Jag tänker aldrig äta middag tillsammans med morsan igen - fyfan vilken ångest! Sitta där i tystnad och trycka i sig mat. Och så hatar jag när hon tvingar mig att äta hennes middag men låter mig välja vad av det jag ska äta. För då får jag bara beslutsångest över vad jag ska välja. Och så ska hon titta när jag äter: vad jag tar, hur mycket, hur många gånger, om jag äter snabbt/långsamt, om jag får ångest mm. Dessutom antar jag att hon försöker lätta upp stämningen genom att prata på om roliga saker. Det funkar inte. Det är ändå för tyst. Nej tack, det vill jag inte göra om. Nu tänker jag laga min middag själv, möjligtvis laga åt henne med och om det känns bra kan jag såklart äta hennes middag med henne. Men annars INTE. Jag bestämmer över mig själv.