Japp, ni läste rätt - den här dagen har varit superrolig! Har gjort en massa roligt och maten har gått bra, men det är bara skönt - det roliga är att JAG har haft KUL! Och jag är grymt nöjd med den här dagen!! Hoppas hoppas att ni har haft en lika bra helg :D

Men jag måste ändå skriva av mig lite irritationer. Börjar med dagens matintag hittills:
Frukost: 1 dl minimjölk+2 dl branflakes, 1 knäcke+1 skiva skinka, 1 msk keso, 1 salladsblad.
Mellis: 1 äpple.
Lunch: 1 risifrutti + 33 cl cola light.

Nu har jag kommit hem och morsan kan dels inte ta någon som helst kritik själv (trots att jag säger att jag förstår henne på vissa grejer men en sak jag tyckte irriterade mig och flera andra kunde hon kanske ändra på) men däremot kan hon ge mig hur jävla mkt kritik som helst vilket jag försöker ta på ett bra sätt (tkr det är viktigt att kunna ta kritik) men tillslut känner jag mig helt värdelös. Om tom jag är nöjd en dag, kan hon inte låta mig vara det? Måste hon ta upp allt hon tyckte jag gjorde fel, dåligt eller måste ändra på? Hon måste väl inte kommentera allt just då?
Sen när man själv försöker vara trevlig börjar hon direkt klaga på mig. Jag hade stängt in mig i mitt rum för jag tänkte att jag klarar inte att prata mer med henne just nu: hon kan inte ta kritik och jag står inte ut med henne just nu därför. Bättre att gå undan och lugna ner sig än att det blir bråk.
Men nej, då springer hon efter mig och klagar: "du MÅSTE äta nu! Du har tränat TVÅ pass idag. Blablabla....". Helt fel läge. Känner vissa människor inte av sånt?
Jag hade själv tänkt käka något. Hade tänkt gå igenom dagens matintag och kolla när och vad jag skulle äta härnäst men när hon är på mig på det där jobbiga, otrevliga sättet blir det till en spärr framför mig som säger "absolut ingen mat! VÄGRAR!".

Dessutom vart det något tjafs med syrran nu så hon vill inte bo här och morsan orkar tydligen inte med att hon ska bo här heller. Hon tkr att det är för mkt med allt, och jag hoppas inte att det (men antar att det dels) har med mig att göra. Och när inte syrran är här så är det så lätt för henne att gå på mig och skrika åt mig och här finns ingenstans att fly. Vi bor så jävla trångt! Är syrran här så går visserligen morsans aggressioner över båda hennes liv, jobb, mina problem OCH syrran bråk ut över mig men på nått sätt känns det skönare om hon är här så att jag kan smita ifrån morsan en stund och verkligen få vara ifred.
Nu pratar hon med farsan och klagar över nått, hör faktist inte vad men är skiträdd att hon ska börja klaga och bråka med mig. Det går som sagt inte att gå undan här. Även om hon är i rummet utanför så får jag ju höra all skit då hon pratar genom väggar och stängda dörrar.

Men nu är kl. snart 17:30 så tror jag ska äta middag så att hon ser det och förhoppningsvis klagar hon inte mer på mig eller har någon anledning att bråka med mig. Ibland behöver man tid för sig själv och komma ifrån vissa människor en stund. Jag har iaf jätte lätt att bli irriterad på folk som jag umgåtts för mkt med på kort tid.
Hoppas bara hon inte klagar på vad jag äter. Hon kan ju komma på vilken anledning som helst att klaga på/bråka med en, bara för att hon haft en dålig dag, misslyckats med något eller är på dåligt humör.

Nog klagat för min del. Min dag har varit GREAT för övrigt och just därför vill jag inte att något ska få förstöra den! Jag ska minnas den som ännu en lyckad dag :D Vilken toppenhelg jag har haft egentligen, för att vara jag då såklart :)
Kram på er!