Mig ur era ögon

Om det gick så skulle jag vilja hoppa in i någon av era huvuden och se mig genom era ögon. Många av er som läser min blogg skriver att ni uppfattar mig som en gullig, snäll, omtänksam tjej och andraa positiva saker. Om det är sant eller om ni säger det för att vara snälla kan jag ju inte veta helt säkert (men jag hoppas på det första :P). Om det är sant så förstår jag inte hur ni kan få den bilden av mig! Min blogg måste vara vart min allra värsta sida visas och ni påstår er tycka om den? Det skulle vara så intressant att få se mig själv, både IRL och bloggen, genom någon annans ögon. Kanske skulle man få en annan uppfattning av sig själv då? Se saker som man inte ser inifrån sig själv? Det vore iaf intressant...

alltså jag tycker också att du verkar vara en mysig och trevlig tjej, speciellt på det sätt du svarar på kommentarer! En tjej som har det tufft med mat och ångest.. men jag har också fått den bilden utav dig! :) Liten och söt, sådär!



vad får du för bild av mig?

Detta kanske blir en elak kommentar, beroende på hur du tar den - hoppas du tar den på det sättet jag menar :)

Sättet jag fascineras på med fenomenet ätstörning, är hur man som en väldigt smal person kan påstå att man är tjock, att man måste gå ner mer för att tro att man blir nöjd. Det slutar oftast inte där ändå, utan man strävar efter perfektion, som jag är säker på att man inte når efter att ha gått ner dom där kilona.

Perfektion når man när självkänslan och självförtroendet är enat, toppen av självvärde blir ett faktum. Jag hoppas du når det en dag! :)

sv: haha jisses, jag älskar verkligen den där bokserien! jag kunde verkligen inte lägga ifrån mig böckerna en sekund utan att sakna den på riktigt, och jag är ändå ingen total bokmal haha! har ju läst klart alla böcker ny tyvärr, så nu blir det nog till att läsa alla på engelska igen. :)



nej, jag läser annat också. brukar inte ha så mycket tid över att läsa men när jag väl har det så är det bara så skönt att få glida in i en annan värld ett tag. :)



harry potter böckerna är ju faktiskt bra, sen skriver Marian Keyes bra, lite mer romantiska draman där. Virginia Andrews skriver också fantastiskt spännande och bra böcker! :)



och för att göra den här kommentaren lite längre - jag tycker du verkar vara en väldigt fin och snäll tjej bara genom att läsa dina kommentarer & bloggen. :) <3

eftersom alla har en kass självbild nästan så tror jag inte på det du säger! Du är säkert söt och snäll! :D



Hm, det du säger stämmer in ganska bra faktiskt. I bloggen så kommer typ de mest negativa sidorna hos sig själva, att man skriver ut sina känslor. men ja är väldigt snäll, omtänksam och sätter alltid andra före mig själv.

Mycket intressant inlägg, jag har också tänkt på detta. Jag skriver verkligen helt hemska saker och inre tankar och folk skriver att de gillar min blogg, det går inte ihop i mitt huvud. Det är konstigt att människor uppfattar mig enbart utöver min blogg och vet ingenting om mig egentligen för i verkligheten visar jag en helt annan sida.

Aaa, det där har jag också tänkt på en del. Det skulle vara riktigt intressant att se sig själv från någon annas ögon nån dag och det är såå synd att det inte går. Om du kommer på något sätt man kan göra det på så säg till ;)



Okej, du VILL se ut som hon på bilden och okej, vissa (din syrra tex) SER faktiskt ut som hon på bilden. Men det betyder inte att du SKA göra det. För om du inte kan se ut så utan att svälta så är det inte bra, du mår ju ändå bara dåligt.



Om vi säger att du var tvungen att hugga av dig dina fingrar för att bli smal, skulle du göra det då? Att inte äta och träna överdrivet är samma sak, man skadar sig själv och gör sitt liv VÄLDIGT svårt att leva!



Jag vill att du ska förstå att det är normalt att tänka så när man är sjuk. Men också att det går över - för det lovar jag att det gör. Jag ville också se ut så - jag ville inte ha ett uns fett på kroppen, jag ville att alla mina ben skulle sticka ut, jag ville inte äta något mer i hela mitt liv. Men det har ändrats nu för jag har blivit friskare :) Jag har insett att livet inte handlar om att vara "snygg" eller smal, det handlar om att man ska må bra. Och om man inte ser ut som en modell naturligt så gör inte det NÅGONTING. Bara allt runtomkring (skola/jobb, relationer, mat, träning, intressen) funkar så hänger stoltheten över ens kropp med.



Sen vill jag inte blir tjock heller, men jag kan faktiskt nöja mig med en kropp som inte är helt perfekt och som har lite fett på magen och låren. För det är verkligen mycket mer värdefullt att kunna äta och göra (orka) det man vill än att svälta och vara smal.



Nu känns det som att jag låter himla pretto och har en sån bra syn på livet, men jag hoppas du inte misstolkar mig. Jag är ju forfarande sjuk och jag är nog ingen bra förebild. Men nu var det min friska sida som talade. Och nu har det här nog blivit en jättelång kommentar och du behöver verkligen inte svara lika långt.



Ha det bra <3



Ps. Jag fick inte din mejladdress. Skrev du in den i fältet?

Svar: Hejsan, tack för att du inte tog illa upp. För det var ju som sagt absolut inte menat så. Och det är klart, varför ska man göra onödiga personangrepp och påhopp på en människa man inte känner? Det får dessutom inte personen i fråga att känna sig bättre till mods, snarare sämre.



Förlåt om jag tycker det är konstigt det du säger, för en hälsosam och inte överdrivet smal kropp är ju faktiskt det "alla" (det där lät konstigt, men det brukar verka så i praktiken) vill se på stranden. Annars är det nästan som att man får felvänd reaktion från folk, dom kollar på en för att man ser smal ut. Tro mig jag har fått dom reaktionerna, fast jag äter lika mycket som min mors 3 siffrigt vägda sambo. Min ämnesomsättning är tydligen att döda för har jag hört.



Jag tror att om du jobbar med din självkänsla och ditt självförtroende så skulle du aldrig någonsin behöva gå ner i vikt, utan du skulle lära dig att tycka om din kropp som den är (med fel och brister). Men det är jävligt svårt, det tänker jag inte säga något om. Jag har själv varit där, hatat min kropp för att den är smal, men sedan när man hör upplyftande ord och kommentarer, så kan man till slut tänka "Aha! Ja, men är det vad dom talar om. Nu ser jag det också" Men som sagt, det är svårt.



Jag förstår precis hur du menar. Om jag inte hade haft den ämnesomsättning jag har, så kanske jag haft samma "sjuka" tankar som dig eller någon annan. Det kan nog också vara därför jag fascineras över detta fenomen, som jag för övrigt tycker att det är helt och hållet vridet att det finns. Sedan när ska man behöva känna sig osäker för hur man ser ut liksom? Det är som om folk aldrig vill eller kan nöja sig med vad dom har.

Detta blev nog lite långt och jag hoppas att det inte uppfattas som dumt denna gång heller.

Detsamma! Ta hand om dig.

Kram

Kom på att du kan ju få min adress! :D

För att kunna svara på din fråga, måste jag först få reda på vad proana betyder :) Så insatt är jag nämligen inte. Hehe

Haha, nej alltså om jag verkligen tycker om vissa böcker, som twilight-serien och harrypotter-böckerna med flera.., så är det bara otroligt kul att läsa om dom efter ett tag då man glömt bort alla detaljer och får njuta av böckerna igen! haha, usch vilken tönt jag låter som. :D



haha, du har inget att be om ursäkt över, J :) äsch, egentligen är det faktiskt väldigt dåligt. men jag försöker hålla humöret uppe trots allt. jag kommer inte direkt ifrån all skit bara för att jag ligger kvar under täcket om du förstår vad jag menar. hur är det själv nu för tiden? :)

Svar: Ja, jag förstår hur du menar.

Och jag tycker det skulle vara konstigt om man vill uppmuntra folk att göra samma sak som en själv och det tycker jag faktiskt inte att du gör.

Men att stötta och pusha folk till att gå ner i vikt, när dom är sjuka, det tycker jag är helt upp åt väggarna. Säger inte att du gör det heller, men när du skrev det i förklaringen så tyckte jag att det verkar sinnessjukt att folk faktiskt gör sånt.



Hur jag uppfattar dig? Jag vet inte riktigt om jag ska vara ärlig. Kan man få en uppfattning av folk på riktigt bara av att läsa bloggen? Ja, det är väl möjligt. Och i så fall skulle jag verkligen vilja veta hur folk ser mig :P haha



Den första tanken som slog mig när jag började läsa lite smått, var att det fanns en tjej som behövde träna upp sin självkänsla och sitt självförtroende. Men det är du ju också medveten om. Du är antagligen medveten om att det är ingenting man SKA förtjäna heller, genom att göra vissa saker utan det är någonting man är värd. Sedan vet jag väl inte riktigt, utan det var väl, du vet det där vanliga typ: "stackars tjej" och sånt. Men samtidigt, inte alls så. Nu tappar jag bort mig själv totalt, men det jag säger är att genom att läsa så tror jag mig kunna säga att du i grund och botten är en stark tjej. Att tampas med såna problem varje dag, gör dig inte bara till stark, det gör dig till en människa av kött och blod.



Alla behöver alltid skriva av sig, det är också en sak jag tror på. Så här visar du den sida du känner att du inte kan visa upp, medan när du är ute bland folk så är det den där fasaden som kallas "en glad och sprallig tjej". Du får rätta mig om jag har fel, men det är väl ungefär så jag tror att det är :)

Okej, det låter faktiskt inte alls bra. Men det är väl dags att göra någon ändring på det kanske? :)



Haha det var lite roligt att du reagerade så. Har faktiskt inte sett den filmen, men det lät som att jag verkligen uttryckte mig fel :P Haha



Jag kanske ska fråga dig på en gång om du har lust att läsa något inlägg i min blogg, och sedan klura ut hur man kan tänkas uppfatta mig genom det jag skriver? Men det är klart, du gör det bara om du vill :) Inte så mycket folk som kommenterar, men jag vet att det är många som läser varje gång jag uppdaterar.

Okej, men det är åtminstone ett steg på vägen :)



Alltså egentligen är jag en positiv och glad person, men jag har ändå som vissa känslor jag känner att jag måste få fram och det är inte alltid dom är så glada men ändå inte dystra. Det beror nästan på vilket inlägg man läser :) Och nej, du är inte alls ute och cyklar. Det är väldigt rätt det du säger.



Min blogg tar faktiskt en stor plats i mitt liv, den ger mig chans att säga det jag inte kan och skriva det jag vet att jag kan. Sätter ord på dom där känslorna som finns och dom som fanns. Mina känslor men även andras. Har hört någon gång att jag kan sätta ord på sånt man egentligen inte kan eller på det dom själva inte kan, vilket jag inte riktigt förstår. Fast det kanske jag gör en vacker dag :)