Rösta på nya bloggnamnet
confidence
confident
starkare
stronger
Mer fantasi än så har jag inte ;)
Jag reser bort så det kommer bli en rejäl bloggtorka. Men efter semestern startar den nya bloggen och den här uppdateras också, så håll utkik! Vill ni kunna se när jag är tillbaka, utan att behöva titta in här varje dag, föreslår jag att ni lägger till mig på Bloglovin. Ingen kan se vem ni är eller vilka bloggar ni prenumererar på. Hemsidan är jättebra tycker jag!
Fortsätt kämpa med självkänslan, självförtroendet och mot sjukdomen nu! Kramar.
Ny blogg som sagt
Dessutom har jag en ny idé, som nog kommer igång lite bättre när den nya bloggen startas:
Varje vecka kommer jag ta ut en blogg/blogginlägg som får hamna på bloggen för att den skrivit om något som jag tycker är bra/viktigt.
Fick idéen när Rebecca tipsade mig om 2 av hennes inlägg. Därför får de starta den här idéen och hamna på bloggen idag! Mycket läsvärt - tänk igenom det noga när ni läser och ta in det i tankarna. Det är viktigt att inte bara sladdra igenom med ögonen utan alltid reflektera kring det och bearbeta det i huvudet, för att det ska funka.
Superbra inlägg Rebecca!
Svar till Linn (och läsvärt för er andra med)
Jag skriver både blogg och privat dagbok (ibland). Bloggen har jag för att kunna få råd och stöd av andra som förstår. Har inga kompisar som är i samma situation som jag och därför är det svårt att prata med någon om det.
Men jag håller med om att det är bättre att jag startar en blogg som endast inriktar sig på självförtroende, självkänsla, välmående osv och har den här bloggen som en "skriva av mig"-blogg. Nu ska jag snart resa bort så jag tror att den andra bloggen får komma igång när jag kommer tillbaks. Men fortsätt komma med blogg-namn idéer!
Lite nya tips
Min dag igår var inte så lyckad, har dessutom sovit dåligt inatt (är väl spänd när jag lägger mig och då ligger jag bara och vrider och vänder på mig och vaknar hela tiden) så min morgon kändes inte heller så kul. Men efter att ha läst era kommentarer känner jag mig nu pigg igen och ska satsa riktigt hårt på att bli nöjd med min dag. Med det menar jag inte att jag ska göra 63 olika saker som jag måste lyckas med utan jag menar att jag ska äta mina mål så gott det går, kanske sola, kanske bada, kanske träffa en kompis, kanske gå på en middag ikväll (väldigt kanske). Men även om jag inte gör allt det eller gör det så ska jag vara nöjd. Vad vinner jag på att gå och deppa? Inget. Så jag ska strunta i det och bara vara nöjd.
Ett annat tips är att inte straffa sig själv eller ge er negativ kritik - även om ni struntat i lunchen, hetsätit, avbokat bion eller skolkat. Lägg inte på er en massa ångest för det mår ni inte bättre av och det får er inte att prestera bättre/annorlunda nästa gång. Strunta i det och tryck bort ångesten och gå vidare på nästa sak. Låt inte ångest förstöra hela er dag. Grubbla inte för mycket över sånt som får er att må dåligt.
Sen har jag en fråga om en ny idé:
Vad tycker ni om att ha ett gemensamt veckomål? Det kan tex vara att man till helgen (eller minst 1 gång under veckan) ska ha ätit något som man tycker är riktigt gott, alltså inte något man äter bara för att det är kalorisnålt eller nyttigt. Det kan ju vara helt olika saker från person till person! Någon kanske vill unna sig en macka med smör och ost, en annan kanske skulle vilja äta en kanelbulle, någon vill testa Marabou sommar och någon skulle vilja äta pasta med tomatsås. Meningen med detta är att man ska utmana sig själv och krossa ätstörningen samtidigt som man ska tillåta sig att njuta av något man tycker om. Jag vet att det här är en skitsvår utmaning men jag tror att det är lättare om vi gör det tillsammans. Vad tror ni?
Veckomålet skulle också kunna vara att man ska göra något roligt, tex rida, träffa en kompis, gå på bio, bada, spela spel med några vänner osv. Eller att man ska våga bli mer social. Många äs eller deprimerade eller de flesta med dålig självförtroende har lätt för att dra sig undan för att man känner att man inte duger eller vill visa sig. Då kan det vara jätte bra att öva att tex prata med någon man inte brukar prata med, hitta på någonting med en vän eller flera eller umgås med någon man sällan umgås med. Hur låter det?
Till sist undrar jag om ni tycker att jag ska starta en helt ny blogg där jag bara riktar in mig på det här med självförtroende, självkänsla och bli frisk från äs/depression? Där kan jag lägga in flera kategorier med olika utmaningar, tips mm. I den här bloggen kan det kanske bli lite rörigt om jag dels skriver personliga inlägg om hur jag mår, känner och tänker och dels försöker hålla igång den här självförtroende-idéen. (det var faktist efter att jag läst Linn's kommentar i en annan blogg som jag tog åt mig hennes kritik och gjorde om den till något positivt: en ny idé, så tack Linn :) Dessutom tror jag det är en bra egenskap från min sida att kunna ta åt sig negativ kritik och göra något bra av den? - Självförtroendepoäng till mig! ;)).
Vad tycker ni?
Trevlig helg!
p.s Ska jag starta en ny blogg behöver jag tips på ett passande bloggnamn, så skriv dit ett litet tips i kommentaren oxå! ;D
Svar på kommentar om MIG i hallonte's blogg
Jag läste en kommentar om mig på hallonte.blogg.se. Vet inte om du, Linn, läser det här men hoppas att du gör det så kanske jag själv kan svara på din fråga om mig. I fortsättningen får du jätte gärna ställa frågorna direkt till mig, det är nog enklast att få en förklaring då :)
Den här bloggen är min privata och till för att skriva av mig på, då jag inte har någon annanstans att vända mig (vill vara anonym när jag skriver/snackar om sånt här). När jag inte riktigt vet vart jag ska göra av dessa jobbiga tankar så vänder jag mig till bloggen.
Jag går i behandling och jag är trött på att vara sjuk och jag har alltid vart emot medias ideal av hur tjejer ska se ut eller beté sig. Det låter kanske osannolikt att komma från mig men det är faktist sant. Jag har alltid hatat att tjejer pressas av idealet och jag har alltid försökt gått emot det och därför också känt att jag misslyckats när jag inte längre orkade för jag tyckte så illa om mig själv och då började banta och försöka ändra på mig.
Nu har jag kommit fram till att jag verkligen behöver få ett bättre självförtroende för att orka leva. Jag tycker att nästan allt är jobbigt och obehagligt och därför tror jag att jag behöver stärka min självkänsla för att bli av med det jobbiga och våga mer. Därför har jag gjort ett försök att få med en massa personer på att också vilja försöka stärka sina självförtroenden, självkänslor och försöka bli friska och lyckliga. Jag kom på en idé som jag frågade om folk ville vara med på och möttes av, härligt nog, en massa positiva svar! Så jag hoppas att den här idéen kommer lyckas och spridas till alla som behöver eller vill använda den. Jag har startat en kategori som heter "Stärk ditt självförtroende" där jag samlar allt som har med det att göra.
Men det är fortfarande min privata blogg där jag "skriver av mig" på. Inlägget innan tex ligger i kategorin "Tankar". Där skriver jag ner mina tankar som jag vill bli av med för att jag inte orkar gå och bära på dem själv. Jag säger inte att dem är rätt eller fel, bra eller dåliga. De är tankar som jag vill bli av med, inget som jag vill att andra ska följa.
Kanske blir det svårt för folk att skilja på själva "träningen" med självförtroendet och mina privata tankar och känslor. Isf borde jag kanske starta en ny blogg där jag bara inriktar mig på självförtroende, självkänsla och bli frisk från äs/depression osv? Vad tkr ni/du?
Hoppas du fick svar på din fråga, annars är det bara att fråga igen! Fast jag hoppas att alla som ställer frågor eller kommer med kritik gör det på ett respektfullt sätt, det uppskattas från min sida :)
Trevlig helg alla!
Tappar lusten igen
Sen jag bodde hos farsan märker jag en viss skillnad på maten också. Jag har dragit ner på den och jag äter inte så mkt kolhydrater. Jag äter bröd och sånt men när jag lagar mat själv (vilket jag gör varje lunch och någon middag) äter jag varken pasta, ris, bulgur, potatis eller liknande. Eller jo potatis åt jag en dag. Potatis är rätt okej, beroende på vad jag äter till. Då åt jag potatis, minikeso, grönsaker och 3 skivor rökt skinka. Då har jag koll och känner mig säker lixom, och då duger potatis.
När morsan lagar mat som igår tex - spaghetti och köttfärssås - äter jag det. Tänker att jag måste fylla på med kolhydrater ibland för att inte hetsa men vill oftast inte äta det.
Jag har inga kompisar att vara med just nu eftersom alla är bortresta eller jobbar. Jag gick ut för att sola vid vattnet idag, men det blåste så mkt och var bara molnigt mestadels av tiden så jag frös och gick hem igen. Jag tappar verkligen lusten. Känner mig så ful att jag inte vill gå ut och visa mig.
Dessutom är jag rädd att jag ska hetsa. Min behandlare säger att om jag fortsätter äta som jag gör nu, när jag dragit ner på maten, kommer jag hetsa. Fast det har inte känts som att jag kommer göra det hittills. Jag äter ändå mycket - mellan 4-6 ggr per dag och rätt stora portioner oftast.
Idag tex åt jag kycklingsallad som jag gjort själv på kyckling (stekt i olivolja - kan ni tänka er det va!), grönsaker och mozzarella + balsamvinäger och kryddor. Grönsaker innehåller inte särskilt mkt kalorier men det var en väldans stor portion! - Fyllde hela tallriken!
Så trots att jag inte äter extremt mkt kolhydrater äter jag ändå väldigt mkt mat. Ändå är jag rädd att helt plötsligt börja hetsa, särskilt när humöret inte är på topp, när lusten ligger på botten. Det är då jag blir som svagast.
Usch, oroar mig för allt nu. Är så jävla trött också. Får ångest av mina stora matportioner, för rädslan att hetsa, för resan och all mat som kommer ätas där, för att gå upp i vikt, för att jag inte ligger ute och solar och blir brun (jag är så helvetes blek!), för att jag inte tränar tillräckligt, för att jag inte har tillräckligt med kompisar, för att jag har för lite pengar... Listan kan göras lång.
Vad gör man då?
Länklista för självförtroende-gruppen
Om ni skrollar ner på min blogg och kollar under Arkiv-kategorin (alla månaderna) så ser ni att "Länkar" har tagits bort och ersattsmed "Självförtroende-gruppen". Där kommer jag länka alla som går med (iom att du, H, inte har någon blogg kunde jag inte lägga till dig där, men vi vet att du är med ;)).
De här grejerna vi ska göra för att stärka våra självförtroenden är heller inga regler eller krav. Man gör så gott man kan och vill. Vi ska inte behöva känna för stor press, men utmaning kommer det definitivt bli för oss alla!
Jag har några förslag på vad vi kan börja med att göra:
• Varje dag skriva ner minst 3 bra saker om sig själv, antingen på bloggen eller för sig själv. Det väljer man.
• Varje dag ställa sig framför spegeln och säga något positivt om sitt utseende (tex "fan vad snygg jag är!". "gud vilka vackra ögon jag har!").
• Man får gärna starta en självförtroende-kategori på sin blogg och länka till de andra medlemmarna, så att vi kan få fler att joina.
Visst är det roligare att kämpa med något positivt som stärker en själv än med något som bryter ner en? :) Jag tycker iaf att folk verkar ha en väldigt positiv och glad inställning till detta. Nu ska vi ändra medias idealbild om hur tjejer ska vara och se ut och ändra den till "var den du är och älska ditt utseende och DIG!". Vad är det för mening med att alla ska se likadana ut? Eller ha samma intressen? Hur spännande blir det på en skala? Om alla var size 0 skulle inte size 0 finnas. För det skulle ju vara det normala, det enda som fanns. Därför ska vi se ut som vi gör! Det är inte meningen att vi ska se likadana ut. Så kom igen nu, nu ska vi börja älska oss själva och bli lyckliga!
Det här självförtroende-stärkandet handlar inte bara om utseendet utan också om våra personligheter och allt som har med oss själva att göra. Det där med att stå framför spegeln och säga något positivt om sig själv tror jag är en bra idé (självförtroende-poäng till mig för att jag vågade skriva just det jag nyss skrev ;)). Däremot har min behandlare sagt att jag borde täcka för eller ta bort alla speglar i huset för att slippa vara så besatt av mitt utseende. Kanske är det en bättre idé? Att börja med att älska sin personlighet för att sedan lättare kunna acceptera sitt utseende?
Fast jag vill ändå försöka gilla mitt utseende från början.
Vad tycker ni?
Jag vill ha fler förslag på vad man kan göra! Sedan kommer jag lägga ihop en lista med alla förslag som man kan gå in och titta på och jobba med. Jag tycker att alla ska starta den här kategorin och om någon/några månader bestämmer vi någon dag för en slags utvärdering där alla skriver i sin kategori ett inlägg med en viss rubrik, typ "Utvärdering", och så skriver man om man märker någon som helst skillnad (vilket jag hoppas att vi kommer göra!). Då kan vi gå in och läsa varandras. Så om jag tex inte känner någon som helst skillnad men sedan läser tex Yumi's utvärdering där hon skrivit "jag känner mig mycket positivare än tidigare" kanske jag inser att jag också gör det, bara att jag inte kom på det medans jag skrev min egen utvärdering.
Vi måste hjälpa varandra att våga jobba med det här och att få varandra att se framstegen vi gör!
Kramar på er, och fortsätt joina ni som inte redan gjort det!
Börja skriva ner positiva saker om er själva redan idag!
Kom med förslag!
Hur tycker ni vi ska göra nu då? Jag vill ha massvis med förslag! Julia hade ett superbra förslag:
"Vi skulle ju kunna skriva inlägg också om tips för hur man ska få bättre självförtroende. Då kan alla som är med göra en sån kategori in sin blogg där man bara skriver om sådana saker."
Vad tycker ni? Jag tycker det låter skitbra! På så sätt kan vi nå ut till flera människor som vill jobba med att stärka sitt självförtroende, sin självkänsla och bli av med sin äs (om de har någon).
Julia undrade också om det är tänkt att man ska skriva upp 3 positiva saker om sig själv i bloggen eller enbart för sig själv (tex i en dagbok). Vad tycker ni? Själv tänkte jag att man kunde skriva dem för sig själv. Det kan vara ganska jobbigt att "erkänna" saker man är nöjd med med sig själv för andra och då kan det lätt bli att man drar sig ur. Jag är iaf sånn som skäms om jag skulle säga något bra om mig själv (självklart ska vi jobba bort sånt!). Så därför tänkte jag att man kan börja med att ha det för sig själv, så att man kommer igång lixom och får fart uppåt på sitt självförtroende. Sen när vi kommit en bit kanske vi kan ändra det och kanske ha "veckans självförtroende" eller nått där jag väljer en av er som nämner 3 bra saker om sig själv och så lägger jag upp det på bloggen så andra kan få tips över vad man kan lägga märke till hos sig själv, eller nått? Hehe, jag vet inte - jag bara brainstormar! Gör det ni med!! ;)
Sist men inte minst vill jag tillägga att det här är INGEN TÄVLING MOT NÅGON - varesig dig själv eller någon annan. Det här handlar inte om att vinna. Låter det konstigt att jag säger att det inte ens är en tävling mot dig själv?
- Varför jag säger det är för att vi tävlar redan otroligt mycket mot oss själva - vi försöker bli smalare, träna mer, äta mindre osv. Vi måste bli av med de här extrema tävlingsbeteendet. Allt är inte en tävling! Nu strävar vi inte efter att vinna, nu strävar vi efter att MÅ BRA. Vad säger ni om det?
Kom igen nu! Massa förslag och få fler att joina! Det här kommer bli awesome! (märker ni hur positiv och självsäker jag är redan? Jag vågar skriva att det kommer bli awesome - cred till mig! ;D).
NU SAMLAR VI EN GRUPP
Hej allihopa! Vad glad jag blir av att se att ni fortfarande läser och kommenterar. Kul att läsa era tankar och åsikter. Det ger mig själv nya sätt att se på saker, så det tackar jag för :)
Nu är det så att jag och H har gjort upp en liten plan för oss. För de flesta av oss som läser dessa bloggar mår inte särskilt bra. Därför har vi inte så mkt att förlora om vi testar nya saker, eller hur?
Min och H's plan går ut på att försöka stärka våra självförtroenden.
NEJ DET KAN JAG INTE! DET ÄR JAG INTE VÄRD! JAG FÖRTJÄNAR INGET SJÄLVFÖRTROENDE (ÄN)!
kanske ni tänker. Så tänker iaf jag om mig själv. Jag har aldrig tänkt att jag behöver stärka mitt självförtroende för jag har ansett att jag måste kämpa mig till ett, alltså göra mig värdig ett självförtroende. Bl.a. genom att bli "smal". Men om jag nu skiter i det och gör ett försök att stärka mitt självförtroende ändå - vad är det värsta som kan hända? Vad är det som är så farligt? Vad har jag att förlora?
Om ni själva går med liknande tankar som jag så tycker jag att ni ska besvara ovanstående frågor för er själva. Jag kan berätta att första gången som jag bestämde mig för att försöka tänka något bra om mig själv (för att jag hört att man ser snyggare ut om man utstrålar ett starkt självförtroende) kändes det som att jag fick en käftsmäll tillbaka. Jag tänkte typ "jag är visst snygg!". GUD VAD ÄS SKREK TILLBAKA ÅT MIG! "DU ÄR INTE ALLS SNYGG - HUR FAN KAN DU ENS TÄNKA SÅ?? DU ÄR FAN INTE VÄRD NÅTT JÄVLA SJÄLVFÖRTROENDE FÖR DU ÄR SÅ JÄVLA FET, FUL OCH ÄCKLIG OCH VÄRDELÖS!".
Jaha, so what? Jag lever än och jag har inte fått någon riktig käftsmäll. Det där var några ord som dök upp i huvudet, inte mer. Nästa gång jag försökte (ett bra tag efter det för jag vågade inte prova) gick det bättre. Kände inte "smällen" utan bara lite ångesttankar, men inte allt för starka.
Iaf har jag och H bestämt oss för att börja med att varje dag skriva upp 3 bra saker med oss själva, tex "jag är snygg. Jag klarade att prata med en tjej som jag vill bli vän med. Jag åt blåbärspaj till efterätt. Jag har vackra ögon. Jag orkade skriva matteprovet. Jag klarade att gå till skolan.". Vad som helst som är positivt! Något man är nöjd med. Och känner man sig inte helt nöjd (för antagligen kmr äs säga till dig en massa annat och säga att du har fel) så skriver man det ändå. Nästa gång kommer du känna dig nöjdare och nöjdare. Detta är ett försök att stärka och vi vill testa om det funkar, för som sagt: vad har vi att förlora?
Det vore kul om så många som möjligt ville vara med att testa och se om vi kan stärka vår självkänsla, våra självförtroenden och bli lyckligar och må bättre. Om jag märker att folk är intresserade så tänkte jag att jag skulle starta en kategori som handlar om detta och där skriver jag även upp alla (om ni vill förstås!) som är med och vill testa och kämpa tillsammans. Fatta coolt att stötta varandra och se hur långt vi kan komma! Fatta bra internet kan va ibland ;D
Kom igen nu hörni, jag vill se massa namn! Kom med era åsikter, även om ni tycker att det är en dålig idé. Jag vill höra ALLT! ♥
I'm still dreaming
Förlåt, men jag drömmer fortfarande om en sånn här kropp..
Vill börja med att tacka för alla uppmuntringar och stöd jag får, vad söta ni är! Sånt här behöver vi alla :) Ibland är det väldigt skönt att kunna vända sig till den här bloggen där de flesta av oss känner likadant och vet hur jobbigt det kan vara för just oss att äta en liten fjantig glass, som en frisk person kanske tänker att det är.
Nu över till dagens ämne: att bli kär. Nej, jag är inte kär och har inte vart det på jätte länge och jag är rädd för att bli det. Jag har börjat funderat på om inte äs kan ha en del med att göra att jag ville stänga av mina känslor för att slippa bli sårad, ledsen och besviken. För jag har verkligen inte vart kär på jätte länge och därmed inte heller behövt vara rädd att bli sårad och känna mig misslyckad på åtminstone det sättet. Många äs använder sjukdomen att skylla på när det går dåligt, då kan de alltid ta till den. Kanske gör jag samma sak fast med kärlek? Kanske tar jag fram min äs för att må dåligt över nått annat än kärlek? Jag har alltid trott att jag velat bli kär, men nej - nu tror jag inte jag vill det. Jag är rädd att må så stört dåligt som jag har gjort pga det förut.
Vad tycker ni om att bli kär? Är ni kära i kärleken? Eller hatar ni den?
Om ni vill veta hur maten går så är min behandlare inte så glad iaf. Hon såg att jag dragit ned på maten, givetvis genom matdagböckerna som jag skriver ärligt i, men tydligen såg hon det på mina ögon också (?!). Undra hur man ser det.. Hon låter alltid så otrevlig när det handlar om min äs. Kanske är det hennes taktik att göra livet jobbigt när hon märker att äs kmr fram och göra livet trevligt när den försvinner mer och mer? Jag vet inte. Men det är iaf inge kul att sitta där just när hon låter sådär otrevlig som att jag är dum i huvudet. Då känner jag bara "men hej då, jag orkar inte med dig och vad fan ska jag behöva sitta och lyssna på det här för?!".
Japp, jag drar ned på maten men inte så mycket. I lördags åt jag såhär:
L: 1 VV drickyoghurt + ett bröd (fralla).
Me: 7 jordgubbar.
M: Kött och klyftpotatis.
Km: 2 mackor med färskost, skinka och paprika.
Oftast äter jag alla mål förutom kanske något/några mellis och så har jag dragit ned på frukosten och lagat min egen lunch/middag oftast, vilket då blivit kött/fisk/kyckling och grönsaker. Har känts jättebra. Men igår vart jag nästan sugen på godis eller nått sånt så då åt jag ett stort Km ist. för att inte börja hetsa. Därför tänker jag fortsätta äta mkt idag - allt för att slippa hets och äta onyttigt! - så jag ska äta 6 mål idag. Inte extremt mkt men iaf regelbundet och nyttigt så att jag absolut inte hetsar och inte heller vill jag vara sötsugen.
Dessutom vill jag träna. Tränar knappt nått nu. Vädret har varit så dåligt att jag är för lat för att cykla. Rida gör jag visserligen. Men skulle behöva köra lite styrka också. Dels för att få en fast kropp men också för att jag har så jävla ont i ryggen!
Btw tkr jag det är jobbigare att va hos morsan för det känns som att jag lättare äter mer här så måste försöka hitta på saker så jag kmr bort när jag är här.
Nu vet ni hur livet ser ut just nu. Kommentera mera och berätta om er! Kram.
Glass i strut
Jag åt glass igår. Ni vet sånn här kulglass i strut (- som kallas våffla)? Asgod. Ångestframkallande.
Åt det på stan med morsan. Mitt förslag när hon ville fika. Ännu mer ångest att det var mitt förslag. Men so what? I did it. Orka ha ångest för det nu. Men ja det var jobbigt. Inte jätte mkt ångest men morsan kan prata en del och säga saker som gör det jätte jobbigt för mig fast jag förstår att hon inte är ett dugg medveten om det och alltså inte gör det för att vara elak. Men hon kan sitta och säga 1000 ggr "guud vad mätt jag är!!" eller "det är ALLDELES för mkt glass! Det borde bara vara en kula!". Då känner jag mig som värsta fettot som sitter där tyst och käkar upp min glass.
Men well well, det är väl bara att stå ut och ja: GOTT var det. Det är sant även om det är sjukt jobbigt att erkänna det. Till middag och kvällsmål fuskade jag sen. De andra skulle köpa snabbmat så då sa jag att jag skulle laga min mat själv. Farsan fattar aldrig varför. Vet han ens att jag har en äs? Han ba "varför då?? det är inget fel på den här maten!".
- Jamen säger du det? Jag trodde den var lite för stark, men dåså. Då tar jag 2 portioner på direkten!
Ofta det är så ^^
Istället slog jag ihop middag och kvällsmål vilket blev:
3 mackor med färskost, skinka och paprika, 1 kopp mjölk med honung.
Måste erkänna att det kändes bättre eftersom jag ätit en glass som mellanmål. Kändes som att jag kompenserade det lite. Men bara lite för jag fick ångest över M/Km också av någon konstig anledning. Kanske för att jag hade honung till. Kanske för att jag åt 3 mackor på samma gång. Brukar max äta 2 vid samma måltid. Äh jag vet inte.
Idag är jag trött men idag ska ändå bli en BRA dag. Den SKA bli det. Den MÅSTE bli det.
Hoppas er dag också blir det :) Kramsi!
Klarade inte "gräddmiddagen"
"Maten är klaaaaaaaaar!" ropade farsan från köket så jag skuttade ner med glatt, nöjt och gott humör. På köksordet stod en kastrull med jasminris och en stekpanna med kött i gräddsås - saltimbocca alla romana. "STOP sa det i min hjärna och kropp.
"Äh, jag har ju ätit det här förut. Jag tycker ju det här är riktigt gott och jag har inte ätit det på jätte länge! Jag kan äta det idag, det är ju en vanlig middag - det går jag inte upp av! Jag kan äta EN saltimbocca. Det är ju gott... Fast jag har ju tänkt att jag inte ska äta om det serveras en maträtt med grädde, det har jag ju redan tänkt ut och bestämt mig för att jag ska vägra för grädde går bara inte. Och dessutom har jag nog ätit mer än de andra dagarna idag så då blir det ju jätte mkt kalorier! Hur mkt kalorier är det i grädde egentligen? Åååh shit, hur ska jag göra?!".
Började äta sallad som bestodd av sallad och tomat (efter att jag tagit så häller farsan i olja och vinäger). Medans tänkte jag på om jag skulle ta maten eller inte. Det var verkligen skitjobbigt att sitta där och stressa igenom tankarna medans salladen tog slut på min tallrik. Men sen kände jag bara "nej det går inte. Jag äter i princip allt annat men grädde vill jag inte. Inte nu iaf. Jag är på så gott humör och är så nöjd med allt roligt jag gjort idag att jag inte vill låta ångesten förstöra det! Självklart vet jag att man måste möta ångesten för att övervinna den, men idag orkar jag inte. Idag väljer jag att vara nöjd framför ångest". OBS - med nöjd menar jag inte nöjd med maten utan över saker jag gjort idag.
Så jag frågade om det var grädde i maten, och det var det ju, och om jag fick äta något annat. Så jag mickrade en pirog som jag åt ist.
Tyckte dessutom att grädden såg ovanligt tjock och såsig ut. Har den alltid sett ut så och pga äs så ser den annorlunda ut nu eller har han typ använt matlagningsgrädde förut och nu vanlig grädde? Vi har väldigt mkt vanlig vispgrädde hemma. Han verkar gå på någon ny diet nu, typ GI. Han bantar inte utan tränar och försöker bygga så mkt muskler som möjligt.
Btw när jag frågade om jag fick äta något annat så frågade han vad och då sa jag "vad har vi?" och då svarade han "jaa..rökt skinka" som att han var seriös på att jag skulle äta det till middag. Menade han att salladen jag åt räckte och så kunde jag ta någon skiva skinka or what? Sånt där är så jobbigt tkr jag! Som att jag inte spelar någon roll om jag svälter ihjäl eller att han tycker att jag bör banta.
Idag märkte jag också hur stark min äs är. Ibland tänker jag att jag inte alls är särskilt äs. Jag äter ju typ allt och är tjock och har mens och allt. Men nu märktes det verkligen tydligt.
Som en kompis sa till mig för något år sen: man tror att man kan äta godis vilken dag som helst utan ångest, bara man bestämmer sig för det, men sen inser man att man inte kan det.
Jag har typ lättare för att käka en tallrik glass än en maträtt med grädde! Konstigt egentligen. Vet inte riktigt varför. Kanske för att jag aldrig gillat grädde (alltså vispad grädde på tårtor och sånt, fast med tiden har jag lärt mig tycka om det ifs) eller kanske för att jag inte har någon koll på kaloriinnehållet i grädde och vet bara att det är fett?
Såhär har iaf maten sett ut idag:
F: 2 dl allbran, 1,5 dl mjölk.
Me: -
L: 3 korv med bröd, ketchup och sallad.
Me: 2 mackor med färskost, sallad och paprika/tomat. - vågade först inte äta brödet för det var ett vitt sånt där runt bröd som egentligen innehåller jätte mkt kalorier och socker tror jag. Men sen såg jag att det var mjölkfritt och då räknade jag ut kaloriinnehållet och då vågade jag äta det :)
M: Sallad, tomat, 1 pirog.
Km (ska äta): 2 mackor med färskost, skinka och grönsak.
Marabou Sommar
Har ni testat sommarens chokladkaka? Det är inte en ny Marabou-medlem utan den kommer bara finnas i sommar! So you know what? - Jag ska testa den. Men inte än. Jag ska resa utomlands i sommar och då har jag planerat att köpa den och ha som resegodis på planet. Förhoppningsvis vill min syrra dela en med mig men annars får jag väl köpa en hel till mig själv! Dessutom ska jag nog köpa 2 klubbor att ha när planet startar och landar, så man slipper få lock i öronen.
Ni ska bara veta hur fet jag känner mig som skriver det här och sen när jag väl ska köpa och äta det lär jag säkert också känna mig så. Men helt ärligt så tror jag inte att det är så mkt för en "vanlig" person? Jag tror att en vanlig person skulle kunna käka 1 eller ½ chokladkaka + 2 klubbor inom loppet av några timmar. Typ på en resa eller en vanlig fredagkväll hemma. Eller vad tror ni?
Svårt det där när man själv levt i ett helt annat mönster och inte längre vet vad som är normalt eller inte.
Men iaf ska den där chokladkakan bli en ny utmaning (och belöning, för hallå - det är ju gott! Och för vanliga personer är det väl en belöning snarare än en utmaning?!) för mig. Hoppas den är god :)
Någon som smakat den som vet?
Cred till min pappa
Iaf vill jag ge cred till min pappa. Efter katt-incidenten så har han varit världens bästa pappa. För ibland är han faktist det :) Samma sak med min mamma och min syster. ♥
Han skiter i alla
Nu satt farsan med fönstret öppet och katten hoppade ut! Shit vad jag fick panik. Det var fönstret mot sidan med den stora bilvägen. Så jag sa tyst men kokande av ilska och rädsla "Ingen rör sig. Var tysta, var stilla. Springer nån så får katten panik.". Så jag tog försiktigt fram godis och leksaker, öppnade ytterdörren och lockade. Godiset ville hon inte ha men som tur var lockade leksaken och hon sprang in. Shit vad rädd jag blev.
Varför lyssnar han inte? Det är fan farligt att bo här. För varje sak jag blir arg eller besviken på försöker jag lugna mig och tänka om på nytt att nu ska jag vara schysst och inte arg och försöka ha trevligt ändå. Alla gör ju misstag och vi mår alla dåligt om jag ska vara arg på honom hela tiden. Bättre att strunta it och gå vidare. Men han skiter ju fullständigt i andra! Det är så jobbigt så jag vet inte vad jag ska göra..
- 1 kg --> glädje eller skuldkänslor?
Iaf blev jag jätte glad, också för att magen ser ut att ha blivit plattare. Men det känns dumt att jag blir glad för de sakerna. Känns som att jag borde veta bättre än att dra ner på maten, gå ner i vikt och bli glad för det. Känner mig som en dålig förebild. Samtidigt VILL jag ju gå ner i vikt.
Något annat som känns bra är att jag dragit ner på maten och är inte ens hungrig eller sugen trots det. Hos morsan när jag gjorde det blev jag snart hungrig och rädd att hetsa. Här hos farsan känns det inte så. Vet inte vad det beror på. Kanske för att jag fått tbax min mens så att kroppen är stabil och inte behöver lika mkt mat eller är lika känslig för om jag bantar? Kanske för att jag bor hos utseende-, kropps-, tränings- och matfixerade farsan?
Jag vet inte. Men det känns fuskigt bra iaf. Undra vad min behandlare kommer säga.. Eller så kanske hon tkr att det här är helt okej, för jag äter ju typ 5-6 ggr per dag (beroende på när jag vaknar). Fast jag tror att hon kommer att klaga på lunch/middag, som har bestått av 1 pirog och några ggr 3 småtomater. Fast det innehåller ju både fett, proteiner, kolhydrater och vitaminer. Eller?
Äsch jag vet inte. Men det känns som att jag borde veta bättre. Fast så länge min kropp mår bra och jag har kvar lusten att vara social och aktiv är det kanske okej? Eller?
Blä jag vet inte. Det känns iaf bra, fast dåligt. Eller bra, fast bara lite sådär... Aaaah orka.
Jag fattar mig inte på farsan!
- Som att enda anledningen till att man tkr något är snyggt är om det är modernt eller inte?!
Han är jätte fixerad vid sånt - att saker måste vara modernt, snyggt och "rätt". Samma sak med kroppen. Den måste se bra och vältränad ut - man måste träna och äta rätt saker.
Vi hade en lång diskussion om det här med modernt och det och han fattar verkligen inte! Han är så himla fixerad att han inte förstår annat. Jag tycker inte allt som är modernt är snyggt och mycket av det jag tycker är snyggt är inte modernt. Så tkr ju jag. Han kan ju tycka på ett helt annat sätt, men han fattar verkligen inte.
Sen nu alldeles nyss frågade jag vad han skulle laga för middag, när jag såg att han tog fram fisk. Han gav mig två förslag: fisk eller kyckling. Jag frågade vad för slags maträtter det var och om han inte åt några kolhydrater.
(när min syrra bor här har hon frågat om han inte kan laga kolhydrater till hennes mat men han gör inte det och min morsa har klagat, för min lilla smala syrra som fortfarande växer behöver kolhydrater. Alla människor behöver fett, kolhydrater, proteiner och vitaminer/mineraler, men framförallt vi unga som fortfarande växer).
Då svarade han "joo, eehm.. sallad innehåller kolhydrater tex". Om jag gick till min behandlare och hon frågade varför jag inte ätit några kolhydrater och jag svarade att sallad innehåller ju det så skulle hon typ slå ihjäl mig.
Fatta då att det här är min farsa som säger de här sakerna och inte lagar "ordentlig" mat åt sin äs dotter! Han har fått ett helt häfte med "regler" och han följer dem inte. Han har antagligen inte ens läst dem och skulle han göra det skulle han antagligen inte bry sig heller. Han är sånn som struntar i allt som inte intresserar honom.
Sen sa han "men jag har inte tänkt laga middag än". Regel nr.2. Jag ska inte äta middag vid 8-9. Jag ska äta den mellan 5-7 men han har väl ingen aning och bryr sig antagligen inte heller.
Självklart känns det jätte bra att slippa äta kolhydrater, men att HAN inte bryr sig är det som känns jobbigt!
Fan vad jävla dum i huvudet han är! Vad fan skulle jag bo här för?! Jag vill flytta tbax.
Btw sa jag halvt gråtfärdig "ehm.. jag tror det är bättre att jag lagar min mat själv.". Hade jag sagt det åt morsan hade hon protesterat men farsan ba "ehm okej. Vad ska du äta då?". Jag ba "vet inte" och gick. Han är helt störd i huvudet. Jag har ätit 1 pirog per måltid 3 ggr i rad nu. Känns förstås BRA för mig men återigen hatar att han är så dum i huvudet och inte ens bryr sig!
HATA!!
Update:
Nu har min farsa tagit min nya handduk, som vi köpt för att jag ska ha när vi reser utomlands på stranden, och lagt den i badrumsskåpet så min syrra har tagit den och använt den.
TACK BÅDA TVÅ!
Liiiite bantning
Såhär vill jag se ut på stranden.
Jag har faktist inte ätit så mkt idag, i jämförelse med matschemat. Fast i era öron kommer det säkert låta jätte mkt. I jämförelse med vad jag åt förr ÄR det jätte mkt. Dagen hittills:
Frukost 2 dl allbran flingor, 1,5 dl lättmjölk, 1 liten banan, kardemumma (visserligen inga kalorier).
Mellis 1 macka med färskost, skinka och gurka.
Lunch 1 Gorbys pirog.
Mellis Vattenmelon.
Totalt 760 kcal.
Hoppas på att kunna äta en pirog till middag "bara" och sen så blir det väl någon/några cider eller lite sprit ikväll. Har verkligen ingen lust att gå ut ikväll. Jag vill bara vara ensam hemma och se på film.
Det har ju regnat idag och många brukar då sitta hemma, se på film och käka typ choklad eller glass. Det låter så mysigt att jag också skulle vilja göra det. Men sen tänker jag förstås att det inte är så mysigt att vara fet och att jag inte kan äta sånt. Jag är faktist inte ens hungrig eller ens sugen när jag tänker efter. Men det låter så mysigt.
Usch jag hatar mitt liv. Jag vill att det ska bli bra och det har känts lite bättre och roligare ett tag nu och jag har haft hopp om framtiden. Om jag satsar nu så kanske jag får det liv jag vill ha - ett roligt, spännande och lyckligt liv. Men samtidigt så känns bara kroppen så ful och skämmig. Hatar det.
Magkänslan stämde
Nej då, jag ska inte hetsbanta. Jag ska bara dra ner på maten för såhär står jag inte ut.
orka rubrik
Sitter och läser Sandras blogginlägg om hennes ätstörning och självdestruktiva beteenden. Det är verkligen fruktansvärt och jätte rörande. Det är verkligen hemskt att veta att en människa har mått/mår såhär dåligt. Helt otroligt fruktansvärt! Jag trodde knappt att en människa kunde må såhär dåligt och gå igenom såhär hemska saker.
Sandra, jag är otroligt imponerad av att du tagit dig igenom allt detta! Förstår inte hur du har orkat och klarat det. Jag är övertygad om att du kommer kunna bli frisk! Se bara hur mkt skit du har tagit dig igenom. Och vägen mot det friska kommer bara bli lättare för varje steg, så självklart kommer du bli frisk tillslut! Tror stenhårt på dig.
Nu över till en uppdate om mitt liv. Idag har jag käkat middag med farsan (inte gjort på en massa månader). Det var... läskigt. Och jag kände mig fet. Jag känner mig alltid fet när jag är här. Vet inte varför. Kanske för att han själv är något av en träningsnarkoman. Eller kanske bara för att jag inte är van att äta med honom. Jag känner mig alltid fetare med personer jag inte brukar äta med (alltså alla förutom morsan och syrran) och tänker mer på hur jag äter och vad än vanligt.
Btw fick jag ont i magen under middagen också. Antingen pga att jag inte är van vid den maten eller (det jag fruktar mest) så är det mensvärk. Jag har inte haft mens på 1,5 år och jag vill inte ha tillbaks den! Jag ser mens som guds straff mot kvinnan (om man är kristen, vilket jag ifs inte är. men isf menar jag "den som bestämde att kvinnan skulle ha mens" ist för gud). Och dessutom så ser jag det som ett tjockhets-tecken. Självklart vet jag att man inte är tjock bara för att man har mens! Det är ju något ALLA friska kvinnor har! Tjocka som smala, kurviga som platta, vältränade som klena.
Men för MIG är det ett tjockhetstecken, för så länge jag äter för lite och går ner i vikt så kommer jag inte ha någon mens. Om jag då får mens betyder det att jag äter "för" mkt och går upp i vikt, vilket inte känns bra för mig.
Usch jag vill inte det här. Får jag mens tänker jag banta, punkt slut.
