När folk frågar hur jag mår

Jag ogillar när vänner eller släktingar frågar morsan hur jag mår. Eller det jag ogillar är när hon svarar "sådär" eller "ganska bra" eller helt klart "inte bra". Hur tror hon att det ska göra saker lättare för mig? Jag anförtror mig till henne och berättar knappt hur jag känner och tänker för henne eller någon annan. Att hon då skulle kunna göra det, hur tror hon det känns för mig? Ju fler som vet eller "misstänker" något desto svårare blir det för mig. Det blir fler och fler personer jag inte vill träffa pga rädsla för jobbiga frågor och det jobbigaste av allt blir att äta mat med dem. Jag vet ju hur iakttagen jag blir då och alla tankar som far igenom deras hjärnor och deras "förväntningar" på hur jag ska äta/vara/betee mig.
Förut ansåg jag att (i princip) det värsta en människa kunde göra var att ljuga. Nu ljuger tom JAG! Jag skulle ALDRIG avslöja någons hemlighet eller svika någon men jag ljuger om mig själv hela tiden.
Finns det inga människor man kan lita på?

Kommentarer
Postat av: mie

BARA ETT TIPS



Sugen på att få gratis presentkort rätt ner i brevlådan på en valfri butik? Det finns en ny sida som är mycket lättare att samla ihop presentkort på, man behöver inte alls ha lika många poäng för att få hem presentkort som på övriga sådana sidor (till exempel gratisbio, gratisklader , gratismakeup, gratismode osv)



Passa på att bli medlem nu, sidan har knappt några medlemmar vilket gör det mycket lättare för dig att få flera presentkort.



Bli medlem här: http://www.freestreet.se/?r=87

2009-03-14 @ 14:48:44
URL: http://memie.blogg.se/
Postat av: C

sv: ja, om det är någon som säger 'du borde äta lite mer' så är det en direkt grej för mig att 'öh, nej, verkligen inte! vill du göda mig eller?' haha. sjukt men aja. åh, tankar som fladdrar förbi är alltid trevligt :D



jo, jag är helt död inombords egentligen. men måste tvinga mig själv att gå till skolan, träffa vänner, vara på bra humör så ingen håller på och frågar vad som är fel. för det enda jag kan svara är; allt. det finns ingen jag kan prata med mina problem om, för det är ingen som skulle kunna förstå dem eller hjälpa mig. det är därför jag tvingar mig själv att gå upp på morgonen - för det är ingen som kan få mig att må bättre än jag själv.



studenten längtar jag efter nu, ett år kvar! sen vill jag nog åka till frankrike ett tag och lära mig språket flytande och sen flyttar jag nog tillbaka till sthlm där jag e född. men vi får väl se hur allt blir! :) vill ut och resa iaf, bort härifrån! själv då?



alltså, jag tycker inte jag kan säga att jag har äs, då jag inte är tillräckligt 'underviktig' och smal för det eller vad man ska säga. visst, jag är vriden i huvudet som tänker på mat, kalorier, träning etc. hela tiden och får ångest för skiten. mitt störta mål i livet är att bli tillräckligt smal så att jag kan bli lycklig igen, för tills dess kommer jag bara må dåligt. hur känner du? vill du blir frisk? :)

kram!

2009-03-14 @ 15:02:43
URL: http://piecesofwhat.webblogg.se/
Postat av: peter jumrukovski

Hej igen!



tyvärr funkar det inte så, efter träning bör du äta något för att du ska må bra.



vad gäller viktminsking är det något man får se långsiktigt och det innebär att minska sitt kaloriintag lite granna, under en längre tid. dvs göra av med mer kalorier än vad man äter.



behöver du mer hjälp kan vi titta på ett träningsupplägg. i sådana fall kontakta mig på [email protected]



trevlig dag

2009-03-14 @ 15:29:23
URL: http://www.jumrukovski.se
Postat av: stars in heaven

Jag hatade också när andra frågade mamma om hur jag mådde. "Varför ska de ha reda på det?" "Varför ens bry sig?" "Hur kan mamma svara?" "Jag klagar ju inte på att jag mår dåligt, varför tror alla att jag gör det?".



Men eftersom att jag kände mig så tjock då. Och åt enligt mig så "mycket" (som i själva verket inte var mycket), jag var alltid trevlig när jag blev tvungen att träffa folk. Så trodde jag inte att det märktes, syntes att jag mådde dåligt. Eftersom att jag både tyckte att jag var tjock och hade tjockiskänslan så förstod jag ingenting.

För mig blev frågan hur kan dom veta när jag inte sagt någonting?



Men människor märker och framförallt ser mer än vad man själv tror.



Fast jag vet hur det känns. Det känns inte som att någon förstår. Och vet dom så är man ska bli behandlad på ett annat sätt än tidigare. I alla fall var det så för mig!



Kramar

2009-03-16 @ 14:28:41
URL: http://tisasdagbok.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0