Rakblad och självmordstankar
Vill jag dö? - Jag tror inte det?
Så vad vill jag egentligen??
Jag kunde inte stå emot idag. Egentligen är det konstigt: en nål som inte ens får skinnet att blöda gör ondare än ett rakblad som får det att blöda. Iaf blev det lite av båda. Dock inte på handleden för som sagt vet jag inte om jag vill leva eller dö och jag vill inte heller att såren ska synas. Därför blev det benet. Och en massa plåster över så det inte ska komma blod på något.
Nu tror jag att jag ska cykla iväg och leta upp ett stall som jag har hört ska ligga här någonstans i närheten.
svar; åh, okej :| att du inte kommer ur det betyder ju helt enkelt att du är sjuk, vännen! Får du någon hjälp? Om inte, sök hjälp. Innan det går för långt.
Vill du leva? - ja det är klart! Kanske inte känns så nu, men det blir bättre när du börjar på behandling och får ditt riktiga liv tillbaka. Det är sant, vännen! En massa kramar till dig <3 Du ska ta dig ur det här :)
Vännen!! Gör inte så mot dig själv. Du kommer att ångra dig sen. Jag vet att det känns jätte tufft. Men ingenting blir egentligen bättre av att skada sig själv. Innerst inne så vet du det också!
Hört något nytt från scä ännu?
Kramis<3
exakt det här tänkte o kände jag inatt. jag vet inte alls vad jag vill. o att skära på armarna är för uppenbart, även om jag tycker mest om det där, så syns det lätt. fyfan. jag vill bara sova, men kan inte ens det, utan piller. kmr följa din blogg, du är som jag, verkar vara som jag iaf, jag behöver någon som är som jag. take care. jag menar det.
Åhhh vad jobbigt :( Men du vet nog att du egentligen skulle kännt likadant även om du var ännu smalare än du är nu. Det ligger som sagt inte i hur smal man är eller hur många kilon man väger, det som spelar roll är tankarna och hur friska de är... Men ta och prata med din mamma! Hon verkar ju vilja stötta dig och så, så hon kanske kan hjälpa dig att må lite bättre?! Jag tror att det inte skulle kännas lika hemskt om du pratade med henne eller kanske någon annan du har förtroende för :) Kram <3
svar; okej, jag förstår hur det är. grejen är väl att man får se till att aldrig belöna sig med mat, då har ju viktnedgången varit förgäves om man ändå går upp allt igen. men oj så många gånger jag tänkt så ändå :S
mja jag rider 4 gånger i veckan så det är väl en del. själv då? :)
du kommer klara det här! :) strunta i känslorna ett tag och bara lev!
svar; men åh, du förstår väl att även om du vägde mindre än vad du gör nu så skulle du ändå känna dig fet(are än fetast) och tycka att "nej, jag tänker inte gå dit, jag är alldeles för fet för att behöva hjälp" osv? Ingenting blir bättre av att gå ner i vikt. Tankarna, ångesten, självmordstankarna blir bara värre och värre.
Ta hand om dig, vännen. Jag håller tummarna för att du ska hitta viljan och motivationen till att kämpa dig ur det här innan det är för sent. Kramar på dig <3
Snälla, gör det inte! Sitter och gråter nu, på riktigt! Snälla, snälla, gör ingenting dumt! Även fast du är anonym så känns det som jag känner dig, eftersom jag har följt din blogg ett tag. Fy, kan inte sluta gråta, och om du kan få mig att gråta genom att bara skriva såhär, så kan jag inte ens tänka mig hur mycket din familj skulle bli sårade om dem såg dina sår på dina ben. eller jo, jag kan tänka mig eftersom min tvillingsyster Joanna är sjuk. Snälla, jag vill bara att du skall bli frisk..
Lite orolig nu... hur är de? Kram
hur är det sötnos? jag börjar saknar dig! <3
vart har du tagit vägen vännen?
svar till anonym: för tillfället är det rätt så ok. ingen ångest , inte direkt iaf.
vem är du?
sötnos!! you are much better than cutting your self! <3
hört nå mer från scä?
