Nyheter
Gud vad det känns konstigt att blogga! Håller jag på att lämna Joanna kanske? Hm..vem vet.
Kan ju uppdatera er lite, om jag inte redan berättat det här:
- Jag är sjukskriven på heltid.
- Jag behöver inte gå om skolan eller läsa upp betygen senare på komvux eller liknande.
Jag är dålig på allt: träna, äta, inte äta, jobba, plugga, gå i skolan är några saker av "allt". Jag kommer aldrig våga gå på någon ät-utredning. Fy vad pinsamt. Gå dit som en fet äcklig korv.
Just nu skulle jag inte vilja att något annat existerade i min värld förutom hästar. Yes people, jag skulle vilja satsa fullt ut på ridning och hästlära. Kanske hund också, det skulle jag vilja ha en.
Jag är ingen sånn som vill tävla - avskyr att tävla, har alltid gjort. Nej utan jag skulle bara vilja lära mig mer för min egen skull, för att jag tycker att det är roligt. Det vore härligt det. När jag är i stallet, håller på med hästarna eller stallgöra eller rider så har jag inte den minsta tanke på mat, vikt och träning. Det är så himla skönt! Som ni kanske vet är detta tyvärr inte den billigaste hobbyn i världen vilket gör att jag inte kan hålla på med det särskilt mycket. Jag måste hitta ett sätt att få hålla på med det för jag mår så jävla bra av det och jag orkar inte må dåligt längre! Jag mår sämre och sämre för varje dag som går. Det är inte roligt när inget går som man vill. Jag oroar mig jätte mycket för framtiden - hur ska jag klara av att leva? Dels med mig själv - för vad är jag värd? - dels för att jag inte vet hur jag ska klara av att jobba. Jag klarar ju ingenting nu och nu blir jag ändå försörjd av någon annan. Men när jag står där en dag på mina egna fötter och måste ta stegen själv - hur blir det då? Hur ska jag klara det?
Jag vill inte må såhär. Nej, jag vill må bra.
Kan ju uppdatera er lite, om jag inte redan berättat det här:
- Jag är sjukskriven på heltid.
- Jag behöver inte gå om skolan eller läsa upp betygen senare på komvux eller liknande.
Jag är dålig på allt: träna, äta, inte äta, jobba, plugga, gå i skolan är några saker av "allt". Jag kommer aldrig våga gå på någon ät-utredning. Fy vad pinsamt. Gå dit som en fet äcklig korv.
Just nu skulle jag inte vilja att något annat existerade i min värld förutom hästar. Yes people, jag skulle vilja satsa fullt ut på ridning och hästlära. Kanske hund också, det skulle jag vilja ha en.
Jag är ingen sånn som vill tävla - avskyr att tävla, har alltid gjort. Nej utan jag skulle bara vilja lära mig mer för min egen skull, för att jag tycker att det är roligt. Det vore härligt det. När jag är i stallet, håller på med hästarna eller stallgöra eller rider så har jag inte den minsta tanke på mat, vikt och träning. Det är så himla skönt! Som ni kanske vet är detta tyvärr inte den billigaste hobbyn i världen vilket gör att jag inte kan hålla på med det särskilt mycket. Jag måste hitta ett sätt att få hålla på med det för jag mår så jävla bra av det och jag orkar inte må dåligt längre! Jag mår sämre och sämre för varje dag som går. Det är inte roligt när inget går som man vill. Jag oroar mig jätte mycket för framtiden - hur ska jag klara av att leva? Dels med mig själv - för vad är jag värd? - dels för att jag inte vet hur jag ska klara av att jobba. Jag klarar ju ingenting nu och nu blir jag ändå försörjd av någon annan. Men när jag står där en dag på mina egna fötter och måste ta stegen själv - hur blir det då? Hur ska jag klara det?
Jag vill inte må såhär. Nej, jag vill må bra.
Varför?
När jag läser alla mina vänners bloggar och sånt så känner mig jag bara så jävla misslyckad. Mitt liv ser inte ett dugg ut som deras. Jag är inte en av dem längre. Jag räknas inte till "oss" längre. Jag känner mig som ett utfryst högstadiebarn, ensam och övergiven. Inte ett dugg lik de andra eller deras liv. Det gör att jag känner ännu mindre för att leva. För vad kan egentligen förändras? Vad är det värt att leva såhär egentligen? Jag borde inte ha rätten att finnas till överhuvudtaget. Orkar inte....
Ytligt inlägg
Hej. Har inte kunnat skriva på ett tag, men nu är jag tbax. Vet inte riktigt vad jag ska skriva dock. Senaste tiden har vart skit kan jag ju säga. Idag känns däremot rätt bra. Vet inte vad jag vill. Är jag påväg att vilja bli frisk och normal kanske? Tanken av att bara få må bra och ägna sig åt saker jag mår bra av och slippa all ångest och alla pissiga tankar som får mig att må skit har dykt upp lite här och var. Men jag vet inte vad jag vill än.
Ja, såhär djupt blir det här inlägget för jag varken orkar eller vet vad jag ska skriva eller berätta om. Jag vet ingenting. Vet inte vad normalt är, hur mitt liv är/blir, vem jag är, vad jag ska göra/inte göra eller någonting.
Så tack för mig. Gå ut i solen btw, det har jag gjort och det fick mig att må great. Sol, skinnjacka (första ggn i år. jag brukar gå i vinterjacka fram till första juni typ, så då förstår ni hur fet jag har blivit som kan gå med skinnjacka redan nu. däremot var det inte riktigt så varmt som jag trodde) och ipod. Började tom test-koreografera lite när jag kom hem haha! Drömma kan man ju alltid göra (när man orkar).
Nu ska jag läsa bloggar och plugga. Puss. Hej.
Rakblad och självmordstankar
Vill jag leva? - Nej.
Vill jag dö? - Jag tror inte det?
Så vad vill jag egentligen??
Jag kunde inte stå emot idag. Egentligen är det konstigt: en nål som inte ens får skinnet att blöda gör ondare än ett rakblad som får det att blöda. Iaf blev det lite av båda. Dock inte på handleden för som sagt vet jag inte om jag vill leva eller dö och jag vill inte heller att såren ska synas. Därför blev det benet. Och en massa plåster över så det inte ska komma blod på något.
Nu tror jag att jag ska cykla iväg och leta upp ett stall som jag har hört ska ligga här någonstans i närheten.
Vill jag dö? - Jag tror inte det?
Så vad vill jag egentligen??
Jag kunde inte stå emot idag. Egentligen är det konstigt: en nål som inte ens får skinnet att blöda gör ondare än ett rakblad som får det att blöda. Iaf blev det lite av båda. Dock inte på handleden för som sagt vet jag inte om jag vill leva eller dö och jag vill inte heller att såren ska synas. Därför blev det benet. Och en massa plåster över så det inte ska komma blod på något.
Nu tror jag att jag ska cykla iväg och leta upp ett stall som jag har hört ska ligga här någonstans i närheten.
Blä
För att vara helt ärlig så har jag ingen lust att skriva. För jag har ingenting att berätta. Det ända jag har är känslor, så jag går på dem då: jag är fet, ful, äcklig och allt det där jag berättat 1000 ggr förut. Ute är det helt molnfritt och solen lyser på den vita marken och det ser så himla vackert ut! Jag kan inte gå ut för jag passar inte in där. Jag blir en äcklig klump i allt det fina.
Hej då.
Hej då.
Min PT - Anna Skipper
Jag vill ha en PT, som Anna Skipper fast som lägger upp träningsprogram åt en också. En som följer mig dygnet runt i princip och peppar (/tvingar) mig att träna hårt som satan och bli smal. När jag darrar och skakar och faller ihop ska hon stå där, beredd med sin filmkamera för att fånga det där momentet då jag bryter "avtalet" (som dom alltid gör på Du är vad du äter) och då ska jag INTE göra det för hon ska tvinga mig att bli SMAL, att kämpa och stå ut!
För livet kan inte bli värre än i min feta, fula kropp. Jag är inget annat än värdelös och det enda jag kan ändra på är just kroppen. Klarar jag inte det klarar jag ingenting.
Jag är vidrig. Jag borde inte få leva. Visste ni att jag var ett oönskat barn när jag föddes? Där ser ni. Jag är inte menad för världen. Jag är ett misslyckande.
För livet kan inte bli värre än i min feta, fula kropp. Jag är inget annat än värdelös och det enda jag kan ändra på är just kroppen. Klarar jag inte det klarar jag ingenting.
Jag är vidrig. Jag borde inte få leva. Visste ni att jag var ett oönskat barn när jag föddes? Där ser ni. Jag är inte menad för världen. Jag är ett misslyckande.
Ny ungdomsserie
Min hals svider, ni kanske kan räkna ut varför?
Jag hittade nyss en broschnål som funkade utmärkt till att sprätta upp lite i låren med. Härligt det lät ^^ Var tvungen, håller på att bli galen och på armarna vill jag verkligen inte göra för det syns så tydligt.
Gud vilken härlig människa jag är, värsta toppenpinglan. Solen skiner, jag hoppas att jag får något gjort idag så att jag inte bara sitter här och ruttnar. Det kommer säkert bli så ändå för mina önskningar brukar inte gå i uppfyllelse.
Snart ska jag se Tonårsliv. Det är en serie om 3 ungdomar och första avsnittet gick igår kl. 21.30 på SVT1, men jag missade det så jag ska se reprisen kl.13:05 idag. 2 av tjejerna har bloggar ifall ni vill läsa mer om dem:
Joannas blogg
Monicas blogg
Jag hittade nyss en broschnål som funkade utmärkt till att sprätta upp lite i låren med. Härligt det lät ^^ Var tvungen, håller på att bli galen och på armarna vill jag verkligen inte göra för det syns så tydligt.
Gud vilken härlig människa jag är, värsta toppenpinglan. Solen skiner, jag hoppas att jag får något gjort idag så att jag inte bara sitter här och ruttnar. Det kommer säkert bli så ändå för mina önskningar brukar inte gå i uppfyllelse.
Snart ska jag se Tonårsliv. Det är en serie om 3 ungdomar och första avsnittet gick igår kl. 21.30 på SVT1, men jag missade det så jag ska se reprisen kl.13:05 idag. 2 av tjejerna har bloggar ifall ni vill läsa mer om dem:
Joannas blogg
Monicas blogg
En fråga till er:
Vad har ni för planer inför sommaren?
Jag har själv inte några fasta planer än så länge och behöver tips! Ska ni resa utomlands, resa i Sverige, åka på något läger, jobba, tävla eller något helt annat? Berätta och tipsa på!
Jag har själv inte några fasta planer än så länge och behöver tips! Ska ni resa utomlands, resa i Sverige, åka på något läger, jobba, tävla eller något helt annat? Berätta och tipsa på!
Hata pasta
Asså morsan är inte lite fräck! Efter att ha vart skitlack igår över att jag inte äter så kommer hon hem idag och ropar "maten är klar!" som om det vore självklart att jag skulle trippa fram till matbordet och häva i mig. Jag hade tänkt att jag kanske skulle äta middag just idag, dels för att få i mig riktig mat och dels för att hon skulle bli lite nöjd så att jag kan slippa resten av veckan.
Vad tror ni det serveras då? Efter alla dessa bråk skulle man ju kunna tänka sig, när hon så självklart ropar att jag ska komma och äta, att det är något lite nyttigt - kanske någon wok, kassler, fisk eller varför inte soppa som hon föreslagit förut?
Nej då. Det är PASTA! Fet, jävla äcklig, vidrig PASTA!! Jag som hade tänkt att jag kanske skulle börja äta lite potatis ibland så att hon såg, men ris vill jag inte heller äta och pasta är helt klart uteslutet. Varför varför varför väljer hon just pasta, särskilt efter dessa bråk? Det är ju som gjort för att det ska bli ett ännu större bråk särskilt som hon ropar mig till bordet utan att fråga (misstänker att det är hennes nya taktik, kanske har hon fått tips av någon?).
Men tro det eller ej (trots att hon bara ropade på mig som att jag inte hade något val vilket gjorde mig jävligt irriterad och ännu mer anti) åt jag hennes jävla pasta. Tog en liten portion och i början tuggade jag på samma pastabitar ett bra tag och funderade på att spotta ut dem nånstans men vart visste jag inte. Så jag tänkte att om jag knapprar i mig den där lilla äckliga portionen så har jag åtminstone fått varm, riktig mat bestående av kolhydrater och nu hoppas jag slippa få dåliga överätar dagar i framtiden.
Bara för att jag så snällt utan tjafs åt idag ska hon inte få tro att hon bara kan ställa sig och laga mat åt mig utan att fråga och sen tro att jag ska äta den. Nej, imorgon är det som vanligt igen: JAG bestämmer min egen mat, JAG ska äta efter min schemamall. För jag vill ha nya ridkläder, tjollahopp tjollhej!
Dålig dag
Min lycka har vänt. Har käkat typ lite mer än 2000 kcal idag, inte gått i skolan och bara pluggat pyttelite. Imorn ska det bli skärpning. Orkar inte gräva ner mig i min ångest utan jag vill gå vidare och ge mig själv en ny chans.
Jag måste hitta ett bättre ställe att plugga på. Någonstans där det är lugnt men där jag inte är helt ensam samtidigt som jag inte vill riskera att stöta på folk jag känner. Hm... Nått fik måste väl duga? Kommer inte på något bättre.
Vet inte vad jag ska skriva så slutar här.
Jag ska förtjäna min belöning
Har nyss käkat lunch. Var otålig och ville ha lunch vid halv 12 men skärpte till mig och gjorde annat istället. Sen åt jag lunch, tonfisksalsa med bröd, och det kändes som att jag skulle överäta och vilja ha mer men jag lät bli. Jag blev mätt, borstade tänderna och påminde mig om att jag längtar efter min första belöning (51 kg)! Belöningen består nämligen av ridkläder, vilket jag verkligen behöver och vill ha för jag har redan spanat in en massa snyggt :) Och jag är bara 0,5 kg ifrån de ridkläderna så nu ska jag fan i mig förtjäna dem!!
Nu ska jag spana in ridläger och kurser. Gud vilken hästnörd jag har blivit xD Men det är roligt!
Har ni någon kul hobby/sport/intresse?
Skola eller hemstudierre
Jag har vaknat ca 1000 ggr de senaste nätterna och har assvårt att somna om, varesig jag är trött eller inte. Skitirriterande! Dessutom vaknar jag jobbigt tidigt på morgonarna. Idag vaknade jag kl.7 för att inte somna om något mer. Steg upp när morsan hade gått och gick ut på en 20 min promenad. Det var motigt att gå ut, för jag är sur över att snön är tbax och solen borta. Men när jag väl kom ut var det faktist riktigt skönt! Gick rätt så raskt tror jag, gick lite längre än jag planerat eftersom att den planerade rundan skulle blivit på så kort tid. Sen sprang jag upp för trapporna i trapphuset (as usual) och väl hemma åt jag en stor frukost. Det är läskigt vad mkt jag äter! :S Idag blev det:
2 dl branflakes + 1 dl minimjölk
2 wasa fiber+ med minikeso, skinka, dill och sallad
Har planerat att åka till skolan men det tar verkligen emot. Men jag är så rädd att jag ska behöva gå om ett år! xS Därför vill jag gå men det ger mig verkligen ångest. Ska jag eller ska jag inte? Det känns nog bättre när jag väl är där. Behöver bara gå typ 2 lektioner och sen dra hem igen. Eller ska jag stanna hemma men verkligen se till att plugga och göra klart uppsatser så att jag kan få betyg? Kommer jag klara mig då? Jag har verkligen ingen koll över situationen och ingen annan säger hur läget är heller :S
Skolan känns verkligen som den största ångestfaktorn just nu! Men jag ska sätta igång att plugga så får jag se hur det går och bestämma mig därefter. Puss.
Låt mig va
Gud vad skönt det vore att bo helt ensam, i en egen lägenhet! Ibland känns det så iaf. Det kan säkert bli väldigt ensamt många ggr.
Men som idag, när morsan och farsan snackar i telefon om mig och jag hör allt. Då önskar jag att jag kunde få vara helt själv och slippa höra allas prat, tjat och klagomål till mig och runt mig.
De fattar ingenting och det är klart dem inte gör - de är inte i min sits. Men det är grymt jobbigt att försöka bli styrd av dem då. Gud så skönt det vore att få vara ifred och sköta sig själv! Välja när man ska träffa människor och vilka och när man orkar prata eller lyssna.
Om vi åtminstone bodde med en övervåning eller på ett avlångt hus eller på ett "krokigt" hus så att man kunde gå till ett rum som låg lite avskiljt. Vi bor som i ett stort rum med några tunna väggar emellan. Jag kan inte känna mig ifred och för mig själv genom att bara stänga en tunn dörr.
Så irriterande att de pratar om mig också och det är så tydligt att de inte fattar någonting. Förstod att farsan fråga vad han ska göra eller typ föreslog någon slags resa. Morsan var iaf smart nog att fatta att allt inte blir bra bara för att man åker på semester 1 vecka. Men hon fattar ingenting hon heller. Nu när jag är ett fetto och äter skit mkt då ska hon minsann säga hur dum jag är som inte äter. Förut brydde hon sig inte ett piss. Det var jag som valde att berätta och söka hjälp. Hon brydde sig inte.
Nu sitter hon och skriker att jag måste äta mat, trots att jag sa att jag ska äta yoghurt och mackor. Det gör det bara värre! Då vill jag inte äta alls. Får jag inte bestämma själv är jag inte med.
Nu hotar hon med att jag inte får träna och när jag vägrar komma ut (är tacksam för att hon åtminstone inte gick in, som hon brukar, "oinbjuden") och inte bryr mig om att svara på hennes "man måste äta, man förstör kroppen" (som om jag inte är medveten om något) säger hon att hon ska ringa och be dom ta in mig och tvångsmata mig.
Alltså det säger hon NU! När jag åt 2 apelsiner och tränade 4 timmar, när jag gick utan mat, skakade och svimmade - DÅ hade hon inte den minsta koll alls eller brydde sig. Hon kan väl knappast ha missat att jag gick ner över 10 kg på ca 3 månader??!
Åh nu har min dag förstörts, precis som jag fruktade...
Men som idag, när morsan och farsan snackar i telefon om mig och jag hör allt. Då önskar jag att jag kunde få vara helt själv och slippa höra allas prat, tjat och klagomål till mig och runt mig.
De fattar ingenting och det är klart dem inte gör - de är inte i min sits. Men det är grymt jobbigt att försöka bli styrd av dem då. Gud så skönt det vore att få vara ifred och sköta sig själv! Välja när man ska träffa människor och vilka och när man orkar prata eller lyssna.
Om vi åtminstone bodde med en övervåning eller på ett avlångt hus eller på ett "krokigt" hus så att man kunde gå till ett rum som låg lite avskiljt. Vi bor som i ett stort rum med några tunna väggar emellan. Jag kan inte känna mig ifred och för mig själv genom att bara stänga en tunn dörr.
Så irriterande att de pratar om mig också och det är så tydligt att de inte fattar någonting. Förstod att farsan fråga vad han ska göra eller typ föreslog någon slags resa. Morsan var iaf smart nog att fatta att allt inte blir bra bara för att man åker på semester 1 vecka. Men hon fattar ingenting hon heller. Nu när jag är ett fetto och äter skit mkt då ska hon minsann säga hur dum jag är som inte äter. Förut brydde hon sig inte ett piss. Det var jag som valde att berätta och söka hjälp. Hon brydde sig inte.
Nu sitter hon och skriker att jag måste äta mat, trots att jag sa att jag ska äta yoghurt och mackor. Det gör det bara värre! Då vill jag inte äta alls. Får jag inte bestämma själv är jag inte med.
Nu hotar hon med att jag inte får träna och när jag vägrar komma ut (är tacksam för att hon åtminstone inte gick in, som hon brukar, "oinbjuden") och inte bryr mig om att svara på hennes "man måste äta, man förstör kroppen" (som om jag inte är medveten om något) säger hon att hon ska ringa och be dom ta in mig och tvångsmata mig.
Alltså det säger hon NU! När jag åt 2 apelsiner och tränade 4 timmar, när jag gick utan mat, skakade och svimmade - DÅ hade hon inte den minsta koll alls eller brydde sig. Hon kan väl knappast ha missat att jag gick ner över 10 kg på ca 3 månader??!
Åh nu har min dag förstörts, precis som jag fruktade...
Ytterligare en lyckad dag!
Japp, ni läste rätt - den här dagen har varit superrolig! Har gjort en massa roligt och maten har gått bra, men det är bara skönt - det roliga är att JAG har haft KUL! Och jag är grymt nöjd med den här dagen!! Hoppas hoppas att ni har haft en lika bra helg :D
Men jag måste ändå skriva av mig lite irritationer. Börjar med dagens matintag hittills:
Frukost: 1 dl minimjölk+2 dl branflakes, 1 knäcke+1 skiva skinka, 1 msk keso, 1 salladsblad.
Mellis: 1 äpple.
Lunch: 1 risifrutti + 33 cl cola light.
Nu har jag kommit hem och morsan kan dels inte ta någon som helst kritik själv (trots att jag säger att jag förstår henne på vissa grejer men en sak jag tyckte irriterade mig och flera andra kunde hon kanske ändra på) men däremot kan hon ge mig hur jävla mkt kritik som helst vilket jag försöker ta på ett bra sätt (tkr det är viktigt att kunna ta kritik) men tillslut känner jag mig helt värdelös. Om tom jag är nöjd en dag, kan hon inte låta mig vara det? Måste hon ta upp allt hon tyckte jag gjorde fel, dåligt eller måste ändra på? Hon måste väl inte kommentera allt just då?
Sen när man själv försöker vara trevlig börjar hon direkt klaga på mig. Jag hade stängt in mig i mitt rum för jag tänkte att jag klarar inte att prata mer med henne just nu: hon kan inte ta kritik och jag står inte ut med henne just nu därför. Bättre att gå undan och lugna ner sig än att det blir bråk.
Men nej, då springer hon efter mig och klagar: "du MÅSTE äta nu! Du har tränat TVÅ pass idag. Blablabla....". Helt fel läge. Känner vissa människor inte av sånt?
Jag hade själv tänkt käka något. Hade tänkt gå igenom dagens matintag och kolla när och vad jag skulle äta härnäst men när hon är på mig på det där jobbiga, otrevliga sättet blir det till en spärr framför mig som säger "absolut ingen mat! VÄGRAR!".
Dessutom vart det något tjafs med syrran nu så hon vill inte bo här och morsan orkar tydligen inte med att hon ska bo här heller. Hon tkr att det är för mkt med allt, och jag hoppas inte att det (men antar att det dels) har med mig att göra. Och när inte syrran är här så är det så lätt för henne att gå på mig och skrika åt mig och här finns ingenstans att fly. Vi bor så jävla trångt! Är syrran här så går visserligen morsans aggressioner över båda hennes liv, jobb, mina problem OCH syrran bråk ut över mig men på nått sätt känns det skönare om hon är här så att jag kan smita ifrån morsan en stund och verkligen få vara ifred.
Nu pratar hon med farsan och klagar över nått, hör faktist inte vad men är skiträdd att hon ska börja klaga och bråka med mig. Det går som sagt inte att gå undan här. Även om hon är i rummet utanför så får jag ju höra all skit då hon pratar genom väggar och stängda dörrar.
Men nu är kl. snart 17:30 så tror jag ska äta middag så att hon ser det och förhoppningsvis klagar hon inte mer på mig eller har någon anledning att bråka med mig. Ibland behöver man tid för sig själv och komma ifrån vissa människor en stund. Jag har iaf jätte lätt att bli irriterad på folk som jag umgåtts för mkt med på kort tid.
Hoppas bara hon inte klagar på vad jag äter. Hon kan ju komma på vilken anledning som helst att klaga på/bråka med en, bara för att hon haft en dålig dag, misslyckats med något eller är på dåligt humör.
Nog klagat för min del. Min dag har varit GREAT för övrigt och just därför vill jag inte att något ska få förstöra den! Jag ska minnas den som ännu en lyckad dag :D Vilken toppenhelg jag har haft egentligen, för att vara jag då såklart :)
Kram på er!
Men jag måste ändå skriva av mig lite irritationer. Börjar med dagens matintag hittills:
Frukost: 1 dl minimjölk+2 dl branflakes, 1 knäcke+1 skiva skinka, 1 msk keso, 1 salladsblad.
Mellis: 1 äpple.
Lunch: 1 risifrutti + 33 cl cola light.
Nu har jag kommit hem och morsan kan dels inte ta någon som helst kritik själv (trots att jag säger att jag förstår henne på vissa grejer men en sak jag tyckte irriterade mig och flera andra kunde hon kanske ändra på) men däremot kan hon ge mig hur jävla mkt kritik som helst vilket jag försöker ta på ett bra sätt (tkr det är viktigt att kunna ta kritik) men tillslut känner jag mig helt värdelös. Om tom jag är nöjd en dag, kan hon inte låta mig vara det? Måste hon ta upp allt hon tyckte jag gjorde fel, dåligt eller måste ändra på? Hon måste väl inte kommentera allt just då?
Sen när man själv försöker vara trevlig börjar hon direkt klaga på mig. Jag hade stängt in mig i mitt rum för jag tänkte att jag klarar inte att prata mer med henne just nu: hon kan inte ta kritik och jag står inte ut med henne just nu därför. Bättre att gå undan och lugna ner sig än att det blir bråk.
Men nej, då springer hon efter mig och klagar: "du MÅSTE äta nu! Du har tränat TVÅ pass idag. Blablabla....". Helt fel läge. Känner vissa människor inte av sånt?
Jag hade själv tänkt käka något. Hade tänkt gå igenom dagens matintag och kolla när och vad jag skulle äta härnäst men när hon är på mig på det där jobbiga, otrevliga sättet blir det till en spärr framför mig som säger "absolut ingen mat! VÄGRAR!".
Dessutom vart det något tjafs med syrran nu så hon vill inte bo här och morsan orkar tydligen inte med att hon ska bo här heller. Hon tkr att det är för mkt med allt, och jag hoppas inte att det (men antar att det dels) har med mig att göra. Och när inte syrran är här så är det så lätt för henne att gå på mig och skrika åt mig och här finns ingenstans att fly. Vi bor så jävla trångt! Är syrran här så går visserligen morsans aggressioner över båda hennes liv, jobb, mina problem OCH syrran bråk ut över mig men på nått sätt känns det skönare om hon är här så att jag kan smita ifrån morsan en stund och verkligen få vara ifred.
Nu pratar hon med farsan och klagar över nått, hör faktist inte vad men är skiträdd att hon ska börja klaga och bråka med mig. Det går som sagt inte att gå undan här. Även om hon är i rummet utanför så får jag ju höra all skit då hon pratar genom väggar och stängda dörrar.
Men nu är kl. snart 17:30 så tror jag ska äta middag så att hon ser det och förhoppningsvis klagar hon inte mer på mig eller har någon anledning att bråka med mig. Ibland behöver man tid för sig själv och komma ifrån vissa människor en stund. Jag har iaf jätte lätt att bli irriterad på folk som jag umgåtts för mkt med på kort tid.
Hoppas bara hon inte klagar på vad jag äter. Hon kan ju komma på vilken anledning som helst att klaga på/bråka med en, bara för att hon haft en dålig dag, misslyckats med något eller är på dåligt humör.
Nog klagat för min del. Min dag har varit GREAT för övrigt och just därför vill jag inte att något ska få förstöra den! Jag ska minnas den som ännu en lyckad dag :D Vilken toppenhelg jag har haft egentligen, för att vara jag då såklart :)
Kram på er!
En lyckad dag
Trots att jag hade jätte ont i magen på dagen så har den här dagen blivit riktigt lyckad! Bästa på länge :D Jag hade fortfarande ont när jag åkte iväg och oroade mig över det men alvedonerna hann börja verka lagom tills jag skulle träffa min kompis. Vi hade askul och jätte trevligt. Behövde inte vara nervös eller ha ångest över något. Allting gick jättebra. Åh vilken toppendag! Har verkligen varit glad på riktigt, skrattat och lett på riktigt idag. Ingen ångest alls (from att jag åkt hemifrån alltså). En superduper dag. Åh vad skönt att äntligen ha kul och må bra!
Nu sitter jag och petar i mig lite middag, samma som lunch. Har käkat ca 1 dl yoghurt, te och 1 macka och börjar redan få ont i magen. Men skit samma, jag ska peta i mig lite till. Har ätit "dåligt" idag om man tänker på mitt schema. Vill hellre följa det ordentligt istället för att äta så lite som möjligt. Jag vet att det bara slutar med att jag hetsar eller äter "fel" saker.
Resten av kvällen ska få bli en ensamkväll framför tv:n. Behöver inte känna mig totalt värdelös eller ensam. Tycker snarare att det är skönt nu att få vara lite ensam och tare lugnt. Min dag har varit tillräckligt rolig, så jag behöver inte oja mig över nått :)
Hoppas eran dag har varit minst lika bra! :D
Darrar
Jag har darrat de senaste timmarna. Fattar inte varför?? Jag är varken trött eller hungrig och har inte heller tränat. Är det något ämne jag inte fått i mig tillräcklig av kanske?
Hur som helst var det lagomt irriterande när jag skulle sminka mig. Nu har jag slängt i mig lite lunch och ska strax åka och träffa en kompis.
Asså min mage gör jobbigt ont! Min "plan" är ju att äta ca 1000 kcal/dan: frukost - 200 kcal, lunch - 300 kcal, mellis x2: 100 kcal x2. Såhär har jag ätit idag hittills:
Frukost: 2 dl flingor, 1 dl mjölk (kardemumma och kanel) - 101 kcal
Lunch: 2 dl yoghurt, 2 mackor med keso, skinka och sallad - under 250 kcal.
Ändå känner jag mig proppmätt och magen gör ont! Och då har jag inte ens ätit så mkt som jag planerat. Tänk då att äta 2000 kcal per dag, som man ska eller mer om man tränar, det måste man ju bli jätte mätt på?
Well well, en liten tanke som svischa förbi bara. Åh hoppas magontet går över. Tror jag ska ta några alvedon för säkerhets skull.
Puss och kram!
To much pressure
Bonjour.
Idag känns allting rätt pirrigt och jobbigt. Jag känner mig stressad och nervös. Kan börja historien med att jag vaknat flera ggr under natten, bl.a vid 5 och kunde inte somna om på minst 1 timma. Skit irriterande. Dessutom fick jag ont i magen. Varför sover jag så oroligt? Och varför vaknar jag så tidigt?
Iaf lyckades jag somna om och vakna vid 9. Övervägde om jag skulle träna. Ville men dagens pass är så jävla tråkigt fast det skulle känts skönt att träna. Men det som jag kommer förklara sen i inlägget gjorde att jag bestämde mig för att inte gå + att när jag steg upp kände jag att jag hade ont i ryggen och revbenen med. Där vid revbenen vet jag att jag har fått ont förut när jag inte ätit på länge eller ätit extremt lite. Men nu har jag ju ätit så wtf??
Visste inte hur jag skulle göra med frukost. Ville följa schemat som jag kört nu men inte inför morsan. Vad skulle hon tänka om jag helt plötsligt åt en stor frukost? "Värsta fettobarnet. Vadå sjuk?? Hon äter ju! Jag fattar mig inte på henne...". Tänkte att hon kanske skulle lämna köket efter ett tag men icke sa nicke så jag tog fram flingor och mjölk och försökte stå med ryggen för så att hon inte skulle se hur jag måttar upp i dl-måttet (och få någon utskällning för det).
Det gick bra iaf. Skönt med frukost, fast idag blev det 101 kcal men det är ju ändå en stor, nyttig, normal frukostportion!
Idag ska jag göra flera olika saker. Dels är jag rädd för att missa bussar och att saker ska gå fel och jag kommer vara stressad och nervös för olika saker. Dels har jag fler planer på G för imorn och nästa helg och jobb och sånt håller jag på att fixa. Det är när det blir för många "utmaningar" på samma gång som det känns som att jag ska tappa greppet och allt blir bara en enda stor ångestklump. Om jag tex bestämmer mig för att jag en dag ska klara att åka till läkaren eller gå en/några lektioner i skolan så kan det vara jobbigt men lagom mkt utmaning. Men när det blir för mycket nervositetsmoment samtidigt blir allt så jobbigt :( Jag känner mig så svag. Det här är ju normala grejer för vanliga människor - inga ångestfaktorer - men för mig är dem det :/
Jag hoppas iaf att jag ska överleva dagen och att den blir bra trots stress och nervositet. Det blir nog bra. Jag ska ju ha kul och trevligt och så, så tanken är ju att det ska vara bra. Det blir det nog.
Vad ska ni göra i helgen?
I don't know what it is
Allting känns superdåligt just nu. Jag känner mig superdålig. Jag börjar få en sånn där obehagsångest - en sånn där som jag inte vet anledningen till men som gör att allting känns fel och dåligt. Jag har inte ätit något mellis idag men de andra måltiderna har jag ätit som planerat, alltså i princip 200+300+300 kcal (lite mindre, alltid för säkerhetsskull). Hade tänkt äta båda mina mellis (2 frukter) ikväll till filmen som jag och morsan ska se, men nu känner jag mig bara jätte fet och pinsam om jag sätter mig och tuggar frukt. Vågar inte ens ta fram min Sprite Zero så att morsan ska se för jag är rädd att hon ska bli arg och klaga på mig för att jag dricker sånna slags drycker och äter sånn slags mat eller ser sånna slags program - alltså zero, light, gå ner i vikt mm. Jag vill inte ha kommentarer. De kommer ändå inte ändra på mig, antagligen bara göra mig mer bestämd om vad jag vill, så de gör ingenting bättre. Det blir bara bråk och dålig stämning av det, så onödigt.
Usch jag känner mig inte alls bra. Vart har mitt liv tagit vägen? Jag sitter hemma en fredag. Jag har inte ens en chill myskväll med kompisar. Varje dag ser ut såhär nu. Jag har inte umgåtts med kompisar på evigheter, bara träffat dom på någon träning eller de få ggr jag vart i skolan. Jag ser fett på mig hela tiden och känner det med, för jag vet att det inte bara är något mina ögon ser som jag inbillar mig. Jag är (tyvärr, känner jag faktist) inte anorektisk. Jag är inte överviktig men jag är fet, för jag väger kanske inte super mkt men kilona består av fett. Andra människor består av muskler, till stor del iaf. Idag när jag passerade speglar när jag shoppade tänkte jag varje gång "fyfan vad fet jag är". Undrar om jag såg mig lika fet förra året med samma vikt som jag gör nu? För ett tag var jag rätt nöjd och kunde gå i linne tex och jag vägde ju inte 49,5 så himla länge så jag måste ju ha vägt i närheten av 52 iaf? Eller har jag tappat fler muskler och fått mer fett nu? Jag är jätte rädd för det! Men jag måste tänka att som jag äter nu har jag både energi och slipper gå hungrig och jag är nyttig, kan träna och slippa ångest oftast. Dessutom lär jag gå ner i vikt fast långsamt, men kanske kan byta ut fett mot lite muskler samtidigt. Hoppas iaf.
Jag vill ta ett päron för att jag äter lite brukar få mig att bli lite piggare och därmed på bättre humör men det kan också ge mig en massa ångest :S Blä hatar det här!
Snart börjar Parlamentet. Det blir man glad av! Hoppas det piggar upp mig.
Kokbok
När jag var och shoppade hittade jag en receptbok där varje recept innehöll max 100 kcal/port. Tror jag ska köpa den, fast då måste jag gömma den. Annars kommer morsan bli galen! Samtidigt känner jag mig som ett svart får om jag köper boken. Den känns lixom som den "mörka sidan". Fast det är ju en vanlig kokbok i en vanlig affär med typ vanliga recept. Vem som helst har rätt att köpa den egentligen....
Min teori + shopping
Det borde finnas fler "hej"-ord. Jag har använt upp alla - aloha, hej, hejsan, tjo... Svenska språket börjar bli utnött. Vi måste uppdatera det och komma på fler nya ord!
Tänk för att även den här dagen har varit helt okej :) Jag försökte plugga fast kunde inte göra så mkt mer men jag är i princip klar med en uppsats. Sen åkte jag iväg på lite ärenden och sen åkte jag vidare för att gå i affärer. Shoppade flera saker, bl.a typ ett par shorts. Prövade dem först i storlek M. Sen såg jag att jag hade tagit med ett par i S så provade dem. Trodde verkligen att de skulle passa men det gjorde de! Jag har verkligen fetaste låren och arslet (har alltid skämts för dem delarna och hatat dem) och de ser ju inte direkt smalare ut för att jag fick på mig S men det känns iaf lite bättre. Måste ha vart superstora storlekar.
Nu hemma kollade jag lite på Du är vad du äter samtidigt som morsan kom hem och klagade på mig. Hon tycker inte att det (eller sådanna) programmet är bra för mig. Om man tänker på vad jag läser och tänker i övrigt så tycker jag att det programmet är ett av de nyttigaste. De går åtminstone ner i vikt för att de behöver det för sin hälsas skull och de gör det på ett nyttigt sätt som är bra för kroppen samtidigt som de lär sig om hur kroppen fungerar, om bra kost och motion. Men ifs kanske man som tittare får intrycket av att man inte får äta några sötsaker eller "normala" produkter (tex mjölk, bröd, pasta) alls. Jag tror att personerna i programmet ska följa den där dieten under ett tag, tills de inte längre är ohälsosamt överviktiga eller har problem med olika delar av kroppen (hjärta, blodet, levern tex) och att de sen kan börja äta en bulle ibland tex. Jag tror inte att de måste följa de där strikta reglerna livet ut.
Personligen tycker jag att det är bra att äta av allt som kroppen behöver i rätt mängd och motionera lagomt samt få frisk luft. Att unna sig en chokladbit, en fika på stan eller något annat gott/"onyttigt" ibland är inte farligt (enligt mig) - så länge man inte överdriver mängden.
Tänk vad konstigt jag tänker. Jag har en mycket bestämd teori som jag själv inte följer ett dugg :P Aja, någon gång ska jag göra det. Men jag rekommenderar den iaf - bli inte/sluta vara rädda för mat!
Aloha people
Jag vaknade kl.6 imorse! Fattar inte varför? Jag har börjat vakna jätte tidigt trots att jag går och lägger mig sent och är jätte trött. Imorse kände jag mig visserligen klarvaken och trodde att jag aldrig skulle somna om, men det gjorde jag och vaknade sedan 9.30 och var då jätte trött. Weird..
Har käkat frukost: flingor med mjölk, macka och te. Jag älskar de där flingorna! De är verkligen goda och mättande. Dessutom så är de bra för att man tuggar dem länge, antagligen för att det är mkt fibrer i eller nått vilket också gör att de är extra mättande. Ni måste prova att ha kanel och kardemumma på flingor - asgott!
Grönt te är däremot ingen hit för min del. Det är drickbart men inte mer än så. Jag har något med citronsmak men det kanske finns godare?
Sen har jag duschat och gjort lite nytta här hemma som städning och sånt. Har satt igång och pluggat, vilket jag ska fortsätta med. Sen blir det mer hemmasysslor och kanske att jag åker någonstans på eftermiddan (jo men ofta..).
Puss och kram!
Forever 21
Vill ha:
Vad var det där ryktet om att Forever 21 skulle öppna en butik i Sverige? Blir det nått av det eller? Det tycker jag att det borde bli.
Middag
Middagen bestod av Broccoligratäng - så gott!! Ni måste testa det. Den där feta- och olivkeson är så himla god!
Till båda mellanmålen blev det päron. Jag älskar päron. Mat är gott, mat är bra. Jag måste bara lära mig att äta rätt mat och rätt mängd. Då mår jag bra.
Jag har inte pluggat ett p*ss idag. Måste börja göra det! Men jag har lixom kört fast. Kommer inte längre därför att de delar jag har kvar i olika uppsatser är de delar jag inte hittar svaren på och just därför är dem kvar -.-
Så för övrigt under dagen har jag övningkört, vilket gick rätt bra faktist. Fick tom beröm. Körde motorväg för första gången, tränade att back-parkera och att hitta dragläget i en uppförsbacke. Första backen gick det bra i, stod helt stilla. Den andra var för brant så visst stod jag stilla men motorn skrek och hela bilen började lukta rök.....
På kvällen tittade jag och morsan på gamla bilder, bl.a. på min hund. Det är snart 1 år sen hon dog. Jag saknar henne jätte mycket. Tänker särskilt på det när jag går på promenader tex. Det är så meningslöst att gå utan henne. Åh hon var så söt och snäll. Hon var verkligen det.
Sånt här är bara jobbigt att komma in på så nu lämnar jag det.
För att sammanfatta min dag så tycker jag att den har varit bra. Visst har jag inte gjort någon nytta direkt men maten har ju gått bra och jag har promenerat 2 ggr (dock väldigt kort pga elak, svensk vinterkyla) och gjort mina styrkeövningar. Imorn ska bli en minst lika bra dag. Känns som att det är flera bloggare som försöker komma in i de här positiva tankebanorna och verkligen ställa in sig på att varje dag ska bli bra. Skönt att kunna ta stöd och peppa varandra (till bra dagar, inte proana)! Kanske beror det på solen ändå? :O
Fiskburgare
Ingredienser:
400 g fisk (tex sej)
1 ägg
Färsk dill
Salt
Peppar
Gör så här:
Klipp/bryt/hacka dillen och lägg i en bunke tillsammans med resten av ingredienserna. Vispa ihop dem med en elvisp, stavmixer eller alt. i en mixer. Forma dem till bollar med händerna eller en sked och platta till dem. Stek i en stekpanna på bägge sidor i några minuter.
Serveringstips:
Lägg burgaren mellan två skivor bröd tillsammans med sallad, tomat och gurka. Pressa lite citronsaft över. Fiskburgarna går också bra att äta utan bröd med en sallad till.
Lunch
Min lunch vart förskjuten från 12:30 till 13:30 ungefär. Varför? Jo för att jag är så grym på att laga mat ^^ Lagade fiskburgare för första gången i hela mitt liv och det var ett äventyr kan jag säga! Stänkte ner hela köket och gjorde allting fel, som vanligt när jag ska försöka mig på att laga mat på egen hand och vägrar följa de direkta instruktionerna. Men det var rätt gott iaf :) Det vart 3 fiskburgare, 2 skivor rostat bröd, tomat, gurka och sallad till lunch. Dessutom har jag matlåda tills imorn nu :D Receptet jag gjorde av kommer ifrån Linnéas skafferi men jag gjorde om det lite. Kanske kan lägga upp det sen om någon vill. NI får gärna tipsa mig om bra mat och recept! Jag ska ju som sagt börja äta mer lagad mat.
Under dagen har jag också hunnit med en kort promenad och handlat. Tror ni jag har pluggat nått? (neeeeeeej).
Men det känns åtminstone bra att kroppen känns okej, alltså maten. Däremot oroar jag mig för min feta kropp. Kommer den någonsin bli smal? Jag har inte tränat sedan i söndags - ångest. Men nej nu ska jag inte tänka på det eller tänka negativt alls! Jag kan inte få resultat på en gång och största felet jag gör är att sätta upp en plan och sen inte fullfölja den. Nu har jag sagt ca/max 1000 kcal per dag, lagad mat, regelbundet osv. Nu ska jag fortsätta med det också!
P.s glömde skriva upp min idé jag har på gång igår. Men jag tror att jag sparar den lite tills längre fram...
Frukost
God morgon! Idag startar mitt positiva liv :D Det är i varje fall min inställning. Det lär säkert gå trögt i början med (förhoppningsvis) små framsteg och troligtvis många motgångar med.
Morgonen har iaf börjat relativt bra. Jag vaknade av att jag hade världens huvudvärk för att solen sken och värmde sönder skallen på mig. Steg upp och drack isvatten framför Vakna med The Voice. Tänkte gå på en morgonpromenad innan frukost, men ville inte gå förens morsan hade gått till jobbet. När hon väl gjort det hade vädret slagit om och blivit gråmulet och massa hemska vindar så då kände jag ett starkt nej. Samtidigt hittade en massa äs-böcker som morsan gömt. Kändes inte bra.
Vid halv tio åt jag en rejäl frukost! En riktigt nyttig, stor och näringsrik frukost som fick plats på 200 kcal. Tänk att det går att äta riktigt mycket på få kalorier. Tänkte dela med mig av min frukost!
2 dl Branflakes (Willys) + 1 dl minimjölk, kanel och kardemumma.
1 kopp grönt te.
1 skiva rostis, 1 msk minikeso, 1 skiva skinka, ½ tomat, några skivor gurka, oregano och basilika.
Några glas vatten för att svepa ner 1 Hårkontroll och 1 Vitamax kvinna.
Det här är ändå under 200 kcal. Tipsar starkt om Willys Branflakes, supergoda och mättande. Dock tror jag att de innehåller rätt mycket socker, känns som det i varje fall.
Nu börjar solen titta fram igen! Läste att det ska bli molnfritt på dagen så då ska jag ta mig en promenad. Nu ska jag plugga. Kram!
Att uppfylla drömmar
Det blev en del korta promenader idag. Gud så härligt att det börjar bli vår! Jag känner verkligen skillnad när jag får solljus. Blir mkt piggare, gladare och positivare. Hoppas det fortsätter såhär, men det kallas ju också aprilväder - det kan vara snö, sol, regn, storm. Men hoppas på sol, vår och värme!!
Det där var inte vad jag egentligen hade tänkt skriva om. Jag tänker jämt "när mitt liv blir bra, då ska jag göra det här". Men sanningen är att jag vet inte hur man ska göra för att livet ska bli bra. Jag vet inte hur man gör de där sakerna jag drömmer om. Jag vet inte hur jag ska få mina drömmar att gå i uppfyllelse eller hur man gör dem.
Och det är så himla frustrerande. Jag ska börja fundera på det, hur man gör.
I allways have a goal
Morsan kommer hem och gormar om att jag måste börja äta ordentligt och att jag kommer falla ihop. Jag känner mig ju inte lite fet då, såsom jag äter och inte tränar. Fet fet fet fet.
Men imorgon är en ny dag (vet inte hur många ggr jag sagt det här -.-). Då börjar mitt socker- och fettförbud. Det innebär att jag inte får äta godis, russin, glass, bakelser, sylt och annat som innehåller mycket socker. Samma sak med fett: ost, smör, pesto mm. Jag gör ingen lång förbuds-lista utan måste istället alltid tänka en extra gång när jag tar något: "innehåller det här väldigt mkt socker eller fett?". Hellre att jag tar 2 apelsiner för mycket än en chokladbit.
Dessutom ska jag se till att verkligen börja äta regelbundet, fler kalorier än mina tidigare önskeintag och riktiga måltider = lagad mat. Pasta och ris känns inte bra men kanske potatis? En liten mängd behöver inte bli så många kalorier. Kanske testa quinoa? Jag går ju i princip alltid på kalorierna. Ska försöka fördela dagen såhär:
Frukost: 200 kcal
Mellis: 100 kcal
Lunch: 300 kcal
Mellis: 100 kcal
Middag: 300 kcal
Det här är alltså maxintaget kalorier. Morgonpromenader och helst promenader/träning innan övriga måltider är tanken också. Känner att jag verkligen inte pallar skolan just nu. Det går bara inte. Visst ska jag försöka plugga hemifrån men jag känner att jag måste prioritera min kropp först.
Ska också försöka göra mer saker: shoppa, åka och titta på saker, stallet, träffa kompisar kortare stunder kanske mm. Måste aktivera mig mer, annars blir jag bara helt insnöad i mattänkandet. Plugga går inte heller bra hemma så bibliotek eller caféer är bra pluggplatser.
Nu ska saker börja bli bättre! Det är svårt, det är det alltid. Man har en bra, tydlig plan som går dåligt de första dagarna. Så är det, bara att fortsätta kämpa tills det går!
Ni får gärna peppa och uppmuntra mig, särskilt när det skiter sig. Måste påminna mig själv om att fortsätta och inte ge upp så lätt!
Men imorgon är en ny dag (vet inte hur många ggr jag sagt det här -.-). Då börjar mitt socker- och fettförbud. Det innebär att jag inte får äta godis, russin, glass, bakelser, sylt och annat som innehåller mycket socker. Samma sak med fett: ost, smör, pesto mm. Jag gör ingen lång förbuds-lista utan måste istället alltid tänka en extra gång när jag tar något: "innehåller det här väldigt mkt socker eller fett?". Hellre att jag tar 2 apelsiner för mycket än en chokladbit.
Dessutom ska jag se till att verkligen börja äta regelbundet, fler kalorier än mina tidigare önskeintag och riktiga måltider = lagad mat. Pasta och ris känns inte bra men kanske potatis? En liten mängd behöver inte bli så många kalorier. Kanske testa quinoa? Jag går ju i princip alltid på kalorierna. Ska försöka fördela dagen såhär:
Frukost: 200 kcal
Mellis: 100 kcal
Lunch: 300 kcal
Mellis: 100 kcal
Middag: 300 kcal
Det här är alltså maxintaget kalorier. Morgonpromenader och helst promenader/träning innan övriga måltider är tanken också. Känner att jag verkligen inte pallar skolan just nu. Det går bara inte. Visst ska jag försöka plugga hemifrån men jag känner att jag måste prioritera min kropp först.
Ska också försöka göra mer saker: shoppa, åka och titta på saker, stallet, träffa kompisar kortare stunder kanske mm. Måste aktivera mig mer, annars blir jag bara helt insnöad i mattänkandet. Plugga går inte heller bra hemma så bibliotek eller caféer är bra pluggplatser.
Nu ska saker börja bli bättre! Det är svårt, det är det alltid. Man har en bra, tydlig plan som går dåligt de första dagarna. Så är det, bara att fortsätta kämpa tills det går!
Ni får gärna peppa och uppmuntra mig, särskilt när det skiter sig. Måste påminna mig själv om att fortsätta och inte ge upp så lätt!
Vi är alla överens om att jag är galen
Så därför kan vi hoppa över hela ångest-kapitlet idag, har redan haft tillräckligt med ångest idag och orkar inte fortsätta dagen på samma sätt. Åkte iväg och köpte smågodis - massa choklad! Jag är egentligen ett chokladfreak. Sen satt jag på en sten och solade medans jag väntade på bussen. Solen var så frestande tom när jag satt på bussen att jag plingade och steg av några stationer tidigare för att kunna gå hem. Däremot var det skönare att sitta i solen än gå, för då kände man de kalla vindarna.
Som sagt ska jag förtränga ångesten och sätta igång och plugga. Håller dessutom på att spåna på en idé. Lägger upp den snart så lämna då massa kommentarer om vad ni tycker! Behöver verkligen era åsikter om den.
Kramkram!
Weird morning
Idag var det tänkt att jag skulle till skolan. Steg upp ca ½ timme försent, fick superbråttom och blev såklart sen till bussen. Dessutom var det snigelfartsköer så jag hann icke till skolan. Eftersom vi skulle ha en föreläsning om typ rökning eller nått så ville jag inte åka dit för det är fett pinsamt att komma sent till, särskilt jag som märks om jag kommer till skolan. Dessutom var det en rätt onödig skoldag, har ändå haft sånna föreläsningar förut och jag varker röker eller kommer börja göra det någonsin.
Istället drev jag omkring på stan, vad gör man kl. 8.30 på morgonen lixom? Inga affärer är ju öppna, så jag gick omkring på gatorna och längs kajen och försökte få så mkt sol på mig som möjligt. Tog tuben till någon hållplats och letade upp en affär jag visste skulle ligga där, men den var självklart stängd.
Sen åkte jag hem igen. Har käkat lite och suttit och solat på balkongen. Solen är härligt varm men luften och vindarna är iskalla! Jag vill vara ute i solen men jag står inte ut i kylan. Hatar vind, förutom lätta vindpust på sommaren när det är minst 30 grader i luften och stekande sol.
Jahapp, så vad ska man göra nudå? Ångest ångest för att jag är fet, vill ha mat, inte gick till skolan, inte GÅR i skolan, i princip ljög för morsan som tror att jag är i skolan, och mitt allmänt pissiga, ihåliga, värdelösa liv.
Allie Crandell
Jag är inte proana och jag lägger inte ut dessa bilder som thinspo! Men jag kan erkänna att jag tycker att denna tjejs kropp är orättvist snygg och jag är extremt avundsjuk på den. Såg en bild på en tjejs blogg på Allie och där tyckte jag hon såg sjukligt mager ut, vilket jag inte tycker är snyggt, och vem vet - hon kanske har anorexi. Men för att vara ärlig i min blogg vill jag bara berätta att såhär vill jag se ut:
Aprilväder
17 mars och aprilvädret har redan dragit igång! Idag har det stormsnöat extremt stora och många snöflingor (såg ut som att det virvlade runt miljontals bomullstussar i luften), regnat och varit solit och i princip molnklart! Tänkte att jag skulle passa på att ta mig en riktigt härlig och solig vårpromenad men då höll solen på att gå ner så det var på ytters få fläckar jag kunde få tag på den. Gick och gick en massa olika vägar för att försöka hitta en liten solglimt men tror inte direkt att det fanns någon risk för solbränna där inte -.-
Gick med hörlurar och lyssnade på mjusick istället. Massa glad dansmusik som jag drömde mig bort till, en stor scen utomlands, jag mitt ibland min dansgrupp (och så självklart de ständiga tankarna: smal iklädd snygga kläder, som jag bara skulle passa i med den kroppen...).
Tänkte skriva dåliga grejer men nej, jag låter det stanna i ett lagom trevligt positivt inlägg :)
Läkarbesöket
Imorse var jag hos läkaren som morsan bokat tid hos. Anledning är att jag måste ha gjort vissa tester innan jag kommer på bedömningssamtal hos SCÄ.
Jag var nervös hela morgonen, åt ingenting, drack 1 klunk vatten, vägde mig i pyjamas, underkläder och med kläder för att se de olika skillnaderna. I underkläder vägde jag 51,5 och i kläder 52. På ansökan till SCÄ står det att jag väger 52 så jag får absolut inte väga mer!
Sen åkte vi dit och tror ni inte att just den läkaren jag ska gå till har en praktikant samma dag?? De frågade om det var okej och jag sa självklart "ja" samtidigt som jag tänkte "nejnejnej!". Jag tyckte nästan mer om praktikanten än läkaren, för hon såg så liten och oskyldig ut på nått sätt. Men ju fler som skulle höra om mina sjuka besvär och samtidigt tänka "äs? hon är ju TJOCK!" desto jobbigare skulle det bli.
Läkaren blev jag lite sur på, trots att hon var jätte snäll, för hon verkade inte ha någon koll på nått. Hon visste inte varför vi var där, vilka prover det var hon skulle ta, om hon kunde skriva ett sjukintyg till skolan och vad hon skulle skriva då mm. Jag tycker en läkare ska ha koll på sånt och veta direkt vad den ska göra när man som patient kommer dit. Kan man inte det så ska man inte ta hand om de patienter med äs. Hon verkade inte van vid sånna här fall. Men en sak som var bra var att hon själv ville skriva en remiss till SCÄ, trots att jag inte behöver någon eftersom jag tillhör Stockholm och har gjort en egenanmälan. Men hon sa att hon skulle skicka provsvaren tillsammans med en remiss till SCÄ.
Hon tog pulsen på mig, lyssnade på lungorna och tog en sånn där rem runt armen med en slang och en liten "ballong" längst ut som dom pumpar så att den där grejen runt armen trycks fast. Vet inte vad det är för nått eller vad den kollar. Fattade ingenting av det dära.
Lite roligt var att först testade läkaren allt det dära och sedan frågade hon om praktikanten fick testa. Så jag kände mig som en docka som elever får träna på för att lära sig (ni vet sånna där dockor man har på brandstationer tex). Men på nått sätt så lättade det faktist upp stämningen lite att hon var där, för det kändes som att hon var lite blyg och inte riktigt visste hur hon skulle vara heller.
Läkaren betedde sig mer som att jag var en bebis och inte fattade någonting. Allt hon sa eller förklarade sa hon på ett sätt som att jag skulle bli jätte förvånad över det. Som att jag inte fattar varför jag fryser mer än vanligt tex? Jag tror jag har mer koll än de flesta över hur kroppen fungerar och reagerar på olika saker. Det tror jag de flesta av oss med äs har. Vi använder oss av våra kunskaper och utnyttjar kroppens svagheter för att gå ner i vikt. Vi vet hur vi ska göra för att bryta ner den. Problemet är att våra hjärnor är inställda på att vi förtjänar detta straff för att plåga oss tills vi uppnår våra mål och först då förtjänar att må bra. Så jag förstår inte varför det är så vanligt att psykologer, kuratorer och läkare bemöter en på det här sättet?
Sedan fick jag gå ner en våning och ta blodprov där de kollar en massa olika värden. Jag är faktist rätt lugn med sprutor nu. Har aldrig varit riktigt rädd men kan bli rätt nervös. Har aldrig vågat kolla men alltid velat och den här gången hade jag bestämt mig för att titta men fegade ur när hon stack nålen. Men efter en stund tittade jag lite då och då när nålen satt i armen och tog upp blod. Jag vågade inte titta länge men lite coolt att kolla iaf haha :D
Sen skulle jag ta ett urinprov men ofta jag kan göra det där precis bredvid väntrummet med en massa folk och veta att morsan står och väntar?! Så hon sa att jag skulle ta det hemma istället. Måste man ta jävla urinprov? Räcker det inte med 4 rör med blod och en sönderpumpad arm??!
Juste hon frågade vad jag vägde och jag ljög att jag inte visste. Hade lixom 3 par ögon och öron på mig. Kul. Då sa hon att vi skulle gå och väga oss. "Nejnejnej!!!" tänkte jag. "Ännu värre ju! Då hade det varit bättre att säga själv vad jag väger men det kan jag ju inte göra nu när jag ljugit!". Fast sen när det var dags fråga hon om jag skulle väga mig eller om jag tyckte det var jobbigt - och ni kan ju gissa mitt svar? Så jag slapp väga mig :) Jag har ju ändå skrivit alla sådanna uppgifter på ansökan redan!
Det var iaf mitt läkarbesök det.
Jag var nervös hela morgonen, åt ingenting, drack 1 klunk vatten, vägde mig i pyjamas, underkläder och med kläder för att se de olika skillnaderna. I underkläder vägde jag 51,5 och i kläder 52. På ansökan till SCÄ står det att jag väger 52 så jag får absolut inte väga mer!
Sen åkte vi dit och tror ni inte att just den läkaren jag ska gå till har en praktikant samma dag?? De frågade om det var okej och jag sa självklart "ja" samtidigt som jag tänkte "nejnejnej!". Jag tyckte nästan mer om praktikanten än läkaren, för hon såg så liten och oskyldig ut på nått sätt. Men ju fler som skulle höra om mina sjuka besvär och samtidigt tänka "äs? hon är ju TJOCK!" desto jobbigare skulle det bli.
Läkaren blev jag lite sur på, trots att hon var jätte snäll, för hon verkade inte ha någon koll på nått. Hon visste inte varför vi var där, vilka prover det var hon skulle ta, om hon kunde skriva ett sjukintyg till skolan och vad hon skulle skriva då mm. Jag tycker en läkare ska ha koll på sånt och veta direkt vad den ska göra när man som patient kommer dit. Kan man inte det så ska man inte ta hand om de patienter med äs. Hon verkade inte van vid sånna här fall. Men en sak som var bra var att hon själv ville skriva en remiss till SCÄ, trots att jag inte behöver någon eftersom jag tillhör Stockholm och har gjort en egenanmälan. Men hon sa att hon skulle skicka provsvaren tillsammans med en remiss till SCÄ.
Hon tog pulsen på mig, lyssnade på lungorna och tog en sånn där rem runt armen med en slang och en liten "ballong" längst ut som dom pumpar så att den där grejen runt armen trycks fast. Vet inte vad det är för nått eller vad den kollar. Fattade ingenting av det dära.
Lite roligt var att först testade läkaren allt det dära och sedan frågade hon om praktikanten fick testa. Så jag kände mig som en docka som elever får träna på för att lära sig (ni vet sånna där dockor man har på brandstationer tex). Men på nått sätt så lättade det faktist upp stämningen lite att hon var där, för det kändes som att hon var lite blyg och inte riktigt visste hur hon skulle vara heller.
Läkaren betedde sig mer som att jag var en bebis och inte fattade någonting. Allt hon sa eller förklarade sa hon på ett sätt som att jag skulle bli jätte förvånad över det. Som att jag inte fattar varför jag fryser mer än vanligt tex? Jag tror jag har mer koll än de flesta över hur kroppen fungerar och reagerar på olika saker. Det tror jag de flesta av oss med äs har. Vi använder oss av våra kunskaper och utnyttjar kroppens svagheter för att gå ner i vikt. Vi vet hur vi ska göra för att bryta ner den. Problemet är att våra hjärnor är inställda på att vi förtjänar detta straff för att plåga oss tills vi uppnår våra mål och först då förtjänar att må bra. Så jag förstår inte varför det är så vanligt att psykologer, kuratorer och läkare bemöter en på det här sättet?
Sedan fick jag gå ner en våning och ta blodprov där de kollar en massa olika värden. Jag är faktist rätt lugn med sprutor nu. Har aldrig varit riktigt rädd men kan bli rätt nervös. Har aldrig vågat kolla men alltid velat och den här gången hade jag bestämt mig för att titta men fegade ur när hon stack nålen. Men efter en stund tittade jag lite då och då när nålen satt i armen och tog upp blod. Jag vågade inte titta länge men lite coolt att kolla iaf haha :D
Sen skulle jag ta ett urinprov men ofta jag kan göra det där precis bredvid väntrummet med en massa folk och veta att morsan står och väntar?! Så hon sa att jag skulle ta det hemma istället. Måste man ta jävla urinprov? Räcker det inte med 4 rör med blod och en sönderpumpad arm??!
Juste hon frågade vad jag vägde och jag ljög att jag inte visste. Hade lixom 3 par ögon och öron på mig. Kul. Då sa hon att vi skulle gå och väga oss. "Nejnejnej!!!" tänkte jag. "Ännu värre ju! Då hade det varit bättre att säga själv vad jag väger men det kan jag ju inte göra nu när jag ljugit!". Fast sen när det var dags fråga hon om jag skulle väga mig eller om jag tyckte det var jobbigt - och ni kan ju gissa mitt svar? Så jag slapp väga mig :) Jag har ju ändå skrivit alla sådanna uppgifter på ansökan redan!
Det var iaf mitt läkarbesök det.
Är för trött för klyschig rubrik
Matintag: 2 små apelsiner, 4 små päron.
Jag räknar alltid en frukt som 100 kcal (om den inte är jätte stor!). Och det här var dessutom bebisfrukter så självklart vet jag att de inte innehåller 100 kcal/frukt, men det känns tryggare att räkna med för höga siffror. Imorn ska jag till läkaren - ångest ångest. Jag ska typ ta prover och sånt och jag är så rädd att jag ska behöva väga mig - särskilt om morsan ska se på och höra vikten! Jag är på den här dumma fettovikten som jag hela tiden hamnar på när saker går dåligt. Varför kunde jag inte väga som minst NU?? x( Än vet jag inte om jag klarar att väga mig imorn, om jag ens behöver göra det. Jag funderar på att vägra men jag har bestämt mig för att åka dit och avgöra där, beroende på vad det är för saker jag faktist ska göra (och vad jag väger på morgonen hemma).
Idag har jag knappt gjort något förutom att se Vakna med The Voice med en gosig katt som låg och kurrade i mitt knä(!), shoppade lite BUS och sånt och en Cosmopolitan-tidning. "Hetare kropp nu!" stod det på omslaget och då drogs jag snabbt mot tidningen. Jag tycker om att läsa sånt - mat- och träningsråd, olika träningsformer, recept, välmående för själen, själförtroende-booster och liknande. Även om jag själv inte följer dem. Skulle vilja bli en sånn som skriver en bok, hemsida eller på annat sätt hjälper/tipsar andra om att må bra och leva hälsosamt (för både kropp och själ). Jag skulle vilja inspirera folk på ett positivt sätt (inte ha en sånn här sunk-blogg som är ohälsosammare än ohälsosammast, deprimerande, sorglig, hemsk och ger dålig inverkan på folk).
Jag är jättesugen på att lära mig spela Volleyball! Det är så sjukt roligt men jag suger verkligen. Men åh vad kul det vore att kunna! Men jag vågar aldrig testa med folk jag inte känner eller känner halvdåligt eller folk som själva är bra. Och är jag med för att jag måste (tex skolidrotten) så håller jag mig undan så att jag inte ska förstöra för laget och ge de som faktist kan chansen att spela och njuta av det. Buhu, så sorgligt det låter. Stackars lilla svaga flicka! Haha, nej det är inte synd om mig. Jag är en stor klant-klump mitt i en parfymbutik ;) Jag vet om det och jag vet om att det låter som att jag måste träna upp mitt självförtroende. Men aja skit samma, jag är mer sånn att jag vill lyckas och bli bra i något för att förtjäna ett självförtroende. Men jag vet att jag aldrig skulle tipsa någon annan om att göra likadant. Skumt egentligen va?
Har ni någon favoritsport/aktivitet att tipsa om? Kanske en kul sommaraktivitet?
Mat, träning, vikt - dygnet runt, varje dag
Ja faktist, dygnet runt tänker jag över dessa saker. Jag planerar hur/vad/när jag ska äta, hur/vad/när jag ska träna, på vilket sätt jag förbränner mest (från stora till små saker, tex olika träningsformer till om det krävs mest energi för att kliva upp på trottoaren eller gå runt den), väger mig ständigt, sätter upp målvikter, mäter mina kroppsdelar, tänker på hur jag ska stå/sitta/gå/ligga för att fettet ska se så litet ut som möjligt och en massa mer... Så ser mina dagar ut, men nätterna då - när jag sover? De borde väl vara oskyldiga? Nej då. Har jag mycket ångest eller känner att jag inte tränat tillräckligt eller bara känner mig allmänt fet stiger jag upp ur sängen och gör armhävningar/sit-ups/utfall eller något annat. Tom när jag sover finns allt detta där - i drömmarna. Jag drömmer ofta mardrömmar om att jag äter en massa eller onyttiga saker. Jag har ångest när jag sover. På riktigt. När jag vaknar kan jag ha extrem ångest innan jag fattar att det bara var en dröm. Då måste jag checka av vad jag ätit dagen innan så att det verkligen bara var en dröm.
Är det höjden av stördhet eller?
Läkartid
Morsan sa att hon beställt en läkartid den här veckan (åt mig). När hade hon tänkt avslöja det? En timma innan så jag skulle hinna med bussen eller? (det var jag som pratade om vad jag skulle göra i veckan så hon bara råkade komma in på det). Alltså NU är helt fel tillfälle. Igår och idag har varit helt störda ångestdagar! Jag är så jävla fet, vill inte väga mig inför nån NU!! Min första impuls var att vägra. Sen sa hon att vi skulle diskutera mer sen. Om jag väger över 52 så tänker jag ALDRIG väga mig!! Det är bara helt klart. Särskilt inte inför morsan!!
Idag har jag ätit ganska nyttigt, förutom russin, och ligger på ca 800 kcal. Visst det är mitt mål om dagarna och jag åt en kaloririk lunch och trodde att dagen skulle sluta i massa mat och onyttigheter men jag skärpte till mig så att jag inte överskred gränsen. Ändå så har jag haft så sjukt mkt ångest så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Seriöst, har slagit mig, rivit mig, bitit mig, storbölat i duschen. Vill inte vara i närheten av folk. Hatar att vi bor så trångt för man kan inte gå undan och gömma sig någonstans och få vara riktigt ifred. Vill inte att någon ska se mig, ha koll på mig eller något. Vill bara försvinna!!
Idag har jag ätit ganska nyttigt, förutom russin, och ligger på ca 800 kcal. Visst det är mitt mål om dagarna och jag åt en kaloririk lunch och trodde att dagen skulle sluta i massa mat och onyttigheter men jag skärpte till mig så att jag inte överskred gränsen. Ändå så har jag haft så sjukt mkt ångest så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Seriöst, har slagit mig, rivit mig, bitit mig, storbölat i duschen. Vill inte vara i närheten av folk. Hatar att vi bor så trångt för man kan inte gå undan och gömma sig någonstans och få vara riktigt ifred. Vill inte att någon ska se mig, ha koll på mig eller något. Vill bara försvinna!!
Jag bara slog
Jag bet ihop tänderna, tog knytnäven och slog mot tinningen. Bara slog och slog på mig själv. Jag ville inte tänka på allt jag skäms över men tankarna tvingar sig fram ändå så jag bara började slå. Sen slutade och undrar vad det är för fel på mig. Vem gör så? Vem är så äcklig, hemsk, ful, dålig, tjock, vidrig, korkad, värdelös att den sitter och slår sig själv i huvudet, river sig i armarna och biter sig själv?
Sad but true
Smalsmalsmal!
Sad but true, kan man tycka. Har gjort utfall och armhävningar, käkat frukost efter det (päron och te - jag är beroende!) och ska rida idag. Jag brukar alltid vara peppad inför ridningen men igår kändes det som att jag lika gärna kunde ligga hemma och fortsätta sova idag. Men jag FÅR INTE tappa allt! Jag vet ju hur mkt jag har tappat redan - skolan, dansen, vännerna, och allt annat kul man borde gilla och orka. Ridningen är det sista jag har kvar ju. Jag ska INTE tappa den. Det ska bli så jävla kul idag och jag ska se till att det går bra :)
Nu ska NI inspireras av mitt positiva humör här i slutet av inlägget och göra likadant. Se fram emot dagen och gör så bra du kan av den. Var sedan nöjd med resultatet, hur det än går eller blir. Det viktiga är att du mår bra efter dagens slut! Kramkram ♥
JAG ÄR SÅ JÄVLA FET!
Bläddrade precis igenom bilder på mig själv från förra våren/sommaren och nu. Fyfan vad jag har fettat på mig! Jag har verkligen fått mer fett! Jag vill bara lägga mig ner och dö. Kommer jag någonsin bli smal? Kommer jag någonsin åtminstone se ut som i våras? Jag vill inte se ut såhär! Jag vill inte leva det här livet! Jag vill inte vara mig! :(
It has become my everything
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här... Jag vet bara hur mycket jag verkligen vill bli smal. Sommaren kommer vara här fortare än man tror, trots att det känns så långt kvar. Det är bara några månader kvar, några veckor... Och jag äter inte tillräckligt lite för att gå ner så mycket som jag vill. Jag tränar inte heller lika mycket som jag gjorde förr. Mest pga hur mycket jag har kommit efter i skolan, att jag inte vågar vara med där. På fritiden har jag kommit igång rätt okej med träningen. Men om jag inte tränar alla lektioner i skolan så räcker inte fritidsträningen till, särskilt inte för den stora mängd mat jag äter. Fan, jag måste få extrajobb på gymmet eller nått!
Det som gör mig allra mest frustrerad är att jag en gång har tränat minst 14 timmars träning per vecka och då dessutom åt så pass lite att jag skakade, var extremt trött, och ja - svimmade. Det är ju helt sjukt dåligt, superhemskt och hur ohälsosamt som det kan bli - jag vet! Så borde ju ingen människa behandla sig själv. Men jag orkar inte tänka på vad som är rätt, hälsosamt, bra och allt det där. Det får inte plats i min hjärna när jag så desperat vill bli smal. Alltså jag förstår inte hur det är möjligt för en människa att vara så missnöjd och hata sig själv och sitt liv såhär mycket. Men sanningen är den att jag verkligen blir galen på mig själv. Jag skäms över mig tom när jag är ensam hemma. Jag skäms för att jag är hemma och inte är social och gör saker som andra normala 17-åringar gör.
Och trots att jag hatar mig så extremt så är jag inte tillräckligt stark att stå emot mat, onyttigheter och träna mer och hårdare! Jag VET ju att jag kan - jag har ju gjort det förut. VARFÖR går det inte nu??! Jag ska inte vara såhär tjock, ful och äcklig i sommar. Det går bara inte. Jag kan inte vara inne en hel sommar. Jag vill vara ute sena kvällar och festa i snygga shorts, ligga på stranden och sola i bikini, shoppa i stan i linne och kjol UTAN att skämmas. Jag vill kunna göra dessa saker och njuta av dem, utan att behöva vara upptagen med tankarna över hur jag ska sitta/stå/gå/klä mig mm för att skymma min skämmiga kropp. Jag vill känna mig så fett jävla snygg, vara stolt, glad, lycklig och njuta av sommarlovet!
Jag måste skärpa mig. Jag måste bli smal. Det finns inga andra alternativ. Jag bara måste.
När folk frågar hur jag mår
Jag ogillar när vänner eller släktingar frågar morsan hur jag mår. Eller det jag ogillar är när hon svarar "sådär" eller "ganska bra" eller helt klart "inte bra". Hur tror hon att det ska göra saker lättare för mig? Jag anförtror mig till henne och berättar knappt hur jag känner och tänker för henne eller någon annan. Att hon då skulle kunna göra det, hur tror hon det känns för mig? Ju fler som vet eller "misstänker" något desto svårare blir det för mig. Det blir fler och fler personer jag inte vill träffa pga rädsla för jobbiga frågor och det jobbigaste av allt blir att äta mat med dem. Jag vet ju hur iakttagen jag blir då och alla tankar som far igenom deras hjärnor och deras "förväntningar" på hur jag ska äta/vara/betee mig.
Förut ansåg jag att (i princip) det värsta en människa kunde göra var att ljuga. Nu ljuger tom JAG! Jag skulle ALDRIG avslöja någons hemlighet eller svika någon men jag ljuger om mig själv hela tiden.
Finns det inga människor man kan lita på?
Förut ansåg jag att (i princip) det värsta en människa kunde göra var att ljuga. Nu ljuger tom JAG! Jag skulle ALDRIG avslöja någons hemlighet eller svika någon men jag ljuger om mig själv hela tiden.
Finns det inga människor man kan lita på?
Ber om ursäkt
Hade precis tänkt skriva att jag satt och övervägde om jag skulle åka till träningen eller inte, när jag tittade på klockan och insåg att min buss hade gått xD Ändå vaknade kl 8! Men jag är väl trött eftersom jag sovit så lite, antagligen därför jag är lite seg ;P Min kompis skulle ändå inte dit och det är så sjukt tråkigt när inte hon är med! Dessutom går tiden mycket snabbare så man tänker inte så mkt på hur tråkig själva träningen är ;)
Måste be om ursäkt för alla kommentarer jag skrev till folk igårkväll. Jag vet inte vad det var med mig. Jag var helt flummig, skrev en massa konstiga tankar och funderingar som fladdrade förbi. Fanns inget resonemang i det jag skrev och jag antar att ingen förstod nått av det haha! :D Så sorry för det.
Idag blir det väl till å plugga. Eller det är vad jag verkligen borde göra. Frisk luft skulle inte skada heller, har huvudvärk typ jämt. Gud så rolig min helg kommer bli ^^
Aja baj baj.
Mig ur era ögon
Om det gick så skulle jag vilja hoppa in i någon av era huvuden och se mig genom era ögon. Många av er som läser min blogg skriver att ni uppfattar mig som en gullig, snäll, omtänksam tjej och andraa positiva saker. Om det är sant eller om ni säger det för att vara snälla kan jag ju inte veta helt säkert (men jag hoppas på det första :P). Om det är sant så förstår jag inte hur ni kan få den bilden av mig! Min blogg måste vara vart min allra värsta sida visas och ni påstår er tycka om den? Det skulle vara så intressant att få se mig själv, både IRL och bloggen, genom någon annans ögon. Kanske skulle man få en annan uppfattning av sig själv då? Se saker som man inte ser inifrån sig själv? Det vore iaf intressant...
Rolig styrketräning och kräsen unge
Bläää. Morsan står och lagar chili con carne till sig och syrran. Det är en sånn där maträtt jag aldrig tyckt om, eftersom det är bönor i. Jag har alltid varit jätte kräsen - skolmaten var väl värst men ofta var det jobbigt att äta hemma hos kompisar eftersom jag knappt tyckte om någonting. Pasta har jag alltid gillat, men bara Barillas pasta och de flesta av mina kompisars familjer åt inte den sorten och jag kände definitivt skillnad på olika sorter och all annan pasta var äcklig. Feta ost- och skinksåser, pastagratänger, bearnaissås och liknande som vi aldrig har ätit hemma hos mig klarade jag inte heller av att äta (sånn mat som är ganska vanlig hos medelsvensson-familjer).
Iaf, nu tycker jag själv att jag äter det mesta (alltså tycker om) och chili con carne skulle vara jätte gott (trots det fula namnet). Det luktar iaf gott. Tänker inte öppna min dörr förens matoset har försvunnit. Jag har ätit min middag, som blev samma sak som lunch:
Frukost: -
Lunch: 2 rostbröd med "tonfisk salsa"
Mellis: 1 macka med keso, skinka och gurka
Middag: 2 rostbröd med "tonfisk salsa"
Till "efterrätt" eller kvällsmål kanske man ska kalla det, ska jag ta ett päron. Jag är besatt av päron - så sjukt gott! Dessutom mättande och mycket fibrer i. Men det får inte vara mjuka, slajmiga päron som man blir alldeles slaffsig och drägglig av. Nä det ska vara tuggbar frukt ;)
Totalt idag kommer det iaf bli lite mindre än 800 kcal. Jag är nöjd med det :)
Dessutom har jag gått en promenad, typ en halvtimma kanske (bättre än ingenting), gjort mina vanliga styrkeövningar (lår, mage, armar) och la på lite extra och testade lite nytt. Jag börjar tycka att det är ganska roligt att köra styrka. Egentligen är jag en sånn där person som hatar att träna bara för träningens skull. Därför älskar jag att ha dans som hobby, då det självklart är jävlans mycket träning (både styrka och kondition) men som jag gör för att jag tycker att det är kul. Men iaf har jag börjat tycka att det är kul att testa olika styrkeövningar, särskilt för lår och mage. Stod framför spegeln och gjorde utfall och såg då att min mage faktist pekar lite innåt när magmusklerna är aktiverade. Jag sitter jämt som en hösäck, men om jag bara börjar sträcka på mig och aktiverar magmusklerna (som min naprapat tjatar på mig att göra) så kommer ju magen se platt ut jämt :) Då är den faktist inte så fet. Men en del ska fortfarande förbrännas!
Har ni tips på bra/roliga styrkeövningar för mage, lår, rumpa eller armar? Tipsa på!
Jag är som en vampyr
Har ni sätt filmen "Twilight" eller läst "Om jag kunde drömma" (som filmen är baserad på)?
Jag håller på att läsa den nu och jag kände igen mig i Edward. Han vill ju vara med Bella samtidigt som det är otroligt frestande att döda henne (dricka hennes blod), vilket vore det mest naturliga för honom.
Nu är det inte så att jag känner för att dricka någons blod. Men jag känner mig ungefär likadan med mat. Jag vill verkligen inte äta, trots att det är så otroligt frestande. Jag blir galen på mig själv, kan stå och hoppa upp och ner för att jag så gärna skulle vilja ta en macka samtidigt som det egentligen är det sista jag vill då mat ger mig ångest och jag vill bli smal. Om jag vore en vampyr skulle jag inte platsa i familjen Cullens, det är iaf säkert. Men jag ska bli en som platsar hos dem. Flera av dem (kanske alla?) har begått "misstaget" men är nu starka. Så ska jag också bli, fast med mat och inte människoblod dåra. ;P
Att inte göra något
Jag tänker att jag ska göra saker men sen blir det inte av, precis som med skolan. Jag orkar inte snygga till mig, orkar knappt duscha, och då vill jag inte heller gå ut och visa mig. Samtidigt har jag stört ont i huvudet och borde gå ut och få lite luft.
Fan vad trött jag är på mig själv alltså...
Tonfisk mexicana
Lagade precis värsta lyxlunchen! Asgott blev det och nyttigt så här kommer receptet :)
Ingredienser:
½ burk tonfisk i vatten
1 dl salsa mexicana (gogreen)
Lite vatten
Tillbehör:
Rostbröd
Balsamvinäger
Sallad/gurka
Gör så här:
Rör ihop tonfisk, salsan och ev. lite vatten i en kastrull och värm det på en platta (se till att det inte bränner fast - använd vatten). Lägg upp på en tallrik.
Gott att ha till (ifall man vill ha lyx ;)) är rostat bröd med lite vinäger på och sallad eller gurka till.
Lunchen är serverad!
Någon som är i samma sits?
God morgon!
Sitter här framför Vakna med The Voice och har fett ont i huvudet, som alla de senaste dagarna.
Det måste vara så roligt att läsa min blogg - alltid samma sak:
"Hej, jag har ångest. Skolan går dåligt, maten går dåligt, jag är fet. Hej då.".
Ändå är ni många som läser det, så vem vet - ni kanske gillar det ;) Idag blir inget undantag!
Jag åker inte till skolan idag. Ända lektionerna som känns värda att åka på är träningarna, eftersom att jag inte kan få betyg i dem om jag inte går (kan ju inte redovisa på annat sätt). Var så jävla trött imorse och hade stört ont i huvudet så jag orkade inte stiga upp. Hade vaknat flera ggr på natten och inte kunnat sova.
Det är så obehagligt att sova :S Det enda jag kan tänka på är mitt fett som jag vill slita av (framförallt från låren) och hur mycket jag måste träna, vad för övningar jag ska göra, vad jag får äta och inte äta, hur jag ska äta - proteiner, innan/efter träning, regelbundet osv - och hur jag ska göra för att inte äta mm. Samtidigt kan jag inte slappna av för jag vet inte hur jag ska ligga ner för allt känns obehagligt kring revbenen, både om jag ligger på rygg, mage eller på sidan. Jag är superkänslig - bara tröjan känns över magen eller skelettet så tycker jag det är obehagligt. Jag har lärt mig att man kan lägga en hand på magen och en på bröstkorgen vid hjärtat för att slappna av, men då stöter armen i revbenen och allt är bara obehagligt!
Någon annan som känner liknande?
Morsan kom in imorse och pratade med mig efter att ha ropat 25 ggr. Jag hade verkligen inte lust att prata. Ville bara att hon skulle åka så jag fick vara ifred. Hon frågade om jag inte går i skolan längre, att hon måste börja kolla med skolan och de som delar ut studiebidraget hur det blir med pengar och betyg och sånt (om jag får gå kvar :S). Hon tycker att jag ska kolla med kommunen om jag får praktisera någonstans. JAG VILL INTE!!! Jag vill ju gå klart skolan men klart jag fattar att jag faktist måste GÅ dit om det ska funka. Men det är så jobbigt - det låter så grymt töntigt - men helt ärligt, det känns jobbigt! Speciellt då jag inte vet vad klassen vet/tror om mig. Har någon sagt något? Lärarna? Har de diskuterat? Bestämt att de inte ska fråga mig eller struntar det bara i det? Isf varför? Det är obehagligt att inte veta något. Jag känner mig dum som dyker upp en lektion och sen försvinner. Det känns bättre att antingen gå jämt eller inte gå alls, som att jag inte tillhör klassen. Jag känner mig som en elak klasskamrat typ, även om min studiegång inte direkt påverkar dom.
Allt känns verkligen jobbigt och även om jag får stöd från er och kan diskutera mat, vikt, träning, ångest och sånt med er så verkar det som att ingen är i samma situation när det gäller skola, kompisar, socialt liv och det. Vet inte riktigt vem jag ska vända mig till då. Jag känner skuld, skam och ångest och då är det klart att jag skulle vilja göra det som jag anser är rätt - men det är just det, att jag på något sätt inte klarar det fast jag borde. Det är inte så jävla svårt att gå till skolan så varför tar jag mig inte dit? Hur kan jag vara så svag? Det är ju inte svårt! Då får jag ju skylla mig själv om jag måste gå om. Jag kan ju inte äta kakan och ha den kvar. Det är ju mitt eget fel.
Om det är någon som känner eller har det ungefär likadant så får ni jätte gärna kommentera. Skulle gärna prata med någon i samma sits. ♥
Sitter här framför Vakna med The Voice och har fett ont i huvudet, som alla de senaste dagarna.
Det måste vara så roligt att läsa min blogg - alltid samma sak:
"Hej, jag har ångest. Skolan går dåligt, maten går dåligt, jag är fet. Hej då.".
Ändå är ni många som läser det, så vem vet - ni kanske gillar det ;) Idag blir inget undantag!
Jag åker inte till skolan idag. Ända lektionerna som känns värda att åka på är träningarna, eftersom att jag inte kan få betyg i dem om jag inte går (kan ju inte redovisa på annat sätt). Var så jävla trött imorse och hade stört ont i huvudet så jag orkade inte stiga upp. Hade vaknat flera ggr på natten och inte kunnat sova.
Det är så obehagligt att sova :S Det enda jag kan tänka på är mitt fett som jag vill slita av (framförallt från låren) och hur mycket jag måste träna, vad för övningar jag ska göra, vad jag får äta och inte äta, hur jag ska äta - proteiner, innan/efter träning, regelbundet osv - och hur jag ska göra för att inte äta mm. Samtidigt kan jag inte slappna av för jag vet inte hur jag ska ligga ner för allt känns obehagligt kring revbenen, både om jag ligger på rygg, mage eller på sidan. Jag är superkänslig - bara tröjan känns över magen eller skelettet så tycker jag det är obehagligt. Jag har lärt mig att man kan lägga en hand på magen och en på bröstkorgen vid hjärtat för att slappna av, men då stöter armen i revbenen och allt är bara obehagligt!
Någon annan som känner liknande?
Morsan kom in imorse och pratade med mig efter att ha ropat 25 ggr. Jag hade verkligen inte lust att prata. Ville bara att hon skulle åka så jag fick vara ifred. Hon frågade om jag inte går i skolan längre, att hon måste börja kolla med skolan och de som delar ut studiebidraget hur det blir med pengar och betyg och sånt (om jag får gå kvar :S). Hon tycker att jag ska kolla med kommunen om jag får praktisera någonstans. JAG VILL INTE!!! Jag vill ju gå klart skolan men klart jag fattar att jag faktist måste GÅ dit om det ska funka. Men det är så jobbigt - det låter så grymt töntigt - men helt ärligt, det känns jobbigt! Speciellt då jag inte vet vad klassen vet/tror om mig. Har någon sagt något? Lärarna? Har de diskuterat? Bestämt att de inte ska fråga mig eller struntar det bara i det? Isf varför? Det är obehagligt att inte veta något. Jag känner mig dum som dyker upp en lektion och sen försvinner. Det känns bättre att antingen gå jämt eller inte gå alls, som att jag inte tillhör klassen. Jag känner mig som en elak klasskamrat typ, även om min studiegång inte direkt påverkar dom.
Allt känns verkligen jobbigt och även om jag får stöd från er och kan diskutera mat, vikt, träning, ångest och sånt med er så verkar det som att ingen är i samma situation när det gäller skola, kompisar, socialt liv och det. Vet inte riktigt vem jag ska vända mig till då. Jag känner skuld, skam och ångest och då är det klart att jag skulle vilja göra det som jag anser är rätt - men det är just det, att jag på något sätt inte klarar det fast jag borde. Det är inte så jävla svårt att gå till skolan så varför tar jag mig inte dit? Hur kan jag vara så svag? Det är ju inte svårt! Då får jag ju skylla mig själv om jag måste gå om. Jag kan ju inte äta kakan och ha den kvar. Det är ju mitt eget fel.
Om det är någon som känner eller har det ungefär likadant så får ni jätte gärna kommentera. Skulle gärna prata med någon i samma sits. ♥
Äta efter träning?
Jag har nyss vart och kört ett friskis och svettis-pass. Det var fett trist (som vanligt) men kändes bra efteråt.
Nu har jag funderat en del på det här med att äta efter träning. Har hört olika grejer om hur kroppen funkar:
Påstående 1: Kroppen omvandlar allt man äter inom 1 timme efter träning till protein som läggs på musklerna.
Påstående 2: Kroppen förbränner allt man äter inom 1 timme efter träning.
Vet någon om något av dessa två stämmer?
Iaf ska jag försöka börja planera mina måltider efter min träning, så att jag alltid äter direkt efter jag tränat. Men det är så svårt för kvällsträningarna gör att jag kommer hem vid 22:30 och om jag åker hem efter träningen i skolan tar det minst en timma innan jag kommer hem =/
Nu är jag iaf fett trött och ska gå och lägga mig. Om det blir skola imorn eller inte orkar jag inte ens grubbla över.
God natt!
I want it
Mina största bantningsmål, eller vad man ska kalla det, är smala, fasta lår och en platt mage. Och fasta, smala armar. I sommar vill jag kunna gå i shorts och bikini och när jag fyller 18 ska jag pierca naveln och våga visa den också!
Jag åt upp hennes mat
Jag åt nyss upp morsans matlåda med rester från någon dag. Vet inte om hon bara lagt ner det för att det blev över eller om hon tänkt ha den som matlåda (det ligger rätt många rester i kylen).
Sen spydde jag upp allt :( Jag skäms så jag dör! Det var jätte mycket mat i matlådan och tänk att jag åt upp hennes matlåda! Hur ska jag förklara mig?? Jag skäms så jag dör och känner sånn skuld. Jag vill ringa morsan och grina och be om ursäkt och erbjuda mig att laga en ny matlåda åt henne.
Att jag dessutom spydde upp det - då var det ju verkligen hemskt att jag åt upp det från början, så onödigt!
Men framför allt har jag ångest över hur pinsamt det är. Vad ska mamma tro? Hon kommer se att jag har smakat av det där brödet och att jag har ätit hennes wok.
Jag hatar mitt liv, jag hatar mig. Jag fattar inte hur människor som jag kan existera - jag är ju inte mänsklig! Jag vill bara gråta.
Mackor
Mitt matintag idag har bestått av mackor med olika sorters pålägg. Verkligen massa mackor. Tänkte skippa frukosten idag då jag vaknade rätt sent och inte var hungrig, men sen blev det en brunch istället när jag hittade hembakt bröd i köket. Vart kom det ifrån?? Min morsa bakar definitivt inte och i så fall skulle jag ju märkt det! Dessutom var det 2 olika sorters halva limpor. Kan inte komma ihåg att dem fanns där igår heller så vart kom dem ifrån?!
Den ena var iaf aaaaasgooood - mörkt bröd med nötter eller frukt eller nått annat sött i. Minikeso och kanel på det så smakar det kanelbulle typ.
Sen hade jag tänkt skita i att äta fram tills middag men självklart missade jag bussen till enda lektionen i skolan. Då blev det mer mackor, fast storform (min nya lycka - kalorisnålt bröd) rostbröd med ½ dl salsa mexicana. Hittills gör det inget. Tanken var att jag inte skulle äta mer idag men det sprack:
1 dl yoghurt, 2 glas mjölk, flera mackor med ost och marmelad och 1 med ost och smör, några russin.
Och vet ni vad jag sett imorse då? Jo att jag gått ner 1,5 kg. Men det var då det -.-
Svara på frågor: Varför läser ni min blogg?
Ni är många som läser min blogg, vilket jag tycker är jätte roligt! Men jag oroar mig för varför ni läser den. Det jag skriver är mina tankar, känslor och ibland handlingar. Oftast är dem inte särskilt bra och jag skriver dem definitivt inte för att uppmuntra andra att känna/tänka/göra samma sak!
Mitt råd till er och alla människor är att äta nyttigt, träna hälsosamt, vara ute mycket i naturen för att få frisk luft och solljus och att räkna ut vad i livet som får en att må bra.
Det kan vara svårt att veta vad jag menar, tex med "äta nyttigt". Jag menar då inte att man bara ska leva på sallad - det är definitivt inte hälsosamt. Att äta en bulle betyder heller inte att man är onyttig. Samma sak med träning - man behöver inte träna 24 timmar/vecka men inte heller sitta helt still jämt. Jag tror att man behöver hitta en balans i livet - med allt. Hittar man den balansen så mår man bra.
Det är min teori.
Jag har funderat lite på yrken som dietist, personlig tränare, livscoach. Jag tycker det verkar ganska intressant och roligt att kunna hjälpa andra människor.
Är det någon här som utbildar sig till något av det eller liknande yrke?
Nu får ni svara på mina frågor (ni kan vara anonyma om ni vill):
1) Hur gammal är du?
2) Varför läser du min blogg?
3) Vad är ditt drömyrke?
4) Vad tror du är den största anledningen till att det är så många tjejer som lider av äs?
5) Om du har en äs, får du behandling?
Snöflingor
Igårkväll satt jag inne i en busskur och tittade upp mot himlen och snöflingorna som virvlade runt, ner mot marken. Testa att titta upp i himlen när det snöar - det är skitläskigt! Snöflingorna ser ut att vara miljoner ggr fler än vanligt och det känns som att de är påväg attackerande mot en. Men det var jätte fint också. De var otroligt många och bara virvlade runt! Eller är kanske jag ska säga. Det snöar ju som bara den idag och det är vitt överallt. Jag tycker det är jätte vackert :) Fast jag är ändå trött på kyla och den gråa himlen, och allt BLASK!
Har varit i skolan och skrivit prov. Det gick sämst, verkligen skitdåligt. Men bättre att ge det ett försök än att skippa det helt. Jag kände mig sådär ensam idag också. Som att jag inte har några kompisar. Som att jag inte känner de andra i klassen/skolan. Det är jätte hemskt för jag har alltid haft kompisar att vara med, även om andra har retat/mobbat/fryst ut mig. Jag har alltid haft någon/några att gå till. Människor jag verkligen tyckte om och ville vara med. Och det har jag nu oxå! Det är det som är så jobbigt, att det inte känns som det längre. Som att allting bara förstörs mer och mer. Allt bara faller isär. Och då blir allting även jobbigare, värre och värre. Jag kommer inte på annat att säga än att det är jobbigt :(
Gratänger och dåligt humör
Är på superdåligt humör. Allt känns jobbigt och dåligt. Jag känner mig så extremt värdelös och vill bara gröpa mig ur min egen kropp. Måste jag sitta fast här inne? Kan jag inte få byta?
Har gjort allt jag tänkt idag, förutom den där lektionen i skolan och plugga matte. Har träningen ikväll kvar också. Borde verkligen verkligen plugga matte. Usch jag vill bara stänga av hjärnan och få slippa allt. Jag vill äta normalt och slippa de här skittankarna, tvången och ångesten men samtidigt vill jag bli smal. Måste det vara såhär?? -.-
För att låta lite gladare kan jag berätta att jag precis lagade broccoligratäng på minikeso istället för feta- och olivkeso. Det blev faktist jätte gott det med, även om jag föredrar det riktiga receptet. Kryddade med örtsalt istället för vanligt salt och tillade basilika och oregano. Är numera förälskad i gratänger! (har alltid hatat det förut. hatar när det blir alldeles hårt på toppen och så någon äcklig sörja innuti, men mina gratänger blir inte så!). Och med keso behöver de inte alls bli feta. Så nu ska jag testa en massa olika sorter, som jag experimenterar fram själv. Man borde ju kunna göra det på wokgrönsaker lika väl som på broccoli. Eller kanske blanda minikeso med chilisås, citron eller vinäger? Jag ska experimentera en massa så får jag lägga upp nya, betygsatta recept här. Dagens får iaf en 4:a, till skillnad från originalet som får en 5:a :)
Nya rutiner
Hej!
Ingen skola för mig idag (oväntat ^^). Istället har jag börjat morgonen med frukost, städning, bäddning, disk och andra nyttiggöra ;) Det känns åtminstone bra. Har pluggat en del också men jag har sånn jävla huvudvärk! Har druckit både te och vatten, tagit 2 alvedon, käkat frukost och tagit lite frisk luft på balkongen - så varför plågas mitt huvud av denna jävla värk??!
Som jag skrev igår är min nya plan följande:
♣ Äta ca/max 800 kcal/dag.
♣ Regelbundna måltider, ca 3 timmars mellanrum, 4-5 mål/dag.
♣ Träna minst 1 pass/dag minst 6 dagar/vecka.
♣ Träna styrka (armar, lår/rumpa, mage) varje dag hemma.
Den här veckan SKA jag klara det. Funkar det bra så fortsätter jag, men jag kan inte ge upp efter en dag. Då ser jag inte vilket resultat det ger. I början är det lätt att man vill hetsa/svälta trots att man lyckats äta bra en dag. Det gäller att fortsätta tills man får kommer in i rutinen. Det är iaf vad jag tror och det är värt än chans.
Jag lovar att uppdatera om hur det går och vilket resultatet blir! ♥
Trött
Hej. Idag är en sånn där jobbig jagvetingenting-dag. Jag har ingen direkt ångest men inget känns direkt bra heller. Jag har både ridit och kört styrka för lår, mage och armar hemma. Jag har ätit mat efter mitt nya schema: max 800 kcal/dag, regelbundna måltider - typ frukost, lunch, mellis, middag. Jag har pluggat men är inte färdig med uppsatsen, som jag bestämt mig för, och matten förstår jag inte trots att jag slutade plugga för att jag räknat färdigt de tal som skulle räknas (har prov i veckan x( ). Jag har duschat och städat mitt rum, så det ser någorlunda fräscht ut.
Ändå känns ingenting bra. Jag känner mig ful, tjock och dålig.
Min syrra är här nu och jag kan inte hjälpa att vara avundsjuk på hur smal, söt och snygg hon är. Hon har verkligen den perfekta kroppsformen (enligt mig). Och det känns dumt att vara så avundsjuk på henne, eftersom att det gör att jag tycker att det är jobbigt att vara nära henne eftersom jag då ser ännu tjockare och skabbigare ut. Och jag är ju egentligen glad över att vi är såpass sams nu för tiden.
Morsan tjatar om att jag måste äta och tror att jag har gått ner ännu mer i vikt och att jag kommer kollapsa om jag tränar och äter som jag gör nu. Jag får sånn jävla ångest när hon säger så för jag vet ju att jag klarar att träna minst 4 h på en dag och käka 1 frukt. Jag har tränat flera ggr utan att äta på hela dagen. Och nu är jag som fetast, har gått upp i vikt, äter jätte mycket och dessutom onyttigt och hon oroar sig??! Jag får sånn helvetes jävla ångest! Känner mig så dålig för det är ju nu jag borde göra som jag gjorde förut ( --> äta lite, träna mkt). Och istället så är jag en sånn här fet, äcklig, ful, hemsk förlorare! Det jobbigaste med att jag känner såhär är nog att jag ofta då känner mig så misslyckad att jag vill trösta mig med att äta, vilket gör att jag får ännu mer ångest mm så att jag hamnar i en ond cirkel.
Allt känns så jobbigt. Tycker ändå att den här veckan har gått bättre än de innan. Har känt mig aningens piggare och mindre deppig. Känns som att jag lyckats med mera (gått i skolan, tränat mm). Jag har som mål att gå en danslektion i skolan imorn (nästan första, riktiga danslektionen på över 2 månader) men nu känns det verkligen motigt och extremt jobbigt. Jag känner mig så otroligt värdelös och att jag då ska ställa mig och dessutom lyckas dansa känns helt omöjligt. Ångest ångest ångest. Jag vet hur ångestfylld morgondagen kommer bli. (pessimistisk inställning, I know).
Morsan tjatar som sagt om maten men säger att skolan kommer i andra hand. Att det får jag göra som jag känner för. Om jag orkar gå så går jag och om jag inte orkar så gör jag inte det. Det kändes faktist skönt att hon ansåg att det var helt okej för mig att göra efter hur jag känner. För jag tycker det är så jobbigt att sms:a henne när jag inte går/går hem från skolan och när hon frågar hur jag ska göra och sånt. Jag behöver ju inte berätta så mkt, bara säga just för att hon ska kunna sjukanmäla. Men ändå, känner mig som en skolkare.
Så nu känns det bättre iaf.
Jag känner att imorn kommer bli en skolk-dag. Ska stiga upp och satsa på att gå men om jag inte gör det så får det vara okej med. I så fall ska jag istället göra nytta hemma, plugga, träna och åka iväg en stund (typ köpa ny mascara). Om jag bara sitter hemma blir det typ mat. Och det ger en massa ångest och så är jag i den onda cirkeln igen.
Nu ska jag göra ett målschema för veckan. Det gjorde jag förra veckan med ett eller några mål om dagen, tex "mattelektion", "danslektion", "träning". Då har jag något att koncentrera mig på att klara av varje dag och slipper ha 1000 grejer. Sen om jag inte klarar att gå en lektion så får det vara ok. Då kan jag göra något annat istället. Orkar inte lägga på så jävla många, jobbiga krav. Allt är så pissigt ändå. Just nu vill jag bara klara maten, träna och bli smal.
Ändå känns ingenting bra. Jag känner mig ful, tjock och dålig.
Min syrra är här nu och jag kan inte hjälpa att vara avundsjuk på hur smal, söt och snygg hon är. Hon har verkligen den perfekta kroppsformen (enligt mig). Och det känns dumt att vara så avundsjuk på henne, eftersom att det gör att jag tycker att det är jobbigt att vara nära henne eftersom jag då ser ännu tjockare och skabbigare ut. Och jag är ju egentligen glad över att vi är såpass sams nu för tiden.
Morsan tjatar om att jag måste äta och tror att jag har gått ner ännu mer i vikt och att jag kommer kollapsa om jag tränar och äter som jag gör nu. Jag får sånn jävla ångest när hon säger så för jag vet ju att jag klarar att träna minst 4 h på en dag och käka 1 frukt. Jag har tränat flera ggr utan att äta på hela dagen. Och nu är jag som fetast, har gått upp i vikt, äter jätte mycket och dessutom onyttigt och hon oroar sig??! Jag får sånn helvetes jävla ångest! Känner mig så dålig för det är ju nu jag borde göra som jag gjorde förut ( --> äta lite, träna mkt). Och istället så är jag en sånn här fet, äcklig, ful, hemsk förlorare! Det jobbigaste med att jag känner såhär är nog att jag ofta då känner mig så misslyckad att jag vill trösta mig med att äta, vilket gör att jag får ännu mer ångest mm så att jag hamnar i en ond cirkel.
Allt känns så jobbigt. Tycker ändå att den här veckan har gått bättre än de innan. Har känt mig aningens piggare och mindre deppig. Känns som att jag lyckats med mera (gått i skolan, tränat mm). Jag har som mål att gå en danslektion i skolan imorn (nästan första, riktiga danslektionen på över 2 månader) men nu känns det verkligen motigt och extremt jobbigt. Jag känner mig så otroligt värdelös och att jag då ska ställa mig och dessutom lyckas dansa känns helt omöjligt. Ångest ångest ångest. Jag vet hur ångestfylld morgondagen kommer bli. (pessimistisk inställning, I know).
Morsan tjatar som sagt om maten men säger att skolan kommer i andra hand. Att det får jag göra som jag känner för. Om jag orkar gå så går jag och om jag inte orkar så gör jag inte det. Det kändes faktist skönt att hon ansåg att det var helt okej för mig att göra efter hur jag känner. För jag tycker det är så jobbigt att sms:a henne när jag inte går/går hem från skolan och när hon frågar hur jag ska göra och sånt. Jag behöver ju inte berätta så mkt, bara säga just för att hon ska kunna sjukanmäla. Men ändå, känner mig som en skolkare.
Så nu känns det bättre iaf.
Jag känner att imorn kommer bli en skolk-dag. Ska stiga upp och satsa på att gå men om jag inte gör det så får det vara okej med. I så fall ska jag istället göra nytta hemma, plugga, träna och åka iväg en stund (typ köpa ny mascara). Om jag bara sitter hemma blir det typ mat. Och det ger en massa ångest och så är jag i den onda cirkeln igen.
Nu ska jag göra ett målschema för veckan. Det gjorde jag förra veckan med ett eller några mål om dagen, tex "mattelektion", "danslektion", "träning". Då har jag något att koncentrera mig på att klara av varje dag och slipper ha 1000 grejer. Sen om jag inte klarar att gå en lektion så får det vara ok. Då kan jag göra något annat istället. Orkar inte lägga på så jävla många, jobbiga krav. Allt är så pissigt ändå. Just nu vill jag bara klara maten, träna och bli smal.
Pappa och Marabou Premium
Vill ni veta sanningen eller? - Jag sitter med en hel Marabou Premium, helt för mig själv.
HAHAHA! Vilket skämt jag är. "uuh peppad" - inlägget innan och så nu lixom. Kan man vara mer värdelös? Jag tvivlar på det.
Det jag kan trösta mig med är att jag iaf vet hur många kalorier jag har ätit idag och att jag har tränat och ska träna mer hemma! Jag har kommit in i ett tränings-pepp! Bra det iaf. Men jag hatar att vara ensam hemma. Jag är helt sanslös! Och jag hatar det här pissiga årstiden. Jag vill att det ska bli vår så att folk börjar gå barbent och så att det blir varmt och ljust. Då blir jag dels peppad att träna, dels vill jag gå ner i vikt för att jag vill kunna gå i shorts och bikini.
Träffade farsan idag. Det kändes bra. Vi tog i hand på att vara vänner igen. Sedan pratade vi på som vanligt utan att det var konstig eller tryckt stämning. Har i princip inte träffat honom på över 2 månader. Jävlar vad mycket som hinner hända i en människas liv på så kort tid! Han hade mycket spännande att berätta kan jag säga :)
Jag har inte förlåtit honom för saker han har gjort (eftersom han varken har bett om ursäkt eller ens inser sina misstag) men nu vill jag se om han än en gång kan förbättra sig.
Det var väl vad jag hade att skriva idag.
P.s Jag är tjock.
Peppad
Jag är superpeppad just nu - jag SKA ner i vikt. Jag - min fettoäckelpissgräddsåsköttbullsmackadonkenmedextrasåskropp - ska bli fucking SMAL!!! Jag är så helvetes fet. Alltså mina lår bara dallrar. De där benen på axlarna ska sticka ut! (mer). Nyckelbenen och benen vid bröstkorgen med. Det ska vara ett mellanrum mellan låren när jag står ihop med benen och armarna ska vara slimmade. Fettoklumpen på magen ska BORT, likaså höfterna och höftbenen ska synas en aning. Vaderna ska också slimmas till. Jag ska träna flera ggr i veckan och försöka börja träna normalt; alltså skolträningen + fritidsträningen = lite mer än 11 h/vecka (fan vad lite träning det var det här året då?!). Kanske inte kommer gå på alla skolträningar tex men får försöka tvinga mig ut på promenader och träna mycket styrka hemma - jag vill ha en smal och FAST kropp! Har hittat en ny favorit lår- och rumpträning, eller den har nog alla kört men den är min nya favorit: utfall. Har kört den några dagar nu, 3x30 ggr/dag.
Sen när det blir vår kan man ju cykla också :D
Puss och godnatt!
Jag vill också ha fredagsmys och äta godis framför tv:n :(
4....
4 TV-program jag brukar se: Desperat housewife, Prison Break, Top Model, The Hills.
4 saker jag gjorde igår: Gick på en teorilektion, gick på en danslektion, träffade en kompis, pluggade.
4 saker jag längtar till: Uppiggande vårväder, sommarlovet, åka utomlands, fylla 18.
4 saker som står på min önskelista: Bli smal, sommarjobb, nya chaps, rid-/stalljacka.
4 saker jag avskyr: Djurplågeri, orättvisor, krig, rasism.
4 saker jag tycker om att göra (just nu): Rida(stallet), se på tv, sova, lyssna på musik.
4 saker jag åt igår: Blåbär, hallon, yoghurt, päron.
4 bloggar jag utmanar: iratherdieyoungandthin.blogg.se, findyourwords.blogg.se, tisasdagbok.blogg.se, hemlighetsmakerii.blogg.se
4 saker jag gjorde igår: Gick på en teorilektion, gick på en danslektion, träffade en kompis, pluggade.
4 saker jag längtar till: Uppiggande vårväder, sommarlovet, åka utomlands, fylla 18.
4 saker som står på min önskelista: Bli smal, sommarjobb, nya chaps, rid-/stalljacka.
4 saker jag avskyr: Djurplågeri, orättvisor, krig, rasism.
4 saker jag tycker om att göra (just nu): Rida(stallet), se på tv, sova, lyssna på musik.
4 saker jag åt igår: Blåbär, hallon, yoghurt, päron.
4 bloggar jag utmanar: iratherdieyoungandthin.blogg.se, findyourwords.blogg.se, tisasdagbok.blogg.se, hemlighetsmakerii.blogg.se
Äta med andra - nej tack
Jag tänker aldrig äta middag tillsammans med morsan igen - fyfan vilken ångest! Sitta där i tystnad och trycka i sig mat. Och så hatar jag när hon tvingar mig att äta hennes middag men låter mig välja vad av det jag ska äta. För då får jag bara beslutsångest över vad jag ska välja. Och så ska hon titta när jag äter: vad jag tar, hur mycket, hur många gånger, om jag äter snabbt/långsamt, om jag får ångest mm. Dessutom antar jag att hon försöker lätta upp stämningen genom att prata på om roliga saker. Det funkar inte. Det är ändå för tyst. Nej tack, det vill jag inte göra om. Nu tänker jag laga min middag själv, möjligtvis laga åt henne med och om det känns bra kan jag såklart äta hennes middag med henne. Men annars INTE. Jag bestämmer över mig själv.
Nämn 5 saker som du kommer göra 2009 & utmana sedan 5 andra
1: Fylla 18 - vet inte om jag ska skratta eller gråta.
2: (MÅSTE) gå ner i vikt!
3: Åka utomlands - längtar! Fast jag oroar mig för maten, trots att jag VILL kunna äta allt då!
4: (SKA) börja sista året på gymnasiet.
5: Gå på bedömningssamtal på SCÄ.
Jag utmanar:
ettfrisktliv.blogg.se
jooannas.blogg.se
coloured.blogg.se
angeliicakarlssons.blogg.se
majjohansson.blogg.se/
2: (MÅSTE) gå ner i vikt!
3: Åka utomlands - längtar! Fast jag oroar mig för maten, trots att jag VILL kunna äta allt då!
4: (SKA) börja sista året på gymnasiet.
5: Gå på bedömningssamtal på SCÄ.
Jag utmanar:
ettfrisktliv.blogg.se
jooannas.blogg.se
coloured.blogg.se
angeliicakarlssons.blogg.se
majjohansson.blogg.se/
Tom
Har egentligen ingen lust att skriva men känner mig lite tvungen. Dessutom har jag inget annat att göra och då tänker jag bara på mat.
Gick två lektioner i skolan idag - bravo. Det är jag faktist nöjd med. På den ena bjöds det på tårta. Ångest ångest. Skäms alltid när alla äter och inte jag, men åtminstone var det ingen som frågade om jag ville ha *pust*. De har väl lärt sig vid det här laget ;) Men de brukar fråga för att vara artiga.
Jag fick tillbaka 3 prov: VG+, MVG-, MVG. Det är jag rätt nöjd med, bara jag får MVG i slutbetyg så :P
När jag kom hem åt jag flera frukter bl.a - dumdumdum. Totalt idag ligger jag på ca 1100 kcal och min mage är supersvullen och spänd. Blääää jag är tjock och svag. Men bara jag inte äter någon dum choklad eller godisaktigt. Bättre med frukt och sånt. Men ändå DÅLIGT DÅLIGT, TJOCK TJOCK TJOCK!
Många besökare!
Shit vad ni är morgonpigga! Har redan haft flera besökare i bloggen. Jag måste bli bätte på att uppdatera :)
Idag känner jag mig konstig. Som att jag inte kan bestämma mig om jag har ångest eller inte, om det är en jobbig dag eller inte. Jag vaknar (som vanligt numera) kl.7, trots att jag kunde få sova ut. Hatar att vakna så tidigt! Varför gör jag det? Jag är ju skittrött! Somnade ifs lite efter 22:00 igår, vaknade vid 00:00 och somnade lätt om! :O
Idag är tanken att jag ska gå 2 lektioner i skolan - det är mitt mål. Men idag är en sånn där dag då det börjar kännas motigt med allt.
Jag har duschat och käkat frukost och nu ska jag plugga, vilket inte alls går. Jag har jätte svårt att koncentrera mig (ja, jag vet att det blir svårt när man inte äter "ordentligt").
Funderar på om jag ska åka och leta efter nya mjukisbyxor efter skolan. Jag tycker det är skitjobbigt att gå i tajta kläder oftast och jag vill ju inte använda samma mjukiskläder jämt!
Vilken färg tycker ni är snyggast på mjukisbyxor?
Jag tror att morsan har tänkt laga nyttig middag ikv, som jag oxå ska äta. Därför måste jag tänka på vad jag äter under resten av dagen. Jag tycker inte om att äta efter andras planering! Jag vill kunna bestämma själv och planera efter hur olika måltider under dagen går, vad jag blir sugen på osv.
Well well, nu ska jag fortsätta att ha min "halv-ångest" och försöka skriva klart den här jävla bajs-uppsatsen.
Puss och kram!
En lyckad
Hej! Vet ni? - Jag är på rätt bra humör. Har ingen ångest ALLS :D SÅ JÄVLA SKÖNT!!! De senaste dagarna/veckorna/månaderna har jag haft ångest varje dag, på olika nivåer men alltid haft det.
Det känns som att jag har lyckats med väldigt mycket idag. Skitsaker egentligen. Saker som är helt naturliga för en "vanlig" person, även för mig "en gång i tiden". Jag hade ETT mål från början idag men jag har klarat fler jobbiga saker:
♦ Gått på träningen, lektion i skolan (det enda mål jag hade ifrån början)
♦ Gått på ytterligare en lektion (jobbade bra på båda lektionerna. Är inte så duktig men jag försökte)
♦ Ringde ett samtal om jobbet
♦ Träffade min kompis som planerat i TVÅ timmar - pluggade
♦ Mejlade pappa för att "sluta fred"
Ni ser vilka löjliga grejer det är egentligen, men det var MINA mål och det gör en nöjd när man har klarat av dem, vad de än är. Dessutom har mitt matintag gått på 620 kcal (vilket jag nu tillåter mig) + att jag som sagt har tränat och jag har INGEN ÅNGEST! Trots att middagen vart rätt oplanerad lyckades jag bestämma vad jag skulle äta, hur mkt jag skulle äta och hålla mig till det. Fick heller ingen ångest över att jag ändrade min middag mot vad jag från början tänkt äta.
Nu ska jag plugga i typ 5 min, om jag pallar, och sen se på Du är vad du äter. Puss!
Jag berättade för en kompis
...nästan. Ni vet hur man snackar - "hur går skolan?", "varu i skolan idag?", "när slutade du idag?". Så jobbigt att alltid hitta på bortförklaringar, det känns inge bra. Visste inte heller om hon pratat med någon i min klass (vi går inte i samma skola) så jag sa att jag inte kunde berätta riktigt men att jag inte går särskilt mycket i skolan just nu och att jag kanske ska bli sjukskriven. För vad ville jag inte säga eftersom jag än inte vet hur det blir och är och blabla.
Vi pratade om olika lösningar att klara av skolan och hon kom med olika förslag som hon visste att andra gjorde. Sedan pratade vi om annat, roliga grejor och jag blev jätte pigg och på glatt humör :) Kändes jätte bra att prata med henne! Det är sånt jag ska ta vara på - räkna ut vad som känns bra att göra och vilka som det känns bra att umgås med och sen lägga min tid på det. Då mår man säkert bättre :)
Idag har jag varit i skolan. Mitt mål var att gå en lektion - träning - men jag gick TVÅ! Känns bra :) Har faktist inte haft särskilt mkt ångest någon gång idag, förutom när jag skulle åka hem kanske då. Och sen de vanliga tankarna annars, tex på dansen "Shit jag är fetast här inne. Kolla mitt ansikte, helt runt och knubbigt. Fan vad fettet hänger under hakan. Jävlar mina vader är feta! Ska jag ha tjocktröjan på mig eller inte?" osv. Samma sak på teorilektioner "hur ska jag sitta? Ser mina armar feta ut nu? Om jag sätter dom såhär istället då, ser de smalare ut då?".
Jag pratade inte särskilt mkt med nån. Visserligen fanns det inte så mkt tid att prata på, men ändå. Kände mig lite ensam och utanför. Som att jag inte längre är den jag var bland de andra. Jag har inte vart där så vad har jag att prata om? Jag har inte umgåtts med dem på länge så vad har vi gemensamt? Typ så.
Ska träffa en annan kompis på eftermiddan. Visserligen lär jag bara behöva stanna någon timme men det känns som att det är nog med utmaningar idag. Måste ringa några samtal och skriva några mejl också. Det + skolan känns jobbigt nog. Det tar på en, på mig. Det låter fånigt men så är det, just nu.
Samtidigt vill jag inte "avboka", det känns så elakt eftersom jag typ alltid gör så nuförtiden. Men om jag ska vara ärlig hoppas jag att han ringer och inte kan träffas.
Hör ni hur störd jag låter? Bli inte som jag, säger jag bara.
Spring ifrån ångesten
Jag ligger uppe i typ 1200 kcal eller nått. Att vara hemma gör mig tokig men att gå ut ger mig ångest. Fyfan för detta helvetes jävla pissliv. JAG MÅR SKIT. Jag säger det nu - skitskitskit! Jag vet att jag mår skit och jag vill inte göra det!
Jag MÅSTE gå ner i vikt! FANFANFAN!!! Nu ska jag åka och träna bort ångesten. TRÄNA TRÄNA TRÄNA!
Dåliga relationer
Usch usch usch - massa skuldkänslor x( Jag är en sånn jävla dålig kompis. Hör knappt av mig till någon och varje gång någon frågar om vi ska träffas eller göra något så kommer jag med nya bortförklaringar för att slippa. Tom när min kompis ska hjälpa mig med matten kommer jag med bortförklaringar. Jag har inte träffat han på evigheter och han frågar jätte ofta om vi ska hitta på något och sånt. Jag vill verkligen inte förlora kontakten med honom och jag blir förvånad över att han försöker behålla den (vem vill känna mig?) och samtidigt glad för det. Jag vill inte sabba det men det är så himla jobbigt!
Min andra kompis har fyllt 18 och jag har inte gjort någonting för henne. Jag SKA gottgöra henne, vet redan vad jag ska ge henne i "present". Men när?
Jag vill förklara allt för alla, längre fram - när jag får vård och förhoppningsvis mår bätte - men kommer jag våga? Och när jag gör det vill jag gottgöra alla genom att visa att jag älskar dom och uppskattar att de är så fina vänner.
Fick ett mejl från farsan. Gud skuld, skam, ångest var vad jag kände. Han skrev att han var besviken på sig själv. Alltså ni kan inte fatta - det här har aldrig hänt förut! Att HAN faktist uttrycker att han gjort något fel som han mår dåligt över, det har aldrig existerat förut. Men nu gör det det. Det var efter mitt sms om att jag inte har något förtroende för honom som han börjat tänka efter och känt såhär. Han skrev lite mer ord som verkligen förvånade mig, på ett positivt sätt (tom "puss" hehe). Det känns skitjobbigt att han faktist känner såhär, samtidigt som det alltid är den reaktionen jag har varit ute efter att få se. Men hur går man vidare nu? När han faktist äntligen beter sig som jag vill måste jag ju visa att jag uppskattar det. Annars blir det ju jag som gör fel. Men det är så jobbigt att träffa folk man har bråkat med. Men jag SKA visa att jag uppskattar att han äntligen ber om ursäkt (för på ett sätt gör han ju det). Det måste jag!
Usch vad allt är jobbigt :(
Min andra kompis har fyllt 18 och jag har inte gjort någonting för henne. Jag SKA gottgöra henne, vet redan vad jag ska ge henne i "present". Men när?
Jag vill förklara allt för alla, längre fram - när jag får vård och förhoppningsvis mår bätte - men kommer jag våga? Och när jag gör det vill jag gottgöra alla genom att visa att jag älskar dom och uppskattar att de är så fina vänner.
Fick ett mejl från farsan. Gud skuld, skam, ångest var vad jag kände. Han skrev att han var besviken på sig själv. Alltså ni kan inte fatta - det här har aldrig hänt förut! Att HAN faktist uttrycker att han gjort något fel som han mår dåligt över, det har aldrig existerat förut. Men nu gör det det. Det var efter mitt sms om att jag inte har något förtroende för honom som han börjat tänka efter och känt såhär. Han skrev lite mer ord som verkligen förvånade mig, på ett positivt sätt (tom "puss" hehe). Det känns skitjobbigt att han faktist känner såhär, samtidigt som det alltid är den reaktionen jag har varit ute efter att få se. Men hur går man vidare nu? När han faktist äntligen beter sig som jag vill måste jag ju visa att jag uppskattar det. Annars blir det ju jag som gör fel. Men det är så jobbigt att träffa folk man har bråkat med. Men jag SKA visa att jag uppskattar att han äntligen ber om ursäkt (för på ett sätt gör han ju det). Det måste jag!
Usch vad allt är jobbigt :(
Beach Volleyball
Jag vill lära mig att spela Volleyball. Beach volleyball är så jävla roligt! Har bara kört det en gång och sen den vanliga i skolan. Det är en perfekt sommarlovsaktivitet. Man blir brun, smal, får muskler och har jävligt kul! Tyvärr suger jag på sporten och kan inte direkt träna den heller (när och var lixom??). Men det vore så jävla kul att kunna!
En enda lektion
Sitter här, nyduschad med ruffsigt hår, osminkad och seg. Jag borde fixa mig men jag orkar inte. Jag hade bestämt mig för att försöka gå till skolan på eftermiddagen (träningen) och sa det till morsan som frågade oxå. Men jag vill verkligen inte x( Och nu har jag beslutsångest - ska jag eller ska jag inte? Det tar emot så jävla mkt! Samtidigt vill jag träna, men det är så obehagligt där. Det är så personligt att dansa. Jag ska ändå träna ikväll, så ska jag gå eller inte? Usch jag vill inte! Men jag borde x(
Svar på kommentarer
Godmorgon!
Har precis käkat frukost: te, nyponsoppa och Wasa Fiber Plus med skinka och gurka. Ni måste testa de knäckemackorna - supergoda! Jag tycker alltid att knäckebröd ser så tråkigt ut men när jag väl äter det är det jätte gott :)
Jag har inte orkat svara på kommentarer de senaste dagarna. Det har ju blivit lite glest med inlägg också så det ska jag försöka ändra på.
Nu ska jag svara på era kommentarer. Kram.
Har precis käkat frukost: te, nyponsoppa och Wasa Fiber Plus med skinka och gurka. Ni måste testa de knäckemackorna - supergoda! Jag tycker alltid att knäckebröd ser så tråkigt ut men när jag väl äter det är det jätte gott :)
Jag har inte orkat svara på kommentarer de senaste dagarna. Det har ju blivit lite glest med inlägg också så det ska jag försöka ändra på.
Nu ska jag svara på era kommentarer. Kram.
Älskar låten!
Älskar den här låten. Asskön dans- eller träningslåt. Just nu har jag gjort sit-ups och dansat till den. Nu ska jag fortsätta :P
(Lyssna på låten och strunta i att titta på den skittöntiga videon. Fan är dom 12 år eller? Töntigare video får man leta efter. Men jag gillar ändå låten, skiter i texten ;))
(Lyssna på låten och strunta i att titta på den skittöntiga videon. Fan är dom 12 år eller? Töntigare video får man leta efter. Men jag gillar ändå låten, skiter i texten ;))
Klarar inte skolan
Igårkväll bråkade jag med morsan. Jag åt hennes middag efter att ha legat och grinat av ångest på soffan. Inte ångest för hennes middag (bara) utan för allt. Sedan berättade hon att bedömningssamtalet antagligen kommer bli om ca 2-1,5 månader (hur lång tid det sen tar till att få själva behandlingen vet jag inte).
Hon sa att de på enheten sagt att jag ändå måste börja äta redan nu, och det var vad vi börjad bråka om. Jag kanske kan börja äta ordenlig middag (med vissa undantag, som vanligt) men då äter jag mindre resten av dagen (vilket jag inte sa, men sa inte heller att jag tänkte äta alla måltider). Fast senare bad hon om ursäkt för att hon blivit så arg. Skönt att vi försöker att inte bråka iaf.
Idag har jag vart 1 lektion i skolan - idrott. Hade tänkt vara där minst en till men fick sånn otrolig ångest att jag åkte hem. Det känns verkligen inte bra att vara där. Det är skitjobbigt. Ni vet när man kommer in i en "tankebana" och ibland väcks ur den och tittar upp och inser att någon tittar på en? Så fick jag lite då och då ur min ångest och såg att idrottsläraren tittade på mig. Jag undrade om de andra lärarna pratat med honom om det här med min "äs", skola och hjälp. Det kändes som att det var någon sådan anledning som fick honom att titta på mig när jag satt där med ångesten kokande innuti. Superjobbigt att inte veta vilka som vet vad. Vad tänker klassen tex? De lär väl inte veta något?
Här hemma har jag pluggat lite (har så jävla svårt att koncentrera mig!) och sen somnade jag :P Så nu när jag vaknade mådde jag jätte illa. Men till min stora, glada förvåning har molnen skingrat sig en aning och släppt fram solen som strålar lite svagt här utanför :D
Det ska bli skönt med en sol-promenad!
Jag saknar kontrollen
För ett år sen hade jag kontroll.
Jag åt inget av mina förbbjudna livsmedel, levde oftast på frukt eller en liten bestämd mängd mat eller åt inget alls, aktiverade mig så att jag inte skulle vara nära mat, tränade 14 h per vecka + promenader (hade hund) + extra träning (situps och liknande) hemma, tog trappor istället för hiss, gick extra promenader, cyklade/sprang.
Jag hade ofta ångest, var jävligt trött hela tiden (kollapsade ändå bara en gång i duschen), jag var oftast deppig och grät mycket. Men jag var nöjd att jag gick ner vikt och ett tag var jag nöjd med vissa kroppsdelar! Då valde jag mina favoritkläder och gick ut och träffade folk, festade och hade kul. Då kände jag mig nöjd!
Det jag förvånas mest av är nog att jag kunde verkligen bestämma mig för att bröd var förbjudet och då var det så. Visst blev jag sugen och hungrig och var så trött att jag inte visste hur jag skulle orka stå upp men jag slog mig själv, bet mig, rev mig, dunkade huvudet mot väggen, grät så tårarna sprutade, tvingade mig att gå promenader - vad som helst bara jag inte åt!
Att jag pallade träna är jag också förvånad över. Trots att jag var skittrött både psykiskt och framförallt fysiskt tränade jag och tvingade mig att ta all extra träning jag kunde få: den längre stigen i skogen, den långa omvägen från bussen, trapporna före hissen, sprang istället för att gå osv. Jag var trött så jag skakade och ville bara lägga mig ner och sova. Jag kommer ihåg hur tungt det var att gå, att lyfta en arm, att bära väskan var ett helvete. MEN JAG GJORDE DET!
Jag vill att det ska vara likadant nu. Jag vill att det ska bli likadant nu. Det ska bli likadant nu. Fan nu ska jag klarat! Snart är det vår och då blir allt enklare. Men jag ska börja kämpa hårt redan nu!
FAN JAG SKA BLI SMAL!
Jag hatar den här årstiden
Kallt, svinhalt, grått, trist, äckligt, tungt, tjockt, mörkt - blä, avskyr den här tiden på året! Jag har mer ångest än resten av året. Allt är jobbigt. Mörkret gör att jag inte har lust med någonting, särskilt inte åka iväg och träna på kvällarna. På dagarna är jag peppad men när det blir mörkt tappar jag lusten.
Det går inte att cykla eller springa för att det är så halt och kallt och promenera är stört jobbigt - man halkar och måste ta myrsteg som ändå bara resulterar i att man går på samma ställe pga all is, man fryser som fan och har 7 lager kläder på sig vilket gör att man svettas samtidigt som man fryser och det är tungt och tjockt och jobbigt, det är fult väder och hela skiten gör en bara gråtfärdig.
Promenerade idag och då var det precis som jag beskrev + att jag höll på att börja grina och var när att lägga mig ner i snön och bara böla. Kände verkligen hopplöshet.
Min mage krampar nu - jag hatar mat - jag är har värsta ångesten och har känt en gråtklump hela dagen men kan inte gråta. Jag borde åka och träna men det här vädret får mig att bara vilja somna hela tiden och det ger mig ångest att jag inte vill åka till träningen.
Jag gick inte heller till skolan pga ångest och rädslan att få en panikattack på dansen. Jag har knappt pluggat något hemma för så fort jag fastnar så börjar jag tänka på mat istället.
Fick ett brev från äs-enheten där det stod typ:
Vi har fått din ansökan. Just nu har vi kö men vi kontaktar dig senare.
Allt är PISS ÅT HELVETE!
Det går inte att cykla eller springa för att det är så halt och kallt och promenera är stört jobbigt - man halkar och måste ta myrsteg som ändå bara resulterar i att man går på samma ställe pga all is, man fryser som fan och har 7 lager kläder på sig vilket gör att man svettas samtidigt som man fryser och det är tungt och tjockt och jobbigt, det är fult väder och hela skiten gör en bara gråtfärdig.
Promenerade idag och då var det precis som jag beskrev + att jag höll på att börja grina och var när att lägga mig ner i snön och bara böla. Kände verkligen hopplöshet.
Min mage krampar nu - jag hatar mat - jag är har värsta ångesten och har känt en gråtklump hela dagen men kan inte gråta. Jag borde åka och träna men det här vädret får mig att bara vilja somna hela tiden och det ger mig ångest att jag inte vill åka till träningen.
Jag gick inte heller till skolan pga ångest och rädslan att få en panikattack på dansen. Jag har knappt pluggat något hemma för så fort jag fastnar så börjar jag tänka på mat istället.
Fick ett brev från äs-enheten där det stod typ:
Vi har fått din ansökan. Just nu har vi kö men vi kontaktar dig senare.
Allt är PISS ÅT HELVETE!
Vilken är din favoritkeso?
En tanke slog mig just:
Undra hur jag åt INNAN allt det här började (bantning, ångest, tvång mm). Jag minns faktist inte :S Helt ärligt!
Kmr ihåg att jag inte åt skolmat, för jag var väldigt kräsen och gillade inte speciellt mkt olika sorters mat - och skolmaten var vidrig enligt mig! Men jag åt frukost, lunch i vanliga fall och middag. I skolveckorna åt jag som sagt ingen lunch men STORT mellanmål! Jag och kompisar åkte alltid hem till nån och käkade massa mellis och pratade, det kmr jag ihåg. Men VAD åt jag till måltiderna och hur mkt? När var jag hungrig och varför? När var jag sugen på något och åt jag då? Hur ofta åt jag och hur ofta var jag sugen? Tänkte jag jämt på mat? - Nej det kan jag väl inte ha gjort? Hur såg min relation ut till mat på den tiden? Gud vad läskigt att jag inte minns det en sak som är NORMAL för alla människor! :O
Minns ni sånna här saker?
Stallet får mig att må bra
Vaknade kl. 7 igårmorse och somnade efter kl. 1 igårkväll och idag vaknar jag 7 igen! Varför?! Jag är skittrött, nödvändigt liksom. Egentligen brukar jag vara (eller var) en sjusovare vilket jag gärna är (älskar att sova länge på morgonen!), men det vore ju mer praktiskt med, tanke på skolan, om jag kunde somna tidigt på kvällen och vara pigg på morgonen.
Var i stallet mestadels av dagen och det var så roligt! Myste med mina favorithästar och bara njöt av att de är underbara och jag älskar dem :) Hade trevligt och roligt då vi pratade (människor alltså ;P) och ridningen gick BRA - finns massa saker jag vill förbättra, men med just ridningen kan jag konstigt nog lätt känna mig nöjd om jag klarat av något. Jag rider lite svårare hästar och börjar komma upp i en lite svårare nivå (alltså inte supersvårt, men med lite utmaning för mig) och jag har blivit så otroligt mkt modigare! <-- DET gör mig superglad! Att jag inte ger mig, att jag utmanar mig själv och att jag skiter i om jag är rädd/nervös EGENTLIGEN - jag försöker ändå och ser till att klara det! Det gör en så himla mycket starkare, duktigare och modigare. Och det är DET som känns bra och gör att jag blir nöjd och glad över ridningen, även om det inte är perfekt.
Så idag har jag varit på toppenhumör! SÅ JÄVLA SKÖNT efter alla dessa deppveckor. Önskar att jag kunde rida lite oftare, för det har verkligen blivit något som får mig att må bra och glömma bort allt annat för en stund. Så härligt!
Tänker därför inte förstöra detta inlägg med en massa matsnack, utan det här får bli ett glatt och nöjt inlägg! :)
