Lovade ju att skriva matdagbok på bloggen men inser att jag inte kommer hinna med det framöver. Det känns bra ändå, jag ska försöka skriva för min egen skull för mig själv. Men idag kan jag väl skriva lite snabbt:
F: 1 macka, 1 liten skål yoggi mini med flingor.
L: 1 cola zero (burk), 1 toast.
Em: 1 macka, 1 liten skål yoggi mini med flingor.
M: 1 port. bulgur och kycklingwok.

Har kvällsmålet kvar. Blir en macka eller nått liknande. Älskar för övrigt yoggi mini blåbär. Åt alltid den förut. Sen förbjöd mina behandlare mig att äta sån slags mat. Vi gjorde en deal och dom kunde max gå med på mild lättyoghurt men inte "lättare" mat än så.
Men nu köpte morsan den ändå när jag bad, utan krångel. Nice, för den är mkt godare än alla de andra yoggi-mega-mkt-socker-yoghurtarna. Med lite Kelloggs Allbran på smakar det mumma. Passar såväl till frukost och mellis som till lunch och middag (om jag så fick välja!).

Fuck it. Jag vill bygga upp min mentala inställning och lära mig att tänka positivt. Min farsa snackar alltid om mental inställning och hur viktig den är och hur stor betydelse den har. Jag tror på det där med mental inställning. Delvis. Tror också på realistik. Väger man 100 kg är det inte möjligt att på en vecka kunna gå ner 30 kg hur positivt man än tänker.
Men jag tror på att det är lättare att misslyckas om man har inte tvivlande, negativ inställning. Så därför ska jag börja träna upp en ny inställning. Den kanske inte löser alla problem i världen eller gör mig till modell/skådis/nya Harry Potter-författaren eller nått men den borde ju göra någon nytta.

För övrigt MÅSTE jag gå ner i vikt. Det är inte kul att behöva mäta sina kroppsmått när man ska beställa studentklänning och inse att man behöver typ storlek XXL. Är så jävla rädd att klänningen inte ska passa när jag väl får den! Det blir ju ett problem i sig (jag måste skicka tillbaka och hinna byta/hitta en annan) + att fatta hur jävla mkt ångest jag får om den är för liten?!?!?! Då kommer jag fan inte ens klara att ta studenten!
Jag ser på alla bilder hur jävla fet jag är. Saknar den kropp jag hade när jag bantade. Den var inte perfekt men den var så mycket närmare smal än vad den är nu! Helt stört!! Hur kunde jag förstöra allt?! Hatar mig själv så jävla mkt för det! Det är nog vad jag hatar allra mest hos mig själv! Mitt största misstag någonsin!
Fan jag vägde 49,5 kg (ingenting att skryta med i anorexivärlden och det är endast några kilo undervikt, men för mig var det ändå undervikt och 1,5 kg ifrån mitt ev. mål), kunde ha strl XS i tröjor och strl 36 i byxor (okej det är verkligen inte något att skryta med. Det är väl typ samma som Medium? Men det var mycket bättre än strl43054354935 som jag har nu!).
JÄVLA FETTO JAG ÄR! Borde verkligen börja redogöra för vad jag äter här på bloggen så jag skärper mig lite. Okej nu gör jag ett försök denna vecka. Ska skriva hur länge jag tränar och vad jag äter varje dag. Det hemskaste är att jag äter jätte onyttiga mål och jättemkt så jag kommer säkert inte ens våga skriva det men jag får väl försöka. Bara jag anstränger mig för att gå ner i vikt så! Måste bli av med minst 10 kg.
FETTOBARN!!!
JAG KAN, JAG VILL, JAG SKA GÅ NER I VIKT!!

Förlåt Maj och alla ni andra som tycker att jag är jordens största pessimist som vägrar anstränga mig för att hoppas och satsa lite. Men jag har ingen fucking framtidstro. Men jag har haft. Men ingenting har gått som jag ville eller ens gått bra. Allt har bara skitit sig, år efter år efter år.... Så därför har jag slutat hoppas.
Du ser ett mönster och drar en slutsats av det: när det regnar på blommorna så växer dem. När det bara är sol torkar de ut. Jag måste alltså vattna blommorna för att de ska växa.
Jag trodde att olika saker jag gjorde skulle göra mitt liv till något bra och att jag skulle få ut bra resultat av mina handlingar. Men detta har inte hänt. Teorin stämmer inte med mitt liv så därför kan jag inte lita på framtiden.
Ok, jag har ett litet hopp om en ny del i mitt liv som jag ska satsa på för där har jag inte varit förut så jag kan inte heller vara säker på att misslyckas totalt, men inte heller lyckas. Så där ska jag ge mig en chans och anstränga mig som fan.
Men för övrigt är livet skit. Jag har sånn ångest att jag inte pallar nått. Jag vill inte ta fucking studenten. Förstå vilken förnedring att inte kunna hitta någon klänning att vara snygg i så att antingen behöva ha nått stort fult o-studentligt på sig eller ha en vanlig studentklänning men vara ful å fet i den eller att ha en studentklänning men behöva ha kofta och leggings och sånt som täcker allt så man ändå ser ful o tantig ut.
Jag vill inte fira valborg eller någonting alls. Jag vill inte gå till skolan eller ut på krogen (det jag längtat efter hela tonårstiden typ) ELLER NÅGOT FUCKING ALLS.
Och som om inte livet vore helt jävla pissigt ändå så dör en av mina närmsta och det var jävligt orättvist mot han också som haft det så tufft och det var så oväntat.
Livet är så jävla hemskt och elakt och verkligen emot mig!! Det ÄR verkligen det. Ni får gärna motbevisa mig om ni kan, lycka till!!!

P.s No offence till er som läser. Ni menar bara väl med era peppande kommentarer, jag vet. Försöker bara förklara varför jag har no fucking framtidshopp kvar.