Ibland har jag lite trevligt också


Hej bloggeliblogg. Tänkte att jag skulle bjuda på ett lite positivt inlägg oxå. Även jag kan ha trevligt ibland :)
Igår träffade jag en kompis som jag inte sett på jätte länge. Det var jätte trevligt! Trots att vi ses så sällan känns det så naturligt och avslappnat när vi väl ses, vilket jag tkr är jätte skönt eftersom jag tycker det är jobbigt att umgås med folk jag inte känner så bra (vet inte riktigt varför det är så. den sociala fobin kanske har nått med det att göra?). Jag var rädd att jag skulle behöva bortförklara mig över varför jag inte skulle fika och få massa kommentarer på det men skönt nog slapp jag. Älskar sånna människor som låter bli att klaga på en eller försöka lägga sig i. I ett sånt tillfälle gör det ändå ingen nytta.
Köpte en massa fina grejer oxå, som jag har lagomt mkt ångest för nu. Visst blir jag glad när jag hittar fina saker men det känns som att jag köper dem i onödan. Vad ska jag med allt det där (som jag egentligen inte behöver) till när jag ändå aldrig gör något? Om jag gick i skolan, träffade en massa kompisar, gick på bio, spelningar, festade varje helg osv skulle det ju vara nice att kunna variera sin look ofta. Jag menar, hur kul är det att se likadan ut varje dag?
Men nu när jag bara sitter hemma är det ju meningslöst med en massa kläder. Ska jag byta outfit 3 ggr/dag och spana in mig sj i spegeln lr?? Näej det känns rätt onödigt. Slöseri med pengar på dumma mig.
Jag vill verkligen ta mig ut i det sociala men hur då? Jag kommer lixom ingenstans. Jag vill göra något! Men jag sitter lixom fast känns det som :( 
Aja, förutom att jag är fet, knubbig och dallrig så var igår en rätt bra dag.

Kommentarer
Postat av: Louise

Men shit, du är inte ett dugg fet knubbig eller dallrig. Det finns ingen (förutom du kanske) som tycker!



Okej då, du går inte i skolan, men annars är det ingen skillnad ifrån mig. Jag jobbar inte heller och tror du jag är i närheten av den vikten jag hade förra sommaren?



Men sen menar jag inte bara saker du gör som syns. Jag förstår att du har det superjobbigt med din sjukdom, jobbiga tankar och ibland relationen till föräldrar och vänner. Men ändå så verkar du så... oberörd. Nej det är fel ord, men du klarar av att ta kommentarer och du bryter inte ihop helt som jag skulle gjort!



Önskar att du ville inse hur mycket bättre du skulle få det om du kämpade åt andra hållet. Det går inte att kompromissa och få tillbaka skolan och vänner men inte börja äta och gå upp i vikt. Det hänger ihop, du vet!



Ha en skön helg, vännen <3

2009-05-09 @ 13:56:03
URL: http://ettfrisktliv.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0