Jag saknar kontrollen
För ett år sen hade jag kontroll.
Jag åt inget av mina förbbjudna livsmedel, levde oftast på frukt eller en liten bestämd mängd mat eller åt inget alls, aktiverade mig så att jag inte skulle vara nära mat, tränade 14 h per vecka + promenader (hade hund) + extra träning (situps och liknande) hemma, tog trappor istället för hiss, gick extra promenader, cyklade/sprang.
Jag hade ofta ångest, var jävligt trött hela tiden (kollapsade ändå bara en gång i duschen), jag var oftast deppig och grät mycket. Men jag var nöjd att jag gick ner vikt och ett tag var jag nöjd med vissa kroppsdelar! Då valde jag mina favoritkläder och gick ut och träffade folk, festade och hade kul. Då kände jag mig nöjd!
Det jag förvånas mest av är nog att jag kunde verkligen bestämma mig för att bröd var förbjudet och då var det så. Visst blev jag sugen och hungrig och var så trött att jag inte visste hur jag skulle orka stå upp men jag slog mig själv, bet mig, rev mig, dunkade huvudet mot väggen, grät så tårarna sprutade, tvingade mig att gå promenader - vad som helst bara jag inte åt!
Att jag pallade träna är jag också förvånad över. Trots att jag var skittrött både psykiskt och framförallt fysiskt tränade jag och tvingade mig att ta all extra träning jag kunde få: den längre stigen i skogen, den långa omvägen från bussen, trapporna före hissen, sprang istället för att gå osv. Jag var trött så jag skakade och ville bara lägga mig ner och sova. Jag kommer ihåg hur tungt det var att gå, att lyfta en arm, att bära väskan var ett helvete. MEN JAG GJORDE DET!
Jag vill att det ska vara likadant nu. Jag vill att det ska bli likadant nu. Det ska bli likadant nu. Fan nu ska jag klarat! Snart är det vår och då blir allt enklare. Men jag ska börja kämpa hårt redan nu!
FAN JAG SKA BLI SMAL!
Jag har aldrig kommit så långt som du skriver i texten, men även om de låter förjävligt kan jag längta efter det , varför?
Vill ha sommmar jag med då allt är så himla mycket lättare.
Läskigt, inte för att jag haft det exakt likadant men till stor del! Jag har inte heller kontrollen längre, bara korta perioder. Innan kunde jag börja gråta över en apelsinklyfta och träna två timmar på grund av det. Jag ska också få tillbaka min kontroll! Vi klarar detta!
Jag vill också sluta skära mig men ibland går det bara inte. Det känns bra att det ändå är ganska långt emellan gångerna och att jag inte skär mig typ varannan dag längre.
Jag vill inte att du ska äta lite egentligen, jag tror du är smal men det var ändå bra gjort att du klarade bättre än planeringen. Det viktigaste är just att du känner att du haft en bra dag, att du haft en bra dag även om maten gick bra eller dåligt.
Kram
JA de lät kasnke lite konsigt men jag menade de du skrev om . förlåt om du tog de illa :/
hur går det för dig annars med allt?
Jag hade också den kontrollen för ett årsedan. Var tog den vägen? Jag vill inget hellre än få den tillbaka. Jag vill träna så jag känner mig svimfärdig, jag vill kontrollera varje steg jag tar, förbjuda mat och verkligen hålla mig ifrån det. Varför är det så svårt?
svar till Anna: jag tkr samtidigt att det är viktigt att man ifrågasätter allt man tänker och gör. varför vill vi ha det som, helt klart, är superdåligt, hemskt och egentligen inte får någon människa att må bra? är inte det konstigt?
visserligen gör JAG inte alltid det jag anser är bra, men jag har fortfarande de tankarna i mig - jag är medveten om vad som är bra och dåligt, trots att jag inte följer det.
hur känner du kring det?
kram
Jag vill jättegärna veta hur det går med 1000 kcal/dag. När jag gick ner som mest åt jag nog runt det, åt lite mindre liksom men gick ändå ner fort. Nu äter jag 500/dag och sen hetsar jag... Vill aldrig mer göra det och om det funkar med 1000 kcal så ska jag nog prova det. Åker hem i helgen och då kommer jag hålla mig runt 1000 har jag tänkt.
Hoppas du mår bra och försöker fokusera på nåt annat än maten ibland även om det är svårt. Kram
Usch, mår så dåligt av att se dessa inlägg.
Anorexi är ingen sjukdom man vill ha, det förstör ens liv. Belive me, I see it every day. Kolla in min syrras blogg Jooannas.blogg.se där hon skriver om sin ätstörning. Snälla, sök hjälp, du vill inte ha anorexi.
