Någon som vet ett normalt matschema?
Funderar på om jag ska försöka se om jag kan få balans och bli av med hetsätningarna, genom att försöka äta normalt några dagar. Men jag är rädd att jag bara ska äta för mycket då. Är det bättre att satsa på att gå ner i vikt? Är jag en tönt som tar en "paus"?
Hetsarna har blivit värre nu. Förut handlade det om att jag tog några mackor med skinka och sallad när jag bestämt att jag bara skulle äta 3 frukter under en dag. Nu handlar det om onyttigheter som smör, nötter, choklad, oboy... Och inte bara någon liten onyttighet under 10 minuter. Nu kan jag äta en massa under 3 dagar! Mat, frukt, godis... Det är stört. Jag mår sämre än sämst av det. Vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag börjar få självmordstankar igen, lockelsen om att hoppa från mitt fönster (bor på högsta våningen). Ibland funderar jag på att sätta mig där, bara för att känna hur det känns. Det lockar med en lättande känsla. Undrar vad som skulle hända om någon såg mig.
Allt är så konstigt. Jag är konstigast.
Ok. Jag förstår att du känner dig delad. Det skulle jag nog tro att de flesta med ätstörning gör både före och mitt i behandling. Men det är dessutom många som blir friska ändå. Så ge inte upp!
Svar på din fråga: Jag vet inte om du tidigare har läst att jag ska börja gå till en psykoterapuet? (ja ja jag vet det kanske låter lite stört).
Och när jag börjar den behandlingen som kommer att vara KBT (kognitiv beteendeterapi) så ska jag inte gå och prata med min behandlare på kliniken.
Egentligen skulle jag ha fått vänta fram till i slutet av mars, ibörjan på april för att få börja med KBT. Så därför ringde jag till Mando (då jag tycker kliniken jag går på är dålig). Hörde mig för om hur köerna osv är. Jag har en tid bokad för remiss skrivning.
Men sen i tisdags eller onsdags vecka 8 (nu är vecka 9) fick jag reda på att jag ska börja min behandling med KBT nu redan på tisdag. Lite mer än en månad tidigare. Jag ska gå dit och höra mig för och se hur det verkar. Men jag tror att det kommer att gå bra, eftersom att jag har träffat henne (psykologen) förut. Så då kanske jag ändå inte söker in till Mando.
Ja du. Visst har jag en vilja, en stark sådan också. Och mycket har gått framåt för min del, om jag ser tillbaka till då det var som värst. Jag menar jag har gått upp 10 kg. Jag vet dock inte om det är mycket eller lite på 2 år? Och jag ligger inte och skriker, gråter på golvet efter varje måltid (det tackar jag för, att jag blivit bättre på att hantera ångesten). Och ja lite läskigt är det att det ska ta sån tid, men jag har ju upp och nedgångar. Och just nu ligger jag i en nedgång. Ibland kommer jag liksom igång så bra. Och det går bra i flera veckor (visst jag begränsar ju ofta om vad jag får äta, men mängden är ok) Men sen så händer alltid någonting i mig. Någonting som inte går att förklara, men det stoppar mig i allt och skjuter mig tillbaka.
Sen kan det ju vara så eftersom att jag har haft en ätstörning i olika grader i ca 8-9 år. Då kanske det blir extra svårt för mitt psyke och kropp att hålla ihop känslor osv, acceptera ett normalt förhållande till mat. Fast jag vet inte, bara en teori jag har.
Men vi kommer att klara det gumman!
Bara att du har sökt hjälp är så starkt av dig.
Och det enda rätta. Även om det är så att du inte kan se det så just nu, tror jag att du vet längst, längst inne att det faktiskt är så. Och är det så att du faktiskt kan se det så är det kalasbra!
Kramar<3
Oj sorry för mitt långa inlägg :O
aw.. vad roligt att du minns mig:) Jodå, det är ganska bra, fullt upp i skolan osv. Såg att du ska få hjälp och så. Vad skönt:) "normalt" intag är ca 2200 kcal per dag tror jag. Försök dela upp i lite fler måltider kanske så minskar risken för hets. Jag tycker det är himla bra att du tar en "paus", försöker att hitta en balans. Du ska inte behöva må dåligt. Ta hand om dig! Kram!
gud vad jag känner igen mig i allt det du säger.. jag har heller ingen aning om vad som är "normalt" antingen för lite eller för mycket.. jag har tankarna.. om jag inte kan vara smal ska jag fan bli riktigt jävla överviktig. det finns ingenting "mittimellan". och du är ingen ingen tönt som tar en paus. hitta balansen.. det är ju det livet går ut på
Jag känner igen mig i allt du säger... balansen finns inte i mitt liv. inget mittimellan. vitt eller svart. mycket eller lite. inte normalt.. och jag har tyvärr ingen aning om vad som är normalt.. men om du listar ut det kanske du kan berätta det för mig?
Och du verkar vara en riktigt bra tjej. du förtjänar att leva. och du stödjer mig i min kamp! så jag tycker inte du ska hoppa ut genom fönstret. jag tycker du ska stanna kvar där du är. och hitta balansen istället. och sen föra vidare din kunskap
