Någon som är i samma sits?
Sitter här framför Vakna med The Voice och har fett ont i huvudet, som alla de senaste dagarna.
Det måste vara så roligt att läsa min blogg - alltid samma sak:
"Hej, jag har ångest. Skolan går dåligt, maten går dåligt, jag är fet. Hej då.".
Ändå är ni många som läser det, så vem vet - ni kanske gillar det ;) Idag blir inget undantag!
Jag åker inte till skolan idag. Ända lektionerna som känns värda att åka på är träningarna, eftersom att jag inte kan få betyg i dem om jag inte går (kan ju inte redovisa på annat sätt). Var så jävla trött imorse och hade stört ont i huvudet så jag orkade inte stiga upp. Hade vaknat flera ggr på natten och inte kunnat sova.
Det är så obehagligt att sova :S Det enda jag kan tänka på är mitt fett som jag vill slita av (framförallt från låren) och hur mycket jag måste träna, vad för övningar jag ska göra, vad jag får äta och inte äta, hur jag ska äta - proteiner, innan/efter träning, regelbundet osv - och hur jag ska göra för att inte äta mm. Samtidigt kan jag inte slappna av för jag vet inte hur jag ska ligga ner för allt känns obehagligt kring revbenen, både om jag ligger på rygg, mage eller på sidan. Jag är superkänslig - bara tröjan känns över magen eller skelettet så tycker jag det är obehagligt. Jag har lärt mig att man kan lägga en hand på magen och en på bröstkorgen vid hjärtat för att slappna av, men då stöter armen i revbenen och allt är bara obehagligt!
Någon annan som känner liknande?
Morsan kom in imorse och pratade med mig efter att ha ropat 25 ggr. Jag hade verkligen inte lust att prata. Ville bara att hon skulle åka så jag fick vara ifred. Hon frågade om jag inte går i skolan längre, att hon måste börja kolla med skolan och de som delar ut studiebidraget hur det blir med pengar och betyg och sånt (om jag får gå kvar :S). Hon tycker att jag ska kolla med kommunen om jag får praktisera någonstans. JAG VILL INTE!!! Jag vill ju gå klart skolan men klart jag fattar att jag faktist måste GÅ dit om det ska funka. Men det är så jobbigt - det låter så grymt töntigt - men helt ärligt, det känns jobbigt! Speciellt då jag inte vet vad klassen vet/tror om mig. Har någon sagt något? Lärarna? Har de diskuterat? Bestämt att de inte ska fråga mig eller struntar det bara i det? Isf varför? Det är obehagligt att inte veta något. Jag känner mig dum som dyker upp en lektion och sen försvinner. Det känns bättre att antingen gå jämt eller inte gå alls, som att jag inte tillhör klassen. Jag känner mig som en elak klasskamrat typ, även om min studiegång inte direkt påverkar dom.
Allt känns verkligen jobbigt och även om jag får stöd från er och kan diskutera mat, vikt, träning, ångest och sånt med er så verkar det som att ingen är i samma situation när det gäller skola, kompisar, socialt liv och det. Vet inte riktigt vem jag ska vända mig till då. Jag känner skuld, skam och ångest och då är det klart att jag skulle vilja göra det som jag anser är rätt - men det är just det, att jag på något sätt inte klarar det fast jag borde. Det är inte så jävla svårt att gå till skolan så varför tar jag mig inte dit? Hur kan jag vara så svag? Det är ju inte svårt! Då får jag ju skylla mig själv om jag måste gå om. Jag kan ju inte äta kakan och ha den kvar. Det är ju mitt eget fel.
Om det är någon som känner eller har det ungefär likadant så får ni jätte gärna kommentera. Skulle gärna prata med någon i samma sits. ♥
Åh.. förstår att det måste bara jättejobbigt för dig:( Önskar jag kunde hjälpa. Allt du skriver om att du måste tänka på vad/hur/när du ska äta osv, det är ju fel. Det ska inte vara så! Kan inte säga det här nog med gånger: skolan finns kvar, det är inte hela världen! Dock vill alla få en att tro det. Du och din hälsa MÅSTE gå före, du kan ju ändå inte klara skolan om du mår dåligt, eller hur? Satsa på att försöka må bra, gå inte till skolan om du inte klarar det. Sen förstår jag att man inte vill gå om osv, men det kan ju finnas en lösning kanske. Specialutformat program så du får in poängen, läsa lite "lättare" ämnen så att säga och ha kvar dina dans-ämnen så du kommer upp i 2500 poäng, eller vad det nu är som krävs, minns inte riktigt. Hoppas du tar hand om dig, hur går det med SCÄ-hjälpen?! Kram!
jag kände ungefär likadant när jag gick i skolan,jag var aldrig där i princip, fick typ streck och IG i dom flesta ämnena, och när jag väl åkte dit fick jag ångest för allt. men jag tog tillslut "studenten" iaf och firade den som alla andra. nu jobbar jag, och ibland kan jag komma på mig själv att längta tillbaka till skoltiden för då kunde jag skolka, haha, man kan ju inte ringa och sjukanmäla sig från jobbet varje dag.. hoppas det löser sig för dig iaf, jag läser din blogg varje dag =)
kram!
svar till brody: det är något jag verkligen oroar mig för - att börja jobba. jag vill sluta skolan och börja jobba men jag är rädd att jag inte kommer klara av ett normalt liv. jag känner mig handikappad. för andra människor är detta deras vanliga, lätta vardag. för mig är det en hemsk kamp. jag förstår inte hur det kan vara så :S precis som du säger så "kan" man ju skolka från skolan men inte ifrån ett jobb. man MÅSTE klara det och jag är så rädd att jag inte kommer göra det :S jag vill bara vara lika normal och stark som alla andra men på något sätt så funkar det bara inte.
jag undrar om alla andra har det likadant bara att de är starkare eller om det är enklare för dem.
tack för din kommentar, kram!
svar till Jojo: jo jag vet, det är ju just det där att jag inte vill gå om eller hamna i någon särskild grupp när jag söker in till högskolan :/ samtidigt vet jag ju att jag måste gå till skolan för att det inte ska hända. x(
scä tippar på att jag ska ha mitt bedömningssamtal nån gång i april, vet inte när lr vad som händer sen :S allt tar sånn jävla lång tid och blir bara värre och värre för varje sekund som går!
hur är det sj? kram!
jag trodde exakt samma sak som du, hur ska jag klara att jobba när jag inte ens orkar gå upp ur sängen och åka till skolan?! men för mig är det iaf så brutal stor skillnad på skola och jobb, när man jobbar blir man uppskattad på ett helt annat sätt (förhoppningsvis) man tjänar pengar, man uppskattar sin lediga tid mer, man får in rutiner. även fast jag ibland bara vill lägga mig ner och dö hellre än att åka till jobbet så är jobba 1000 gånger roligare och bättre än skolan. hoppas det blir så för dig oxå! Kram!
ah, men det där med högskolan... skulle det vara så att man har folkhögskoleutbildning ist. för gymnasiet så hamnar man i en egen "grupp" med intagning som är en annan än den för de med gymnasiebetyg. Gör man högskoleprovet hamnar man i en till, så då har man 2 grupper där man kan söka in istället för bara 1 om man gått gymnasiet men inte gjort högskoleprovet. Men ja, jag förstår, jag hade inte heller velat gå om eller så. Så hemskt dåligt att det ska vara sån j*vla väntetid inom vården, det är inte klokt!:( jo det är ganska ok.. mkt skola..haha. men ska iväg om ett tag på lite semester hos min kompis längre upp i landet (där jag var i höstas), så det ska bli trevligt. Veta att man inte kan fuska och låta bli att äta mat, utan att man faktiskt "måste" eftersom man umgås med en person 24 h om dygnet i princip. Nog med skrivande. Hoppas allt är bra!!
svar till Jojo: om jag ska va ärlig så förstod jag inte riktigt vad du skrev om det där med betyg och grupp o det :P haha!
men jag har vart på möte med min rektor då han förklarade att om jag läser upp ämnen på komvux efteråt, om jag "reducerar kurser" nu (innebär att jag läser färre kurser i skolan nu - reducerat gymnasieprogram) så hamnar jag i en speciell grupp när jag ska söka till högskolan. jag antar att det inte precis är någon förmån och jag vill inte stöta på ytterligare ett hinder i utbildning, jobb, karriär, pengar. jag vill verkligen lyckas för just nu känns utbildning, jobb och pengar verkligen viktigt (efter hur jag lever nu och jag vill ha det lättare i framtiden!). och det där ska komma från mig, som skolkar varje dag -.-
det låter som om du mår bättre nu? :O :D gud vad bra att du kan ta hjälp av din kompis med maten. det låter verkligen jätte bra! det är väl så man måste göra, antar jag, - hitta knepen som funkar för en :)
du får skriva och berätta hur du har haft det sen! kramar!
Nej det är inte lätt med det där. hehe. men söker man till högskolan kan man söka i tre grupper: "folkhögskola" (om man läst upp gymnasiebetyg där tex), "gymnasiebetyg" och "högskoleprovet". Har du tex både gymnasiet färdigt och sen skriver högskoleprovet så har du alltså högre chans att komma in på det du vill eftersom du söker i 2 olika grupper, om du förstår?
Förstår att utbildning o jobb osv känns viktigt, men ibland får man tänka på att man ska ju orka med att göra det också, annars funkar det inte. Haha, jaså.. ja.. vet inte. hade världens ångestattack igår, har gått upp 3 kg på en halv vecka typ..det var inte kul!.. kanske mest vattenvikt, men ändå.. vill gå ner, men äter ändå som en gris:(. ja.. vill absolut inte gå upp (mer) i vikt, så det känns lite jobbigt att jag ska iväg på ett sätt också. men jag vet ju att det inte går att komma undan mat, så jag har inget val. bra också att ha en kompis som väger och äter som en normal männsika. vet också att hon inte slänger i massa skit jag inte vill ha i maten såsom grädde, creme fraiche osv. har andra kompisar som gör sånt nämligen:P hoppas du har det fint.
svar till Jojo: jaha nu förstår jag! men om jag då hamnar i "folkhögskola"-gruppen, har jag då inte rätt att göra högskoleprovet och därmed mindre chans att komma in eftersom att jag bara söker genom 1 grupp? för det måste ju vara någon nackdel med att läsa upp betygen (antar jag).
vet du i somras hade jag gått ner en massa och åt jätte kontrollerat max 700 kcal/dag och tränade mkt. 2 dagar innan jag skulle åka utomlands åt jag "normala" måltider, för att magen skulle vänja sig vid större mängd mat och inte svälla upp under semestern. den svällde upp som bara den! jag kände mig som ett hus och var så himla nervös för att åka bort. när vi åkte iväg så åt jag ungefär som alla andra, de första dagarna lät jag bli bröd, att ta mer än 1 portion, efterätter osv och magen vande sig och sen kunde jag ibland tom äta stora portioner mat + bröd och typ 2 glasar på samma dag och trots detta svällde inte magen upp! det var så skönt för jag var så orolig. men samtidigt trodde jag att jag hade gått upp minst 7 kg och jag var verkligen säker på det och fick världens ångest och grät hur mkt som helst. verkligen superhemsk och stark ångest! sista dagen visade det sig att vi hade en våg där som legat på vinden (skulle väga väskorna). jag ville inte väga mig. tänkte göra det när jag kommit hem och tränat i en vecka lr så men så gjorde jag det ändå. då hade jag gått upp 1,5 tror jag. lr om det var 1 kg. det är inte så mkt, det syns ju egentligen inte på kroppen. men i början är inte kroppen van vid mer mat än vanligt och det är den som väger på vågen, inte din kropp. ingen ser någon skillnad på din kropp, såsom du ser på vågen. så jag tkr du ska skita i den och lita på din kropp när du äter. dessutom får du en balans i kroppen när du äter bra och regelbundet.
hoppas du får det superkul nu. kram!
