idag. Och jag kände mig så jävla fet när jag skyndade mig att äta middag medans hon lagade mat så jag skulle slippa äta hennes och jag åt fett mkt och alla kunde se det: 2 dl yoghurt + 1 dl flingor, 3 skorpor med skinka, gurka och 4 småtomater, 1 fucking äpple. Jävla bajsiga fettobarn!!
Jag har heller ingen fucking jävla våg och försökte väga mig hos en kompis idag men den såg man inte siffrorna på så det var jätte svårt att fatta vad den stod på och dessutom hade jag sprungit precis innan och därför druckit 700 kg vatten så då vet jag inte vad jag vägde som minst idag. Bajs bajs bajs! Jag vill ha min våg!
Svar: Jag har inte blivit intagen på någon behandling. Jag är endast varit på ett av tre bedömningssamtal. På det fick jag ett papper med kostcirkeln och behandlaren berättade om hur man bör äta varje dag: 6 mål där varje består av fett, kolhydrater, proteiner och vitaminer (frukter och grönsaker av alla slags färger). Sen sa hon några förslag på olika mål och undrade om jag tänkte börja äta på det sättet. Hon gav mig alltså inget riktigt matschema och jag har heller inte börjat på någon behandling hos dem där jag måste äta. Jag har endast fått kostcirkeln och så ska jag fylla i ett matschema över hur jag äter (egentligen över hur jag äter enligt kostcirkeln, men eftersom jag inte ville gå med på det så ska jag bara fylla i efter hur jag äter som vanligt och "försöka").
Av Rebecka: Vill du inte bli frisk längre vännen?
Svar: På ett sätt vill jag bli frisk: slippa ångest, tvångstankar, bli gladare och piggare, få mer livslust, orka och klara skolan, umgås med kompisar och göra sociala aktiviteter mm. Självklart vore det härligt att kunna äta normalt också och kunna njuta av godis och pasta och normala grejor. Men för mig känns det som att det endast vore härligt om jag kunde äta och vara smal och jag vill dessutom gå ner i vikt. Och då kan jag inte äta normalt. Och jag kan inte förklara varför men jag vill bara bli smal! Jag är inte nöjd med mig själv och det finns en massa anledningar till varför och varför jag vill ändra på mig. Kan inte förklara mig bättre än så.
Btw tänkte jag bara berätta att jag kom hem vrålhungrig nyss och helt slut! Morsan kom samtidigt och lagade svingod chorizowok och jag skyndade mig att säga att jag skulle äta yoghurt och skorpor istället. Världens jävla bajsångest på mig. Det luktar och såg gott ut och jag önskar att jag fick äta den där maten. Min middag smaka bajs i jämförelse. Jag har ätit samma sak till frukost, lunch och middag idag. Och jag kände mig så jävla fet när jag skyndade mig att äta middag medans hon lagade mat så jag skulle slippa äta hennes och jag åt fett mkt och alla kunde se det: 2 dl yoghurt + 1 dl flingor, 3 skorpor med skinka, gurka och 4 småtomater, 1 fucking äpple. Jävla bajsiga fettobarn!!
Jag har heller ingen fucking jävla våg och försökte väga mig hos en kompis idag men den såg man inte siffrorna på så det var jätte svårt att fatta vad den stod på och dessutom hade jag sprungit precis innan och därför druckit 700 kg vatten så då vet jag inte vad jag vägde som minst idag. Bajs bajs bajs! Jag vill ha min våg!
Första mötet med SCÄ
Jag skulla ha träffat en läkare och en psykolog men den ena var tydligen på semester! Så jag och morsan träffade bara en av dem. Hon var snäll fast ibland blev jag irriterad. Hon ställde en massa frågor om mitt liv - familj, skola, vänner mm - och hur jag äter, tränar och sånt. Sen berättade hon hur kroppen fungerar och bieffekterna av äs. Hon visade kostcirkeln och ungefär ett matschema, 6 mål/dag vad de ska innehålla. Hon frågade om jag var beredd att följa det och samarbeta med henne och jag svarade ärligt "nej". Då lät hon lite anklagande som att isf får jag skylla mig själv fast hon menade nog inte så för sen lät det som om hon ändå skulle hjälpa mig. Fast jag gav mig inte fast hon frågade om jag tänkte äta sådär.
Istället sa hon till morsan att hon ska bestämma alla måltider men att jag får vara med och planer och att spegeln och vågen skulle bort. Då började tårarna rinna fast jag ändå höll emot för att de inte skulle svämma över. Jag "stängde av" hjärnan så jag inte skulle höra vad hon sa och försökte tänka på hur kul ridningen hade gått och sånt, fast jag hörde att hon sa nått med att det var för min skull typ. Men att vågen skulle bort slog verkligen ner som en bomb i mig. Skit weird! Det låter ju helt super konstigt men faktist så reagerade jag så.
Nu efteråt har jag bestämt att jag ska gå och väga mig hos farsan istället. Jag kanske inte behöver väga mig flera ggr per dag utan kanske kan gå någon/några ggr i veckan. Om hans våg oxå försvinner tänker jag börja väga mig hos kompisar.
Mötet var iaf i typ 1,5 h. Jag fick med mig en matdagbok som jag ska fylla i, egentligen enligt den där kostcirkeln jag fick med mig men det gör jag inte. Jag får inte gå på toa på 20 min efter jag ätit, för de tror att jag ska spy - vilket jag nästan aldrig gör när någon är hemma. Och så ska jag inte lämnas ensam och helst göra något - typ få massage, diska, gå en promenad, spela spel - för att inte tänka på ångesten. Fast jag tkr det är värre att umgås med folk när man har ångest!
GLAD PÅSK
Dagens mat:
33 cl cola light.
1 STOR FET bit salami- och briepaj (alltså ingen liten hemlagad mini bit utan en riktig jätte bomb) med blandad sallad.
Men det är okej för idag. Det gör inget att det var fetaste pajsorten i världen och megastor portionsbit. Det gör inget. För jag hade bestämt mig att det var tillåtet så länge jag inte åt någon annan måltid idag och det gjorde jag inte heller. Och jag tänker då inte ha ångest över en kaloribombs-paj. Nej då. Den var FETT GOD - bara så ni vet. Ja, jag kan oxå njuta av mat ibland.
Btw lacka morsan ur idag vid frukosten för att jag vägrade äta. Hon hotade med att ta bort ridningen eller ringa jobbet och säga att jag är sjuk, men hon gjorde inget dära. Hon lugnade sig faktist rätt fort och lät det va. Det är as skönt att hon gör så, att vi slipper bli osams så ofta och, om ändå, inte så länge. Det är nice.
På kvällen berättade jag vad jag hade ätit så hon godkände mitt "nej" till middag. Skönt det med.
Ingen påskmiddag eller sånt för mig inte. Hon sa något om att hon borde gömma påskägg åt mig, för att det är sånt morsor ska göra på påskafton. Sen frågade hon om jag ville ha ett påskägg. Visste inte riktigt vad hon menade med det. Hon hade väl ändå inte köpt ett godisägg? Jag sa att det inte behövdes iaf.
Så nu vet ni den historien :)
Glad påsk på er!
Kind of happy
Sitter med en satans magvärk. Käkade ett päron för typ 1 timme sen och nu ger den som sagt sin trevliga smärt-effekt. Suck...
Jag måste säga att den här veckan har varit mer lyckad än vanligt. Eller den har varit lyckad för att jag har gjort saker och inte bara suttit hemma och möglat. Jag har vart i affärer (fast inte köpt nått), träffat kompisar, varit i stallet, ridit, jobbat mm. Det har känts rätt bra. Mer sånt ska det bli! Fast det är ju svårt när alla andra går i skolan :/ Men man kan ju träffas efteråt.
En annan bra sak jag gjorde den här veckan var att tömma min plånbok på mynt, när jag passerade en Röda Korset-burk. Visst, det var inte en förmögenhet jag gav bort direkt men bättre än ingenting. För det finns så mycket man kan hjälpa till med så himla lätt. Tex väljer jag att klicka på "skänk"-knappen när jag pantar burkar och flaskor. Jag har definitivt råd med det och det är superenkelt samtidigt som det hjälper någon annan. Hoppas ni oxå gör/börjar göra det :)
Btw börjar jag bli jävligt sugen på att festa. Jag har inte festat sen (hör och häpnad) nyår! Fan vad tråkig jag är. Jag menar visst om man inte vill festa men jag som egentligen älskar det! Nä fan jag måste börja ta kontakt med polarna igen och se vad som händer under helgerna. Sommarfester är ju bland dem bästa!
Men ikväll blir det en chillkväll hemma. Morsan ska ha över en kompis och jag måste äta middag med dem x( Fast jag får vara med och bestämma men jag vill inte äta sådär mkt som hon tkr. Dessutom vet kompisen om min "äs" (vet inte längre om jag ska skriva äs inom citat-tecken. För har jag en äs eller inte??) eftersom att morsan var dum dum dum svikare och berättade för halva släkten och hennes kompisgäng utan min tillåtelse. Det är det värsta man kan göra enligt mig - att svika någon annan! Men hon har iaf bett om ursäkt nu, på riktigt, och mådde jätte dåligt över vad hon gjort. Hon sa att hon gjorde det för att hon inte visste vad hon skulle ta sig till och att hon behövde hjälp och att det absolut inte var för att göra mig illa. Självklart förstår jag det men hon kunde åtminstone ha förklarat det innan för mig och bett om att få berätta för någon/några. Då hade hon lätt fått min tillåtelse!
Aja vi är inte osams längre.
Chillkväll vare som sagt. Det är Underbara Älskade på Svt 1 kl.21:30 ikväll. Har ni inte sett den så MÅSTE ni se den! Jag älskar den. Sorglig, rolig och underbar. Superbra film, så nu slipper jag hyra :)
Puss hej messmörsmojs.
Jag måste säga att den här veckan har varit mer lyckad än vanligt. Eller den har varit lyckad för att jag har gjort saker och inte bara suttit hemma och möglat. Jag har vart i affärer (fast inte köpt nått), träffat kompisar, varit i stallet, ridit, jobbat mm. Det har känts rätt bra. Mer sånt ska det bli! Fast det är ju svårt när alla andra går i skolan :/ Men man kan ju träffas efteråt.
En annan bra sak jag gjorde den här veckan var att tömma min plånbok på mynt, när jag passerade en Röda Korset-burk. Visst, det var inte en förmögenhet jag gav bort direkt men bättre än ingenting. För det finns så mycket man kan hjälpa till med så himla lätt. Tex väljer jag att klicka på "skänk"-knappen när jag pantar burkar och flaskor. Jag har definitivt råd med det och det är superenkelt samtidigt som det hjälper någon annan. Hoppas ni oxå gör/börjar göra det :)
Btw börjar jag bli jävligt sugen på att festa. Jag har inte festat sen (hör och häpnad) nyår! Fan vad tråkig jag är. Jag menar visst om man inte vill festa men jag som egentligen älskar det! Nä fan jag måste börja ta kontakt med polarna igen och se vad som händer under helgerna. Sommarfester är ju bland dem bästa!
Men ikväll blir det en chillkväll hemma. Morsan ska ha över en kompis och jag måste äta middag med dem x( Fast jag får vara med och bestämma men jag vill inte äta sådär mkt som hon tkr. Dessutom vet kompisen om min "äs" (vet inte längre om jag ska skriva äs inom citat-tecken. För har jag en äs eller inte??) eftersom att morsan var dum dum dum svikare och berättade för halva släkten och hennes kompisgäng utan min tillåtelse. Det är det värsta man kan göra enligt mig - att svika någon annan! Men hon har iaf bett om ursäkt nu, på riktigt, och mådde jätte dåligt över vad hon gjort. Hon sa att hon gjorde det för att hon inte visste vad hon skulle ta sig till och att hon behövde hjälp och att det absolut inte var för att göra mig illa. Självklart förstår jag det men hon kunde åtminstone ha förklarat det innan för mig och bett om att få berätta för någon/några. Då hade hon lätt fått min tillåtelse!
Aja vi är inte osams längre.
Chillkväll vare som sagt. Det är Underbara Älskade på Svt 1 kl.21:30 ikväll. Har ni inte sett den så MÅSTE ni se den! Jag älskar den. Sorglig, rolig och underbar. Superbra film, så nu slipper jag hyra :)
Puss hej messmörsmojs.
FY VA FULT VÄDER
Det skulle ju vara sol hela veckan?! Fast man får väl vara tacksam för de få strålarna som lyckades ta sig igenom de gråa molnen.
Idag har jag iaf träffat en kompis. Det var roligt!
Nu har jag käkat middag också och ska åka och träna. Ska bli skitkul! That's my day.
Här kommer en liten matöversikt, bara för att jag inte har något intressantare att skriva. Btw har jag tappat jävligt många läsare. Vet inte om det är bra eller dåligt? Aja. Byebye.
Frukost: 1 rostis-macka med keso, 1 cocktailtomat och ruccula, 1 dl juice.
"Mellis": 1 cola zero.
Middag: 1 risifrutti (Willys - fett mkt godare! Iaf jordgubb och dessutom mindre kalorier. I love it!), 2 kneipp osötat med keso, skinka och ruccula.
Överätit: 2 kneipp osötat med keso, skinka och ruccula.
Totalt: ~700 kcal
En dag i taget
Det här inlägget kommer bli konstigt för jag tror jag har en massa att skriva men är för trött för att komma ihåg vad och hur jag ska börja och få ihop det. Hann inte skriva igår men orkar inte skriva om det. Det var en dålig dag fast maten gick hyfsat okej. Har fått kallelsen från SCÄ. Ska dit på 3 möten. Jag kommer nog skriva i bloggen om mötena men kanske inte samma dag eller säga när jag har varit där. Vill ju som sagt vara anonym. Bara så ni vet.
Imorse vaknade jag kl.7 och var skittrött men kunde inte somna om. Så jag tog med mig täcke och kudde och dunsade ner i soffan framför Vakna med The Voice. Jag hade sovit dåligt under natten och vaknat flera ggr. Jag hade/har ont i nacken och känner mig spänd i både huvudet, nacken och ryggen :/ Hela morgonen har jag varit jätte trött utan att kunna sova och mått riktigt illa. Jag tänkte att jag kanske "behövde" äta något så efter någon timma tog jag 1 rostis-macka och ca 1 dl juice, för att pigga upp mig. Det funkade faktist lite men jag är fortfarande trött. Illamåendet börjar skönt nog gå över.
Vädret är ju inte det roligaste idag så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag borde plugga men lär inte kunna fokusera när jag är såhär trött. Ändå somnade jag tidigt igår?! Ska försöka plugga lite ändå.
Fan vilket tråkigt inlägg det blev! Egentligen skulle jag kunna berätta om alla bråk, förtroendesvek, mat, vikt och ångest men det orkar jag inte idag. Igår var igår och idag är idag. Jag är inte superkontrollerad längre och faktist funkar det bra för tillfället, för jag har gått ner till ½ kg mer än vikten som står på SCÄ-pappret (och då hade jag ändå överätit någon dag innan jag vägde mig! Så fatta tjock jag är!!).
Skriver senare. Puss hej messmör.
Imorse vaknade jag kl.7 och var skittrött men kunde inte somna om. Så jag tog med mig täcke och kudde och dunsade ner i soffan framför Vakna med The Voice. Jag hade sovit dåligt under natten och vaknat flera ggr. Jag hade/har ont i nacken och känner mig spänd i både huvudet, nacken och ryggen :/ Hela morgonen har jag varit jätte trött utan att kunna sova och mått riktigt illa. Jag tänkte att jag kanske "behövde" äta något så efter någon timma tog jag 1 rostis-macka och ca 1 dl juice, för att pigga upp mig. Det funkade faktist lite men jag är fortfarande trött. Illamåendet börjar skönt nog gå över.
Vädret är ju inte det roligaste idag så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag borde plugga men lär inte kunna fokusera när jag är såhär trött. Ändå somnade jag tidigt igår?! Ska försöka plugga lite ändå.
Fan vilket tråkigt inlägg det blev! Egentligen skulle jag kunna berätta om alla bråk, förtroendesvek, mat, vikt och ångest men det orkar jag inte idag. Igår var igår och idag är idag. Jag är inte superkontrollerad längre och faktist funkar det bra för tillfället, för jag har gått ner till ½ kg mer än vikten som står på SCÄ-pappret (och då hade jag ändå överätit någon dag innan jag vägde mig! Så fatta tjock jag är!!).
Skriver senare. Puss hej messmör.
Nej tack
Morsan kommer hem och ba "vad har du ätit idag? du måste äta! du äter ju bara keso och mackor! nu lagar jag pasta och då får du äta!". Det kommer ju så inte hända. Men det betyder att jag kommer heller inte få åka iväg och träna. Men hellre det. Träningen såg jag ändå inte fram emot och jag tänker inte äta.
Update:
Hon fortsätter med otroligt dumma frågor och påståenden som (efter att jag sagt att jag inte tänker svara på hennes frågor, så att hon vet från början att jag tänker hålla tyst) "men jag tänker fråga iaf. hur tänker du egentligen när du har sökt behandling? där kmr du ju att få äta så du kan du väl lika gärna äta nu?". Asså ursäkta men varför skulle man söka behandling om man lika gärna kunde äta nu? Då skulle det ju inte vara några problem och då behöver man ju heller inte söka behandling, eller hur? Eller har jag fel?
Och sen säger hon att jag måste äta lite av hennes mat för den är ju inte överdriven fet eller gräddig. Nej för hon tror typ att det bara är grädde som är "farligt". Att jag tkr att pasta, ris, potatis, bröd, majs mm är farligt - det är väl inte ens möjligt i hennes värld. Jag säger inte att mina tankar är sunda eller bra men det är just därför jag har sökt behandling, för att jag vill få hjälp med tankarna och att äta.
Åh jävla pucko. Ingen fattar någonting.
Update:
Hon fortsätter med otroligt dumma frågor och påståenden som (efter att jag sagt att jag inte tänker svara på hennes frågor, så att hon vet från början att jag tänker hålla tyst) "men jag tänker fråga iaf. hur tänker du egentligen när du har sökt behandling? där kmr du ju att få äta så du kan du väl lika gärna äta nu?". Asså ursäkta men varför skulle man söka behandling om man lika gärna kunde äta nu? Då skulle det ju inte vara några problem och då behöver man ju heller inte söka behandling, eller hur? Eller har jag fel?
Och sen säger hon att jag måste äta lite av hennes mat för den är ju inte överdriven fet eller gräddig. Nej för hon tror typ att det bara är grädde som är "farligt". Att jag tkr att pasta, ris, potatis, bröd, majs mm är farligt - det är väl inte ens möjligt i hennes värld. Jag säger inte att mina tankar är sunda eller bra men det är just därför jag har sökt behandling, för att jag vill få hjälp med tankarna och att äta.
Åh jävla pucko. Ingen fattar någonting.
Sunny day
Hej bloggish. Idag har jag jobbat i stalle, solat, cyklat och läst. Hatar att läsa böcker. Har läst lite ur 3 olika nu och fastnar inte för någon av dem. Det är väl okej att läsa men helst försöker jag komma på andra saker att göra för att slippa :P Bläddrade i lite kataloger och magasin istället!
Dagen har varit bra, tackar för fint väder. Maten har gått sådär, varken för mkt eller tillräckligt lite. 2 äpplen, några mackor, juice, lite yoghurt. Det är för mkt! Det ska vara 1 macka och 1 dl yoghurt eller 1 äpple och 1 glas juice - inte allt och mkt av varje!
Aargh jag blir så trött på mig själv! Men jag ska se till att träna mkt iaf. Eller mkt blir det ju inte direkt men TRÄNA. Ska snart åka iväg på ett pass. Jag är inte ett dugg pepp men jag får skylla mig själv för att jag är fet. Tråkig träning är mitt straff.
Däremot har jag kanske hittat billiga gympass, alltså gruppträningar. Hoppas bara att det funkar så jag kan börja ta några sånna. Det är mkt roligare! Och då kan man ju välja vad man ska träna när. Känner man inte för box ena dan kan man ta aerobics istället tex.
Puss hej leverpastej.
Tröttångest
Jag har haft någon slags orosångest under kvällen. Inte den där vanliga tunga jag-vill-dö-ångesten utan mer jag-orkar-inte - nu-börjar-jag-grina-ångesten. Jag har bara känt mig så fel så fort någon har sagt något. Som tex "jag vill köpa sommarkläder!" - då tänker jag "jag är tjock - kan inte köpa sommarkläder. allt sitter fult, min feta kropp kmr synnas och jag är inte värd några nya kläder".
Jag är väldigt trött också. Förstår inte varför men det bidrar till mitt humör känner jag. Därför gör jag bäst i att gå och lägga mig nu så att jag är pigg imorn och förhoppningsvis är gladare och positivare imorn, då det behövs.
Dessutom har jag ont i magen. Och så är jag bäst på att ta fram allt negativt i alla situationer ;)
Så nu ska jag gå och lägga mig så jag slipper gå igenom allt dåligt!
Godnatt!
Jag är väldigt trött också. Förstår inte varför men det bidrar till mitt humör känner jag. Därför gör jag bäst i att gå och lägga mig nu så att jag är pigg imorn och förhoppningsvis är gladare och positivare imorn, då det behövs.
Dessutom har jag ont i magen. Och så är jag bäst på att ta fram allt negativt i alla situationer ;)
Så nu ska jag gå och lägga mig så jag slipper gå igenom allt dåligt!
Godnatt!
Påsklov
Hej bloggen. Det har blivit lite färre inlägg på sista tiden. Känner att jag inte riktigt har något att skriva.
Jag är skittrött just nu. Har tränat 2 pass idag och annars inte gjort så mkt. Tagit lite frisk luft. Ätit lite. Inte jätte mkt men inte jätte lite heller. Det är så det är typ nu. Alltid "inte jätte lite". Jag önskar att det var tvärtom.
Iaf har jag bestämt mig för att fylla veckan med "aktiviteter". Stallet, jobba, kanske träffa kompisar, titta i affärer - ja göra saker istället för att bara sitta här hemma och glo. Det mår jag defintivt inte bättre av och veckans väder ser lovande ut. Sol får mig att må lite bättre så den ska jag försöka ta åt mig utav.
Ni som har påsklov, vad ska ni göra under veckan?
Nu ska jag iaf dega i soffan framför Gossip girl. Puss.
Bra och dåligt
Idag har vart en halvbra dag. Har jobbat, vilket gick bra (nöjd), jag har tränat 1 h och promenerat 1 h (nöjd) och maten har inte gått överdrivet dåligt men inte heller bra (missnöjd).
Nu är jag skittrött och har ont i kroppen. Jag och morsan skulle se på film men vi hitta ingen bra så nu ser hon på nån film och jag sitter här. Jag känner mig tom. Vet inte vad jag ska skriva. Ni vet ju redan typ allt. Inget förändras, allt elände fortsätter som vanligt.
Trevlig helg.
Nu är jag skittrött och har ont i kroppen. Jag och morsan skulle se på film men vi hitta ingen bra så nu ser hon på nån film och jag sitter här. Jag känner mig tom. Vet inte vad jag ska skriva. Ni vet ju redan typ allt. Inget förändras, allt elände fortsätter som vanligt.
Trevlig helg.
God morgon livet
Jag vaknar och tänker att jag vill dö, att jag inte orkar med ytterligare en dag. Hur ska jag då kunna tänka positivt och klara dagarna? Jag vaknar med ångest.
Rubrik
Oro, ångest, rädsla, hat, ilska - massa känslor. Jag vill bara slippa allt.
Samtidigt är jag sjukt peppad just nu att svälta ner mig och träna stenhårt! Men det kommer jag aldrig klara så jag får börja "svälta" (alltså äta lite) och träna och när jag börjar bli trött får jag äta lite mer och typ regelbundet eller nått. Bara jag går ner i vikt är jag nöjd. MÅSTE gå ner i vikt! Ni förstår inte hur sjukt dåligt jag mår av mitt fett och min vikt just nu. Eller en del av er har säkert känt samma. Men fatta en "vanlig" person - den kan aldrig förstå. Det går verkligen inte. Det är därför det känns så svårt att berätta för ens kompisar. Hur ska jag förklara? De vet inte varför jag är sjukskriven. Någon gång måste jag väl säga något. Men inte när jag är såhär fet.
Nu är jag trött och har ont i huvudet. Imorn vill jag orka upp på träning så nu tänker jag gå och lägga mig.
Ni är superfina människor, tack för alla stöttande kommentarer! God natt.
Samtidigt är jag sjukt peppad just nu att svälta ner mig och träna stenhårt! Men det kommer jag aldrig klara så jag får börja "svälta" (alltså äta lite) och träna och när jag börjar bli trött får jag äta lite mer och typ regelbundet eller nått. Bara jag går ner i vikt är jag nöjd. MÅSTE gå ner i vikt! Ni förstår inte hur sjukt dåligt jag mår av mitt fett och min vikt just nu. Eller en del av er har säkert känt samma. Men fatta en "vanlig" person - den kan aldrig förstå. Det går verkligen inte. Det är därför det känns så svårt att berätta för ens kompisar. Hur ska jag förklara? De vet inte varför jag är sjukskriven. Någon gång måste jag väl säga något. Men inte när jag är såhär fet.
Nu är jag trött och har ont i huvudet. Imorn vill jag orka upp på träning så nu tänker jag gå och lägga mig.
Ni är superfina människor, tack för alla stöttande kommentarer! God natt.
Så nära gränsen
Jag klarar inte mer snart. Jag vet verkligen inte om jag gör det. Jag tror att alla vet om att jag är sjukskriven nu men är det någon som hört av sig? Någon som ringer, skickar ett sms eller lämnar en liten kommentar? - Nej. Ingen. Har jag kontaktat någon annan? - Nej. Så varför skulle någon kontakta mig? Det fattar jag väl själv. Jävla idiot.
Det spelar ingen roll om jag är där eller inte, om jag mår bra eller inte, om jag finns eller inte. Jag tror inte någon skulle bry sig om jag snittade upp armen. Eller möjligtvis för de praktiska problem de skulle skapa, som typ blodigt golv och sånt.
Jag säger inte bara det här rakt ut utan betydelse. Jag vet inte om jag vill leva eller dö. Jag säger inte att jag vill dö, jag säger att jag inte vet. Skära mig i armen vill jag. Jag har ju försökt hålla mig, för jag vill inte att folk ska upptäcka sånt. Men om ingen bryr sig spelar det ju ingen roll. Fritt fram lixom. Jag har hört att det är svårt att verkligen skära upp blodådrorna, svårare än vad man tror. Undrar hur mycket man måste såga? Okej för att jag förtjänar att lida men jag pallar knappast att stå och såga hur mkt som helst.
Paniken jag känt på senaste tiden, ångesten, den är helt outhärdlig. Asså jag har nog aldrig mått såhär pissigt som jag gör nu. Nej det har jag nog inte. Det är helt fruktansvärt för jag blir helt galen och vet inte vad jag ska ta mig till. När tankarna går igång och ångesten, då får jag panik. Verkligen panik. Vet inte hur jag ska komma undan, komma loss, min hjärna bryter ihop. Alltså det går inte att förklara och det låter helt sinnesjukt, jag vet. Hela det här inlägget låter helt sinnesjukt. Självmordstankar och "hur man sliter upp blodådror", klart jag hör hur det låter! Men det är ju sant, det är ju mina sanna tankar. Ska jag ljuga om dem med bara för att det låter helt stört? Jag är störd så normala tankar passar inte in.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Så är det bara. Och snart kommer jag inte kunna kontrollera något som jag gör längre.
Det spelar ingen roll om jag är där eller inte, om jag mår bra eller inte, om jag finns eller inte. Jag tror inte någon skulle bry sig om jag snittade upp armen. Eller möjligtvis för de praktiska problem de skulle skapa, som typ blodigt golv och sånt.
Jag säger inte bara det här rakt ut utan betydelse. Jag vet inte om jag vill leva eller dö. Jag säger inte att jag vill dö, jag säger att jag inte vet. Skära mig i armen vill jag. Jag har ju försökt hålla mig, för jag vill inte att folk ska upptäcka sånt. Men om ingen bryr sig spelar det ju ingen roll. Fritt fram lixom. Jag har hört att det är svårt att verkligen skära upp blodådrorna, svårare än vad man tror. Undrar hur mycket man måste såga? Okej för att jag förtjänar att lida men jag pallar knappast att stå och såga hur mkt som helst.
Paniken jag känt på senaste tiden, ångesten, den är helt outhärdlig. Asså jag har nog aldrig mått såhär pissigt som jag gör nu. Nej det har jag nog inte. Det är helt fruktansvärt för jag blir helt galen och vet inte vad jag ska ta mig till. När tankarna går igång och ångesten, då får jag panik. Verkligen panik. Vet inte hur jag ska komma undan, komma loss, min hjärna bryter ihop. Alltså det går inte att förklara och det låter helt sinnesjukt, jag vet. Hela det här inlägget låter helt sinnesjukt. Självmordstankar och "hur man sliter upp blodådror", klart jag hör hur det låter! Men det är ju sant, det är ju mina sanna tankar. Ska jag ljuga om dem med bara för att det låter helt stört? Jag är störd så normala tankar passar inte in.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Så är det bara. Och snart kommer jag inte kunna kontrollera något som jag gör längre.
Tack
Tack för alla stöttande kommentarer! Det värmer verkligen. Ni är supermänniskor allihop!
Den här veckan blir en social vecka, för att vara jag. Igår träffade jag en kompis, idag ska jag träffa en kompis och på lördag ska jag kanske träffa en kompis. Det är ovanligt för att vara mig (i alla fall nu på sista tiden).
Idag har jag gått mycket. Över en timma och jag ska snart gå igen typ 20-30 min, som det tar till min kompis. Det är så härligt väder! Finns det något bättre än sol när man är depp? Jag skulle så himla gärna vilja ha en hund nu att ha sällskap av och ta med mig överallt. En trogen bästa vän liksom.
Jag har tänkt på en sak. Jag har hört att människor med kontrollbehov lätt kan få äs typ för att om saker "rasar samman" i deras liv så måste de bevisa för sig själva att de fortfarande har kontrollen och börjar därmed kontrollera maten.
Jag tror inte att jag har varit den typen förut direkt men det känns som att jag har blivit det mer nu. Eller jag får "panik" om mina planeringar spricker. Minsta lilla grej som förändras, tex om det inte finns gurka som jag tänkt äta till frukosten eller jag missar en buss eller att någon vill träffas när jag planerat allt till vissa tidpunkter så blir jag jätte stressad och nervös. Jag hatar att behöva kasta om mina planer och ändra på saker, även fast det typ alltid blir så. Egentligen behöver jag ju inte bli det minsta stressad - jag är ju sjukskriven, jag har i princip all tid i världen! Sakerna jag skriver upp på "schemat" kan göras när som helst och är egentligen inga viktiga saker. Ändå gör det mig jätte stressad och ångestfylld när sånt ändras. Hur är det för er? Har ni blivit kontrollfreak eller var ni det från början eller är ni det inte alls?
Den här dagen har gått extremt fort, antagligen eftersom jag gått så mkt fram och tillbaka mellan olika platser. Dessutom skulle jag handla hem mat och det tog mig 4 år eftersom att jag måste läsa på alla förpackningar och räkna kalorier mm. Det är aspinsamt när folk ser en....
Nu ska jag skynda mig. Puss puss kram kram!
Den här veckan blir en social vecka, för att vara jag. Igår träffade jag en kompis, idag ska jag träffa en kompis och på lördag ska jag kanske träffa en kompis. Det är ovanligt för att vara mig (i alla fall nu på sista tiden).
Idag har jag gått mycket. Över en timma och jag ska snart gå igen typ 20-30 min, som det tar till min kompis. Det är så härligt väder! Finns det något bättre än sol när man är depp? Jag skulle så himla gärna vilja ha en hund nu att ha sällskap av och ta med mig överallt. En trogen bästa vän liksom.
Jag har tänkt på en sak. Jag har hört att människor med kontrollbehov lätt kan få äs typ för att om saker "rasar samman" i deras liv så måste de bevisa för sig själva att de fortfarande har kontrollen och börjar därmed kontrollera maten.
Jag tror inte att jag har varit den typen förut direkt men det känns som att jag har blivit det mer nu. Eller jag får "panik" om mina planeringar spricker. Minsta lilla grej som förändras, tex om det inte finns gurka som jag tänkt äta till frukosten eller jag missar en buss eller att någon vill träffas när jag planerat allt till vissa tidpunkter så blir jag jätte stressad och nervös. Jag hatar att behöva kasta om mina planer och ändra på saker, även fast det typ alltid blir så. Egentligen behöver jag ju inte bli det minsta stressad - jag är ju sjukskriven, jag har i princip all tid i världen! Sakerna jag skriver upp på "schemat" kan göras när som helst och är egentligen inga viktiga saker. Ändå gör det mig jätte stressad och ångestfylld när sånt ändras. Hur är det för er? Har ni blivit kontrollfreak eller var ni det från början eller är ni det inte alls?
Den här dagen har gått extremt fort, antagligen eftersom jag gått så mkt fram och tillbaka mellan olika platser. Dessutom skulle jag handla hem mat och det tog mig 4 år eftersom att jag måste läsa på alla förpackningar och räkna kalorier mm. Det är aspinsamt när folk ser en....
Nu ska jag skynda mig. Puss puss kram kram!
.
Jag orkar inte mer. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte mer. Jag vill fly ifrån mig själv.
