Ibland känns det som att sjukdomen kanske släpper lite eller som att jag kanske är beredd eller vill släppa den lite, alltså vill bli lite mer normal. Jag kan tänka att det är okej att äta någorlunda normala måltider regelbundet, för då minskar risken för ångestfylld hets följt av självmordstankar, och om jag dessutom tränar (låter som en hälsosam kropp tycker jag!).

Nyss åt jag middag och tog själv MER. Käkade typ 3 potatisar och massa köttbullar, med knappt någon ångest. Jag tog mer mat för att det var gott. Samtidigt tänkte jag på att sjukdomen kanske släppte lite men tänkte samtidigt att jag inte vill att den ska göra det! Jag är rädd att den ska släppa. Jag vill att den ska kontrollera mig så att jag inte äter för mycket, onyttigt, går upp i vikt eller slutar gå ner i vikt!
Jag vill fortfarande bli smal - något annat finns inte! Men jag tänkte att det kanske inte behöver innebära alla negativa delar hos sjukdomen? Jag behöver kanske inte tvinga mig själv att svälta och träna mig smal så att jag mår sådär stört dåligt och knappt kan stå på benen - så som det var förut?
Äta någorlunda hälsosamt, regelbundet (för förbränningen) och träna kanske räcker? Jag behöver ju inte äta extremt stora port. men om jag riskerar att hetsa så kan jag en sådan dag öka mina port. lite så att jag inte riskerar något. För värre än hets finns inte! Dessutom äter jag ju inte smör, ost, marmelad och sånt. Sånna grejer kan jag ju låta bli så hamnar jag kanske i någon slags balans och kan må någorlunda bra ett tag iaf?
Maybe. Vad vill jag egentligen? - Som det känns nu är det att bli smal OCH lycklig.