Hej. Idag är en sånn där jobbig jagvetingenting-dag. Jag har ingen direkt ångest men inget känns direkt bra heller. Jag har både ridit och kört styrka för lår, mage och armar hemma. Jag har ätit mat efter mitt nya schema: max 800 kcal/dag, regelbundna måltider - typ frukost, lunch, mellis, middag. Jag har pluggat men är inte färdig med uppsatsen, som jag bestämt mig för, och matten förstår jag inte trots att jag slutade plugga för att jag räknat färdigt de tal som skulle räknas (har prov i veckan x( ). Jag har duschat och städat mitt rum, så det ser någorlunda fräscht ut.
Ändå känns ingenting bra. Jag känner mig ful, tjock och dålig.
Min syrra är här nu och jag kan inte hjälpa att vara avundsjuk på hur smal, söt och snygg hon är. Hon har verkligen den perfekta kroppsformen (enligt mig). Och det känns dumt att vara så avundsjuk på henne, eftersom att det gör att jag tycker att det är jobbigt att vara nära henne eftersom jag då ser ännu tjockare och skabbigare ut. Och jag är ju egentligen glad över att vi är såpass sams nu för tiden.

Morsan tjatar om att jag måste äta och tror att jag har gått ner ännu mer i vikt och att jag kommer kollapsa om jag tränar och äter som jag gör nu. Jag får sånn jävla ångest när hon säger så för jag vet ju att jag klarar att träna minst 4 h på en dag och käka 1 frukt. Jag har tränat flera ggr utan att äta på hela dagen. Och nu är jag som fetast, har gått upp i vikt, äter jätte mycket och dessutom onyttigt och hon oroar sig??! Jag får sånn helvetes jävla ångest! Känner mig så dålig för det är ju nu jag borde göra som jag gjorde förut ( --> äta lite, träna mkt). Och istället så är jag en sånn här fet, äcklig, ful, hemsk förlorare! Det jobbigaste med att jag känner såhär är nog att jag ofta då känner mig så misslyckad att jag vill trösta mig med att äta, vilket gör att jag får ännu mer ångest mm så att jag hamnar i en ond cirkel.

Allt känns så jobbigt. Tycker ändå att den här veckan har gått bättre än de innan. Har känt mig aningens piggare och mindre deppig. Känns som att jag lyckats med mera (gått i skolan, tränat mm). Jag har som mål att gå en danslektion i skolan imorn (nästan första, riktiga danslektionen på över 2 månader) men nu känns det verkligen motigt och extremt jobbigt. Jag känner mig så otroligt värdelös och att jag då ska ställa mig och dessutom lyckas dansa känns helt omöjligt. Ångest ångest ångest. Jag vet hur ångestfylld morgondagen kommer bli. (pessimistisk inställning, I know).

Morsan tjatar som sagt om maten men säger att skolan kommer i andra hand. Att det får jag göra som jag känner för. Om jag orkar gå så går jag och om jag inte orkar så gör jag inte det. Det kändes faktist skönt att hon ansåg att det var helt okej för mig att göra efter hur jag känner. För jag tycker det är så jobbigt att sms:a henne när jag inte går/går hem från skolan och när hon frågar hur jag ska göra och sånt. Jag behöver ju inte berätta så mkt, bara säga just för att hon ska kunna sjukanmäla. Men ändå, känner mig som en skolkare.
Så nu känns det bättre iaf.

Jag känner att imorn kommer bli en skolk-dag. Ska stiga upp och satsa på att gå men om jag inte gör det så får det vara okej med. I så fall ska jag istället göra nytta hemma, plugga, träna och åka iväg en stund (typ köpa ny mascara). Om jag bara sitter hemma blir det typ mat. Och det ger en massa ångest och så är jag i den onda cirkeln igen.

Nu ska jag göra ett målschema för veckan. Det gjorde jag förra veckan med ett eller några mål om dagen, tex "mattelektion", "danslektion", "träning". Då har jag något att koncentrera mig på att klara av varje dag och slipper ha 1000 grejer. Sen om jag inte klarar att gå en lektion så får det vara ok. Då kan jag göra något annat istället. Orkar inte lägga på så jävla många, jobbiga krav. Allt är så pissigt ändå. Just nu vill jag bara klara maten, träna och bli smal.