Jag mår inte bra
Idag har jag bölat hela eftermiddan tills jag somnade. När jag vaknade lagade jag själv middag som jag åt och mådde stört illa av. Morsan kom hem och är nu arg för att jag har lagat mat själv, fast hon har köpt mat anpassad efter vad jag "kan" äta som hon hade tänkt äta ikväll, och för att jag ska åka och träna, vilket jag inte får.
Jag MÅSTE träna! Jag står inte ut såhär. Och jag var tvungen att hinna äta långt innan träningen så att jag inte får håll eller blir illamående under passet. Jag är ledsen att hon är arg och jag förstår henne. Hon gör stört mkt för oss alla + kämpar med jobb, ekonomi och andra saker.. Jag vill inte såra henne eller vara ett problem, en börda. Jag önskade att jag fick börja laga min mat själv igen så skulle hon slippa anpassa sig efter mig och kunde laga sin mat när det passade henne, den mängd som behövdes och den typ av mat hon vill äta. Och så kunde hon slippa lägga ner så mkt tid på mig och göra sånt hon ville istället.
Men jag vill verkligen börja träna oxå för jag står inte ut i min kropp! Det är helt stört. Idag hade jag jätte stark ångest och självmordstankar. Jag måste göra något åt min kropp! Att träna några timmar i veckan regelbundet skadar inte. Det kan väl bara vara nyttigt för kroppen? (psykiskt kanske det är stärkande för sjukdomen - alltså negativt - men fysiskt måste det väl vara bra? En piggare, sundare kropp väl?).
Jag hatar att alla är arga, ledsna och mår dåligt. Alla har sina egna problem, det vet jag, men JAG vill inte vara en EXTRA börda. JAG vill ju inte att de ska anstränga sig extra för mig lr känna att de ska behöva ta hand om mina problem! Jag har inte bett om det och jag hatar att de blir arga och ledsna pga det, när jag inte har bett om det här!
x(
jag vet hur du känner dig! vart i samma sits, dock har allt blivit bättre nu men jag känner hur det börjar komma tillbaka.. Får jag ställa några frågor?
Hur lång är du?
Hur mycket väger du just nu?
Vad är det minsta du har vägt?
Vad är det mesta du har vägt?
Har ingen egnen blogg tyvärr men skulle vara gulligt ifall du kunde svara bland dina komentarer, kram!
Försök att ta emot hjälpen istället än att stöta den ifrån dig! :( jag kommer få hjälp för mina tvångstankar nu snart, och det kommer bli jätte jobbigt men i långa loppet, kanske det blir bättre.
hellre att du mår bra och jobbar upp din självkänsla och försöka bli nöjd med dig själv. försök :) men träning skadar inte:)
jo, men jag är kort så de blir inte så mkt ner i vikt.
sv; tack för dina fina kommentarer gumman! men jag är inte så pass sjuk och hoppas inte jag blir det heller. jag vet inte om mina bloggläsare är det heller. det ända jag vet är att dom, precis som jag bara vill bli smala och därmed vara lyckliga och nöjda med sin kropp.
ta hand om dig!<3
Jag vet inte exakt varför jag hetsäter, men jag tror att det ibland kan vara när jag är lite nedstämd eller känner mig stressad. Då blir det liksom ett sätt att komma undan eller nåt... hmm svårt att förklara det där :/
Ja det blir verkligen att man nästan vill ta livet av sig. Med betoning på nästan kanske, men det är inte klokt hur mycket man kan ångra sig!
Jag vet ju inte allt om dig, men jag tycker ändå inte att det verkar som att din sjukdom bara består av hetsätning. Snarare låter det som att det är som anorexi med "inslag" av hetsätningar. Jag menar under 1000 kalorier på en dag (som jag vet att du har ätit) är inte ett normalintag. Även om du tror att du äter ordentliga portioner kanske inte det är så egentligen (jag kan ju ha fel, men jag tror så iaf).
Hur ofta hetsar du nuförtiden?
Kram på dig <3
Hahah vad bra :P Hur är det med dig? Du har inte skrivit på länge ju (alltså om man jämför med tidigare, för egentligen var det ju bara några dar sen :P)Kram <333
Hej!
Jag´har lite frågot om scä, är det bra där?
jag har sökt dit, är lite rädd för hur det är och så. är dem snälla där? hur lång tid gick du stå i kö innan du kom in och sådäR?
Förlåt för mitt förra gästboksinlägg ! :(
Hur är det med dig idag??? KRAM!
svar till Lisa:
jag är 168 cm lång.
jag vet inte vad jag väger, har inte vägt mig på veckor (min morsa har slängt vågen) och min behandlare var sjuk när jag egentligen skulle vägas.
det minsta jag vägt är 49,5 kg.
det mesta jag har vägt är jag inte riktigt säker på men max 61 lr 62 kg.
nu har jag en fråga till dig :)
varför undrade du dem här sakerna?
svar till Jennie: Hej! gud vad bra att du har SÖKT, grattis! :) jag vet hur svårt det steget är att ta, så verkligen grattis till dig :) då kanske vi ses nån gång? :O ;)
jag fick stå i kö i ca 2 månader tror jag, kanske lite mer. väntetiden brukar va på 2-3 månader.
JAG tkr att det är jätte bra! jag går visserligen "bara" på öppenvård - träffar läkare och nån mer (psykolog lr nått tror jag) ca 1 gång/vecka då jag har samtal o ibland vägning. jag har oxå fått gå på 1 basgruppsmöte där man får träffa en dietist och en läkare som berättar om hur kroppen fungerar, vad den behöver och varför, ger tips på hur man ska underlätta ätningen och ångesten, hur föräldrar ska beté sig mm. dessutom får man ett häfte med tips till både sig sj o sina föräldrar, som tex innehåller olika frukost- och mellanmålsförslag (superbra!).
alla dem jag har träffat har vart supersnälla! jag kan tycka att min ena behandlare blir väldigt sträng, nästan arg, när min sjukdom "pratar", tex om jag vägrar att väga mig. men hon ÄR jätte snäll! de kanske måste göra så när de hör att det är sjukdomen som pratar, jag vet inte.
dessutom har jag börjat gå i SCÄ:s skola - läraren är jordens gulligaste! hon är min favorit, alltså hon är underbart snäll :D
om du har fler frågor är det bara att fråga på!
lycka till! <3
Jo, du förstår, för att kunna jämnföra dig och mig. För det du skriver passsar så jävla bra ihop med mig, känner liksom så som du känner.. Fast allt är bättre nu, hade en väldigt mörk period i mitt liv fast jag har lyckats att nästan komma ur den.. Aja.. sen antar jag ju att jag bara är liksom allmänt nyfiken, hahah. kan bara säga att jag är 166,5 cm och det mesta jag vägt är 58 och det minsta 48, så jag tror vi är ganska lika kroppsmässigt.. just nu väger jag 54, så har ju gått upp jävla massa nu.. fast försöker se possetivt på saker nu, när jag har verkligen lyckats att äta mat utan ngn som helst ångest, då ska jag börja träna och gå ner i vikt på ett normalt sett har jag tänkt.. inte lätt att inte träna men. aja, kraam <3
Åh okej tack! jätte bra svar, nu känner jag mig lite lugnare:P. men två månader är så låång tid, jag vill bli frisk nu, jag är beredd att dumpa mina ätstörningar, men jag behöver hjälp. Hoppas det går lite fortare, jag har även blivit remitterad från både bup och vårdcentralen, så kanske går det lite snabbare om jag har tur.. ja kanske ses vi någon gång. :)
svar till Lisa: jag tycker det låter dåligt att du vill fortsätta i din äs. jag förstår precis hur du tänker - jag gör likadant. men om du hela tide siktar in dig på att när du kan äta utan ångest ska börja träna så kmr du 1) aldrig bli av med ångesten, 2)fortsätta vara sjuk och antagligen sjunka djupare ner i din äs :/
svar till Jennie: så tänkte jag med! när man väl har "avslöjat" sig är det en pina att behöva vänta på hjälpen! jag säckade ihop totalt, klarade inte skolan längre och blev sjukskriven.
jag fick oxå remiss av läkare! det är nog bra =) hoppas du får hjälp snart och kom ihåg att vara riktigt beredd att ta emot den när du väl får den!
kramar
