Igårkväll satt jag inne i en busskur och tittade upp mot himlen och snöflingorna som virvlade runt, ner mot marken. Testa att titta upp i himlen när det snöar - det är skitläskigt! Snöflingorna ser ut att vara miljoner ggr fler än vanligt och det känns som att de är påväg attackerande mot en. Men det var jätte fint också. De var otroligt många och bara virvlade runt! Eller är kanske jag ska säga. Det snöar ju som bara den idag och det är vitt överallt. Jag tycker det är jätte vackert :) Fast jag är ändå trött på kyla och den gråa himlen, och allt BLASK!

Har varit i skolan och skrivit prov. Det gick sämst, verkligen skitdåligt. Men bättre att ge det ett försök än att skippa det helt. Jag kände mig sådär ensam idag också. Som att jag inte har några kompisar. Som att jag inte känner de andra i klassen/skolan. Det är jätte hemskt för jag har alltid haft kompisar att vara med, även om andra har retat/mobbat/fryst ut mig. Jag har alltid haft någon/några att gå till. Människor jag verkligen tyckte om och ville vara med. Och det har jag nu oxå! Det är det som är så jobbigt, att det inte känns som det längre. Som att allting bara förstörs mer och mer. Allt bara faller isär. Och då blir allting även jobbigare, värre och värre. Jag kommer inte på annat att säga än att det är jobbigt :(