...nästan. Ni vet hur man snackar -  "hur går skolan?", "varu i skolan idag?", "när slutade du idag?". Så jobbigt att alltid hitta på bortförklaringar, det känns inge bra. Visste inte heller om hon pratat med någon i min klass (vi går inte i samma skola) så jag sa att jag inte kunde berätta riktigt men att jag inte går särskilt mycket i skolan just nu och att jag kanske ska bli sjukskriven. För vad ville jag inte säga eftersom jag än inte vet hur det blir och är och blabla.
Vi pratade  om olika lösningar att klara av skolan och hon kom med olika förslag som hon visste att andra gjorde. Sedan pratade vi om annat, roliga grejor och jag blev jätte pigg och på glatt humör :) Kändes jätte bra att prata med henne! Det är sånt jag ska ta vara på - räkna ut vad som känns bra att göra och vilka som det känns bra att umgås med och sen lägga min tid på det. Då mår man säkert bättre :)

Idag har jag varit i skolan. Mitt mål var att gå en lektion - träning - men jag gick TVÅ! Känns bra :) Har faktist inte haft särskilt mkt ångest någon gång idag, förutom när jag skulle åka hem kanske då. Och sen de vanliga tankarna annars, tex på dansen "Shit jag är fetast här inne. Kolla mitt ansikte, helt runt och knubbigt. Fan vad fettet hänger under hakan. Jävlar mina vader är feta! Ska jag ha tjocktröjan på mig eller inte?" osv. Samma sak på teorilektioner "hur ska jag sitta? Ser mina armar feta ut nu? Om jag sätter dom såhär istället då, ser de smalare ut då?".
Jag pratade inte särskilt mkt med nån. Visserligen fanns det inte så mkt tid att prata på, men ändå. Kände mig lite ensam och utanför. Som att jag inte längre är den jag var bland de andra. Jag har inte vart där så vad har jag att prata om? Jag har inte umgåtts med dem på länge så vad har vi gemensamt? Typ så.

Ska träffa en annan kompis på eftermiddan. Visserligen lär jag bara behöva stanna någon timme men det känns som att det är nog med utmaningar idag. Måste ringa några samtal och skriva några mejl också. Det + skolan känns jobbigt nog. Det tar på en, på mig. Det låter fånigt men så är det, just nu.
Samtidigt vill jag inte "avboka", det känns så elakt eftersom jag typ alltid gör så nuförtiden. Men om jag ska vara ärlig hoppas jag att han ringer och inte kan träffas.
Hör ni hur störd jag låter? Bli inte som jag, säger jag bara.