Jag vill också ha fredagsmys och äta godis framför tv:n :(
Okej, bra att de har fått din ansökning i alla fall. Men hur känns det att vänta tills dess då?
Jag antar utmaningen!
Kram<3
Svar: Jag vet faktiskt inte riktigt... Man blir ju mycket mer vuxen när man blir 18 och det känns som att man får mer ansvar. Jag vill inte bli vuxen, är verkligen inte redo för det. Jag känner mig ungefär likadan nu som när jag var tretton, haha :P
Nej jag äter inte godis, kakor, bullar eller annat snacks. Utan jag håller mig till vanlig mat utanför min "förbjudna" lista.
Jag förstår precis hur du känner :/
Det var samma för mig. Och den där väntan. Man vill helst av allt bli inskriven på en gång. Samtidigt som man är skiträdd. Men det går ju inte...
Du får försöka ta hand om dig så bra du kan.
Kram<3
Jaha. Jo att hon säger att hon bryr sig om mig och ska prata med mig och hjälpa mig med att inte hetsa, m.m., men sen så låter hon mig bara vara. Hon frågar inte hur jag mår och hon hjälper mig inte på de sätten vi har kommit överens om.
Men du kan ju få fredagsmys framför tv:n med godis. Släpp bantningen och börja äta istället! (jag vet att du vet och att det är lätt att säga men inte att göra...) Men börja äta, få mer energi till att dansa, rida, plugga och leva liksom. Då kommer inte några godisbitar en fredagkväll gör något sämre! Jag hade faktiskt det idag! Och det gick jättebra, åt några bitar och sen var jag nöjd och glad. Superskönt att gå och lägga sig utan att må illa av mättnad :p
Kul med utmaningen förresten, klart jag måste görat :D
Mmm... jag tror nog att alla känner så. Jag kände/känner t.ex. också så! Men om vi säger så här då - Det är JAG som tvingar dig att söka hjälp för JAG VILL att du ska äta mat, unna dig godis och kanske till och med gå upp i vikt. Du ska inte bli smalare för det löser absolut ingenting! Om du fortsätter banta så kommer jag att fortsätta tjata på dig tills du slutar och får hjälp med din sjukdom. Du är inte ett dugg svag, det är bara dina dumma tankar som säger så för att du ska fortsätta göra illa dig själv. Det är när du går emot tankarna som du är riktigt stark! Du kommer att bli frisk en dag, det vet jag. Frågan är bara när, och hur lång tid av ditt liv du vill slösa bort på att inte leva fullständigt!
<3
Å jag fattar precis vad du menar med att bli smal tills bedömningen. Jag tänkte också så, att de specialisterna skulle "skratta" om jag vägde för mycket. Nu går jag på behandling och jag har försökt få igenom att väga mig själv på jobbet en gång per vecka men de går inte med på det. Så nu måste jag väga mig där när de ser på. Vilket resulterar i att jag fastar och tar lax dagarna innan. Hur knäpp får man bli egentligen! Jag fattar hur störd jag är, jag lurar ju bara mig själv, men jag får panik på att de ska se att vikten är högre än förra gången. Hur kan man tänka så här? Det är väl bara ytterligare ett tecken på att man är ätstörd.
Men vet du! Jag trodde alla i väntrummet skulle vara skelett och det är de inte alls. Nästan alla ser "normala" ut så man behöver inte skämmas. Ta chansen!!
svar till Helena: ja men precis. jag vet oxå hur dåligt o ohälsosamt allt det här är. ändå vill jag så himla himla himla gärna bli smal! så sinnesjukt mkt!!
men blä, kmr det sitta folk och vänta i väntrummet? det trodde jag inte XS
