Vikt
Startvikt: 58 kg
[x] 57
[x] 56,5
[x] 56
[ ] 55,5
[ ] 55
[ ] 54,5
[ ] 54
- 1 kg --> glädje eller skuldkänslor?
Jag vägde mig igår hos en kompis. Jag har gått ner 1 kg enligt den vågen. Sen vet man ju aldrig om det stämmer med SCÄ:s våg.
Iaf blev jag jätte glad, också för att magen ser ut att ha blivit plattare. Men det känns dumt att jag blir glad för de sakerna. Känns som att jag borde veta bättre än att dra ner på maten, gå ner i vikt och bli glad för det. Känner mig som en dålig förebild. Samtidigt VILL jag ju gå ner i vikt.
Något annat som känns bra är att jag dragit ner på maten och är inte ens hungrig eller sugen trots det. Hos morsan när jag gjorde det blev jag snart hungrig och rädd att hetsa. Här hos farsan känns det inte så. Vet inte vad det beror på. Kanske för att jag fått tbax min mens så att kroppen är stabil och inte behöver lika mkt mat eller är lika känslig för om jag bantar? Kanske för att jag bor hos utseende-, kropps-, tränings- och matfixerade farsan?
Jag vet inte. Men det känns fuskigt bra iaf. Undra vad min behandlare kommer säga.. Eller så kanske hon tkr att det här är helt okej, för jag äter ju typ 5-6 ggr per dag (beroende på när jag vaknar). Fast jag tror att hon kommer att klaga på lunch/middag, som har bestått av 1 pirog och några ggr 3 småtomater. Fast det innehåller ju både fett, proteiner, kolhydrater och vitaminer. Eller?
Äsch jag vet inte. Men det känns som att jag borde veta bättre. Fast så länge min kropp mår bra och jag har kvar lusten att vara social och aktiv är det kanske okej? Eller?
Blä jag vet inte. Det känns iaf bra, fast dåligt. Eller bra, fast bara lite sådär... Aaaah orka.
Iaf blev jag jätte glad, också för att magen ser ut att ha blivit plattare. Men det känns dumt att jag blir glad för de sakerna. Känns som att jag borde veta bättre än att dra ner på maten, gå ner i vikt och bli glad för det. Känner mig som en dålig förebild. Samtidigt VILL jag ju gå ner i vikt.
Något annat som känns bra är att jag dragit ner på maten och är inte ens hungrig eller sugen trots det. Hos morsan när jag gjorde det blev jag snart hungrig och rädd att hetsa. Här hos farsan känns det inte så. Vet inte vad det beror på. Kanske för att jag fått tbax min mens så att kroppen är stabil och inte behöver lika mkt mat eller är lika känslig för om jag bantar? Kanske för att jag bor hos utseende-, kropps-, tränings- och matfixerade farsan?
Jag vet inte. Men det känns fuskigt bra iaf. Undra vad min behandlare kommer säga.. Eller så kanske hon tkr att det här är helt okej, för jag äter ju typ 5-6 ggr per dag (beroende på när jag vaknar). Fast jag tror att hon kommer att klaga på lunch/middag, som har bestått av 1 pirog och några ggr 3 småtomater. Fast det innehåller ju både fett, proteiner, kolhydrater och vitaminer. Eller?
Äsch jag vet inte. Men det känns som att jag borde veta bättre. Fast så länge min kropp mår bra och jag har kvar lusten att vara social och aktiv är det kanske okej? Eller?
Blä jag vet inte. Det känns iaf bra, fast dåligt. Eller bra, fast bara lite sådär... Aaaah orka.
Skolan + specialschema
Morgonvikt: 50,5 kg
MOAHAHA! Jag är glad! Hade ju ett mål att ha gått ner minst ½ kg tills på tisdag (from igår) och har redan lyckats med det, tjoho! Nu ska jag inte förstöra det genom att äta upp mig en massa kg. Måste erkänna att jag var lite rädd att jag skulle trycka i mig en massa mat nu när jag kom hem (var och är så trött! och var både hungrig och mest sugen på mat). Men nej jag ska fortsätta gå ner i vikt, kom igen nu Joanna - du kan klara det! Du har klarat 49,5 kg förut så du VET att du kan klara av det. Och efter det ska du satsa mot ditt nästa mål - 48 kg - och bli överlycklig när du klarar det!
Har alltså varit i skolan idag för första ggn på ett bra tag. Kom dit typ 10 min sent, egentligen, men jag brydde mig inte (vi har ändå inga riktigt fasta tider just nu då vi håller på med eget arbete) och hade möte med en lärare om det här med betygen - kommer jag kunna få betyg i den här kursen som vi håller på med just nu? Svaret blev JA. Så jävla skönt! Måste bara klara av att gå den här veckan och det ska jag fanimig göra, hur förjävligt det än känns! Bara jag går tillräckligt för att få betyg och slippa få det som en rest till 3:an.
Med en annan lärare (som tydligen visste om mina problem med mat och att jag skulle söka hjälp och sånt - men bra att jag fick veta vilka de berättat för!!) bestämde jag att jag inte behövde vara hela tiden i skolan den här veckan. Det är sjukt långa dagar och jag kan ändå inte vara med på så mkt så jag har vissa uppgifter som jag får sköta istället på mindre tid i skolan. As skönt! Fast sen skulle jag gå igenom det schemat lite bättre med den "första" läraren och då blev jag inte alls nöjd. Hon sa mkt längre tider per dag vilket inte alls kändes bra men ändå sa jag "okej, ja det känns bra" :S. Den andra läraren var jobbig för att hon ställde så mkt frågor, tom i samma rum som mina klasskompisar (fast tror inte de hörde), och att jag inte visste hur mkt hon visste, men det kändes bra att hon verkade förstå vad det handlar om och hur jag mår och vad jag orkar eller inte orkar. När vi diskuterade schemat kändes det som en lättnad! Men sen fick jag det här schemat och det kommer jag aldrig palla! Det är minst 8 timmar per dag eller nått och självklart precis över lunchen. Det är typ värsta tiden att vara där :( Jag ska försöka fixat så att jag slipper vara där då. Onödigt att åka dit på lunchen, det spelar ju ingen roll lixom, kan lika gärna komma efter då vi faktist jobbar. Men ändå, as långa dagar! Och BUP sa ju faktist att de tyckte att jag inte skulle lägga på mig någon press eller krav utan bara att åka dit och "observera" en stund var utmaning nog. Och nu ska jag lixom vara där hela dagen till sent på kvällen och dessutom ha ansvar för grejer och jobba och sånt. Blä vill inte! Ångest ångest ångest. Alla säger att det är bättre att gå ut och träffa folk, fast det känns jobbigt, för när man väl gör det så känns det bättre. Men nej, så är det inte för mig! :(
MOAHAHA! Jag är glad! Hade ju ett mål att ha gått ner minst ½ kg tills på tisdag (from igår) och har redan lyckats med det, tjoho! Nu ska jag inte förstöra det genom att äta upp mig en massa kg. Måste erkänna att jag var lite rädd att jag skulle trycka i mig en massa mat nu när jag kom hem (var och är så trött! och var både hungrig och mest sugen på mat). Men nej jag ska fortsätta gå ner i vikt, kom igen nu Joanna - du kan klara det! Du har klarat 49,5 kg förut så du VET att du kan klara av det. Och efter det ska du satsa mot ditt nästa mål - 48 kg - och bli överlycklig när du klarar det!
Har alltså varit i skolan idag för första ggn på ett bra tag. Kom dit typ 10 min sent, egentligen, men jag brydde mig inte (vi har ändå inga riktigt fasta tider just nu då vi håller på med eget arbete) och hade möte med en lärare om det här med betygen - kommer jag kunna få betyg i den här kursen som vi håller på med just nu? Svaret blev JA. Så jävla skönt! Måste bara klara av att gå den här veckan och det ska jag fanimig göra, hur förjävligt det än känns! Bara jag går tillräckligt för att få betyg och slippa få det som en rest till 3:an.
Med en annan lärare (som tydligen visste om mina problem med mat och att jag skulle söka hjälp och sånt - men bra att jag fick veta vilka de berättat för!!) bestämde jag att jag inte behövde vara hela tiden i skolan den här veckan. Det är sjukt långa dagar och jag kan ändå inte vara med på så mkt så jag har vissa uppgifter som jag får sköta istället på mindre tid i skolan. As skönt! Fast sen skulle jag gå igenom det schemat lite bättre med den "första" läraren och då blev jag inte alls nöjd. Hon sa mkt längre tider per dag vilket inte alls kändes bra men ändå sa jag "okej, ja det känns bra" :S. Den andra läraren var jobbig för att hon ställde så mkt frågor, tom i samma rum som mina klasskompisar (fast tror inte de hörde), och att jag inte visste hur mkt hon visste, men det kändes bra att hon verkade förstå vad det handlar om och hur jag mår och vad jag orkar eller inte orkar. När vi diskuterade schemat kändes det som en lättnad! Men sen fick jag det här schemat och det kommer jag aldrig palla! Det är minst 8 timmar per dag eller nått och självklart precis över lunchen. Det är typ värsta tiden att vara där :( Jag ska försöka fixat så att jag slipper vara där då. Onödigt att åka dit på lunchen, det spelar ju ingen roll lixom, kan lika gärna komma efter då vi faktist jobbar. Men ändå, as långa dagar! Och BUP sa ju faktist att de tyckte att jag inte skulle lägga på mig någon press eller krav utan bara att åka dit och "observera" en stund var utmaning nog. Och nu ska jag lixom vara där hela dagen till sent på kvällen och dessutom ha ansvar för grejer och jobba och sånt. Blä vill inte! Ångest ångest ångest. Alla säger att det är bättre att gå ut och träffa folk, fast det känns jobbigt, för när man väl gör det så känns det bättre. Men nej, så är det inte för mig! :(
Äntligen morgon!
"med Adam & Gry" :P Nä jag skojja, men det lät så på rubriken. Får ändra det till "Äntligen morgon med Joanna & bloggen". Ååh gud vilken lame humor jag har x)
Vaknade vid 8:20, undrade vad klockan var och tänkte "är det dags att stiga upp? min mobil har inte ringt än, men kan jag stiga upp ändå? eller är den typ 7:00?". Tryckte igång mobilen och väntade spänt på att få se tiden - tjoho! Jag får stiga upp, hehe :P
Har inte orkat käka frukost, förutom en kopp te. Lunchen kommer antagligen bli gårdagens middag och det gör att jag försöker dra ner på alla andra måltider (kalorier). Däremot tycker jag att min "taktik" att äta rätt så regelbundet och ofta är bra, eftersom det bör hålla igång förbränningen. Så jag tvekar lite emellan om det är bättre att äta frukost ändå (det blir ju ändå inte över 2000 kcal totalt) eller ta bort den. Hm.... Vilket i-lands problem ^^
Kan ju passa på att uppdatera att min vikt ligger på 51 kg. På senaste tiden har jag bara tagit mig dit och inte kommit längre ner, som att det sitter en rejäl spärr där och att man måste ha ett speciellt passérkort för att komma förbi. Dags att skaffa sig det kortet för jag SKA förbi! 1 vecka har gått, nu är det 2 kvar tills jag har inbokat möte på Mando. Jag vill vill vill gå ner!!
Men nu har jag inget mer ointressant att skriva, så njut av denna (iaf i Sthlm) solstrålande söndag och hare bäst!
Vaknade vid 8:20, undrade vad klockan var och tänkte "är det dags att stiga upp? min mobil har inte ringt än, men kan jag stiga upp ändå? eller är den typ 7:00?". Tryckte igång mobilen och väntade spänt på att få se tiden - tjoho! Jag får stiga upp, hehe :P
Har inte orkat käka frukost, förutom en kopp te. Lunchen kommer antagligen bli gårdagens middag och det gör att jag försöker dra ner på alla andra måltider (kalorier). Däremot tycker jag att min "taktik" att äta rätt så regelbundet och ofta är bra, eftersom det bör hålla igång förbränningen. Så jag tvekar lite emellan om det är bättre att äta frukost ändå (det blir ju ändå inte över 2000 kcal totalt) eller ta bort den. Hm.... Vilket i-lands problem ^^
Kan ju passa på att uppdatera att min vikt ligger på 51 kg. På senaste tiden har jag bara tagit mig dit och inte kommit längre ner, som att det sitter en rejäl spärr där och att man måste ha ett speciellt passérkort för att komma förbi. Dags att skaffa sig det kortet för jag SKA förbi! 1 vecka har gått, nu är det 2 kvar tills jag har inbokat möte på Mando. Jag vill vill vill gå ner!!
Men nu har jag inget mer ointressant att skriva, så njut av denna (iaf i Sthlm) solstrålande söndag och hare bäst!
VÄL GODKÄNT
HA! Gissa vem som fick VG på matteprovet?? JAAAAG :D Det här är min blogg så jag har rätt att skryta ;)
32/34 poäng! Det är ju nästan alla rätt :P Förr hade jag MVG i matte, sen låg jag alltid på gränsen mellan VG-MVG och sen var jag helt plötsligt på G. Det har bara rasat nerför mer och mer, men nu är jag påväg upp till toppen igen! Inte riktigt kanske men nästan ;P Så visst jag är hemma idag och min hjärna är störd och allt är fel. Jag ska se till att söka hjälp snart. På nått sätt ska det väl gå. Och hur det än går så ska jag INTE behöva gå om eller hoppa av skolan! Jag SKA ta studenten 2010.
Morgonvikt:
Jag är rädd för mig själv
Godmorgon bloggen.
Idag har jag en del att göra:
◊ Skriva uppsats
◊ Rida
◊ Måla
◊ Färga håret
◊ Klippa katternas klor
◊ Bära ner julsakerna till källaren
Jag är skiträdd att jag ska gå upp i vikt en massa efter igår. Åt några finskorpor och 2 mackor när jag kom hem x( Alltså varför fortsätter jag?? Var så jävla godissugen igår men sånna känslor brukar förändras under natten. Så nu när jag vaknade känner jag att jag absolut inte vill äta något onyttigt eller hålla på så men är skiträdd att jag ska göra det ändå :S Men fan, vill man så kan man. Och jag vill. Och jag är tjock så jag måste. Och jag ska kunna.
Morgonvikt:
Fredagsvikt
51 kg.
Woho! Jag har redan nått mitt söndagsmål. Jag har faktist tänkt som så att jag inte ska ha för höga krav på mig själv (aoch det tog emot att säga. min hjärna skriker "klart du ska ha höga krav på dig själv! du är ju VÄRDELÖS!"). Att gå ner 10 kg på en vecka är ju inte rimligt, tex. Så jag kanske får sänka mina krav till att gå ner 1-2 kg per vecka. Och när jag gör det så känns det som att det går enklare. För om jag bestämmer mig för att gå ner 5 kg på 5 dagar och inte klarar det så slutar det oftast med tröstätning. Eller så äter jag extremt lite alla dagar för att uppnå mitt mål och så slutar det med hets tillslut.
Så jag tycker att det är enklare att banta lite "lagomt" (ja, jag vet att min bantning inte är hälsosam).
Idag har jag inte orkat äta frukost men jag SKA äta en nyttig lunch och middag! Funderar på rökt lax, det är så gott och nyttigt =) Ska ladda upp ett "eget recept" sen. Hoppas ni gillar det =D
Btw så har jag varit hos läkaren igen och fått ny medicin. Suck... Eller ärligt talat så känns det inte jätte jobbigt. Skönt att vara hemma från skolan idag och bara plugga i lugn och ro. Och om jag får börja träna lite smått snart så är det helt okej.
Det känns som att det viktigaste i min hjärna är att gå ner i vikt just nu, samtidigt vill jag klara allt annat: träning, skola mm.
What ever. Jag tänker bara flyta med i mitt meningslösa liv och bara dras med dit det leder. Pallar inte göra nått annat just nu.
Kramisar på er!
Woho! Jag har redan nått mitt söndagsmål. Jag har faktist tänkt som så att jag inte ska ha för höga krav på mig själv (aoch det tog emot att säga. min hjärna skriker "klart du ska ha höga krav på dig själv! du är ju VÄRDELÖS!"). Att gå ner 10 kg på en vecka är ju inte rimligt, tex. Så jag kanske får sänka mina krav till att gå ner 1-2 kg per vecka. Och när jag gör det så känns det som att det går enklare. För om jag bestämmer mig för att gå ner 5 kg på 5 dagar och inte klarar det så slutar det oftast med tröstätning. Eller så äter jag extremt lite alla dagar för att uppnå mitt mål och så slutar det med hets tillslut.
Så jag tycker att det är enklare att banta lite "lagomt" (ja, jag vet att min bantning inte är hälsosam).
Idag har jag inte orkat äta frukost men jag SKA äta en nyttig lunch och middag! Funderar på rökt lax, det är så gott och nyttigt =) Ska ladda upp ett "eget recept" sen. Hoppas ni gillar det =D
Btw så har jag varit hos läkaren igen och fått ny medicin. Suck... Eller ärligt talat så känns det inte jätte jobbigt. Skönt att vara hemma från skolan idag och bara plugga i lugn och ro. Och om jag får börja träna lite smått snart så är det helt okej.
Det känns som att det viktigaste i min hjärna är att gå ner i vikt just nu, samtidigt vill jag klara allt annat: träning, skola mm.
What ever. Jag tänker bara flyta med i mitt meningslösa liv och bara dras med dit det leder. Pallar inte göra nått annat just nu.
Kramisar på er!
Morgonvikt
51, 5 kg.
Wiihoo framsteg! Skönt att jag inte väger som en flodhäst, trots att jag vill ner mer. Det konstiga är att jag ser knappt hur jag ser ut i spegeln eller på mig själv. Jag kan inte avgöra hur jag ser ut. Är jag tjock, smal, normal? Synen ändras medans jag tittar och beroende på när jag tittar och antagligen humör också. Jag ser mest bara fett som växer. Helt sinnesjukt men sant! Ju längre jag tittar i spegeln desto fetare "blir" jag.
Wiihoo framsteg! Skönt att jag inte väger som en flodhäst, trots att jag vill ner mer. Det konstiga är att jag ser knappt hur jag ser ut i spegeln eller på mig själv. Jag kan inte avgöra hur jag ser ut. Är jag tjock, smal, normal? Synen ändras medans jag tittar och beroende på när jag tittar och antagligen humör också. Jag ser mest bara fett som växer. Helt sinnesjukt men sant! Ju längre jag tittar i spegeln desto fetare "blir" jag.
