Hon bryr sig inte

Jag har precis suttit och bölat på mitt rum. Och nu ska ni få höra den patetiska anledningen:
Morsan skiter fortfarande i att lägga upp mat till mig, trots att SCÄ har sagt åt henne, hon har fått papper där det står tydligt att hon ska göra det och varför, och hon har sagt att det är hon som lägger upp maten.
Nu vid middagen så segade jag mig extra länge innan jag satte mig vid matbordet, bara för att hon skulle lägga upp utan att jag skulle behöva sitta där med jordens ångest. Men tror ni hon gör det eller? - Näej, hon lassar upp på sin egna jävla tallrik bara. Så jag får lägga upp själv med jordens ångest tryckandes i halsen samtidigt som jag kände både hennes och syrrans blickar på min tallrik. Syrrans antagligen för att port. såg så fnuttig ut. Tom JAG tyckte det var lite pinsamt att lägga upp så lite och var rädd att få kommentarer från syrran. Men morsan sa absolut ingenting. När jag och syrran ätit upp sa morsan åt syrran att ta mer, trots att hon tagit mkt större port än mig redan innan, men sa självklart inget till mig.
JA jag tycker mat är gott och jag räknar kalorier så jag vet att en större port hade varit inom mina kalorigränser, men när jag får lägga upp själv MÅSTE jag lägga upp så lite som möjligt för annars skäms jag ihjäl. Jag känner allas blickar stirra på min feta kropp och fetproppade tallrik. Ångest ångest ångest!
Men morsan bryr sig inte. Hon tkr inte att det här är allvarligt eller viktigt, för jag är så fet att det är inget att oroa sig för. Men när jag tex frågade om jag kunde få en Viktväktarna drickyoghurt som mellis istället för vanlig säger hon nej. Vet ni varför? - Jo därför att jag ÄR fet, vilket alla kan se och jag måste självklart vara medveten om det jag med. Och jag måste förbli fet också, eftersom att JAG ska vara familjens skam och fula punkt så att alla andra är bättre. Nån måste ju vara sämst för att alla andra ska vara bra, eller hur? Det är så det funkar här.
Så fan, vill hon så gärna att jag ska vara fet och ful och äcklig och att jag inte är av betydelse så visst då behöver hon inte bry sig om hur jag mår eller behandlar mig själv. Jag ska fan bli SMAL!

Gumman, vad orättvist svårt du har det :/ Jag skulle förmodligen resonera precis likadant så jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att övertala dig om att SMAL inte är rätta vägen. Jag känner ju inte din mamma heller så jag kan inte mer än hoppas att hon bara reagerar så bara för att hon inte vet vad hon ska göra annars. Min mamma är rädd för att göra fel och därför kan det bli tok ibland för att jag tror att hon inte bryr sig - men det gör hon. Innerst inne vet jag det! Hur känns det för dig innerst inne? Tror du inte att hon bryr sig egentligen?



Det här kanske låter... knäppt? Men jag önskar att jag var din mamma eller i alla fall din vän för då kanske jag kunde förklara för dig att du är bra som du är. Du behöver inte bli smal för att bli älskad eller lycklig.



Men fråga din mamma om hon bryr sig. Jag lovar att äta upp min hatt om hon inte gör det ;) <333333333

skönt med en bra dag i alla fall! :)

Du får nog försöka ta dig mod till att ifrågasätta din moder precis som jag har sagt i mina andra inlägg :)



SKÖT OM DIG!

Kan du inte säga till när du är på SCÄ att hon inte lägger upp till dig? Jag tror inte att de skulle bli så glada om de visste att hon inte hjälper till. Eller så gör du så att du matvägrar om hon inte lägger upp till. När du sätter dig vid bordet så rör du ingenting förens hon har lagt upp och du äter ingen mellis om hon inte har sagt vad och hur mycket du skall äta. Sen berättar du för SCÄ hur det har gått, troligtvis får din mamma en liten utskällning av dem så att hon vaknar upp.



Din mamma beter sig konstigt, men det är säkert inte för att hon inte bryr sig.

Mm, jag kan nog hålla med om att jag låter hemsk.. Blir bara så trött ibland, troligtvis för att jag har några kompisar som borde och vill gå ner i vikt som kan göra riktigt konstiga saker och komma med de mest fantastiska ursäkter, som jag får höra på hela tiden. Men visst inse jag att många överviktiga har ungefär samma problem som oss, fast annorlunda :S

Han är 20 i år. Nej, han har ingen äs, men har alltid varit ganska stor och de senaste åren har han mått lite dåligt över att vara så stor. Så i vintras började han gymma tillsammans med en kompis och håller "gymdiet" och har blivit riktig duktig, håller stenhård koll på hur mycket protein och sånt han får i sig. Han har gått ner typ 10 kg än så länge och har nog 15 kg kvar tror jag. Sen har han tänkt gå upp i vikt i muskler och bli träningsnarkoman eller nåt :P Jag är riktigt glad för hans skull att han har börjat träna och går ner i vikt, det märks jättetydligt att han mår mycket bättre nu :)