Imorse var jag hos läkaren som morsan bokat tid hos. Anledning är att jag måste ha gjort vissa tester innan jag kommer på bedömningssamtal hos SCÄ.
Jag var nervös hela morgonen, åt ingenting, drack 1 klunk vatten, vägde mig i pyjamas, underkläder och med kläder för att se de olika skillnaderna. I underkläder vägde jag 51,5 och i kläder 52. På ansökan till SCÄ står det att jag väger 52 så jag får absolut inte väga mer!
Sen åkte vi dit och tror ni inte att just den läkaren jag ska gå till har en praktikant samma dag?? De frågade om det var okej och jag sa självklart "ja" samtidigt som jag tänkte "nejnejnej!". Jag tyckte nästan mer om praktikanten än läkaren, för hon såg så liten och oskyldig ut på nått sätt. Men ju fler som skulle höra om mina sjuka besvär och samtidigt tänka "äs? hon är ju TJOCK!" desto jobbigare skulle det bli. 
Läkaren blev jag lite sur på, trots att hon var jätte snäll, för hon verkade inte ha någon koll på nått. Hon visste inte varför vi var där, vilka prover det var hon skulle ta, om hon kunde skriva ett sjukintyg till skolan och vad hon skulle skriva då mm. Jag tycker en läkare ska ha koll på sånt och veta direkt vad den ska göra när man som patient kommer dit. Kan man inte det så ska man inte ta hand om de patienter med äs. Hon verkade inte van vid sånna här fall. Men en sak som var bra var att hon själv ville skriva en remiss till SCÄ, trots att jag inte behöver någon eftersom jag tillhör Stockholm och har gjort en egenanmälan. Men hon sa att hon skulle skicka provsvaren tillsammans med en remiss till SCÄ.
Hon tog pulsen på mig, lyssnade på lungorna och tog en sånn där rem runt armen med en slang och en liten "ballong" längst ut som dom pumpar så att den där grejen runt armen trycks fast. Vet inte vad det är för nått eller vad den kollar. Fattade ingenting av det dära.

Lite roligt var att först testade läkaren allt det dära och sedan frågade hon om praktikanten fick testa. Så jag kände mig som en docka som elever får träna på för att lära sig (ni vet sånna där dockor man har på brandstationer tex). Men på nått sätt så lättade det faktist upp stämningen lite att hon var där, för det kändes som att hon var lite blyg och inte riktigt visste hur hon skulle vara heller.
Läkaren betedde sig mer som att jag var en bebis och inte fattade någonting. Allt hon sa eller förklarade sa hon på ett sätt som att jag skulle bli jätte förvånad över det. Som att jag inte fattar varför jag fryser mer än vanligt tex? Jag tror jag har mer koll än de flesta över hur kroppen fungerar och reagerar på olika saker. Det tror jag de flesta av oss med äs har. Vi använder oss av våra kunskaper och utnyttjar kroppens svagheter för att gå ner i vikt. Vi vet hur vi ska göra för att bryta ner den. Problemet är att våra hjärnor är inställda på att vi förtjänar detta straff för att plåga oss tills vi uppnår våra mål och först då förtjänar att må bra. Så jag förstår inte varför det är så vanligt att psykologer, kuratorer och läkare bemöter en på det här sättet?

Sedan fick jag gå ner en våning och ta blodprov där de kollar en massa olika värden. Jag är faktist rätt lugn med sprutor nu. Har aldrig varit riktigt rädd men kan bli rätt nervös. Har aldrig vågat kolla men alltid velat och den här gången hade jag bestämt mig för att titta men fegade ur när hon stack nålen. Men efter en stund tittade jag lite då och då när nålen satt i armen och tog upp blod. Jag vågade inte titta länge men lite coolt att kolla iaf haha :D
Sen skulle jag ta ett urinprov men ofta jag kan göra det där precis bredvid väntrummet med en massa folk och veta att morsan står och väntar?! Så hon sa att jag skulle ta det hemma istället. Måste man ta jävla urinprov? Räcker det inte med 4 rör med blod och en sönderpumpad arm??!

Juste hon frågade vad jag vägde och jag ljög att jag inte visste. Hade lixom 3 par ögon och öron på mig. Kul. Då sa hon att vi skulle gå och väga oss. "Nejnejnej!!!" tänkte jag. "Ännu värre ju! Då hade det varit bättre att säga själv vad jag väger men det kan jag ju inte göra nu när jag ljugit!". Fast sen när det var dags fråga hon om jag skulle väga mig eller om jag tyckte det var jobbigt - och ni kan ju gissa mitt svar? Så jag slapp väga mig :) Jag har ju ändå skrivit alla sådanna uppgifter på ansökan redan!
Det var iaf mitt läkarbesök det.